Tids-Runor/Fragment af Verser &c. &c.
| ← Eduard och Welika |
|
Cadett-Sång → |
IV.
FRAGMEMT af VERSER
afsjungna på Carlberg den 14 December 1830.
Manna sinnen!
Stån ej stilla,
Fatten stundens vinge i,
Och J vinnen,
Ej det lilla;
Men det stora vinnen J.
Ödets terning
Punktad blänker
Genom natten: sen på den!
För hvar gerning
Er den skänker
Än en krars, en vinning än.
Äran skjuter
Lagrad panna
Ur hvar handling, högt och fort:
Hjertat njuter
Af det sanna
Som det tänkt, och som det gjort.
Ingen klandra
Må Er styrka;
Gift Er ära med Ert mod. —
Båda dyrka
Ju hvarandra,
Fastän utaf samma blod.
Men må svärdet,
Hur det flammar,
Flamma blott för sanning dock.
Hjelte-värdet
Ned det stammar
Ifrån Thor, men Balder ock.
Fosterlandet
Allt Er länar,
Allt af Er det ock begär;
Starkt är bandet
Er förenar:
I Ert lif det inväft är.
Manna sinnen!
Striden, striden:
Genom strid blir anden ren;
Och J finnen,
Jemte tiden,
Säte på dess storskepp sen.
Hvart dess lätta
Stäf sig vänder
Vimpelns tungor visa Er:
Till de rätta
Höglands stränder
Buktig köl sig fram beger.
Vind-uppväckta
Böljor brusa;
Lustigt skall det framåt gå
Till de ljusa,
Snart upptäckta,
Öarne i fjerran blå.
Dock hvem hinner
Hvad man söker?
Målet är ett hägrings-land.
Hvad man vinner
Föder, öker
Blott i hjertat orons brand.
Derför akten
Väl på Eder;
Allt hör icke alla till.
Guda makten
Stöter neder
Den dess krona gripa vill.
