är kärlek en gång bereder sig
Att mig med gyllene kedjor fånga,
En vacker dag, då jag gifter mig,
Fast det ej ännu kan bli på många,
En liten stuga
Jag bygga skulle
På blomsterkulle;
Det skulle duga,
Det lofvar jag.
Såg jag en hydda på vänlig strand,
Der kärlek bodde med trofast sinne,
Der lifvets lycka sin krona band,
Att kröna trohetens par der inne,
Jag boken lade
Ihop och glömde.
Om plog och spade
Jag bara drömde
Guds långa dag.
Det är så dumt till att vara lärd.
Man blir så gulblek och torr och mager,
Och verldens visdom är knappast värd,
Att man af hufvudet hatten tager.
Nej! bygdens rosor
Min kärlek vunnit:
Den som uppfunnit
Karbas och glosor,
Den vill jag klå.
När kärlek en gång bereder sig,
Att mig med gyllene kedjor fånga,
En vacker dag, då jag gifter mig,
Fast det ej ännu kan bli på många,
En liten stuga
Jag bygga skulle
På blomsterkulle;
Det skulle duga,
Det lofvar jag.
