Sveriges Gamla Lagar/Band I/Företal

←  Tillägnan

Samling af Sveriges Gamla Lagar — Band I av C. J. Schlyter, H. S. Collin Företal

I. Den äldre codex af Westgöta-lagen  →

FÖRETAL.

I. Om handskrifterna af Westgötalagen.

1. Första rummet bland handskrifterna af Westgötalagen intager en pergamentscodex å Kongl. Bibliotheket i Stockholm, signerad B. 59. Den tillhör det forna Antiquitets-Archivets samling af handskrifter, hvilken derifrån år 1780 kom till Kongl. Bibliotheket ^[1]. I det äldre Antiquitets- Colegii katalog var denna codex uptagen under N:o 8 ^[2]. Den innehåller, utom ett särskildt i slutet inhäftadt blad, 76 blad af 7½ Svenska tums höjd och 6 tums bredd, och är bunden i brunt skinnband med inpressade figurer. På inre sidan af permen är skrifvet:

   ”N 8. Efter detta exemplar har Sahl. Stiernhielm låtit publicera Wässgötha lagen. I. P.” (Peringskjöld)

   och nedanföre:

   ”Ombunden medh Collegij kostnadt in Febr. 1687. Joh. Had.” (Hadorph).

   Detta band innehåller:

   1. Den äldre codex af Westgötalagen, hvilken här finnes aftryckt sid. 3—74. Denna har ursprungligen utgjort en bok för sig sjelf, hvilken innehållit 48 blad, af hvilka det andra är bortskuret^[3], och det sista således numera är det 47:de. Skriften börjas på andra sidan af 1:sta bladet, och slutas på första sidan af 43:dje bladet. På de bladen, som i slutet blifvit lemnade rena, äro tillägg skrifna af samma hand, som gjort de på de efteråt inhäftade bladen, 48 o. f., befintliga antekningar^[4]. Fyra pergamentsblad äro öfverallt lagda inuti hvarandra; vid slutet af hvart lägg, som således innehåller 8 blad, finnes en så kallad custod^[5]. Första sidan af 1:sta bladet har, likasom 2:dra sidan af det 47:de, ursprungligen tjenat till omslag, och genom nötning och smuts blifvit nästan svart. Nederst på första sidan är, på ett renskrapadt ställe, af nyare hand i 16:de århundradet skrifvet: Wästgötha laghen. Att denna codex varit mycket begagnad, synes deraf, att kanten af bladen, i synnerhet i början, blifvit förnött, hvarigenom, på de två första bladen, flera bokstäfver och ord gått förlorade^[6]. Ehuru denna codex af Westgötalagen utan tvifvel är författad i början af 13:de århundradet, och sannolikt af Lagmannen Äſkil^[7], så kan dock denna handskrift, som äfven innehåller Biskop Brynjulfs stadga af år 1281, ej vara skrifven före detta år, men den är säkert icke heller skrifven långt derefter^[8]. Här brukas ständigt þ, ej i dess ställe th; d och ð omväxla; i stället för maþer, mans brukas ofta runan Maþer^[9]. Hvad för öfrigt skriftens beskaffenhet angår, hänvisa vi till tab. I. Här finnes ingen indelning i Flockar. I början af Balkarne äro större, omväxlande röda eller blå begynnelsebokstäfver, samt Balkarnes titlar med röda bokstäfver. På samma sätt är 3. Fl. KkB. utmärkt från det föregående^[10]. I början af några Balkar^[11] följer näst efter den stora begynnelsebokstafven, ännu en stor bokstaf af vanliga slaget. Inuti texten äro de stora bokstäfverne, och på några ställen äfven små bokstäfver i början af orden, i synnerhet þ, märkte med röda streck; men blott en röd bokstaf finnes inuti texten, neml. D i Danæ holmber fol. 40. Rättelser äro på några ställen gjorda, dels egenhändigt, stundom med punkter under bokstäfver, som ej skola läsas^[12], dels af dem som skrifvit de tillägg, hvilka nedanföre under c) omtalas. Af samma, eller andra med dem nära samtidiga, sednare händer finnas ock antekningar i kanten, som ha afseende på textens innehåll^[13], och hvaraf de, som funnits vara af någon vigt, blifvit på sina ställen anmärkta^[14]; samt titlarne Jordþa- och Þiuwa bolkær i öfre kanten af de blad, som innehålla dessa Balkar. På en del af de öfriga bladen äro Balkarnes titlar skrifne af ännu sednare händer. Äfven finnas i kanten på några ställen antekningar af 17:de århundradet; hvaraf blott förtjenar anmärkas att här, ehuru ej öfverallt, Flockarne i Stjernhelms uplaga äro utmärkta ej blott med siffror i kanten, utan ock medelst märken, lika parenthestecken, i sjelfva texten; af hvilka somliga åter blifvit utskrapade. — Hvad stafsättet i denna codex beträffar, kan det tillräcklingen inhämtas af vår tryckta text; dock torde följande anmärkninagr härom ej vara onyttiga:
      • a och æ brukas ofta i stället för hvarandra, t. ex.

        husla, ola, vighia, huslæ, olæ, vighiæ etc. biscupær, bocarlær, konongær etc. pro biscupar etc. akki, allæ, allær, an, aptir, ar, baræ, garæ, hanni, haræþ, maþ, suariæ, variæ, varþær, þan, þar, þral etc. pro ækki etc. æ, bænæ, fræ, fæ, grænnar, gærþ, mæ, skæþæ, svæ, sændær, sær, væþæ, þæ, ællir, etc. pro. a, banæ etc.

      • Äfven förekomma a, æ, e, och till och med i i stället för hvarandra i samma ord, t. ex.

        sialver, sialvær, sialvar; saker, sakær, sakar; maþer, maþær, maþar; niþer, niþær, niþar; tylptar, tylptær, tylptér; kallar, kallær, kaller; taker, takær, takar; hugger, huggir, huggær, huggar; utan, utæn, uten; hæraþ, hæræþ, hæreþ, haræd, hareð; standa, standæ, standi; sændi, þingi, pro sændæ v. sænda etc. varþær, værþer, uerder; tuænni, tuenni, tuanni; þrænni, þrenni, þranni; bæræ, beræ, baræ; ækki, ecki, akki, ikki; æn, en, an; ær, er, ar; mæþ, meþ, maþ; þæt, þet, þat; vægh, vegh, uagh.

      • c och k omväxla med hvarandra, t. ex.

        krister, cristna; oc, ok; scal, skal, skil, scill; crusszur, scruþer, slict, tacæ etc.

      • ch för k, t. ex.

        marcher, klokchor, tacher, söchia, chöpær, etc.

      • d, ð, och þ, t. ex.

        hæræd, hæræð, hæræþ; hovod, hovoþ; iord, iorð, iorþ; nider, niþer; vid, viþ; da, driðiu, driðiungær, dræl, dræskulli etc. pro. þa etc. alþra, bonþe, falþer, fulþer, gialþa, halþæ, hænþær, huarþax, lanþe, sanþær, vinþær, þöma, þör, þöþæ etc. pro aldra etc.

      • dþ för þ:

        findþær, iordþær, skyldþinæ, þridþi.

      • e och æ:

        ellær, hegnæ, tveggiæ, firiger, her, steþer, verþer, etc. pro. æller etc. bolæ, bötæ, gonongæ, læde, mæra, væt, æn, pro bole etc.

      • é för e eller æ:

        biscopér, ér, folké, hém, kirkiugærþér, prést, tylftér éþ, þés etc.

      • f, p, fp och pf:

        aptær, aftær, afptar; giftis, gyptis, gipftær; mungiptri, mundgypftæ; toft, topt, topfto; tylft, tylpt, tylfpt.

      • f för v:

        farit (? Md. 2.), orþiufæ.

      • g och gh:

        eig, eigh; lag, lagh; dag, dagh; sigiæ, sighiæ; etc.

      • g och h:

        guggæ pro huggæ; hvarhhin, lahum, marhæ, ortohær, vihit, pro hvarghin etc.

      • g för k:

        gonong, ligvægh

      • h tillägges eller utelemnas i början af ord:

        harf, herft, hakær, haltæræ, halldræhælghunnæ, hællær, hæn pro arf, ærft etc. ugs pro hugs; alt pro halft; an v. æn pro han; ælt pro helt v. ær helt.

      • i och y omväxla:

        kyrkia, kirkia, kirkya; brity, sillir, sins, skildir, tilptær eþ, unit, pro bryti etc. y, byvþer, byþia, byorn, byscuper, eftyr, gyuæ, gyptis, myulnu, skyal, sytær, syþan, tyaldræ etc. pro i, biuþer etc.

      • iu, yu och y; io och ö:

        kiurky pro kyrkiu; skyuld pro skyld; byþæ pro biuþæ; þyft pro þiuft; saksiokionum pro saksökionum.

      • n framför g uteslutes eller förvandlas till g:

        falucopogs, konogge, panniggum, skanugs, pro faluköpungs etc.

      • o och u omväxla:

        biscoper, biscuper; huggæ, hoggæ; holl, hull; huru, horo; hvspreo, hospreo; kum, com; olouandis, olowandiss; open, vpen; son, sun; etc.

      • o och ö:

        bonder, botæ, domæ, dor, kopt, lopær, moþærni, oræ, oxæ byrþi, sokiæ etc. pro bönder etc. bö, lösöm, mötä, systör, vangömslö, öleng, ör, öxa, pro bo etc.

      • p, pc för k:

        sopn, sopcn, pro sokn.

      • q och k omväxla framför u:

        kuikkæn, quikum; kuaþer, quæþæ; kuighu, quighuna; etc

      • u och v:

        utan, uid, uili, gyuæ, halui, sialuer, sua, vuighz, vgild, vmfærþ, vp, baklyvsum, byvþer, niv syu, eghu, hvn etc.

      • w och v:

        wardæ, warum, wighyæ, swa, twar, værþa, varu, vighia etc.

      • w för vu eller uv:

        awnd, halw, wlti, wrþin, wrþu, þiwær, ælliw, pro avund etc.

      • x för ks, gs:

        tax pro taks; dax, læx, vixl, pro dags etc.

      • x, efter g, för s:

        dagx, attungx, pro dags, attungs.

      • z, ſz, zs för þs:

        garz, garſz, garzſliþ, gardſliz, guſz, dözſdæghi, razbænd, raſzbana, uaſzbo pro garþs etc.

      • z för s

        almænniſz, attungz, lægz, manz, manſz, vægzſ, pro almænniſſ (rectius almænnigs v. almænnings) etc.

      • z för þ

        annæz, bezas, garz, hemfylghz, hæræz, vuighz, zy, pro annæþ (v. annat) etc.

      • þ i slutet af ord utelemnas:

        gar, bolgar, daghor, hemfylgh, pro garþ etc.

      • æ för i

        gonongæ, fearfölængh, mannæ pro konongi etc.

      • Bokstäfver förbudlas

        faar (a fara), gaarſz, mæær (mihi), naat (nox), naam, reet (a riþa), þyy; pænninggæ, ſlickt, takkær, ſcill, þræll, barnni, ſynnia, farr, ſarr, ſværriæ, flerre, forreþe, manſſ, þingſſ etc.

      • Enkla bokstäfver för dubla:

        eki, hænær, manin, tvæni, þræni etc. pro ekki eto.

      • Bokstäfver omflyttas:

        galman, brity, huls, kirkinæ, vilx, typltar, æng, enæng, þera, pro lagman etc.

      • Då två vokaler, eller lika konsonanter eller stafvelser i två ord sammanstöta, uteslutas stundom endera af dem:

        Atviſt pro A atviſt, Md. 3: 3. han (a) aptær, Md. 2. þa (a), BB. 7; AB. 4: pr; JB. 2: pr; 9: pr; M. 2. baþ(i) i, AB. 4: 1. barnæ (a), AB. 4: 2. (a) aþal kono barn, AB. 23. (a) akargærþi, JB. 13: 2. ſuat pro ſua at, KB. 12: 2. eigh (a) ok, KB. 15: pr. a (a) ækki, GB. 4: 3. min(næ) æn, SB. 5. etc. o(s) ſkil, JB. 15: pr. a(t) dughurþi, Md. 1: 3. a(t) þriðiæ ſalæ, ÞB. 8: 1. köpt(s) þa, ÞB. 12. þer (ær), KB. 12: 2. maþær (ær), SB. 3: pr. lok (ok), JB. 7: 3. ſcaþ(æ) þær, FS. 5: 1. afæfli pro af ofæfli, RB. 12. ælt pro ær helt, Þl. not. 6.

      Denna codex är i noterna utmärkt med bokstafven A.

   2. I samma band, foll. 59—66, äro inhäftade antekningar, hvilka slutas med orden: ”Explicit liber laurencii quem ſripſit lydekinus,” och här äro tryckta sid. 257—281 med titel: Lydekini excerpter och antekningar. Dessa antekningar, hvilka troligen äro skrifna omkring år 1300, hafva, såsom man genom jämnförelse lätt kan finna^[15], upkommit på det sätt, att någon som haft framför sig. både den äldre och yngre codex af Westgötalagen, genomgått dem båda, och ur den sednare afskrifvit sådana stycken, som ej funnos i den förra. Detta är i allmänhet förhållandet med de 65 första Capitlen. Derefter följa andra antekningar, hvilka till största delen äro tagna ur nu obekanta källor. Att den codex Lydekinus haft för sig, på sina ställen varit svårläst, kan man sluta af de luckor han här och der lemnat^[16], Hans egen skrift är ock på några ställen i kanterna dels genom nötning utplånad, dels genom saxens åverkan stympad. Lydekinus brukar öfverallt þ, och för ordet maþer ofta runan af samma namn. I stället för punkt brukar han ett litet streck, utom vid i, siffror och förkortade ord (se Tab. IV). Orätt skrifna bokstäfver har han utmärkt genom derunder satta punkter eller dragna streck, eller på det sätt, att han inneslutit ett misskrifvet ord inom fyra punkter^[17]. Hvad hans stafsätt beträffar, vilja vi, utan att uppehålla oss vid de många besynnerligheter, som troligen äro skriffel, eller vid. de vanliga omväxlingarne, t. ex. af a och æ, e och æ, i och y o. s. v. blott anmärka följande:
      • a och o eller ö omväxla på några ställen: Lydekini antekningar citeras här
      i noterna med bokstafven C. Prof af hans stil lemnas Tab. IV.
   3. Så väl på några ställen i kanten af den förstnämnda codex, som efter dess slut, foll. 43—58, och efter Lydekini excerpter, foll. 66—74, finnas de antekningar af dels juridiskt dels historiskt innehåll, som här äro dertill, att den utplånade skriften^[18] ej numera kan fullkomligt återställas. Derefter äro elfva blad (foll. 48—58) inhäftade, hvilka innehålla antekningarne 14—18, stycket om edsöresmål, hvarur varianter äro anmärkta vid II. Add. 7^[19], samt Konung Magni stadga, IV. 19. Dernäst följer, foll. 59—65 och i början af fol. 66, Lydekini ofvanbeskrifna arbete^[20], hvarvid äfven finnes anmärkning af samma hand som skrifvit IV. 3. etc.^[21]. Efter Lydekini excerpter följer fol. 66 antekningen IV. 20, samt, på andra sidan af samma blad, några gåtor, som börjas: ¶. Interrogaciones. ¶. Magiſter ad diſcipulum etc. och derefter några på Svenska öfversatta Latinska ord, hvilka, ehuru några af de Latinska orden äro utnötta, för språkets skull förtjena att här anmärkas:

      Cuplearum (?) brötaragraff; lituparida (?) griſllikaka; pronuba genfæriæ; paranimphus brudmadþær; buterula kirnæ; buterulus þyril; cuna wagga; cauterium iarmark; segniſ lattær; cuneus væggi; * * nattrokær; * * vatlli.

      De följande åtta bladen (67—74) innehålla den Latinska upsatsen IV. 21, hvari skrifvaren utmärkt vissa afdelningar derigenom, att han emellan capp. 63 och 64, 88 och 89, 90 och 91 lemnat ungefär en rads mellanrum. Efter slutet häraf följa foll. 74—76 åter några antekningar af främmande innehåll, af hvilka den betydligaste, som uptager tre sidor, har öfverskriften: Hec eſt recta confeſſio, och begynnes:' ¶ Confiteor tibi pater domine celi et terre etc. På sista sidan finnas ibland annat åter några Latinska på Svenska öfversatta ord:

      gespær hikkær nyusær wæmiær snærkær Ocito singulto sternuto nauseo sterto swælghær tyuggende gapær hostær rapær spyrh Glucio westigans (lege: manducans) hio tussio rupto (lege: cucto) womoque marrsuin langa * * þyrskær * * Delphin murenula corda gimellus alecque gyæddæ stoksisk styriæ laki * * lucius et strumulus (v. strinnulus) rumbus lamia (?) * * gyus aghborre flundræ nors craba Penula perha symul * *skripa gubio cancer

   4. Slutligen är i detta band inhäftadt ett pergamentsblad som hört till en codex i 4:o, hvilken innehållit antingen hela Westgötalagens nyare codex, eller åtminstone några dit hörande stycken, skrifna med tät men redig stil, som det synes omkring medlet af 14:de århundradet. Den bok hvartill detta blad hört, har troligen blifvit söndertagen af en bokbindare, som behöft bladen för att limma dem på permar. Åtminstone har detta i kanterna kringskurna och med lim bestrukna blad varit till sådant bruk användt. Detta fragment, som vi i noterna utmärkt genom bokstafven E, begynnes med orden: bork æller bryter pors etc. II. Add. 4: 5; hvarpå följer Add. 5: pr, 1. och Add. 6. Derefter har en annan, ej märkbart yngre hand tillagt början af IV. 21, till och med orden: vel filiam filii sui, i 18:de Cap. De fyra sista raderna häraf äro ganska vårdslöst skrifna, så att skrifvaren synes hafva ledsnat, och derför stadnat så snart han hunnit att sluta sidan.
2. En pergamentscodex å Kongl. Bibliotheket i Stockholm, sign. B. 58, är, näst den ofvan beskrifna, den märkvärdigaste handskrift af Westgötalagen, emedan den, ehuru ty värr ej alldeles fullständig, dock innehåller större delen af den sednare bearbetning af denna Lag, som här är tryckt i II:dra afdelningen, under titel: Den yngre codex af Westgötalagen. Detta band innehåller 124 pergamentsblad, oberäknade ett af skrifvaren obegagnadt blad i början, och några till största delen bortskurna blad. Dess höjd är 10 tum, och bredd 712 tum^[22]; skinnbandet, hvari figurer äro inpressade, är alldeles likt det, hvarmed förut beskrifna codex är försedd, och har derför utan tvifvel denna codex, blifvit ombunden på samma gång som den andra, neml. år 1687^[23], då den ej längesedan hade ur enskild ego kommit till Antiquitets-Collegium^[24]. På inre sidan af permen är skrifvet ”N 10”, hvilket var denna boks nummer i Antiquitets-Collegii katalog. På ett derefter följande pappersblad är en innehållsförtekning skrifven i 17:de århundradet. Det af skrifvaren obegagnade pergamentsbladet i början innehåller denna år 1722 gjorda antekning:

   ” 1. Westgöthe lagen.

   2. Biärköa Rättär.

   1 Denne Westgöthelag såsom fullkomligare än Stiernhielms edition, ärnade Hadorphius upläggia, som ses af Catalogo de anno 1690.^[25] och fins ännu 1722 denna V-Glag med Vennæsii hand afskrifwen sub num. 2.^[26].

   2 Denne Biarköarattz explr haf:r Hadorph fölgt i sin edition vide præf.”

   På andra sidan af samma blad har en Dansk, som i 16:de århundradet innehaft denna codex, skrifvit: ”Westre Götlandtz Swensk Lough Baag” etc. samt nedanföre, en något yngre hand: ”Jtem Bierke ret eller Kiöbsted ret”. Främst i boken äro inbundna 16 pergamentsblad (foll 89—104), som rätteligen skulle hafva sin plats i slutet af Westgötalagen, emedan de innehålla slutet af de dit hörande tilläggen. I öfre kanten af det första af dessa blad har nämnde Dansk åter skrifvit: ”Swensk Loug Baag”. Derpå följa 4 rena pappersblad, och efter dessa kommer sjelfva Westgötalagens text, hvaraf dock början, nemligen hela Kyrko- och Såramåls-Balken samt de 9 första och början af 10:de Cap. af Balken om vådasår, fattas. Som denna codex i allmänhet har åtta blad i hvart lägg, och man af andra handskrifter känner vidlöftigheten, af den nyare Kyrko-Balken, samt af cod. A. kan ungefärligen sluta till huru mycket rum det förlorade af Såra-Balkarne har uptagit, så befinnes det att tre sådana lägg, och således de 24 första bladen gått förlorade^[27], hvilket möjligtvis skett af den anledning, att Kyrko-Balken blifvit uttagen för att sammanhäftas med någon handskrift af K. Magni Erikssons Landslag. Ifrågavarande handskrift, hvaraf Tabb. I afseende på stafsättet i denna handskrift må, med förbigående af de ofta förekommande omväxlingarne af a och æ, e och æ, i och y, o och ö, m. m. och det icke ringa antalet af skriffel, följande i synnerhet anmärkas:

   ... all(t) þry, Add. 11: 2. þer (ær), Add. 2: 14. iæmpskillær (ær), Add. 11:7. maþer (ær), ibid. §. 19. ok (o)klandæt, ibid. §. 1.

   • Vokaler fördublas:

     aa, aar, baarn, faar, gaas, laan, naam, een, geet, leef, þeer, griis, boo, boort, broor, room, fyuurum, kööp.

   Denna handskrift är i noterna betecknad med bokstafven B.^{[WS 1]}

3. En pergamentscodex å Kongl. Bibliotheket i Stockholm, sign. B. 6, innehåller Konung Magni Erikssons Landslag (som här saknar ej blott egen KyrkB., utan äfven BygnB. och ÞingB.), jämte några Balkar och smärre stycken af Westgötalagen enligt dess nyare redaktion. Denna i skinnband (hvarpå är tryckt årtalet 1590) med mässingsbeslag och spännen inbundna handskrift innehåller, utom några rena pappersblad i början och slutet, 102 pergamentsblad af 10¼ tums höjd och 7½ t. bredd; är skrifven, som det synes, sednare hälften af 14:de århundradet, med vacker stil, hvaraf prof finnes Tab. VI. þ och th förekomma här om hvarandra, dock det sednare oftast; a brukas nästan beständigt i ändelser af infinitiver m. m. och ej æ, såsom i de förut beskrifna handskrifterna. Alla Flockar (utom i FornB. och UtgB.) börjas på ny rad med omväxlande röda eller gröna begynnelsebokstäfver; deras innehåll är af sednare hand i 16:de århundradet i kanten anteknadt. Den bleka skriften är på några ställen af sednare hand med svartare bläck updragen, hvarvid flera ord blifvit ändrade^[28]. En annan hand, som ej berättelsen om mötet på Danaholmen (I. CB.) och, i sammanhang dermed, förtekningen på Westergötlands gränsorter (IV. 10.), hvilken sednare dock ej är fulländad^[29]. Foll. 50—62, emellan Högmäles- och Manhälgis-Balkarne, innehålla stycken som höra till WGL., neml. först fol. 50, af sednare hand, antekningar ur JordaB. och ur stycket om qvarnar, hvilka mest öfverensstämma med WGL:s äldre redaktion, och begynnas med orden: Ut skiftur. oc garthær etc., I. JB. 7: 2. Derefter följer, af samma hand som skrifvit KkB. och Magni Erikssons Landslag, FornB. och UtgB. af den yngre WGL., samt Add. 2—6. och ett stycke af RätlB. neml. Fl. 17—25, 28, hvilket ej är indeladt i Flockar. Fol. 71, efter Eþsöres-Balken, är af sednare hand tillagdt stycket om þinglot.

   Denna handskrift med de der af sednare hand (neml. alla af den samma som skrifvit företalet) skrifna, till WGL. hörande antekningar, är här i noterna citerad genom bokstafven G.

4. En pergamentscodex å Kongl. Bibliotheket i Stockholm, sign. B. 10, har 108 pergamentsblad af 9¾ tums höjd, 7¼ t. bredd, bundna i skinnband med mässingsbeslag. Foll. 6—92 innehålla K. Magni Erikssons Landslag, skrifven i sednare hälften af 14:de århundradet, men defekt i början, emedan större delen af förtekningen öfver Flockarne i Konungs-Balken, och hela den Kyrko-Bulk, som troligen från början hört till denna handskrift, är borta. Foll. 93—95 innehålla början af slutligen på de sista bladen, hvilka möjligtvis hört till en annan handskrift, emedan både stilen och bläcket äro något olika, en annan, af Hadorph efter denna handskrift utgifven förordning af K. Magnus, eller den så kallade Skenninge Stadga^[30]. — De i denna codex befintliga, till WGL. hörande blad, äro här utmärkta genom bokstafven H.

5. En pergamentscodex å Kongl. Akademi-Bibliotheket i Upsala, uptagen under N:o 20 i den öfver Bibliothekets handskrifter af Svenska Lagar uprättade särskilda katalog, innehåller K. Magni Erikssons Landslag, samt några Balkar och mindre stycken af WGL. Denna i skinnband bundna codex har, utom två blad i början, hvilka varit sammanlimmade, 136 pergamentsblad af 734 tums höjd och 534 t. bredd. Både stilen, hvaraf prof finnes Tab. VIII, och en fol. 34 af en något yngre hand skrifven Svensk konungalängd, som går till Carl Knutsson, men af sednare händer är fullföljd till Johan III, visa att denna handskrift är från förra hälften af 15:de århundradet. þ förekommer här oftare än th; ok är här oftast skrifvet förkortadt, så att det merendels liknar ett sammanbundet oc^[31]. Balkarnes titlar äro skrifna öfverst på sidorna med rödt bläck. Flockarne hafva till större delen röda eller blå begynnelsebokstäfver. — På det andra af de två bladen i början, är i 16:de århundradet skrifvet: WESTERGÖTLANDS LANDS-LAG medh flokkom. Derunder är med penna ritadt Götarikes vapen, och nederst Brahe-slägtens vapen, hvarunder läses: peder bragde. På andra sidan af samma blad finnes en i handskrifna lagböcker ofta förekommande antekning om edgång, och nederst är år 1568 anmärkt, att Oloff Aruidſson, Laſse Swenſson i Åby och Niclas Jönſson egt denna bok. Foll. 1—30 innehålla af den yngre WGL. Kyrko-Balken, en så kallad Bygninga-Balk, hvilken är sammansatt af II. JB. 15—46, RB. 17—25, 28—30^[32], och ännu tre Flockar^[33], ehuru förtekningen öfver Flockarnes innehåll^[34] uptager blott de till JB. hörande Flockarne; vidare stycket vm möllor (II. MB.); FornB. hvilken här kallas fornæmes ſaker; UtgB., Add. 2, 4, samt domarereglorna (IV. 12.), vid hvilkas slut med rödt bläck är skrifvet: iohannes iohannis poſſidet me, samt nederst på sidan:

   ”Domare acten thætta lenger æn i þet hören
   þes rættare i idthar doom fram fören.”

   Foll. 31—33 innehålla K. Magni Erikssons Gårdsrätt; fol. 34 den förut omtalda konungalängden, hvarefter, på andra sidan af samma blad, Magni Erikssons Landslag begynnes med Konungs-Balken. Fol. 131, efter Tjufva-Balkens slut har en något yngre hand med vårdslös stil tillagt förtekningen på Westergötlands allmänningsskogar m. m. (IV. 11.), hvaraf slutet är utnött^[35].

   Denna handskrift, hvilken vi i noterna kallat K, är den codex recentior^[36] som Stjernhjelm begagnat, och som på hans tid tillhörde Riks-Marskalken Grefve Gabriel Oxenstjerna^[37], samt år 1767, enligt Assessor Brocmans upgift, Juris Professorn i Upsala Dr. O. Rabenius.

6. En pappers- och pergamentscodex^[38] i 4:o, bunden i rödt pergamentsband, tillhörig Kongl. Bibliotheket i Stockholm, sign. B. 35, har 127 blad, och innehåller K. Christoffers Landslag med Kyrko-Balk af den yngre WGL. Stilen, hvaraf prof ses Tab. VII, så väl som en fol. 114 skrifven Konungalängd, hvilken går till Carl Knutsson och Christian I, hvilka sägas vara ”ambo expulſi ambo reducti,” visar att denna handskrift är skrifven omkring år 1470. Flockarne börjas här på ny rad med röda begynnelsebokstäfver. De 3 första bladen innehålla åtskilliga sednare antekningar. Fol 4 begynnes Kyrko-Balken af WGL. Öfverst på samma blad är anteknadt: ”R. Skattm:s hr Sten Bielkes med weſtgöt Biſkopars Rimchrönika^[39]. Efter KkB:s slut begynnes Christoffers Landslag fol. 14 med Konungs-Balken. Fol. 113 finnes förtekningen på allmänningsskogar etc. i Westergötland (IV. 11). — Denna handskrift, hvilken vi utmärkt genom bokstafven L, är i det afseendet märkvärdig, att KyrkB. här härstammar ifrån en annan handskrift än den, som ligger till grund för alla de öfriga handskrifterna af WGL:s yngre Kyrko-Balk^[40]. 7. En pergamentscodex innehållande K. Magni Erikssons Landslag med Kyrko-Balk af WGL.; hörande till Herr Baron J. G. Sacks boksamling på Bergshammar vid Strängnäs. Denna i skinnband med mässingsbeslag bundna handskrift har, utom ett blad i början, som varit fastlimmadt vid permen, 127 pergamentsblad af 712 tums höjd och 512 t. bredd. Den synes vara skrifven i sednare hälften af 15:de århundradet. Flockarne hafva röda begynnelsebokstäfver; Balkarnes titlar äro med rödt bläck skrifne öfver sidorna. Foll. 1—12 innehålla WGL:s Kyrko-Balk; fol. 12 begynnes Magni Erikssons Landslag med Konungs-Balken. Denna handskrift hafva vi i noterna kallat M; prof af stilen finnes Tab. VIII. 8. En pergamentscodex å Linköpings Gymnasii Bibliothek, innehållande K. Magni Erikssons Landslag, samt ett fragment af Kyrko-Balken i WGL. Denna i skinnband med mässingsbeslag bundna handskrift har numera 127 pergamentsblad, af 812 tums höjd och 614 t. bredd. Som hvart lägg innehåller 10 blad, så äro troligen 10 blad i början förlorade. Det som de nu i behåll varande 3 första bladen innehålla af WGL:s Kyrko-Balk, begynnes med orden: them ſom han thet vtlente, i Fl. 65^[41]. Foll. 4—119 innehålla Konungs-Balken och de öfriga Balkarne af Magni Erikssons Landslag. Derpå följa några tillägg af samma hand, hvaribland fol. 124 förtekningen på allmänningsskogar m. m. i Westergötland (IV. 11.), och derefter, med rubrik: Iſti ſunt terminj Inter Sweciam et Daciam, den förfalskade berättelsen om mötet på Danaholmen och förtekningen på Westergötlands gränsorter, hvilken sednare gör ett språng från Dufn (vid Wettern) ”I öſtra half Mellan blekungs ok More.” Denna handskrift synes vara från sednare hälften på 15:de århundradet; Flockarne hafva röda begynnelsebokstäfver, hvilka, utom i början af boken, omväxla med blå. Balkarnes titlar äro med röda bokstäfver skrifna öfverst på sidorna. — Prof af stilen i denna handskrift, som vi kallat N, finnes Tab. VI. 9. En papperscodex i 4:o, pergamentsband, tillhörande Kongl. Akademiska Bibliotheket i Upsala, och uptagen under N:o 36 i den af E. Benzelius uprättade katalog öfver en del af Bibliothekets kloster-handskrifter. Denna, efter utseendet, i medlet af 15:de århundradet af flera händer skrifna, och genom en mängd förkortningar svårlästa codex har 224 blad, utom ett ur en äldre handskrift taget pergamentsblad i början och ett i slutet, af hvilka det förra har denna i öfre kanten med rödt bläck skrifna antekning: ”liber erici iohannis nati in ludoſia” På inre sidan af permen är af gammal hand anteknadt, såsom det vigtigaste af denna handskrifts innehåll: ”de penitenciis — Notule brynniulphi ſcarenſis — Statuta generalia ſcarenſis eccleſie — Geſta trium regum.” De här nämnda statuta generalia etc., hvilka finnas foll. 92—99 med öfverskrift: Statuta generalia dicta kirkiobalker, hvartill en något yngre hand tillagt: eccleſie ſcarenſis, äro, utom några tillägg, hvilka vi dels i noterna anmärkt, dels i texten med cursif stil infört, den samma till WGL. hörande Latinska upsats: De quolibet genere anone etc., hvilken vi ur cod. D. meddelat (IV. 21). Den begynnes här med en stor röd bokstaf. Textens innehåll är af samma hand i kanten anmärkt. Efter Cap. 88 är nästan en sida lemnad ren^[42]. Cap. 107 o. f. äro skrifna med gröfre stil än de föregående, men dock, som det synes, af samma hand. — Denna handskrift hafva vi utmärkt genom bokstafven O. Prof af stilen ses Tab. VII. 10. En pergamentscodex, tillhörig Kongl. Akademiens Bibliothek i Upsala, och uptagen under N:o 18 i katalogen öfver handskrifterna af Svenska Lagar. Denna codex, som har 77 blad af 814 tums höjd och 534 t. bredd, och är bunden i skinnband, innehåller K. Magni Erikssons Landslag, skrifven, enligt antekning med rödt bläck fol. 65, per manum achonis johannis ſcolaris lundenſis dyoceſis. biærby anno domini M°ccc°lxxx°quarto. Magni Erikssons Landslag börjas med Konungs-Balken, hvaraf 1:sta och en del af 2:dra Cap. är borta; inuti är den ock på några ställen defekt; den slutas fol. 64 med Kyrko-Balken. Foll. 65—76 innehålla sednare antekningar från förra hälften af 15:de århundradet, hvaribland de efter cod. D. här tryckta domarereglor (IV. 12.)^[43], samt foll. 74—76 den efter denna handskrift såsom bihang här sid. 345—347 tryckta upsatsen med rubrik: hær börias konungx vtſkyller af ærliko oc godho landhe væſtergötlandh. Nederst på föregående sidan är med rödt bläck skrifvet:

   ”Sequitur de nobili lege de partibus væſgocie que eſt terra nobiliſſima”

   samt i nedre och öfre kanterna af de två näst derefter följande sidorna:

   ”Ærlıkith landh wæſtergötlandh,” ”goth landh wæſtergötlandh,” ”wææl kriſthit landh wæſtergötlandh.”

   Denna upsats begynnes med stor röd bokstaf, och vid slutet deraf är med rödt bläck tillagdt: AMEN finis adeſt vere, och nedanföre två Latinska versar, der skrifvaren låter veta att han heter Petrus. — Prof af stilen i

   nämnda upsats finnes Tab. VI.
7. Två blad af en pergamentscodex, tillhöriga Kongl. Akademiska Bibliotheket i Upsala, der de blifvit funna fastlimmade på permen af en annan gammal bok. Denna. codex, hvilken synes hafva varit skrifven omkring mediet af 14:de århundradet, har troligen innehållit hela den nyare codex af WGL. Det ena af dessa blad, som har 814 tums höjd och 6 t. bredd utom det ena öfre hörnet som är afskuret, innehåller en del af II. Arva-Balken från ind. 7. till och med orden: en hon ær hauande, i Fl. 4, dock ej fullständigt, emedan bladet på alla kanter blifvit kringskuret. Det andra bladet, som är något mindre, börjas på ena sidan, hvilken är skrifven med tätare stil och troligen af annan hand, med orden al þeſſi, II. RätlB. 9, och slutas på den andra med orden ſtiæl mykit, Fl. 26. Som större delen af detta bladets öfre hälft är borta, och skriften på 2:a sidan är nästan utnött, finnes af Fl. 9—15 och 18—21 blott strödda ord i behåll. Dessa lemningar af en handskrift, som utan tvifvel varit af utmärkt värde, hafva vi i noterna kallat F.
8. En pergamentscodex å Kongl. Bibliotheket i Stockholm, sign. B. 56, innehållande Westmannalagen, skrifven troligen i början af 14:de århundradet. Denna codex har 177 pergamentsblad af 512 tums höjd och 4 t. bredd, är bunden i skinnband med spännen. På de två sista bladen, efter WML:s slut, äro, med finare stil och möjligen af en annan hand, anteknade några stycken af WGL. neml. I. RB. 1—3. och LR. I noterna till dessa ställen hafva vi beteknat denna handskrift med bokstafven I.
9. En pappers- och pergamentscodex i 4:o å Kongl. Bibliotheket i Stockholm, sign. D. 26, skrifven i medlet af 15:de århundradet, har 16 i pergamentsomslag inhäftade blad, som innehålla en Svensk krönika, hvilken slutas med K. Carl Knutsson, och derefter en Dansk historia, som slutas med berättelsen om mötet på Danaholmen (I. CB.). På omslaget är skrifvet: Gammell Swenſk Crönika lefreret i Richzens Cantzelij aff Johanne Bureo Anno. 1619^[44]. I noterna till nämnda berättelse hafva vi kallat denna handskrift P.
10. En papperscodex i lång 4:o och skinnband, tillhörig Kongl. Bibliotheket i Stockholm, sign. D. 4, skrifven i sednare hälften af 15:de århundradet. På ett pergamentsblad i början är af samma hand skrifven en innehållsförtekning, som börjas sålunda:

    ”I thæſſe book finner man margh ** æwentyr ſwa ſom ær förſt Aff herra iwan oc herra gaffwian Item aff hertigh fredrik (rec. man. mut. in hendrik) aff normandi” etc.

    Efter dessa och andra rimmade berättelser, som uptaga öfver hälften af boken, följa prosaiska upsatser, hvaribland, fol. g XXXI; berättelsen om mötet på Danaholmen (I. CB.) och, i sammanhang dermed, förtekningen på Westergötlands gränsorter (IV. 10.), samt, fol. h I, förtekningen på Westergötlands allmänningar (IV. 11.) och samma Svenska konungalängd som finnes i cod. D. (IV. 15.). Vi hafva kallat denna handskrift Q.

11. En pergamentscodex af 12¾ tums höjd, 7½ t. bredd, & Kongl. Bibliotheket i Stockholm, sign. A. 17, bunden i pergamentsband, innehållande den så kallade Liber Ecclesiae Upsaliensis, hvilken blifvit inrättad år 1344, såsom ett diplomatarium för Upsala Ärkebiskopssäte, domkyrka och stift. Ibland andra egentligen icke till bokens ämne hörande antekningar, finnes här, på de två första af 8 onummererade blad emellan foll. XXIV och XXV, under titel: ”Hii reges criſtiani et hoc ordine rexerant in ſwecia quo ponuntur,” en, likasom det öfriga i denna bok, på Latin skrifven konungalängd, hvilken vi här meddelat af den orsak, att den till största delen är en öfversättning af det, som finnes i cod. D. (IV. 15.), ehuru den här är fortsatt till K. Magnus Eriksson, och af sednare hand till K. Erik af Pomern^[45]. Något yngre än sistnämnda, troligen omkring år 1400 skrifna tillägg, äro de öfriga i noterna omtalade tilläggen^[46].
12. Af de många nyare handskrifter, der de efter cod. D. här tryckta domarereglorna (IV. 12.) förekomma, mer och är den samma som i den å originalet gjorda antekning omtalas^[47]. Som i originalet, enligt hvad förut är omförmäldt, en del af tilläggen äro bundna i början af boken, så har Vennæsius, utan att gifva akt härpå, fortplantat denna oordning på sin afskrift^[48]. Med bokstäfverna Vn. hafva vi i noterna beteknat Vennæsius och hans afskrift. Denna afskrift har åter Juris Professorn i Lund Herr Doctor Johan Holmbergson afskrifvit, utan att nyssnämnda oordning af Honom blifvit anmärkt eller rättad; hvilket vi nämna af den anledning, att Hr. Dr. Holmbergsons afskrift blifvit till en del utgifven af Herr Professor E. S. Bring.
13. Ibland N. R. Brocmans efterlemnade, på Kongl. Bibliotheket i Stockholm förvarade samlingar finnes ett tryckt exemplar af WGL., Stjernhjelms edition, hvari Brocman i kanterna gjort en mängd antekningar, i synnerhet ur de handskrifter han jämnfört, neml. codd. Stockholm. B. 59 (A. etc.), B. 58 (B.), Upsal. N:o 20 (K.), samt den förut (sid. XXXVII) omtalta, honom tillhöriga afskrift af sistnämnde codex. Ur dessa handskrifter, undantagande sist anförda afskrift, har han ock på lösa blad, som äfven äro i behåll, afskrifvit åtskilliga stycken, som varit vidlöftigare än att han kunnat antekna dem i kanten af det tryckta exemplaret. Dessa afskrifter och antekningar hafva vi citerat medelst bokstäfverna Br. (Brocman).
14. Ett häfte af några pappersark i 4:o, sign. D. 29. b. 9. på Kongl. Bibliotheket i Stockholm, innehåller åtskilliga i 16:de århundradet gjorda afskrifter af historiska upsatser, och deribland början af den Latinska konungalängden (IV. 15.), till och med den nionde Konungen Inge den yngre, temligen noggrannt af skrifven ur cod. A. 17. (se ofvanf. sid. XXXIV).
15. Uti en fordom Jac. Istmen (Reenhjelm) och sedermera Bröderna Salan, nu Kongl. Akademiska Bibliotheket i Upsala tillhörig papperscodex i 8:o, innehållande Þorstein Vikingssons Saga m. m., finnes en af Isländaren Jonas Rugman år 1663 ur cod. B. 59. i Stockholm gjord afskrift af de historiska antekningarne om Sveriges christne Konungar, samt Westergötlands Lagmän och Biskopar (IV. 14—16.). På sista bladet i denna bok har framl. Professorn i Upsala Dr. E. M. Fant anteknat att den här afskrifna konungalängden öfverensstämmer ej med den af Stjernhjelm efter WGL. utgifna, utan med den som finnes i handskriften D. 4. (cod. Q.); en falsk upgift, öfver hvilken mun ej kan förundra sig, enär en dylik förvirring i Fants antekningar är ganska vanlig.

Sedan vi nu omtalat de handskrifter af WGL. som ännu äro i behåll, och kommit till vår kunskap, skola vi söka att besvara den frågan, huruvida Lundius, hvilken i anmärkningarne till Loccenii öfversättning af WGL. och på andra ställen omtalar flera af honom jämnförda handskrifter af WGL., verkligen egt några sådana, som i den Upsala stad år 1702 öfvergångna stora brand, eller på annat sätt kunnat funnits i handskrifter, som ej innehållit ett ord af sjelfva WGL.; men då dessa citationer, likasom de flesta andra, blott i Latinsk öfversättning äro meddelade, så är det, andra skäl att förtiga, redan häraf troligt att äfven dessa äro diktade.

Resultaten häraf är: att Lundius hämtat: några riktiga citationer ur de i Kongl. Bibliotheket i Stockholm ännu i behåll varande handskrifter; att, af hans öfriga citationer, de flesta äro mer eller mindre uppenbart fiska och endast några få, som dessutom ej höra till sjelfva WGL., äro lika osäkra som obetydliga. Således bevisa dessa citationer ej att Lundius haft några numera förlorade handskrifter af WGL., utan göra fastmer motsatsen sannolik; och om han ock haft några, är det ej troligt att de varit af synnerligt värde, enär de profbitar han anför ur den handskrift han ansett som den aldra äldsta, skulle varit der inflickade ur K. Magni Erikssons eller Christoffers Landslag. Vi hafva ansett det vara af vigt att ådagalägga detta, på det ingen måtte, af hvad Lundius talar om sina ”optimi” och ”antiquissimi codices,” förledas att tro att han verkligen egt några sådana, som varit af synnerlig vigt, och att WGL. skulle sett helt annorlunda ut, om de ”veteres membranae,” af hvilka Lundius berömde sig, ännu varit i behåll^[49].

II. Om Westgötalagens äldre editioner.

1. Wäſt-Götha Laghbook, Vppå den Stormechtigſte, Höghborne Furſtes och Herres, Herr Carl then Elloftes, Sweriges, Göthes och Wändes Konungs . . . . Befalnings Vthaff ett off-gammalt MS.^to ſom fins in Archivo Regni, medh flijt vthſkrifwin, och i wiſſe Balkar, Flockar och §§. ſamman-fattat Aff Georg Stiernhielm, Kon. M.^tz KrijgsRådh. Cum Gratia et Privilegio S.^æ R.^æ M.^tis Sveciæ. Förſta gången tryckt och vplagdt vthi Stockholm, Aff Ignatio Meurer. Åhr 1663. In fol. 112 pagg. cum praef. 2 pagg.

   Stjernhjelm har haft två handskrifter, neml. cod. Stockholm. B. 59, och cod. Ups. N:o 20 (cod. K.), hvilken sednare, enligt Stjernhjelms upgift, då tillhörde en förnäm Herre i Stockholm, neml. RiksMarskalken Grefve Gabriel Oxenstjerna^[50]. Han har således haft för sig: 1) Westgötalagens äldre codex, så fullständig som den enda ännu i behåll varande handskriften innehåller den; 2) af WGL:s yngre codex, de Balkar och tillägg som finnas i cod. K; 3) Lydekini antekningar, samt 4) de i cod. B. 59. af sednare hand gjorda antekningar (cod. D.). Dessa äldre och yngre materialier har han sökt att sammansmälta till ett helt, hvilket han efter eget behag fördelat i vissa Balkar, Flockar och §§. På detta sätt har han tillskapat Balkar, som ej finnas i någon handskrift; Flockarnes tittar har han sjelf författat. Dessutom har han ändrat, tillagt och uteslutit hvad honom synts nödigt, oberäknad den nästan oräkneliga skara af fel, som kan tillskrifvas oriktig innanläsning^[51], så att man väl kan påstå att aldrig någon Lag blifvit på ett mera barbariskt och förvändt sätt utgifven. Ehuru Tabellerna sid. 577 o. f. i det hela tillräckligen visa huru Stjernhjelm hopflickat sitt arbete, vilja vi här gifva några exempel af de förmenta förbättringar, hvarmed denne annars förtjente man riktat WGL.

   þæn vngſti af mæþernæ oc ſkifti. III. 73. Kollum ſkal ærvi ſkiptæ. ſundær i tu. halft a fæþærni. ok halft a moþærni. æn baþir æru iamnſkyldir. I. AB. 3: 1.

   then vngſti, halfft aff Fädherni, halfft af Mödherni, än badhir äru iamſkyldir, ok ſkiffti. Stj. ArfB. 2: 5.

   bo a iorþo hans. I. AB. 18: pr.

   ok bor Landbo a iorde hans. Stj. ArfB. 17: pr.

   han ær ſaker at trænni ſextanörtoghum. I. JB. 19: 1. ær þrigiæ marka ſak hete þre oc æru tuær. II. JB. 45. Cfr. I. FB. 8; II. U. 18.

   Han är ſaker at thränni ſextan örtogher. Hete thre ok äro twa. Stj. BygdB. 2: 4. Cfr. Stj. FornB. 3: 1.

   Chöpær man fæ af falby. vrakær hem vlowandiſz grannum þa ſkal niþær guggæ sum stæþær. I. FB. 5. Köper mather fæ af ſottaby. ok vræker hem vlouandes grannum meþ viti ſinu. kære nokor a han. vræki bort at ſaklöſo. vil han ey bort vræka. huggi þa ſiæluer nither at ſaklöso. II. UB. 12. (sec. cod. K.). Far þem aptær. I. RB. 11: pr.

   Köper Madher Fä af Sotta By, ok wräker hemulowandes Grannum medh witi ſinu, kärir nokor a han, wräki bort at ſaklöſo. Wil han ey bort wräka, huggi tha ſiälwer nidher ſum ſtäd är at ſaklöſo. Stj. RätlB. 9: pr, 1.

   Far þem aptær. I. RB. 11: pr.

   Far them eigh apter. Stj. RätlB. 13: 1.

   sum ffyr war ſaght. IV. 18. 4.

   ſum aptir ſkils. Stj. ThiuwB. 2: pr.

   böte. (adde III.) niu. marker. enæ biſcupi etc. III. 111.

   böte niu Marker, i thre löte, ena Biſkupi etc. Stj. ThingB. 17: 3.

   Det enda, som i detta Stjernhjelms arbete har någon grad af duglighet, är den i slutet sid. 100—112 bifogade ”Orde-List,” hvilken, ehuru ofullständig och felaktig den är, dock vitnar om författarens för sin tid utmärkta språkkunskap.

2. En Latinsk öfversättning af Stjernhjelms uplaga är tryckt med titel:

   Legum W. Gothicarum in Svionia Liber, quem e Gothico in Latinum convertit Johannes Loccenius, uberioribus notis ac animadversionibus illustravit Carolus Lundius, edidit autem Olavus Rudbeckius. Upsalis, sine anno, 148 pagg. in folio.

   Warmholtz^[52] utsätter 1691 såsom detta verks tryckningsår; Schildener^[53] åter, beropande sig på företalet till den år 1700, jämte Loccenii Latinska öfversättning, af O. Rudbeck utgifna Uplandslagen, tror att det utkommit år 1692. Intetdera af dessa årtal är riktigt. Af nämnda företal synes blott att tryckningen blifvit begynd år 1692. Likaså bevisar icke företalet till Agapeti Bulla^[54], om ock detta företal blifvit tryckt år 1702, att ifrågavarande verk utkommit tio år förut, ty der nämnes blott att Lundius då, och således innan tryckningen var börjad, ämnat bifoga WGL:s original-text. Men i noterna till WGL:s öfversättning sid. 99 omtalas Drottning Ulrica Eleonoras död och begrafning, och som den sednare skedde den 28 November 1693, så är detta ett afgörande bevis att detta verk ej före sistnämnda år utkommit. Största delen af de tryckta exemplaren deraf, skall hafva blifvit lågornas rof vid Upsala brand den 16 Maj 1702. Dermed är dock ej mycket förloradt, ty denna öfversättning är lika vårdslöst författad som vi med fullkomlig visshet känna, den handskrift af WGL. hvarom Hr. Professorn Dr. Carl Schildener i Greifswald erhållit kunskap^[55]. Sedermera afskref Hr. Professorn Dr. J. Holmbergson Vennæsii afskrift af denna codex, och denna Hr. Dr. Holmbergsons afskrift är det som Hr. Bring företagit sig att i form af Akademiska Disputationer arkvis af trycket utgifva. Hitills är dock blott en tredjedel af detta verk utgifven. De år 1818 utkomna ark, utgörande 158 sidor, blefvo då försedda med ett gemensamt titelblad, och dedicerade till Professorn i Göttingen, Hof-Rådet G. Hugo, som här kallas ”Iure Consultorum nostrae aetatis facile princeps.” Detta titelblad, som hittills är högst sällsynt, lyder så:

   Codex Juris Vestrogothici ex vetusto Bibliothecæ Regiæ Holmiensis manuscripto transscriptus, quem Latine vertit notisque illustravit Ebbe Samuel Bring, Phil. Doct. Juris Utr. Candid. in Jure Criminali Rom. et Regn. Septentr. Adjunctus E. O. Pars I. Lunde, MDCCCXVIII, Literis Berlingianis.

   Denna edition börjar, likasom Vennæsii afskrift, med de i original-handskriften främst i boken inbundna tilläggen (Add. 7: 25. etc.), hvarefter följer fragmentet af Balken af vaþæ ſarum och det öfriga af sjelfva Lagens text, till och med orden: þa ſkal þen yn-(ſti), i 8. Fl. ArfB. På hvarannan sida är tryckt texten och en Latinsk öfversättning, och vid hvardera äro noter bifogade. Hvad den här tryckta texten beträffar, så är att märka, att det egentligen är Vennæsii opålitliga afskrift som derför ligger till grund. Herr Dr. Holmbergsons afskrift har väl blifvit jämnförd med original-handskriften, hvarvid några fel blifvit rättade, men deremot hafva en mängd nya ej blifvit anmärkta, och några vid sjelfva collationeringen tillkommit. Vi vilja anföra några exempel till bevis härpå. I stället för N, II. DrB. 3, läser Vennæsius på 3 ställen A^[56], och för Niu, ibid. 10, A III, ehuru bokstafven N på många ställen förekommer i denna handskrift. För E buar, ÆB. 1, har han Huär; för fære, Add. 8, fiere; för fyſt, Add. 9: pr, ſyſt, o. s. v. Hr. Holmbergson utelemnar ordet han (þore vitæ etc.), VS. 14; likaså nampn, O. 2: pr; skal bötæ, Dr. 27; taki (sin lagha lot), Add. 11: 16; sum (han aa halder), Add. 12: 1; tillägger marker efter III, Dr. 32; han efter fællir, Add. 7: 26. Efter orden hwat þeer æru, Add. 11: 16, insätter han börn, som i originalet hör till den på samma blad skrifna slägttaflan^[57]. För biþer, O. 1: 13, läser han viþer; för haft ær, Add. 9: 2, haftär; för köper, Add. 11: 5, köp; för tacnum, Add. 13: 1, tvenum, o. s. v. Alla dessa och många flera fel stå qvar i Hr. Brings tryckta uplaga, tillökta med ett antal tryckfel. Att Hr. Bring ej aktat nödigt att försäkra sig om riktigheten af den afskrift, han ämnade af trycket utgifva, kan ej förvåna, då han icke ens der denna afskrift var otydlig, gjort sig besvär att efterfråga huru der stod i originalet^[58]. Man kan således med fullt skäl säga, att om Stjernhjelms uplaga utmärker sig genom utgifvarens egenmägtiga förfarande, så Hr. Brings lika utmärkt genom den liknöjdhet och den beqvämlighet, hvarmed han trott att ett sådant verk kunde utföras. — Hvad den af Hr. Bring bifogade Latinska öfversättningen angår, är den så god den kunde väntas af en öfversättare, som saknade tillräcklig kännedom så väl af ämnet som af vårt gamla språk, och som äfven i detta afseende tagit saken så beqvämt, att han, såsom af många ställen kunde bevisas, icke ens genomläst denna Lag, innan han företog sig att öfversätta och trycka den^[59].

Utom dessa nu omförmälda uplagor af WGL. hafva två särskilda uplagor varit tillämnade, eller åtminstone omtalade. Hadorph ämnade neml. att utgifva WGL. efter cod. B, och detta verka upräknas bland de arbeten, som redan voro färdiga till tryckning, i den år 1690 i Stockholm tryckta Catalogus Librorum, qui in Historia et Antiquitatibus sub imperio Caroli XI Endast några smärre, till WGL. hörande stycken, äro, utom ofvannämnda editioner, efter handskrifter utgifna:

1. Berättelsen om mötet på Danaholmen (I. CB.) enligt cod. P, finnes i de af J. Messenius utgifna: Twå Små Gamble Sweriges och Göthes Chrönikor etc. Stockholm, 1615; å nyo tryck- ta Stockh. 1643, 8:o. Den ena af des- sa chrönikor är den, som finnes i nämn- da handskrift, ehuru den blifvit af Messenius, såsom han sjelf på titel- bladet säger, "flijteligan öffuersedd," d. ä. efter eget behag förbättrad och ur andra, källor tillökt^[60]. Stycket om mötet på Danaholmen, hvilket i handskriften finnes i slutet, är här in- flickadt straxt efter Emund slemes historia, cap. 23. sid. 55 (i sednare up- lagan sid. 47), och näst derefter har Messenius inpassat den i handskrif- ten förekommande Danska chronika. Såsom prof på Messenii förbättrin- gar må anföras, att han gör Amun- der till Odmunder, fiælande till Fiu- lande, wrangxnæs till Weftergöfnäs, dela till lattar; efter fkane tillägger - han: och Grijmithom, o. s. v. Den- na chrönika är efter handskriften & nyo tryckt bland Scriptores Rer. Svec. Med. Evi, T. 1. Upsala, 1818, fol. sect. 1. sid. 240—250, under titel: Then Gamble Swenfke Crönica; visserligen utan att der på Messenii sält vara "öfversedd," dock äfven här ivimla de få raderna om mötet på Danahol- men (p. 250) af en mängd fel, af hvil- ka de betydligaste härröra de uf, att de, ehuru tydliga, forkortningsteknen äro uprepade i Scriptores Rerum Svec. Med. Ævi, T. I. sect. 1. sid. 15, 16, der denna konungalängd å nyo är tryckt, ehuru den af Nordin blifvit jämnförd med handskriften. — Äfven denna konungalängd har, efter Benzelii edition, blifvit aftryckt af Ihre i nyss anförda Diss. Vet. Catal. etc. sid. 34—38.
2. Konung Magni stadga (IV. 19.) och stycket: Legher madþær man til at dræpæ etc. (IV. 9.) äro af J. Hadorph utgifna bland gambla Stadgar, efter Biärköa Rätten, Stockholm 1687; den förra efter cod. D, den sednare, hvilken han ger titeln: ”Konung Magni Ladulas Stadga Åhr 1284,” efter cod. H.

III. Om närvarande edition af Westgötalagen.

Då KONGL. MAJ:T täckts åt oss i Nåder updraga utgifvandet af den samling af Sveriges gamla Lagar, hvaraf Första Bardet nu lemnas i Allmänhetens händer, var det vår första omsorg att vinna en, så vidt möjligt var, fullständig kännedom om alla i behåll varande handskrifter af dessa Lagar, och att få dessa handskrifter samlade på ett ställe. Till befrämjande af detta ändamål täcktes Kongl. Maj:t, på vår underdaniga hemställan, genom utfärdade Nådiga Circulair-bref af den 26 Mars 1823, förordna, att alla i Akademi- och Gymnasii-Bibliothekerna, samt Domcapitlens, kyrkornas och domstolarnes archiver befintliga handskrifter af

De i kanten af texten stående siffror utmärka bladen i den handskrift, hvarefter texten är tryckt. Så finnes r. ex. antekningen IV. 1. i kanten af fol. 15; IV. 9, 10. fol. 43, efter slutet af cod. A.

De siffror som hänvisa från texten till noterna ha merendels ufseende på ordet näst framför siffran; men då siffran står närmast det följande ordet, och parenthesteknet står framför siffran (t. ex. vid not. 8. sid. 3), hörer noten till det följande ordet. I allmänhet, och så ofta ej tydligheten eller andra orsaker (se t. ex. not. 2. sid. 69) gifvit anledning till undantag, är siffran stäld på förra sättet der noten angår blott ett ord, men på det sednare der den har afseende på flera. Vi finna väl att de olika stälda parenthesteknen kunna stöta ett ovant öga; men vi måste härvid göra mera afseende på tydligheten, än på en öfverdrifven grannlagenhet för det ytre utseendet.

För att, så mycket möjligt var, sammanbinda de särskilda afdelningarne af texten, hafva vi näst under texten på hvar sida tillsatt hänvisningar till motsvarande ställen i de andra afdelningarne. Endast på några få ställen hafva vi tillagt hänvisningar till parallelställen inom samma afdelning, t. ex. vid I. Md. 8.

Slutligen få vi, angående de efter textens slut följande glossarier m. m. meddela några anmärkningar.

1. Ändamålet med vårt Svenska glossarium är hufvudsakligen att, genom anförande af alla de ställen, der hvarje mindre vanligt ord och talesätt förekommer, och de, efter vårt omdöme, förnämsta af de ställen, der vanligare ord förekomma, sätta ej blott Westgötalagens läsare, utan ock språkforskaren i allmänhet, i tillfälle att genast med lätthet igenfinna hvart ord, och undersöka dess betydelse på hvart ställe. Då alla våra gamla Lagar hunnit blifva utgifna med sådana glossarier, komma dessa glossarier tillsammans att utgöra ett repertorium, hvars vigt, ej blott för studium af våra Lagar, utan ock för språkforskningen i allmänhet, bör kunna inses af hvar och en, och i synnerhet af den, som sjelf erfarit huru osäker man, i brist på sådana hjelpredor, vandrar på Philologiens fält. — Derjämte har vår afsigt, varit att, genom de vid hvart ord bifogade Svenska och Latinska öfversättningar, lemna de i det äldre språket mindre kunnige Läsare allt det biträde vi nu — då vi hvarken kunnat eller bort, genom utarbetande af fullständiga öfversättningar, gifva vårt, ändå nog vidlöftiga arbete en omätlig utsträckning — förmått åstadkomma till textens förklaring. Hade detta skolat ske på ett sådant sätt som vi önskat att kunna göra det, så hade en vida längre tid till detta arbete erfordrats, än vi kunnat derpå använda. Vi veta derför ganska väl att vi i detta afseende ej kunnat undvika att begå många fel, och vi skulle, om det behöfdes, erinra våra Läsare, att de ingaålunda böra blindt lita på riktigheten af våra öfversättningar och förklaringar; men vi våga dock tro, att vårt glossarium, oaktadt all dess ofullkomlighet, äfven i detta afseende ej skall blifva utan nytta för vetenskapen. — För att i möjligaste måtto undvika vidlöftighet, hafva vi högst sparsamt anfört andra författares arbeten, eller inlåtit oss i tvister; Stjernhjelms, Loccenii, Ihres m. fl. tolkningar hafva vi dock, så ofta vi ansett dem vara uplysande, anfört, i anseende till sällsyntheten af dessa författares verk. Från vidlöftiga etymologiska undersökningar hafva vi alldeles afhållit oss. Ännu brukliga, oss bekanta provinsord hafva vi, der vi funnit sådant tjena till uplysning, anfört, till en del ur Ihres Svenska Dialect-Lexicon och Hofs Dialectus Vestrogotica. De i vårt äldre språk så vigtiga allitterationer^[61], eller sammanställningar af ord, som begynnas antingen med vokaler eller med lika konsonanter (t. ex. i ordum ok athavum, bönder ok bokarlar), hafva vi öfverallt anmärkt. Motsatta begrepp hafva vi, efter en utmärkt Lexicographs exempel^[62], beteknat med )(. I afseende på stafningen af de gamla orden hafva vi sökt iakttaga en viss likformighet, och ej kunnat binda oss vid den, som i texten på hvart ställe förekommer. För att igenfinna orden måste man derför ofta tänka på de bokstäfver som vanligen omväxla, t. ex. a och æ, e och æ, i och y, d och þ, ds och z, o. s. v. Vid de nomina, hvilkas genus vi ej med säkerhet känt, hafva vi satt frågetecken. — Hvad vi framdeles kunna finna att rätta eller uplysa i detta försök, ämna vi att meddela i sista bandet af detta verk.
2. Glossarium öfver medeltidens Latin torde, ehuru inskränkt, ej vara utan all nytta. Vi hafva ansett Svensk öfversättning af orden här vara öfverflödig. De förklaringar som äro utmärkta med citationstecken, äro lånta ur du Fresne’s Glossarium ad Scriptores mediae et infimae Latinitatis.
3. Uti förtekningen på ställens namn hafva vi meddelat alla de uplysningar det lyckats oss att, i synnerhet ur den i Kongl. Landtmäteri-Contoret befintliga samling af äldre och nyare geographiska och geometriska chartor, vinna angående de i WGL. nämnda orters läge och nuvarande namn. Några upgifter hafva vi hämtat ur Lindskogs Beskrifning öfver Skara Stift, och andra bekanta källor. De uplysningar vi meddelat om Dalslands forna gränsor, grunda sig hufvudsakligen, och våra hypotheser om de forna, nu försvunna häradena i Wärmeland, helt och hållet de underrättelser en kunnig forskare, Herr Kontrakts-Prosten A. Lignell i Wärmeland benäget meddelat oss, och för hvilka vi få offentligen förklara vår tacksamhet, likasom för de uplysningar angående åtskilliga orter i Westergötland, hvilka vi erhållit af en infödd Westgöte, Herr Förste Expeditions-Sekreteraren och Riddaren J. G. Richert. Men då vi nämna detta, kunna vi ännu mindre förtiga den vida större förbindelse, hvari vi och vår vetenskap stå till sistbemälte lika utmärkte Vetenskapsidkare och Ämbetsman, hvars nitfulla omtanka äran tillhör att först hafva på ett verksamt sätt föranledt det verk, som oss blifvit anförtrodt.
4. Uti förtekningen på personers namn hafva vi ansett oss böra inskränka oss till den största korthet. Att om de här nämnde personer, ur andra källor upsöka och meddela underrättelser, har legat utom gränsen för vårt arbete.
5. Tabellen som hänvisar från Stjernhjelms edition af WGL. till denna, är i synnerhet nödvändig för att här kunna igenfinna de i många äldre och nyare skrifter efter Stjernhjelms edition citerade ställen af WGL. Hänvisningarne från denna edition till Stjernhjelms äro deremot: nödvändiga, i händelse t. ex. någon skulle vilja rådfråga Loccenii öfversätthing.
6. Uti de efteråt bifogade, i sten tryckta Tabellerna hafva vi lemnat prof af handskrifternas utseende, och de der förekommande förkortningstecken; äfvensom vi der framstält några tvetydiga ställen. Vi hade väl ämnat att ur de förnämsta handskrifterna meddela fullständiga alphabeter; men då vi funno att detta, om det skulle utföras med vederbörlig noggrannhet, här blifvit alltför vidlöftigt, måste vi öfvergifva denna föresats, ehuru mycket det vore att önska att någon, som dertill hade skicklighet och tillfälle, åtoge sig ett för Fäderneslandets Diplomatik så vigtigt arbete.

---

Och härmed lemna vi nu detta verk i den benägna Allmänhetens händer. Vi vänta med lugn denna Domstols utslag. Må det blifva strängt, men rättvist och billigt. Vi vilja icke dölja att vi känna, lika väl som någon annan, detta arbetes både förtjenster och brister. Att Westgötalagen, i afseende på hela upställningen af dess spridda materialier, ej kunnat eller bort behandlas annorlunda än vi gjort det, inse vi med fullkomlig visshet. Att en sådan noggrannhet blifvit iakttagen, att Läsaren ej behöfver frukta hvarken för oriktig läsning i handskrifterna eller för tryckfel^[63], det kan ingen bättre veta än vi sjelfve, men vi önska att hvar och en måtte vara derom öfvertygad; och vi upmana derför den, som på något ställe finner anledning att mistänka något dylikt fel, att gifva oss en sådan förmodan tillkänna, då vi hoppas kunna lemna tillfredsställande och öfvertygande svar. Skola tvifvelsmål eller kan hända af upsåt eller oförstånd frambragta osanningar i detta hänseende yppas^[64], så är det att önska att det måtte ske medan vi äro i tillfälle att vederlägga dem; icke för det att vår egen ära ligger oss så ömt om hjertat, men derför, att brukbarheten af ett sådant verk som detta, beror ej blott derpå, att det är gjordt med största noggrannhet, utan ock derpå, att den som begagnar det, kan fullt lita på denna noggrannhet. I de nu anförda afseenden veta vi att vi ej hafva någon grundad anmärkning att befara. De verkliga fel, som här kunna komma att ådagaläggas, och hvilka det egentligen tillhör efterverlden att uptäcka, bestå i enskilda mist i våra noter, glossarier m.m. och hafva alldeles intet inflytande på hufvudsaken, som är sjelfva textens pålitlighet. Vi anhålla icke desto mindre att få del af de påminnelser, hvartill kunnige och för saken nitälskande Läsare i hvad afseende som hälst finna anledning, och vi skola med tacksamhet emottaga hvarje, äfven den obetydligaste rättelse. Skulle någon önska att vi i fortsättningen af detta verk i någon del ändrade vår nu följda plan, så skola vi äfven på en sådan önskan fästa allt det afseende, som med vår öfvertygelse står att förena. — Måtte vi nu snart erfara att detta verk blir med ovälvilja emottaget af dem, som känna och älska våra förfäders Lagar och språk, och att det väcker och befrämjar ett allvarligare och grundligare lag- och språkstudium än det, som hittils försports i vårt Fädernesland! Då skola vi njuta den ljufvaste tillfredsställelse för vår nedlagda möda; då skola vi med glädje gå vidare, och ej tröttna på den långa och svåra bana, som vi ännu hafva att genomvandra.

Stockholm den 3 Maj 1827.

Utgifvarne.

---

Noter

utdrag ur den konungalängd, som är tryckt bland Script. Rer. Svec. sid. 2—5.

1. De till denna samling hörande handskrifter af Svenska Lagar, äro i katalogen uptagna under litt. B. och hafva sin plats i Kongl. Bibliothekets nedersta Galleri, skåpet 26.
2. Troligen är det denna handskrift, som omtalas uti det i Celsii Monum. polit. eccles. ex arch. Palmskiöld. p. 9, 10, införda brefvet till Thure Jönsson (Roos), dat. Dominica Invocavit 1526, och som K. Carl. IX i bref till Lindorm Ribbing d. 20 Nov. 1607 säger att han från honom fått sig tillsänd.
3. Jfr. not. 10. sid. 3.
4. Jfr. not. 19. sid. 287.
5. Jfr. not. 32. sid. 12.
6. Jfr. nott. 7—9, 16, 17, 25, 26. sid. 3—5.
7. Jfr. O. Rabenius, Diss. de antiquis Westro-Gothiae Legiferis, sid. 64.
8. N. R. Brocman ansåg äfven denna codex vara skrifven omkring år 1290. Rabenius, l. c. sid. 11.
9. Jfr. not. 45. sid. 14.
10. Rätteligen borde derför ordet Uerder varit tryckt med större U
11. Äfven i Orb. och GB. der detta bort i den tryckta texten utmärkas på samma sätt som i RetlB. och VK.
12. Se t. ex. not. 47. sid. 7.
13. T. ex vid början af fol. 7, och på 2:dra sidan af fol. 17: ”Nota totam istam collumpnam;” i början af fol. 20: ”Nota vſque ad rætllöſo balk;” fol. 24, vid Fl. 2. JB: ”Wm iorþa faſta;” fol. 25, vid §. 1. ibid. ”wm ærffþa iord;” vid §. 2. ”Illis kiopt iord,” o. s. v.
14. Se not. 7. sid. 10; not. 41. s. 13; not. 70. s. 16; not. 6. s. 24; not. 1. s. 36; not. 37. s. 40; nott. 21, 24. s. 45; not. 22. s. 57; nott. 1, 2. s. 61; not. 27. s. 74.
15. Tydligast visar sig detta vid III. 40. Jfr. not. 38. på samma ställe.
16. Se not. 74. sid. 97; not. 3. s. 222; nott. 12, 18. s. 258. etc.
17. Se not. 85. sid. 272.
18. Jfr. not. 10. sid. 295.
19. Jfr. not. 8. sid. 310.
20. Jfr. not. 7. sid. 316.
21. Jfr. not. 10. sid. 257.
22. Således, om den jämnföres med en papperscodex, i stor 4:o, och ej ”forma fere octonaria,” såsom Bring berättar. Codex Iur. Vestrog. sid. 3. not. b.
23. Bring berättar på anf. st. att på detta bandet figurer ”more maiorum” äro målade, hvilket äfven är ogrundadt.
24. ”Codex . . . nuper inter privatos repertus” heter det om denna handskrift i Catalogus Librorum, qui in Hist. et Antiq. sub imperio Caroli XI publicati sunt, Stockholm, 1690, sid. 16.
25. D. ä. den i föregående not anförda tryckta katalog.
26. Nu B. 61. på Kongl. Bibliotheket i Stockholm.
27. Jfr. not. 1. sid. 113.
28. Jfr. nott. 31, 42, 45. sid. 83. etc.
29. Jfr. not. 32, sid. 288.
30. Denna är den första i ordningen af de efter Biärköa-Rätten tryckta gamla Stadgar. Om dess ålder se Hr. Presidenten m. m. G. W. af Tibells upsats i Iduna, 10. h. sid. 341. o. f.
31. Detta är anledningen dertill, att vi ej kommit att iakttaga denna förkortning förr än i not. 4. sid. 178.
32. Jfr. not. 4. sid. 178; not. 102. sid. 192.
33. Se not. 20. sid. 159.
34. I hela sin vidd tryckt not. 4. sid. 178.
35. Jfr. not. 49. sid. 291.
36. På ett ställe hos Stjernhjelm, GB. 8, beteknas med cod. rec. Lydekini antekningar.
37. Se den förut (not. 26. sid. XV) anförde Catalogus Librorum etc. sid. 5, der det föregifves att denna handskrift då (år 1690) skulle vara öfver 400 år gammal.
38. Emellan hvart ark papper äro insatta två, stundom blott ett pergamentsblad.
39. Biskop Brynjulf den 3:djes rimkrönika öfver Skara Biskopar finnes i slutet af denna handskrift fol. 120—125. Den är, utan tvifvel efter denna handskrift, ehuru flera betydande fel kunde synas vitna deremot, utgifven af E. Benzelius i Monum. Hist. Vet. Eccl. Sveogoth. sid. 72—80.
40. Se t. ex. not. 73. sid. 84; not. 26. s. 87: not. 88. s. 93; not. 8. s. 104. Jfr. slägttaflan öfver handskrifterna, Tab. III.
41. Jfr. not. 7. sid. 104.
42. Jfr. not. 63. sid. 335.
43. Några af de olikheter denna handskrift innehåller, äro anmärkta på anf. st. nott. 34, 36, 41, 50, 51.
44. I Scriptores Rer. Suec. T. I. sect. 1. sid. 239. säges att en annan handskrift af denna chrönika finnes i samma Bibliothek, sign. D. 3; men der hade ock bort nämnas att denna handskrift slutas med K. Carl Knutssons historia, och har intet af det som derefter i ofvannämnda handskrift följer; således icke heller berättelsen om mötet på Danaholmen.
45. Jfr. not. x sid. 304.
46. Se nott. c, f, g, h, i, o, p, s, u.
47. Se ofvanföre sid. XVI.
48. Jfr. not. 62. sid. 237.
49. Vi äro lyckligtvis ej de förste, som nödgats omtala Lundii osed, att med osanna upgifter angående handskrifter bestyrka sina meningar och påståenden. Ett exempel of samma slag har Fant anfört i Script. Rer. Svec. T. 1. sect. 1. sid. 239.
50. Se ofvanf. sid. XXVII.
51. Hit hör hans Ardär Bolkär (se not. 1. sid. 23.), eldebuter (not. 62. s. 185.) etc.
52. Biblioth. Hist. Sveo-Goth. XIV. sid. 7.
53. Bemerkungen zu Ho. J. Grimm's Abhandlung: Literatur der altnordiscben Gesetze, Greifsw. 1818, sid. 20.
54. C. Lundii Notae ac Observationes in Literas Rom. Pontificis Agapeti II de praerogativa atque eminentia Regis Upsalensis sive Svioniae. Upsaliae, 1703.
55. Se Dess förut anförda Bemerkungen etc. sid. 18.
56. Jfr. not. 19. sid. 122.
57. Se not. 57. sid. 247.
58. Såsom Add. 9: pr, der han ej kunde afgöra antingen afskriften hade thi sum eller thisum.
59. Hr. Bring har numera sjelf begynt ana att hans öfversättning öfverflödar af oriktigheter, men han anser sig vara ursäktad dermed, att han ej haft tillgång till någon kunnig rådgifvare (Diss. de vet. Sv. et Goth. praecip. quae rempubl. spectant, instit. Lund, 1824, sid. 78). Men ehvad Hr. Bring verkligen varit i saknad af en kunnig rådgifvare — ehuru han sjelf förr erkänt att Hr. Dr. Holmbergsson för honom förklarat mörkare ställen — eller en dylik rådgifvare ej haft tillfälle eller ansett sig förpligtad att för Hr. Brings skull företaga ett sådant studium af denna Lag, som fordrades för att deraf lemna en, så vidt möjligt vore, felfri öfversättning, så är detta ingen ursäkt för Hr. Bring, som i alla fall ej bort, i förlitande på andras råd och hjelp, befatta sig med ett arbete, hvilket han lätt kunnat finna att han ej var vuxen.
60. Jfr. C. G. Warmholtz, Biblioth. Hist. Sveo-G. V. s. 26.
61. Redan Stjernhjelm (ordelist) till WGL. v. löf ok lök) anmärkte att allitterationer ganska ofta förekomma i våra gamla Lagar.
62. Herr Professorn A. O. Lindfors's, i Fullständigt Svenskt och Latinskt Lexicon, Lund, 1815, 1824.
63. Att på några ställen under tryckningen t. ex. en punkt blifvit osynlig, eller ett f eller ö kommit att se ut som ſ eller o (t. ex. i gloss. v. Sörgata, der ordet ſöþagata i en del exemplar ser ut som soþagata), eller att, genom en besynnerlig händelse, hela ordet bort, not. 76. sid. 191, ur många exemplar försvunnit, sådant, hvilket vi omöjligen kunnat förekomma, bör ej anses som tryckfel och tillräknas oss. Likaså är det icke alltid möjligt att ansvara derför, alt nomina propria blifvit rätt lästa, så alt ej t. ex. ett n kan hafva blifvit läst som u. Så har haſlöſa, II. MB. 8. not. 47, orätt blifvit läst som huſlöſa.
64. Hvem vet om det ej t. ex. en gång skulle kunna falla någon in, som vid påseende af de af oss följda handskrifterna antingen orätt läser, eller alldeles icke kan läsa sådana otydliga ställen, som blifvit af oss med mycken svårighet, men dock med fullkomlig visshet lästa, att, för att göra sig sjelf märkvärdig, beskylla oss för att hafva läst orätt, eller till och med diktat der vi ej kunnat läsa! Ett dylikt varnande exempel har den berömde Ihre lemnat i sitt Bref till Lagerbring, rörande then Isländska Edda etc. der han anför några prof af de många fel han säger sig hafva funnit i Göranssons edition af Eddan. Numera vitnar Rasks edition af Snorra-Edda, Stockh. 1818, att alla dessa Ihres beskyllningar mot Göransson äro falska, och att Göransson på de af Ihre anförda ställen läst alldeles rätt. Detsamma intygade vår oförgätlige, numera beklagligen bortgångne vän, E. O. Akad. Adjunkten Sv. Hylander, som genom jämnförande af Ihres anmärkningar med sjelfva den af Göransson följda Upsala-handskriften, ännu säkrare derom öfvertygat sig. Men deremot inträffade, enligt Hylanders berättelse, Ihres anmärkningar fullkomligt på en af Isländaren Rugman gjord afskrift af nämnda handskrift. Der således Ihre i denna afskrift funnit olikheter med Göranssons edition, der beskylde han djerft Göransson för vårdslöshet, utan att hafva öfvertygat sig om ej felet låg hos Rugman! Vi hafva ansett som en mensklighetspligt att ej försaka detta tillfälle att göra rättvisa åt Göranssons minne, ehuru hans arbete visserligen i intet afseende är något mönster. Skulle på vår döda mull samma öde träffa oss som Göransson, att vi och våra arbeten blifva sanningslöst smädade, så skall äfven då, hoppas vi, upstå någon rättvisans vän, som genom sanningens framdragande skall bevisa oss den sista äretjensten.

Wikisource

1. I band VII (Gutalagen) anför Schlyter hit ett tillägg: “Fragmentum veteris codicis membranacei iuris Vestrogotici antiquioris, in Norvegia inventum, commemoratum est a Cel. P. A. Munch in opere a Ch. C. A. Lange edito: Norsk Tidskrift for Videnskab og Litteratur, Christian., 1847, pagg. 31, 32; haec vero relatio suethice versa legitur in opere Frey inscripto, Upsalae, 1847, pagg. 124–5; ac in eodem opere, pagg. 193-7, ego quoque, postquam mihi licuisset inspicere hoc fragmentum, de eo edidi narrationem, ad quam iam possum delegare. Hoc loco tamen adferam dictum fragmentum consistere uno folio integro, 5⅝ poll. alto et 3¾ poll. lato, ac continere finem libri RetlB. a verbis: (vangöms)lu en eig far &c., cap. 12: 1, et initium libri JorþB. ad verba: þeir allir taka .i., cap. 2: pr. Si hoc folium ad integrum codicem pertinuit, ille folia circiter 60 continuisse videtur. Versus finem saeculi XIII vel ineunte saeculo XIV, me iudice, scriptus fuit. Multae varietates, quae nullius sunt momenti, ex parte vero mendosae, testantur hunc codicem haud accuratissime fuisse scriptum. Sed loco verborum at þæs hænde, JorþB. 2: pr., heic recte legitur: Tua af þess hendi (cfr. not. 1 ibid.), et post verba: tua af additur hins (cfr. not. 3). Aliud folium eiusdem codicis nuper inventum est, continens ArfþB. 21: 2, 3; 22, 23. (J. E. Rydqvist, Svenska språkets lagar, I. pag. XXIX.); hoc vero nondum mihi contigit videre.”