Wår HErre Christ kom til Jordan,
Alt som Gudh Fader wille,
At låta sigh döpa aff S. Johan,
Och all Rättwijso vpfylla,
Thet saliga Badh han stichtade tå,
Som wij nu Döpelse kalla,
I hwilko han oss wille twåå,
Borttaga Synder alla,
Genom sin Dödh och Pijno.
Döpelse är thet, troo förwist,
Så mon oss Skriften lära,
Itt Watn som tager bort all wår brist,
Thet ingen kan vmbära,
Watn är thet wäl, så säger Gudh,
Doch icke Watn allena,
Ther med är ock Gudz Ande och budh,
Som gör aff Synden reena,
Gudh sielff är then oss döper.
Thet skedde alt för wåra skuld,
Aff Himmelen läth sigh höra,
Gudh Fader som oss är huld,
Han lärde hwad wij skole göra.
Och sade, thenne är min Son,
Som iagh hafwer kär öfwer alla,
En HERre och Konung i Himmels Thron,
Til honom skole j eder hålla,
Eder Mästare skal han wara.
Tå öpnades och then Himmel skäär,
Gudz Ande sågh han nedkomma,
I Dufwo Hamn på Jesum ther,
Bleff han medh myckin fromma,
Ty skole och wij Döpelse anamme,
At thet oss gifwa samfälleligh,
Fader, Son och then helge Ande,
Gudz Tempel wij tå blifwe.
Christus i hela Werlden vth,
Sina Lärjungar sånde,
Och bödh them lära Syndaboot,
Och alla sigh omwända,
Til Troon, och låta döpa sigh,
Gudz Nådh man så förwärfwer,
Och blifwer alla Synder qwitt,
Thet ewiga Lijfwet ärfwer,
Wäl then som thet kan göra.
Then icke troor hwad Gudh här bödh,
Han blifwer vthi sijn Synd,
Och är fördömd til ewigh Dödh,
Honom hielper tå ingalund,
Hans Gärningar eller egen Krafft,
Eller ock något Creatur,
I Syndenne är han förtappat,
Ty han är ond vthaff Natur,
Kan sigh ey sielfwer hielpa.
Ey kan här Ögat annat see,
Än Watn som Kroppen reenar,
Doch wärkar vthi Siälenne,
Anden, som Troon thet menar,
Thet är för henne een saligh Flodh,
Som heelar Kranckheter alla,
Then färgat är medh Christi Blodh,
Som smakade Dödzens Galla,
Honom skee Prijs och Ähra.
