Svenska flottans historia: åren 1635-1680/kapitel 46

←  Lotsinrättningen

Svenska flottans historia: åren 1635-1680 av Axel Zettersten

Amiralitetsarmbössan  →

46.

FYRAR OCH BÅKAR.

Dessa kommo under amiralitetets inseende förr än lotsinrättningen. År 1652 förordnade k. maj:t, att amiralitetskollegium skulle hafva direktion och inspektion öfver alla fyrbåkar i Sverige och der under hörande provinser.^[1]

Lysningen i fyrarna bestod i allmänhet af stenkolseldar i öppna grytor, stående på torn eller annan upphöjd fri plats.^[2]

Nidingens fyrar utanför hallandskusten mellan Kungsbacka och Varberg. Konung Kristian IV i Danmark lät år 1635 uppsätta på klippan Nidingen två fyrpannor för stenkol; dessa stäldes på två grushögar.^[3] Tio år derefter öfverlemnades Halland enligt Brömsebro fredsfördrag till Sverige, hvadan Nidingen blef Sveriges första fyr. Underhållet kostade omkring 1,500 daler om året.^[4]

Kullens fyr på Skånes i Kattegat utskjutande nordvestra spets. År 1560 hade danska konungen Fredrik II låtit här uppsätta en fyrlykta. Sedan byggdes på berget ett torn, der fyren inrättades. Underhållet uppdrogs d. 17 februari 1654 åt Jörgen Berger, hvilken skulle hvarje natt från midfastan (4:e söndagen i fastan, vanligen i mars) till Mårtens dag (d. 11 november) låta tolf ljus brinna i lyktan, tillräckligt stora att brinna natten ut efter solens nedgång. Härför skulle han hafva 200 mark danska årligen och fick derjemte Kulla gård i förläning. Denna gård, kallad “lyktgården“, gick sedan genom flera händer, men besittningen deraf var alltid förenad med skyldighet att underhålla fyren. År 1635 befaldes att fyringen skulle ske med stenkol.^[5] Årliga underhållet af Kullens fyr gick till 900 daler.^[6]

Falsterbo fyr på Skånes sydvestra spets. Danska konungen Valdemar Seier lemnade i början af 1200-talet staden Lübeck tillstånd att uppföra en fyrbåk vid Falsterbo och att i Skåne hugga för densamma behöflig ved.^[7] Här fyrades således med ved eller träkol, till dess konung Kristian IV förordnade d. 15 okt. 1635, att en gryta skulle i stället uppställas och att i denna skulle fyras med stenkol.^[8] Årliga underhållet af denna fyr gick till samma belopp som Kullens eller 900 daler.^[9]

Danmark afträdde Skåne till Sverige genom freden i Roskilde år 1658. Dermed följde Kullens och Falsterbo fyrar. I fredsfördraget i Köpenhamn d. 27 maj 1660 stadgades, att som danska konungen egde uppbära en viss tull af hvarje genom Öresund seglande skepp, så skulle han till konungen af Sverige årligen betala 5,250 daler (3,500 riksdaler) för underhåll af fyrarne i det svenska farvattnet mellan Skagen och Falsterbo.^[10] Fyringen i Kullens och Falsterbo fyrar ombesörjdes af grefvinnan Maria De la Gardie,^[11] som egde Höganäs stenkolsverk.

Öland. År 1671 hade nämnda grefvinna åtagit sig att bygga och underhålla två fyrar på Öland, den ena på södra udden “rätt ut i sjökanten, hvarest tillförene en skans legat hafver och der man två alnar djupt har fasta berget“ samt den andra på norra udden “för det grundets skull, Mastkroken benämdt, som skjuter ut i sjön fyra mil derifrån“.^[12] Följande året erhöll grefvinnan privilegium på fyrbåkarnes uppförande och rätt att i båkafgift uppbära 5 öre s. m. pr läst af hvarje skepp, som begagnade begge fyrarne och 3 öre lästen af dem, som begagnade blott endera,^[11] men ingendera af fyrarne kom till stånd under denna period.

Landsorts fyr vid södra inloppet till Stockholms skärgård. På den yttersta södra spetsen af den långa och smala, i norr och söder gående, ön Öja fans af gammalt en båk för utmärkande af inloppet till Stockholm för dem, som kommo söderifrån. Han kallades Öja båk och iståndsattes af amiralitetet år 1642.^[13] Han reparerades ytterligare år 1661 och kallades då “båken vid Landsort.“^[14] År 1666 befalde k. maj:t, att en fyrbåk af sten skulle genast uppföras på Landsort.^[15] Kontrakt härom afslöts med handelsmannen i Stockholm Johan van der Hagen,^[16] hvilken år 1669 erhöll privilegium att för fyrens underhåll uppbära 4 öre s. m. lästen af hvarje förbiseglande skepp samt rätt att tullfritt införa de stenkol, som behöfdes för fyrandet, dock ej utöfver ett hundra läster om året.^[17] Båkafgiften ökades år 1675 till 6 öre lästen med skyldighet för van der Hagen att inrätta fyren med stålspeglar.^[18] Oaktadt upprepade stränga påminnelser blef likväl fyren ej färdig förr än år 1678.^[19] Med sitt 88 fot höga stentorn^[20] och sina stålspeglar bakom stenkolsgrytan för att stärka eldskenet, ansågs fyrbåken säkerligen för ett märkligt verk. Proffyring skedde på natten d. 2 september sistnämnde år, då löjtnant Olof Wernich gick på amiralitetskollegiets order^[21] till sjös med jakten Höken och fann att fyren var synlig omkring tre och en half mil ute i sjön.^[22] Sedan befans fyren ej vara synlig längre ut än två mil,^[23] antagligen beroende på olika sigtbart väder. Den 22 okt. 1678 beslöt amiralitetskollegium att fyrandet skulle taga sin början.^[24] Sedan förordnades, att fyren skulle alltid hållas brinnande, när det var öppet vatten och icke släckas på vintern förr än isen lagt sig.^[25]

Sandhamns båk vid östra inloppet till Stockholms skärgård. Denna båk stod antagligen på Korsö, der fyrtornet sedan uppfördes. År 1663 beslöt amiralitetskollegium att låta uppmura vid Sandhamn en båk af sten i stället för den gamla af trä.^[26] Detta blef dock ej verkstäldt förr än år 1669, då den gamla var alldeles nedfallen.^[27] Tio år derefter erhöll amiralitetskollegium befallning att utse plats vid Sandhamn för en med stålspeglar försedd fyrbåk, hvilken inspektoren Johan Brun skulle uppföra mot ersättning enligt taxa af förbiseglande skepp.^[28]

Rigabugtens fyrar. Dessa voro fyra, nämligen Ösels fyr vid Swalferort på öns sydligaste udde, Lyserorts fyr på Kurlands vestra kust nitton minuter rakt söder om Ösels fyr, Domesnäs fyr på Kurlands nordligaste spets samt Runö fyr på den lilla ön af samma namn midt i bugten.

Af dessa voro Ösels och Runö fyrar de äldsta. Generalguvernören i Livland grefve Gabriel Oxenstjerna afslutade d. 8 okt. 1646 kontrakt med godsegaren på Ösel Henrik Steglinck om underhåll af “eldbåkarne“ på Ösel och Runö med kol och ved m. m. jemte lön till folket för deras skötande, allt mot en årlig ersättning af 3,750 daler. Kammarkollegium tillförsäkrade Steglinck d. 8 juli 1648 att erhålla dessa medel af licentinspektoren i Riga och att njuta tullfrihet för de stenkol, han för fyrarne införde.^[29] Slutligen konfirmerade k. maj:t år 1649 dessa aftal och förklarade Steglinck vara “inspektor“ öfver nämnde fyrbåkar.^[30] År 1650 aftalades med Steglinck att han i stället för den gamla förfallna fyrbåken af trä på Ösel skulle uppföra en ny af sten för 750 daler. Denna skulle blifva 30 fot hög och 18 fot i fyrkant med 3 fot tjocka murar.^[31]

År 1662 tillkommo Lyserorts och Domesnäs fyrar. Redan år 1635 hade man ifrågasatt att uppsätta en båk på Domesnäs udde.^[32] Nu anmodade amiralitetskollegium Steglinck att äfven underhålla “fyrbåkarne på Domesnäs“.^[33] Att dermed afsågs Lyserorts och Domesnäs fyrar framgår af kollegiets protokoll d. 6 juni 1678.

Utom förenämnde betalning af licenten i Riga hade Steglinck äfven erhållit rätt att bekomma 6 öre s. m. lästen i båkafgift af hvarje fartyg, som passerade Ösels fyr. Denna afgift nedsattes år 1672 till 3 öre, “på det trafiken ej må så svårt graveras“.^[34]

För sina förtjenster om fyrväsendet i Rigabugten blef Henrik Steglinck adlad år 1663 med namnet von Stegling.^[35] Då han dog år 1677, förordnades sonen kapten Joakim von Stegling att med samma privilegier efterträda fadern i inspektionen öfver de fyra fyrarne; dessutom hade han förbundit sig att insätta stålspeglar.^[36]

1. R. R. 15⁄9 1652.
2. Lotsstyrelsens underd. berättelse år 1874 sid. 14. (Officiella statistiken).
3. S. W. Gynther: förf. samling för flottan del. VI sid. 37.
4. Kammararkivet: rikshufvudböcker åren 1661, 1668 o. 1669.
5. S. W. Gynther: författningssamling för flottan del. IV sid. 667—668.
6. Kammarark. rikshufvudböcker åren 1668 o. 1669.
7. Sv. Diplomatarium I: 687.
8. S. W. Gynther: förf. saml. för flottan del. III: 256.
9. Kammarark. rikshufvudböcker åren 1668 o. 1669.
10. R. A. Sveriges fredstraktater.
11. R. R. 18⁄5 1672.
12. A. K. reg. 22⁄3 o. 26⁄5 1671.
13. A. K. reg. 12⁄1 1642.
14. A. K. prot. 29⁄7 1661.
15. A. K. reg. 5⁄3 1666.
16. A. K. prot. 5⁄7 1667.
17. R. R. 26⁄7 1669.
18. R. R. 28⁄8 1675.
19. A. K. reg. 6⁄3 1678.
20. Lotsstyrelsens underd. berättelse år 1874 sid. XIV.
21. A. K. reg. 27⁄8 1678.
22. A. K. ank. handl. 5⁄9 1678.
23. A. K. prot. 7⁄9 1678.
24. A. K. prot.
25. A. K. prot. 29⁄11 1679.
26. A. K. prot. 14⁄3 1663.
27. A. K. reg. 21⁄7 1669.
28. R. R. 11⁄3 1679.
29. Kammarark.: Kontraktsboken.
30. R. R. 3⁄7 1647.
31. Kammararkivet: Kontraktsboken 7⁄11 1650.
32. Rådsprot. 10⁄12 1635.
33. A. K. reg. 14⁄7 1662.
34. R. R. 18⁄5 1672.
35. R. R. 23⁄10 1663.
36. R. R. 3⁄9 1677.