Tvänne efterlemnade stycken
| ← Ett stycke reseanteckningar |
|
Innehåll → |
| Ur Svea Folk-Kalender 1875 (tr. 1874), sid. 27-29, Se digitalisering på ALVIN |
Tvänne efterlemnade stycken
af Elias Sehlstedt.
1.
På landet.
Om jag rådde om dig, lilla söta stuga,
Bäddad in bland lönn och doftande syrén!
Djupt jag skulle mig för fru Fortuna buga
Och i största hast mig etablera se’n.
Jag mig skulle nöja
Och ej längre flöja
Efter lyckans gunst på mina korta ben.
Här jag skulle bo, som uti Mamres lunder
Fordom lycklig bodde fader Abraham,
Englar kunde här få lika glada stunder
Om mitt bästa öl jag åt dem satte fram.
Här jag skulle larfva
Så min teg och harfva
Och gå sjelf i vall med mina får och lamm.
Ängen står i blom och bugar sig för vinden,
Hö, sju åtta skrindor fick jag här vid pass.
Bruna fålen står och tigger bröd vid grinden:
Han skall dra mitt hö, och sjelf jag kör mitt lass.
Här har skogen orrar,
Gäddor och abborrar
Tumla om i skuggan af den gröna vass.
Roligt är att se hur hönsen gå och plocka,
Se hur stolta tuppen flyger upp och gal.
Der två kossor ser jag frodiga och tjocka:
För min ladugård är det ett lagomt tal.
Blott hvad som är nödigt,
Intet öfverflödigt
Finnas får hos mig i uthus eller sal.
Här jag skulle sitta mången qväll i skuggan,
Njuta Guds natur och njuta om igen,
Dricka hembrygt öl och blossa rök ur snuggan,
Höra trastens sång och tjusas utaf den.
I en frid som denna
Djupt jag skulle känna
Att naturn är gubbars allrabästa vän.
Om jag rådde om dig, lilla söta stuga.
Bäddad in bland lönn och doftande syrén!
Djupt jag skulle mig för fru Fortuna buga
Och i största hast mig etablera se’n.
Jag mig skulle nöja,
Aldrig mera flöja
Efter lyckans gunst på mina korta ben.
2.
Hit och dit[1].
(Sommaren 1874.)
Jag far och flackar stundom hit och dit,
Fastän det blir blott några mil i sender;
Men om man också far blott bit för bit,
Så kan man komma till bra många länder.
Och vill man hem igen tillbaka hit,
Så sker det lättast om man återvänder.
Se’n har man ju fullbordat, eller hur,
En större eller mindre rese-tur?
En större eller mindre rese-tur
Kan på det hela vara just detsamma,
Blott man ej reser uti ur och skur
Och ej när vägarna för mycket damma.
Man flyger ut ifrån sin hvardagsbur,
När man det bästa vädret kan anamma:
Och har man vädret efter önskan fått,
Så har man valt ett väder som är godt.
Och har man valt ett väder som är godt,
Så står man sig på resan för det mesta.
Man slipper få sitt pickpack genomvått
Och man är glad och vänlig mot sin nästa.
Naturen njuter man i öfvermått,
Och tar man in hos någon vän att gästa,
Så är hans vänskap nästan oerhörd,
Ty vädret är så lämpligt för hans skörd.
Och är blott vädret lämpligt för hans skörd,
Då kan man gerna följa sina nycker
Och helt trankilt, af inga skrupler störd,
Kinesa vecktals, om man trifs och tycker.
Men mulnar himlen som till nederbörd
Och värden nacken emot himlen knycker,
Då spar man in en mängd af obehag,
I fall man reser genast. Så gör jag.
- ↑ Detta stycke är det sista, som flutit ur den bortgångne skaldens penna.