Öppna huvudmenyn

Wikisource β

Uplands Nation 1800–1914/Inledning

< Uplands Nation 1800–1914
Uplands Nation 1800–1914
av Isidor Carlsson

Inledning
Kapitel I. Det nya århundradet.  →


[ 1 ]
Gravyr över Uppsala slott och Uppsala Domkyrka av J. F. Martin, Uppsala före 1745.jpg

Inledning.

En studentnations lif under en viss peri­od är ett stycke af den stora svenska na­tionens lif under samma tid. Det skulle kanske icke vara en så alldeles resultatlös möda, om man ur nationsarkivens begränsade material ville försöka upp­draga konturerna af den utveckling, som den svenska nationen i stort genomgått alltifrån de äldsta tider, då man öfverhufvud taget kan tala om ett nationslif i trängre mening. Men öfverallt är intrycket starkt af, att Sverige är med på dess väg. Att den kulturella och andliga utvecklingskurvan med tämligen stor lätthet [ 2 ]låter sig påvisa, är mindre att undra öfver. Hvar skulle tidernas andliga omskiftelser förnimmas starkare än i studentvärlden? Men äfven den politiska, i egentlig mening historiska. På afstånd skymta fanor och seger­tåg; studenten slår igen boken och spänner huggvärjan om lifvet, försvinner och kommer kanske aldrig mer igen. Det står en frostig och kall glans kring många sådana notiser ur den äldre nationshistorien. Tidernas skuggor och tidernas sol falla öfver studentens lif, öfver den tysta lilla kammaren, där han bedrifver sitt arbete, och öfver kamratkretsarna på nationssalen. Där är alltid ett fönster öppet utåt samtidens lif. Tankar och frågor, som dryftas därute, tränga in äfven här och sätta unga sinnen i brand. Sånger och lösensord, som klinga där ute i vimlet, eka sitt gensvar vid nationens bord. Halft overkliga och gåtfulla stå stora öden tecknade mot bakgrunden af studentnatio­nens lif. Vi förnimma dem så fjärran och dock så nära som kända föremål stå för oss i den genomskinliga kalla luften en soltindrande senhöstdag.

Det genomgående intrycket af de äldre tidernas nationshistoria är för studenternas vidkommande det passiva, det ödesbestämda, än verkande beklämmande och nedtryckande, än befriande och räddande. Som typ för­svann studenten i sin samtids lif. Sin egenart häfdar han ej. En bestämd förändring härutinnan inträder med det nittonde århundradet. Det skall icke dröja många solhvarf fram i seklet, förrän vi finna studenten ute på nya vägar. Han börjar skönja dragen i sitt eget anlete, men icke för att lik sagans Narkissos dröja kvar vid källan i själfkärt drömmeri, utan för att i medvetande om egna krafter och möjligheter lämna sin tribut till samtidens lif, hembygdens, fäderneslandets, ja, i viss mån äfven till kretsar af större omfattning. Så blir studentlifvet en nationell och social faktor; icke bara ett [ 3 ]fonderadt kapital, utan ett rörligt, brukbart kapital, som äfven samtidens rörelser af olika slag finna användning för. Det är detta drag, som ger åt det nittonde århundradets student- och nationslif dess särart. Adertonhundratalets studentlif är till stor del en social och nationell företeelse. Redan på afstånd förnimmes bruset af en ny tid. Det nya århundradet står i den nationella väckelsens tecken. Dess bärande och ledande män bli också inom student­världen ledande och verksamma personligheter, så Tegnér i Lund och Geijer i Upsala för att nu endast nämna de största namnen. Århundradets historia, sedd från vår speciella synpunkt, måste därför i hög grad bli en de stora personligheternas historia.

Naturligtvis innebär icke den gifna karaktäristiken af det nya seklets studentlif, att det förlorat sin speciella särart såsom sådant, sin essentia substantialis. Upsala är alltid Upsala. Det skall visa sig, att allvarsminen i denna tids ansikte icke är gubbens utan den friska glada ynglingens, och att man fortfarande vet att upprätthålla glädjens och sångens traditioner, ja, att åt dessa gifva en ny förädling och ny kraft.