Tollstorp 1834/Kapitel 20
| ← Policeförfattningar |
|
Rättelser → |
Stadens Jord.
Likmätigt framledne Ingenieuren J. G. Lefflers åren 1773 och 1779 gjorde Afmätning, hvilken lades till grund vid Skattläggningen till Saltpettersgärden år 1813 har Staden inom sin Rågång:
| Åker. | Äng. | Hagm. | ||||
| T. | k. | T. | k. | T. | k. | |
| Sjelfegande jord under namn
af Arf och Egen 177: 20. | ||||||
| Frälse 21: 8. | 198. | 28. | 51. | — | 126. | — |
|
Krono: donerad till Stadens Borgerskap, hvarföre
|
133. | 18. | — | 20. | — | — |
| Dito, hvarföre Landgället är anslaget till Wadstena Krigsmanshus | 18. | — | — | — | — | — |
| Dito f. d. Hospitalet i Linköping underlagdt | 46. | 9. | 26. | — | 68. | — |
| Dito på lön anslagne, disponeras af Civil och Ecclesiastik-Staterne | 99. | 8. | 3. | 24. | 96. | — |
| Stads-Åker, anslagen på Lön till Magistraten 58: 28. | ||||||
| Till Arrende, hvilket inflyter till StadsCassan 58: 10. | 116. | 18. | 69. | 28. | 134. | 16. |
| Gästgifveriet underlagdt | 4. | 6. | 1. | 17. | 21. | — |
| Skatte, på Augment anslag. | 14. | 31. | — | — | — | — |
|
Desse Egorymder uppskattades år 1813 till 12
| ||||||
| Domkyrkans Ringmurs-Cassa till Griftgård 4: 17. | 7. | 17. | — | — | — | — |
| Dessutom under Walla Rusthåll lydande | 12. | 8. | 5. | 16. | — | — |
| D:o D:o Råberga och Ullevid | — | — | 9. | 20. | 12 | 16 |
| D:o D:o Tornby By | 30. | — | — | — | 126. | 24. |
| D:o D:o Berga | 4. | 24. | — | — | — | — |
| Summa | 686: | 7. | 167: | 29. | 584: | 24. |
Enligt Konungens Befallningshafvandes Resolution af d. 5 Sept. 1812, är af Krono-åkern utdeldt till Veyde-plantering 2 Tunne- och 7 kappland.
Några små förändringar i jordens fördelning och taxering hafva sedan blifvit gjorde, men som staden dels äger dels har samma rymd innom sin Rågång som förr hafva vi följt samma uppgift som lades till grund för 1812 års skattläggning. Tabellen uppgifver 1216 T:ld och ofvanstående summa gör 1338 T:ld 2 k:ld, men skillnaden kommer af Kronojord som icke är upptagen i Stadens egen värderade jord.
Det händer i små samhällen som i stora, att små intressen hindra de storas verkställande. Ingen kan bestrida att det för åkerbruket skulle blifva vida fördelaktigare om jorden blefve enskiftad, då sinom tusende dagsverken afökar och åtföljande person, som onyttigt släpas från det ena stället till det andra, skulle besparas. Jorden skulle af innehafvaren eller arrendatorn bättre kunna brukas, och gifva vida större afkastning. Men här möter ett litet, men ömmande intresse. Borgerskapet äger så kallad borgarejord 165 T:ld 151⁄4 k:ld. Denna jord fördelas åt äldre borgare till ett T:ld och ofta deröfver. De förmögne som erhålla sådane små lappar, tycka att de deraf hafva liten nytta, då de föga kunna befatta sig med bruket, eller få nog afkastning i arrende. De påstå att om jorden blefve lagd på ett ställe, skulle den utarrenderad gifva högre afkastning, och att, om denna summa i stället utdelades åt borgerskapet, så hade de deraf en ofelbar vinst. De fattigare åter, hvaraf en del kunna med sina egna händer arbeta jorden påstå deremot, att den för dem är en synnerlig stor hjelp. De frukta framför allt, att om den blefve sammanslagen i en klunga, skulle de lätt kunna förlora den. En projektmakare kommer då fram med det förslaget, att det vore bättre att använda den, antingen till den försvagade Stadscassans understöd, eller till Embetsmännens lönförhöjning, eller till något dylikt. De förespegla oss då att det kommer på ett ut, ty borgerskapet har deraf, genom lindrigare beskattning, full ersättning. De besinna ej att den just tillhör de gamle borgarne, som utslitit sina bästa dagar i sina yrken, och nu erhålla dessa små jordlotter som ett understöd på gamla dagar. Det äro ju vi, säga de, som då våldföras, som beröfvas den skänk konungar gifvit oss för att begagna i nödens stund, och vi fattige som offras åt det vida rikare gemensamma hela, som hafva sinom tusende utvägar. 1812 togos 2 T:ld 7 k:ld tiU Vejdeplantering, växer der en enda vejdeplanta? Seclers erfarenhet, ända från Pharaonernes tid vittna att de fattiges matta försök att försvara de heligaste, de mest uråldriga rättigheter sällan gälla mot de mäktiges förenade styrka att genom bländande föreställningar tillvälla sig dem. Derföre vilja vi evigt och till det yttersta försvara dessa små jordbitar, såsom de sista lemningar af hvad vi fordom egt, ty egenteligen borde ingen enda lapp af den till staden donerade jorden tillfallit privata personer. Då hade stadscassan kunnat vara rik nog att bestrida både Embetsmännens hederliga aflöning, äfvensom andra allmänna utgifter, och vi ej behöfva förlora vår tid för att sammanträda till bekymmersamma öfverläggningar att skaffa penningar. Den som kännor utgången vid sammankomster mellan Borgerskap, allmogen på landet, större enskildta bolag och till och med på riksdagarna, kan afgöra denna fråga?
Gästgifvaren har 4 T:ld 6 k:ld åker, 1 T:ld 17 k:ld äng, 21 T:ld 9 k:ld Betesmark, och håller 8 hästar. Hälften af Hanekinds härad utgör håll med 11, 12 à 13 hästar, och 150 reservhästar. Staden eger ett ganska godt Apotek. 1 Post-Contor, och 2 Nummerlotteri-Contorer, och ett Boktryckeri, med flera slags stilar sorteradt, som eges af Herr Hof.R.Not. Petre. Det tros att Christian Günther omkring 1635 varit den första egne Boktryckare i Linköping.
Linköping har ej något serdeles vackert läge. Icke från något af de kala bergen som ligga strödde i en halfmånlik krans kring den sydvestra delen af staden kan en landskapsmålare finna någon nog rik tafla för sin vackra konst. Här gränsa skogsparker nära intill, men åt norr och öster sträcker sig en stor och skoglös slätt som endast med tiden kan upphöjas af den allée som för några år sedan är planterad utmed vägen åt Norrköping, hvilken enligt Landthushållssällskapets handlingar är föranstaltad af Herr Landskamerer Bergengren på Kallerstad. — Den enda vackra anläggning utom staden är den af Herr Med. Doctoren, Professorn Åhman. Han har innom ett inskränkt område verkställt en plantering som på en gång utgör både park och fruktträdgård, och förnöjer med flera behagliga attraper och varationer. Naturen är lyckligt härmad i sin sköna enkelhet, och konstnärens hand röjer sig blott uti ordningen och omvårdnaden. En smakfullt pavillion, belägen på en höjd, omgifven af Popplar, ger en behaglig prydnad åt denna vackra anläggning, och en annan byggnad tillkännagifver att ägaren här njuter sommarens behag. Det hela har någon likhet af en Italiensk Villa. — Staden har på de senare åren vunnit mycket i utseende genom byggnader. H:r Kam.R. och Ridd. Hertzman gjorde dermed liksom en början genom uppförandet af det vackra Rådhuset vid Torget, och har nyligen Herr Hofmarsk. och Ridd. Gyllenrahm utan för Vester Tull byggdt ett vackert hus i Italiensk smak. — Genom kyrkogårdarnes förändrande har man erhållit tvenne vackra Promenadplatser, som mycket bidraga till prydlighet. Den kring Landskyrkan är ännu ung, ty den anlades först 1827 på Landskamr. Bergengrens framställning, men när träden hunnit uppväxa till större höjd och löfrikhet, torde den komma att mer begagnas. — Innom tvenne mil kring staden ligga några och tjugo kyrkor strödda på en ganska bördig jordmon. Man kan lätt föreställa sig förmonen af ett sådant läge. Landshöfdinge-Embetet, Biskopssätet, Gymnasium och Skolan föranleda en mängd af länets innevånare att besöka staden. Ett stort antal resande passera. Forbönder fara nästan dagligen till eller från Norrköping. Allt sammantaget gifver dagligen lif och rörelse. I sin mon bidrager Musik-corpsens vistande i staden, genom lättheten att anställa Baler och Concerter, till mången dags gladare och lifligare njutning. Också röjer man då både i handelsbodar och andra näringar ett tillopp af folk som icke är utan sin förmonlighet. Nöjet öppnar icke allenast själen för sällskapslifvet utan den öppnar också mången gång den hushållssammes pung. Ganska mycket bidraga flera adliga familjer och andre ståndspersoners boende i staden till ett lifligare och gladare befordrande af den allmänna sammanlefnaden. Det är anmärkningsvärdt att icke här som på flera andra ställen råder å ena sidan dessa stränga pretentioner på rang och börd, och å den andra detta trotts af ett oberoende och välmående borgerskap, hvarmed den borgerliga högfärden ofta möter den adliga stoltheten. Det högre ståndet söker utmärka sig genom liberalité, och det ringare genom ett civiliseradt uppförande, och iakttagande af det anständiga och skickliga. Man ser här mindre af dessa tvära och buttra ansigten som i mången småstad utmärker den rike borgaren, hvilken häfver sig öfver de mindre förmögne liksom han vore mycket högt uppsatt öfver dem. Förmodligen har detta lifliga och glada förhållande väckt anledning till det muntra infallet att gifva Linköping namn af lilla Stockholm.