Till en ung sångerska
Till en ung sångerska.
Våren nalkas. Sjung, du unga lärka!
Skynda dig, ty snart skall våren fly!
Prisas du, låt hjertat ej det märka!
Tadlas du, låt sorgen ej dig bry!
Äfven jag har gästat vårens riken,
Och hans lof jag sjöng naturligtvis;
Priset intet lärt mig, och kritiken
Gjorde mig ej just så fasligt vis.
Men att sitta någon gång allena,
Medan skogen brusar ofvanför,
Medan hafvet slår de djupa, rena
Slag mot hällarna, när vågen dör;
Och att då, när intet kan oss skrämma,
Gnola visan, som oss hjertat gaf,
Höra efter om hon rätt vill stämma
Med den friska sång från skog och haf;
Unga lärka, det är sångarskola,
Är metod så god som någon ann’.
Om de lärde ej dig prisa skola,
Tänk, om du ett enda hjerta vann!
1866.