Vägen till ena pigo

Vägen till ena pigo av Okänd

Verket har ett antal mindre teckningar som för det mesta inte har något att göra med innehållet. De är bara dekorationer, och jag har inte infört dem här. Om ni vill se dem, var så god att titta på originalsidorna.

Val.

Egoismen och fåfängan välja. Missräkningen lurar bakom.

“Det naturliga urvalet“ försiggår i det tysta, alldeles utan, ja ibland t. o. m. tvärt emot välmenande anvisningar.

Tyst, kärleken talar! Bristernas bedårande slöja omsluter det älskade väsendet.

Olikhet i börd och lefnadsvillkor har ingenting att göra med kärlek.

Söker ni endast nöjen, så håll något mera på kroppskonstitutionen än på moralen. Tvärtom då ni blott söker er egen lycka; söker ni äfven edra efterkommandes, så sätt båda egenskaperna lika högt. Sätt dem ej för högt — ni kan bli utan.

“Stor kvinna och liten kär (karl), är det tyngsta som jorden bär“ är mera det kritiklystna ögats än hufvudets omdöme. Vederbörande veta mera än den ytlige betraktaren och låta hjärtat ha fri talan.

——————

Hjärtat.

För att lyckas i kärlek är nödvändigt att studera hjärtat både på sig själf och sitt val.

Ett godt hjärta kan ersätta ett godt utseende.

Ett ondskefullt hjärta kan behaga till en tid, men ej i längden. Förr eller senare kommer det att förråda sig. Minnet kan svika äfven den bäste aktör.

Ingenting är farligare än koketteriet. Man begråter med den behagsjuka kvinnan förlusten af hennes hjärta och hennes illusioner, och man skrattar åt en fåfäng karls bemödande att slå an på alla fruntimmer.

Om ert yttre icke har lyckats fängsla en kvinnas öga, om ert goda hufvud ännu ej förmått väcka hennes intresse, så anfall hennes hjärta; medlidandet har ofta varit kärlekens upphof.

Musiken bör odlas, emedan den utöfvar en oemotståndlig makt på hjärtat. En romance för två röster är värd att försökas en stilla aftonstund!

Ungefär lika sällan som en ung man utransakar ett kvinnohjärta, vinner han det blott genom en eller annan åtgärd. Men mycket kan vinnas genom att på sig själf tillämpa principer, som flertalet anser goda. En ärlig, arbetsam, foglig, nykter man t. ex. har större chancer än en oärlig, lat, vildsint fyllbult.

Alltså, om ni ej utan pliktförgätenhet kan uppfylla en kvinnas önskningar, så se upp! Hennes ringaktning för er karaktär underlättar ej förvärfvandet af hennes hjärta.

——————

Uppförande.

Ni må vara hur vacker som helst, besitta den grundligaste och mest varierande skolbildning, er karaktär må vara i stånd till de största ting; ni blir ändå den “odrägligaste människa i världen“ om icke äfven ert uppförande är godt.

Tro ej att ni skall kunna öfvervinna en kvinnas motstånd, med förtviflan målad i ert ansikte, ett värdslösadt yttre och likgiltighet för allt utom hennes person. Kvinnan vill framför allt att man skall behaga henne, och en tillbedjares melankoli kan ibland bidraga härtill, men en öfverdrift härutinnan betager honom lätt en del af den lockelse som kunde bli kärlekens begynnelse.

Följ en kvinna såsom skuggan, sitt ständigt vid hennes sida på teatrar och konserter, var den förste som svarar henne, passar upp henne och ger henne goda råd; laga så att ni alltid möter henne då hon går ut ensam eller i andras sällskap; gör allt detta om ni vill att hon skall afsky er!

Begagna alla tillfällen att göra er älskade tjänster, skulle det ock kosta er besvär och med er inkomst förenliga uppoffringar: Ni placerar ert kapital med hög ränta, och bankiren gör ej konkurs.

När en kvinna icke värdigas bry sig om att ni är närvarande när hon skall göra toilett, bör ni ej bläddra i en bok eller sätta er till vid hennes piano, ty hon kunde misstänka er om att vilja skrifva epigram. Den sortens kvickheter gillar hon ej.

Den runda formen är den vackraste, hvilket äfven kan sägas om uppförandet. S. k. kantigheter, egenheter som väcka uppseende, kunna därför beräknas bidraga till motgången.

En tystlåten åsna har hundra gånger större chance än ett pratsjukt ljushufvud.

Man har hört mannens tafatthet och rädsla förlöjligas. Han vågar kanske ej sitta på mer än ett hörn af stolen på vederbörligt afstånd, han vrider och vänder på sin hatt under det blicken irrar än hit och än dit utan att fästa sig på henne, han rodnar då han talar och talar endast med låg röst och han känner sig lika generad när han går som när han kommer. Men mången kvinna föredrager honom framför en oblyg libertin.

——————

Vett.

En älskares goda vett består i att skaffa föremålet för sin kärlek tillfällen att bli firad, icke att lysa själf.

Ju mer ni önskar visa ert goda vett, desto mindre lyckas ni behaga.

Bättre att kunna behaga utan konst än att kunna konsten att behaga.

Skrif vers för er älskarinna om ni kan, men gör dem ej svulstiga och skrif inga långa haranger. Hon skulle rättvisligen anklaga er för att mera beundra musernas skönhet än hennes egen.

Upprepa ej: “Hvad jag tycker om dig“ etc. Kvinnan känner sig mera smickrad när hon märker detta utan att ni säger det, och det märker hon snart.

En man bör veta precis hur stark dosis en kvinnas delikata instinkt kan tåla. En oskicklig artighet är ett skällsord för henne.

En pratmakare bör lära sig tiga och en blygsam karl bör lära sig tala.

En älskare undviker sorgfälligt att skylta med sitt lefnadsvett, men iakttager dock alltid hvad som tillhör god ton och smak, ej blott inför sin älskade, utan för hennes skull. Han inser, att om hon skulle kunna godkänna en annan man än den, hvars egenskaper i detta fall hon beundrar, så kan hon dock icke önska sig någon annan. Han bör ställa så till att hon ej förmår dölja sin stolthet då hon talar eller hör talas om honom och att hon blir förnärmad, om någon icke förstår hvilken präktig karl han är. Man blir ej den mannen genom att håna allt underlägset, hellre genom vänligt erkännande af alla ädla sträfvanden; icke genom häftighet mot allt och alla som med eller utan afsikt gå ens “ära“ för när, utan hellre genom tålamod med dumhet och oartighet, särskildt mot rivaler, dock icke så långt att man undertrycker sin lefnadsglädje och käckhet, på hvilken kvinnan sätter så högt värde.

——————

Tecken.

Männen behöfva studera länge innan de begripa de tecken som visa att de äro älskade; men kvinnan är begåfvad med en urskiljningsförmåga, som icke tillåter henne att misstaga sig i detta afseende, liksom hennes natur och större skicklighet i att bevara detta slags hemligheter för den det gäller, ökar krafvet på mannens blick.

Märker ni att en kvinna ledsnar när ni är närvarande, så drag er genast tillbaka; för tillfället är ni öfverflödig. Ju längre ni stannar kvar desto mer förvärras förhållandet er emellan.

Begär en kyss af den ni älskar, så får ni veta hur det står till. En bestämd vägran är ogynsammast. Ej heller är det ett godt tecken om hon gör er till viljes utan betänkande, ty hon hyser blott vänskap för er och anser er ej farlig, enär ni framstår för henne endast som en vän. Ett mildt afböjande är däremot inget dåligt tecken.

Om en kvinna vägrar emottaga er kärlek och erbjuder er sin vänskap, så anse ej detta som ett bestämdt afslag. Hon vill ha garanti för att ni älskar henne och behöfver henne.

Hon söker dessa garantier öfverallt och på alla sätt. Ibland genom att lämna er ensam med sina väninnor. Här passar ni på att göra reklam för er. — En man, som verkligen älskar en kvinna, kurtiserar icke en annan. — Rapporten till er älskade kommer fram säkert och fort.

Svårigheter, som i allmänhet orsaka modfäldhet, äro tillförlitliga retmedel för kärleken. Kvinnan begagnar sig af dem, både fri- och ofrivilligt. Hon uppskattar det pris ni sätter på det som ni eftersträfvar och älskar er tillräckligt för att ej frukta att uppelda er. Skulle ni hopplöst öfvergifva henne för motgångens skull, så rymmer ni fältet då segern nalkas och gör henne likgiltig genom er ytlighet.

Väl medger gärna en och hvar
att rosen mycken fägring har
men den, så vidt som jag förstår,
ej mot min kärastes förslår.

——————

Möten.

Då ni gjort upp om möte med en kvinna, bör ni komma först. Ni visar er då mera angelägen.

Föredrag landet om ni får välja mötesplats: man träffar där färre nyfikna än i staden. Skogen är bäst. Kärleken, hänförd af en ljuf enslighet, tycker om att irra omkring därinne, och gynnad af tystnaden och dunklet känner han sig tryggare och mindre motstånd möter hans önskningar.

Slösa ej bort tiden med snack. Kärlek begär man af er. För en verklig älskare äro blommorna vid vägkanten ej vackra förrän de fått plats vid den älskades bröst.

Uppför er så vid ert första möte att man ej nekar er ett till.

Visst skiner solen klart,
ja, riktigt underbart,
dock anförtror jag dig:
Hon skiner ej för mig.
Ej kan jag vara glad —
jag väntat har å rad,
tre dar på bref — ja, vet nå’n hvad!

——————

Brefväxling.

Brefvet är ett af kärlekens mäktigaste hjälpmedel, men bruket af detta vapen måste studeras. Man måste veta hvilken stil som bäst passar kvinnans sinnelag.

Kärleksbrefvet är för trånaden såsom friskt vatten för den törstige.

Brefvet godtgör saknaden af en kär väns sällskap, det underhåller kärlekselden, det hjälper att motstå frestelser och uthärda svårigheter och leder minnet tillbaka till dessa lyckliga ögonblick som förgå så snart.

När plikten kräfver em tillfällig skilsmässa från er älskade, skrif alltså och skrif ofta. Först räknar hon de timmar som hon måste tillbringa i dödsångest utan att höra något från er; sedan räknar hon dagarne och blir otålig; snart skall hon inte räkna någonting; hon skall trösta sig ändå.

Se till att edra kärleksbref ej se ut som akademiska afhandlingar.

Man börjar ett kärleksbref utan att veta hvad man skall säga och slutar det utan att veta hvad man sagt.

En förälskad mans bref är fegt, ängsligt, pratsamt, oordnadt. Han upprepar samma sak och har ändock ej talat ut. Ingenting kvickt, ingenting märkvärdigt. Men man känner sig rörd. Om man ej blir slagen af känslans styrka, så gripes man af dess sanning. Sådant är hjärtats tungomål.

För dig blott må,
liksom förut,
mitt hjärta slå
till lifvets slut.

——————

Uppgörelse.

Det är ej nödvändigt att af kärleksförklaringen göra ett glänsande tal. Det finnes ej en kvinna, som ej föredrager en sjömans enkla rättframhet framför en pedants studerade vältalighet.

Första steget är att behaga kvinnan, det andra är att ingifva förtroende. Utan förtroende, ingen framgång.

Med prat kan ni på sin höjd smickra en kvinna. Endast edra handlingar kunna öfvertyga henne.

Det täcka könet önskar ej att tillfället skall påskyndas och ej heller att det försummas. Ni bör afvakta tillfället och förstå att begagna det.

Man kallar er anspråksfull och djärf vid vissa tillfällen då ni endast visar er mycket beskedlig. Af den vinken bör ni draga fördel.

På några få undantag när, beror allt på första försöket; ju mer ni förbereder er desto säkrare kan ni vara på ett dåligt resultat.

Det är en villfarelse att tro, att odygd är ett medel hvarmed man lyckas i kärlek. Dygden är kvinnans förtjusning.

Glädjen, Amors förridare, får därför akta sig att slinta på slipprigheten på väg till högtidligheterna i kärlekens helgedom.

Ej solen må gå ned
förrän du fått mig lofva,
att du ej mer är vred —
tag mot förlikningsgåfva!

——————

Tvist.

En molnfri himmel blir enformig i längden. Enformigheten är ledsnadens föregångare.

Älskandes tvister äro såsom vårens åskväder; det gör landet friskare och grönare.

Vid tvist med er käraste bör ni tåligt fördraga att bli förd utanför det egentliga tvisteämnet tills det slutligen förloras ur sikte. Har ni rättvisan på er sida, så bör ni icke återvända till utgångspunkten, enär ett nederlag kunde såra henne. Låt henne själf återgå dit, om hon har intresse däraf.

Det är i älskandes intresse att ej tvista med öfverläggning och köld. I allmänhet bör man ej vara rädd för att vara häftig. Äfven grofheter kunna ursäktas då de synas härröra från ett retligt sinne, men hur skall man kunna förlåta en person, hvars lugn kommer en att tro att han menar allt hvad han säger; han sårar egenkärleken och gör upprättelse hardt när omöjlig.

Svartsjukan är en svår åkomma som vidlåder älskande och är ofta tvistens ursprung. Mången litar mera på hennes makt än sin egen. Har er käraste afsiktligt låtit er smittas, så gräla ej; gläd er öfver att hon besvärar sig så mycket för er skull.

Den kvinna ni älskar föredrager kanske en annan man. Kvinnorna ha fritt val och täflan är fri. Gör er alltså mera lämplig för och mera uthållig i denna täflan. Det sker ej genom att göra er till vredens och svartsjukans slaf. Visa att ni sörjer er förlust, men ock att ni lugnt kan bära den, eftersom ju föremålet för er kärlek gör ett bättre parti, en lycka som ni ej har råd att beröfva henne. Om er kärlek framstår i denna fördelaktiga dager, så kan det lätt hända att förhållandet blir omvändt: att ni själf blir sörjd såsom en förlust.

Förlikning planeras af kvinnan, men det tillkommer mannen att taga första steget.

Godhet och välvilja skall mycket lättare än stränghet och våld hjälpa er älskade tillbaka från en förvillelse.

— Se här, var så god tag ett hjärta emot!
— Åh, se så mjukt och så godt för min fot!
— Stopp, trampa lagom — det svider, oj, oj —
och sök med en annan att drifva ditt skoj!

——————

Efteråt.

Af alla eviga ting är kärleken det minst eviga.

När man börjar upptäcka fel hos en kvinna, är man nära att slå henne ur hågen.

När ett sammanträffande är olägligt, när konversationen slappnar och man ej ogärna ser en tredje komma, är brytningen icke långt aflägsen.

En karl öfvergifver ej ett fruntimmer; han låter sig öfvergifvas.

Tvenne f. d. älskande förebrå ej hvarann sin forna kärlek, om de ha förstånd på att fortfarande vara vänner.

Att hämnas med att ställa till uppträden är att göra sig omöjlig på annat håll.

Att beklaga sig öfver förlusten af en kvinnas kärlek anses som en önskan att återvinna den.

——————