V och U

Visst kunde w även stå för dubbel-u (eller långt u) i tidiga skrifter? Jag tänker på sådana ord som "hws" o.l. (Eller saknade man kanske "u" helt och hållet?)

I Swensk Ordabok skriver Swedberg under bokstaven V om "V vocali, som altid begynnar stafwelsen, och aldrig U"*, så han tyckte tydligen att det är skillnad på V och V. ;-)

*Och under W att den alltid är konsonant, aldrig vokal.

red: Det känns iofs lite konstigt att transkribera ordet som "GVdh", men i längden är det kanske bättre, eftersom man då inte behöver tolka [!] hur ord skall återgivas.