Vackra astrar
Vackra astrar.
Vackra astrar purpurröda,
Vackra astrar dunkelblå,
Edra kronor, hur de glöda,
Doftet sakna de ändå.
Och likväl, så snart det händer,
Blommor, att jag träffar er,
Är det som då kära fränder
I ett fjerran land jag ser.
Fordom jag för rosor brunnit
I den unga vårens dar.
Våren längese’n försvunnit,
Sista rosen vissnat har.
Astrar, bären stolt er krona!
Här ha mina rosor stått,
Och att sakna’ns qval försona
I ha’n deras platser fått.
Sista lärkan afsked qvittrar
Och mot söder flygtar glad,
Ty hon märkt att rimfrost glittrar
Mellan blommans granna blad.
Mina vackra, kalla minnen,
Härmen rosorna på nytt!
Dunkelröda kronor, brinnen!
Hvad gör det att doftet flytt?
1866.