[ 221 ]

Till Mathilda.

Kära, snälla tant, jag vet
Ingen bättre tant i verlden,
Derför bringar jag dig gärden
Af mitt hjertas tacksamhet.

Glömma dig? Det vore skam.
Glömma kronan ibland slägten!
Du är milda vestanflägten,
Som bland “björkarna“ går fram.

Sjelf en ungbjörk, borde jag
Hjelpa till att lunden lifva,
Men till hängbjörk vill jag blifva
Stundom under stridens dag.

Ofta dock, när sorgen låg
Rufvande på hjertats gömma,
Såg jag dig och måste glömma
Hvarje sorg, när dig jag såg.

[ 222 ]

Som en fridens blomma städs
Må du stå bland våra strider,
Trösta hjertat, när det lider,
Öka glädjen, när det gläds.

Låt ock sångarn mången gång
I din lugna hydda gästa
Och din vänskap få till bästa
Som belöning för sin sång!

Ty, du snälla tant, jag vet
Ingen bättre tant i verlden.
Tag den enkla sångargärden
Af din Ernst, af din poet!

1859.