Then ogudachtige säger så
|
Texten utgår från Psaltaren 14 och återfinns i 1695 års psalmbok som nr 34. |
I 1695 års Psalmbok (nr 34) lyder texten:
1. THen ogudachtige säger så:
Then rätta Gudh jagh tienar:
I hiertat han eij täncker så/
Fast annorledes menar.
För Gudh är thet en styggelse stoor/
At ingen som på jorden boor/
Beflitar sigh om thet godt är.
2. Gudh af Himmelen sielfwer såg
Nedh på menniskior alla/
På jorden både högh och lågh/
Huru the sigh här hålla:
Tå fanns ingen i werlden til/
Som giorde thet Gudh hafwa wil/
Och lefde som han borde.
3. Tå fanns ingen på rättan wägh/
Alle woro afwekne/
Hwar wandrade sin egen stegh/
Ty the woro beswekne.
Månge mente sigh giöra godt/
Thet doch för Gudh är håhn och spott/
Något ther med förtiena.
4. Huru länge wilien j tå
Mitt egit folck så plåga/
Them så swår börda läggia på/
Vthöfwer sin förmåga?
Thet giör at the eij fruchta Gudh/
Och lefwa eij efter hans budh/
Wilia sigh sielf försörja.
5. Therföre the medh bäfwan stoor/
Sigh altijd skola fruchta:
Ther Gudh sielfwer hos sina boor/
Them faderligen tuchtar.
Men j försmåå then fattige/
Giören af honom spott och spee/
Hwars tröst Gudh sielf är worden.
6. Hwem skal doch thet folck Israel
Af Zion hielp bewisa?
Thet giör Gudh som förmår thet wäl/
Sielf sina fångna lisa/
Genom Christum sin kära Son/
Af hwilken Jacob hafwer mohn/
Och Israel sigh frögdar.