Upproret i Jönköping/11Dec1855
| ← Den 7 December 1855 |
|
Den 14 December 1855 → |
Den 11 December 1855.
Närvarande:
| Borgmästaren, Herr Assessorn G. F. Asker; | ||
| Rådmannen | Herr | G. Kahnberg; |
| ” | ” | A. G. Rudling; och |
| ” | ” | A. Elfström. |
Undertecknad fortfor att föra Protokollet.
Företogs åter den från den 7 i denna månad under N:o 20 i protokollet till denna dag uppskjutna ransakning angående Arbetskarlarne Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson och Carl Petersson med flera häktade samt på fri fot varande jemte andra förre Brandvaktskarlen August Berg och Snickaregesällen Johan Magnus Nyström, hvilka alla af Stadsfiskalen A. F. Strömberg, blifvit ställda under åtal för delaktighet i de under den 25 och 26 nästlidne September här i staden förefallne upproriska och våldsamma uppträden.
Härvid anmälde sig såsom Åklagare Stadsfogden Moberger, hvilken under Stadsfiskalen Strömbergs iråkade sjukdom blifvit förordnad att bestrida Stadsfiskalstjensten här i staden; hvarjemte, i närvaro af Justitiæ-Kanslers-Embetets ombud Herr Advokatfiskalen A. Svalander, de häktade för rätta inställdes och öfrige i målet tilltalade personligen sig infunno; och tillstädeskom i egenskap af Regements-ombud Herr Löjtnanten B. Elfström.
Åklagaren anhöll om vittnesförhör med nu tillstädeskomne Guldsmeden Abraham Edborg, Sysslomannen Carl Peter Kindahl, Skomakarne Lars Hjertqvist och Frans Wilhelm Hjertqvist, Slottssoldaten Isak Jonsson, Urmakaren Per Barkman, Garfvaregesällen Carl Johan Engdahl, Smedgesällen Johan Sellgren, Hof-Rätts-Kommissarien O. W. Carlsson, Sågmästaren Jonas Bolin, Mjölnaren Johannes Nilsson, Mätaren Carl Petersson, Krögaren Johan Viktor Berg, Kyparen Carl Oskar Flamén, Arbetskarlen Per Johan Sandström, Tornväktaren Anders Johan Johansson, Handlanden August Hallgren och Tornväktaren Sven Magnusson, af hvilka Flamén, Sandström, Anders Johan Johansson och Sven Magnusson blifvit inkallade på begäran af häktade Lönnegren för att styrka dennes mot Stadsfiskalen Strömberg gjorda angifvelse.
På fråga om jäf mot ofvanbemälde till vittnen åberopade personer, anmälde dels Smeden Andersson att Smedgesällen Johan Sellgren, enligt företedt af Herr Prosten Modigh denna dag meddeladt embetsbetyg, vore för så väl detta som kommande år mantalsskrifven hos Andersson, hvadan denne yrkade att Sellgren, ehuru han hos Andersson icke blifvit såsom tjenstehjon lagstadd likväl borde förklaras jäfvig att vittna i målet, såvidt det rörde Andersson, dels ock Handskmakaren Carling, att Urmakaren Barkman städse visat sig vara Carlings uppenbara ovän, om hvilket förhållande Carling dock nu icke var beredd att förete bevisning; och fingo Andersson och Carling taga afträde under öfverläggning om följande för dem åter förekallade, afsagda
Utslag.
Den af Andersson mot Gesällen Sellgren framställda jäfsanmärkning varder, såsom i Lag ej grundad, af Rådhus-Rätten ogillad; och finner Rådhus-Rätten i förmågo af 17 Kap. 8 §. Rättegångs-Balken, sådan denna § lyder i Kongl. Kungörelsen den 7 Januari 1830, skäligt tillåta att Urmakaren Barkman nu må såsom vittne höras; Carling dock öppet lemnadt att under ransakningens fortgång styrka det af honom mot Barkman framställda jäf.
Efter afkunnandet af detta utslag fingo ej mindre Sellgren och Barkman, än äfven öfrige inkallade personer, hvilka lemnades och befunnos ojäfvige, nu företräda och med Stadsfiskalen Strömberg öppen lemnad jäfsrätt i afseende på de mot honom åberopade, aflägga vittneseden, om vigten hvaraf de påmindes och på hvilken de, vid med dem anställde särskildte förhör, berättade:
169:o Guldsmeden Edborg: Vittnet deltog väl i den till hindrande af ifrågavarande oroligheter bildade säkerhetsvakt, men hade sig ej bekant någon omständighet, som kunde bidraga till vidare upplysning i målet.
170:o Sysslomannen Kindahl: Vid ett besök i staden på förmiddagen den 26 nästl. September, hvarunder vittnet jemväl bevistade det å Rådhuset vid patrullens bildande hållna sammanträde, såg vittnet en mängd arbetskarlar, dem vittnet ej kände, på lilla torget öster om Jernbron vara samlade omkring Kopparslagaren Holm. Efter något samtal med denne begaf sig hopen till det i närheten af samma torg belägna af Handlanden Borg då bebodda hus, derutanför de samtalade med bemälde Handlande; och hade vittnet, som jemväl åskådade hopens besök vid Handlanderne Ahlén & Sjöbergs salubod, bland de der församlade igenkänt tilltalade Malmberg.
171:o Skomakaren Lars Hjertqvist: Ifrågavarande Onsdags förmiddag såg vittnet en folkskara, deribland vittnet dock ej kände någon, i närheten af vågboden omgifva Kaptenen Löwenhielm, hvilken skuffades och tilldelades örfilar samt slutligen af några tillkomna personer hjelptes ombord på ett ångfartyg, men för öfrigt kunde vittnet, som dock deltog i den bildade säkerhetsvakten, ej meddela någon upplysning.
172:o Skomakaren F. W. Hjertqvist: Ehuru jemväl vittnet deltog i förut omnämnda patrull, kunde vittnet ej igenkänna någon af de personer, hvilka på aftonen den 26 September, då patrullen första gången uppehöll sig i östra stadsdelen, störde samhällsordningen; och tillkännagaf vittnet på fråga af Smeden Andersson, att vittnet sednare på aftonen vid hörnet af Handlanden Hallgrens hus på förstaden, mötte Andersson och båda Smederna Wahlin, hvilka alla kommo från vester samt derefter åtföljde Andersson å väg till dennes hemvist, till dess vittnet vid sitt hus skiljdes ifrån honom.
173:o Jonsson: Efter det ifrågavarande Onsdag vid frukosttiden tvenne arbetskarlar från ett annat timmerlag kommit till Kjellbergs bygge, vid hvilket vittnet var anstäldt och samtalat med föreståndaren Nils Jonsson, tillsade denne vittnet och öfrige arbetare att gå till Postiljonen Blomqvists under nybyggnad varande hus. Sedan de anländt dit medföljde vittnet den hop, som härifrån aftågade till Häradshöfdingen Rudlings gård, men återvände snart till sitt hemvist; och hade vittnet, då arbetet om dagen ej vidare fortsattes, gått ut i staden, vid hvad tid kunde vittnet dock ej uppgifva, samt dervid sett att Sven Israelsson varit hemma i sin boning.
I anledning af detta vittnes berättelse uppgåfvo Nils Jonsson och Sven Israelsson, att de personer, vittnet omnämnt såsom vid Kjellbergs bygge samtalande med Nils Jonsson, varit Carl Petersson och Carl Svensson, hvilka från nu mera aflidne Daniel Andersson kommit med bud, att arbetarne skulle samlas vid Postiljonen Blomqvists nybyggnad.
174:o Barkman: Medan vittnet omkring klockan 9 på aftonen den 26 September uppehöll sig i backen å landsvägen ofvanför lägenheten Bäckalyckan, hörde vittnet häktade Skräddaren Hellstrand, den vittnet igenkände på målföret, ibland en der församlad hop värfva deltagare i tillernade våldsamheter, samt två gånger utropa: ”kom pojkar, vi ha gjort det mesta vi.” Vittnet, som i anledning af berörde uppmaningar fruktade att anses såsom deltagare om vittnet längre qvarstannade, aflägsnade sig snart från hopen, och såg ej hvart denna sedan ställde kosan. Sednare på aftonen, eller omkring klockan 11, varseblef vittnet, som vid tillfället befann sig i närheten af yttersta huset på förstaden, en mängd manspersoner, beväpnade med störar, ankomma från vester. Svarfvaren Dahlgren, som, utan att innehafva någon stör, befann sig bland desse, kom vid hopens förbigående fram till vittnet och omtalade, att han under qvällen varit anförare, samt att, vid ett besök i Häradsböfding Fricks bränneri, en större kran blifvit med en tung sten sönderslagen. Vittnet och Dahlgren begåfvo sig derpå till sjelfva staden, der de, tagande vägen åt lilla gatan, då ofvanbemälde folkhop deremot passerade den andra, besökte stora torget, hvarest vittnet, som snart skiljde sig från Dahlgren, likväl såg denne en lång stund uppehålla sig; och förklarade vittnet bestämdt, att Alm hvarken under vägen till torget eller medan vittnet der uppehöll sig var i sällskap med Dahlgren.
Tilltalade Dahlgren hördes i anledning af vittnets berättelse samt uppgaf, under förnekande att hafva fällt några af omvittnade utlåtelserna, att han väl, sedan vittnet tillsport honom om hvad de gjort vid Fricks egendom, en stund samtalat med vittnet vid det af vittnet omnämnda tillfälle; hvaremot vittnet, på aflagde eden, intygade, att Dahlgren utan anledning och på ett skrytsamt sätt omnämnde sin delaktighet.
175:o Engdahl: Sedan vittnet, som i vanlig tid ifrågavarande Onsdag gått till hvila, blifvit uppväckt af buller och ljud såsom af sönderslagna fönsterrutor, hade vittnet stigit upp och utanför Lindmans hus sett samlad en folkmassa, hvilken var sysselsatt med fönstrens inslående; och sammanträffade vittnet, under det våldsamheterna ännu fortsattes, med Svarfvaren Dahlgren, hvilken då ej hade några yttranden, som antydde delaktighet i eller gillande af våldsamheterna.
176:o Sellgren: Af nyfikenhet och utan att dertill af sin mästare, Smeden Andersson, blifva uppmanadt, hade vittnet, sedan vittnet torkat af sig sotet, på Onsdagsaftonen omkring ½ 8 begifvit sig åt staden i sällskap med Lärlingen Fägersten, samt vid Jernbron skiljt sig från denne; och påminner sig vittnet, att Smeden Andersson, då han sagde afton gick ut, hade rengjort sitt ansigte.
177:o Hofrätts-Kommissarien Carlson: Efter det vittnet vid ett besök inne i staden fått höra omtalas, att hopar af orostiftare begifvit sig ut åt Dunkahalla, hade vittnet, för att tillse ordningen vid det försäljningsställe af öl och dricka vittnet anlagt vid Talavid, begifvit sig hemåt, och, då vittnet funnit allt lugnt, vidare till vice Häradshöfdingen Fricks egendom, der vittnet, som befann sig midt ibland hopen, såg Svarfvaren Andersson, innan några våldsamheter ännu tilldragit sig. Då snart härpå stenkastning började mot stora byggningen, tog vittnet sin tillflykt åt parken, samt uppehöll sig här till dess vid soldaternes utfall hopen drog sig undan, då vittnet begaf sig ned på gården. En person, som sades vara mjölnare hos Häradshöfdingen Frick och innehade en dubbelbössa, aflossade ett skott mot den å nyo anryckande massan, och då hördes från denna ropet: ”framåt! gå på”, hvarefter stenkastningen förnyades med ökad våldsamhet. Vittnet, som åter drog sig undan till trädgården, såg hurusom en mängd pojkar vid den sidan af huset höllo på med fönstrens sönderslående, samt begaf sig, efter en stunds uppehåll i trädgården, öfver stakettet utåt landsvägen samt vidare ned åt Talavid, der vittnet jemte andra träffade Smeden Andersson, hvilken ej var sotig i ansigtet, samt i sällskap med desse återvände till det ställe der allmänna landsvägen delar sig åt olika håll; och hade, medan vittnet här uppehöll sig, en mängd manspersoner, beväpnade med störar, kommit från den södra vägen samt kringrännt vittnet och dess följeslagare, dervid en ung smärt karl, som hade en kort men ganska tjock stör i handen och kragen af rocken uppslagen omkring sitt svärtade ansigte, bestört, såsom det tycktes vid åsynen af vittnet, hastigt drog sig undan samt fortsatte vägen åt staden, dit hopen då genast medföljde.
178:o Sågmästaren Bolin: Tilltalade Åkerblad, hvars dotter är i tjenst hos vittnet, anlände kl. emellan 8 och 9 på aftonen, den 26 nästlidne September, till vittnets hus, omtalade att en hop orostiftare voro på väg från staden uppåt backarne, samt uppmanade vittnet att, för den händelse något besök tillernats vittnet, undanskaffa sitt bohag. Biträdde af Åkerblad började vittnet och dess folk att till Mjölnaren Nilssons helt nära invid belägna hemvist öfverföra hvad som fanns i huset; men under det arbetet härmed fortgick aflägsnade sig vittnet och Åkerblad till ett uppe å backarne, på långt afstånd från Fricks egendom, beläget torp, kalladt ”Utsigten”, derifrån vittnet och Åkerblad en stund lyssnade till bullret vid nämnde egendom, hvarefter vittnet, för att tillse flyttningen af sine saker, begaf sig åter till bemälde mjölnares hus, dit Åkerblad efter ¼ timma, och sedan oväsendet vid Fricks egendom redan upphört, äfven ankom, och hvarest han jemte vittnet och dess familj oafbrutet uppehöll sig under hela natten.
179:o Mjölnaren Nilsson: Under det, medan oväsendet förspordes nere vid Fricks egendom, flyttningen af vittnet Bolins husgeråd fortgick, hade denne och Åkerblad aflägsnat sig en stund; och afhördes hvarken vid berörde egendom eller i dess grannskap några vidare våldsamheter, då Åkerblad en stund sednare än Bolin å nyo anlände till vittnets hus, hvarest Åkerblad sedermera, utan att någon gång vara ute, tillbragte natten.
180:o Mätaren Pettersson: Då vittnet ifrågavarande Onsdag, på förmiddagen, uppehöll sig i Kronomagazinet, ankommo dit Handlanden Borg och dennes Bokhållare, hvilka, för någre medföljande personer af arbetsklassen, utvisade huru mycket spannmål Borg å berörde magazin hade förvarad. Vittnet, som härifrån begaf sig till ångskonerten Linnæa, hvarest vittnet den dagen var sysselsatt med uppmätning af salt, blef af en, omkring en timme derefter, till sagde ångfartyg ankommande folkhop, deri vittnet igenkände Carl Gustaf Abrahamsson, affordrad nycklarne till Kronomagazinet, der folket påstod någre af spannmålshandlanderne vara undandolda, samt medföljde hopen till magazinet, hvars yttre dörrar, till hvilka vittnet innehade nycklarne, för den upplätes. Sedan hopen härefter undersökt de delar af magazinet, som voro för den tillgänglige, och funnit att någon person der ej blifvit fördold, drog den sig ut åt gården; och hade, då vittnet gick utför trappan, en ung mansperson, hvilken, iklädd en ljus linnerock, hade långt inåt krökt hår och, efter hvad vittnet ville minnas, polisonger, i det han utbredde sina armar, hindrat vittnet att komma ned, samt i vild och upprörd ton yttrat: ”du är mätare och du skall lemna spannmål”, i anledning hvaraf vittnet fruktade att nämnde person ämnade vidtaga någon våldsam åtgärd. Då emellertid någon utanför ropade, att vittnet ej kunde utlemna en vara som icke vore vittnet tillhörig, drog bemälde person sig undan och lemnade vittnet rum; och tillade vittnet, på fråga af Lars Danielsson, att denne under dagen biträdde vid omnämnda saltlossningen, samt att såvidt vittnet iakttog, han ej någon längre stund under det arbetet fortgick var borta ifrån fartyget.
181:o Krögaren Berg: Å den krog vittnet arrenderar, och hvilken tillses af en vittnets piga, hade vittnet ifrågavarande dagar ej uppehållit sig, och kunde alltså ej lemna någon upplysning om hvad der sig tilldragit.
182:o Kyparen Flamén: Vittnet har ej någonsin hört Stadsfiskalen Strömberg fälla något yttrande, innefattande uppmaning till eller gillande af ifrågavarande oroligheter.
183:o Arbetskarlen Sandström och Tornväktaren
184:o Anders Johan Johansson: Lika med Flamén.
185:o Handlanden Hallgren: Under förmiddagen den 26 nästlidne September hade, inne i vittnets bod, en för vittnet okänd person, under samtal med förre Hållkarlen Carl Johansson, yttrat: ”du ämnar väl ej deltaga i oroligheterna i afton?” dertill denne genmälde, att han ernade förblifva hemma. Då vittnet omkring klockan 8 på aftonen samma dag uppehöll sig å torget, iakttog vittnet, att häktade Skräddaren Lundberg, som befann sig i en folksamling, under vilda åtbörder yttrade till Handelsbetjenten Sandvall: ”de ha lofvat nedsätta priset på spannmål och potatis, men ej hållit ord”. Bemälde Lundberg kom sedermera, medan vittnet stod i närheten af kyrkan, rusande från torget till den folksamling, som då var skockad vid Direktören Lundströms hus, och var äfven med i hopen då denna någon stund derefter, under oväsende och hurrarop, begaf sig åt vester; och tillkännagaf vittnet på fråga, att vittnet ej hade sig bekant om tilltalade Åkerblad hos Slagtaren Svensson, som bor hos vittnet, ifrågavarande dagar insatt någon oxe.
186:o Sven Magnusson: Så vidt vittnet förnummit, har Stadsfiskalen Strömberg icke på något uppmanande eller gillande sätt utlåtit sig i fråga om de timade oroligheterna.
Sedan berättelserna blifvit för vittnena upprepade och af dem vidhållne, företrädde Handskmakaren Carling samt anhöll få i protokollet antecknadt, att han, efter att på eftermiddagen den 26 September hafva besökt Fattigvårdsstyrelsens sammanträde, utanför kyrkan träffade Hofrätts-Kommissarien Kraft, med hvilken han sedermera var i sällskap ända till dess han vid ordningsvaktens bildande inställde sig å Rådhuset, samt att Carling, innan patrullen tågade ut, aflägsnade sig och åtföljdes af Fabrikören Sahlström ned på torget, derifrån Carling i något ärende genast begaf sig hem.
Då något vidare nu ej förekom, så
Afsades.
Ransakningen utställes, till vidare företagande å Fredagen den 14 i denna månad, klockan 10 förmiddagen, då, i närvaro af Åklagaren, de häktade skola för Rätten inställas samt öfrige i målet tilltalade, vid förut stadgad påföljd, personligen sig infinna.
De häktade återfördes till Länsfängelset. Ut supra.
In fidem
C. Forssell.