Vår Gud, vi Dig tacka
| ← Tack, att Du möter mig, Herre kär |
|
Bida blott, bida blott → |
| Femte upplagan |
222
Vår Gud, vi Dig tacka för ordet vi fått,
Som säger, att allt Du gjort väl.
Si, lösen är gillad, och allt är nu gott,
Och frälst är var troende själ.
2 Så tag oss, vår Herde, nu själv vid din hand
Och led oss och fostra också.
Uppsök och församla de får och de lamm,
Som ännu förskingrade gå!
3 En gång när Du kommer att hämta din brud
Ifrån detta främlingaland,
Då skall hon stå fram i den snövita skrud,
Hon fått av sin Frälsares hand,
4 Och sedan i evighet sjunga ditt lov
Med tunga förlossad och fri.
O, tänk vilken glädje i himmelens hov,
Där saligt och ljuvligt skall bli!
5 Det närmar sig målet med varje minut,
Och tiden den ilar så fort;
Se, frälsningens dag skall en gång taga slut,
Och stängd blir då himmelens port.
6 För blodet få syndare komma nu fritt,
Så många som vill vara med.
O män’ska, betänk nu att valet är ditt,
Följ med på den levande väg!