Vår Herre Krist till Jordan gick
|
| Här ur 1695 års psalmbok. På Wikipedia finns en artikel om Vår Herre Krist till Jordan gick. |
1. WÅr HErre Christ til Jordan gick/
Alt som Gudh Fader wille.
Och af Johanne dopet fick/
Rättferdighet at vpfylla.
Ther medh han helgade watnens flodh/
At synden kan ther sänckias/
Och vthi Christi sår och blodh/
All dödsens förgifft dränckas/
Men nytt lijf i oss wärckas.
2. Så märckom thet nu alle wäl/
Hwadh Gudh sielf dopet kaller.
Och at wij Christne troo medh skiäl/
Thet han oss här befaller.
Gudh säger at thet watn är.
Doch icke watn allena:
Hans ord och Ande är ther när/
Som kan wårt samwet rena.
Ty Gudh är then oss döper.
3. Slijkt är oss klart til sinnes fördt/
Medh gierning och medh orden.
Gudz Faders egen röst blef hörd/
Hans wilie kungiord worden:
Sij thenne är min Son! then jagh
Af ewigheten födde/
I hwilken jagh haar godt behag.
Ty han min wilia lydde.
I skolen honom höra.
4. Gudz Son i synlig mandom stodh/
Sin Fader ödmiukt prijste.
Och Anden öfwer Jordans flodh/
Sigh som en dufwa wijste.
När slikt en Christen troor och weet/
Han af sitt doop wist glädes:
Then Heliga Treenighet/
Är sielfwer tå tilstädes/
Och sigh en boning renar.
5. Wår HErre Christus sedan bödh
Apostlarna at wandra
I werlden vth/ och om hans dödh
Predika fritt för andra.
At han oss medh sitt blodh haar köpt/
Och wil oss lifwet gifwa/
At then som troor och warder döpt/
Skal ewigt saligh blifwa/
Och Himmelrijket ärfwa.
6. Ho thenne nådh eij framgent troor/
Han är af Gudi glömder/
I honom syndsens ondska boor/
Och han är platt fördömder.
Hans egen goda gierning må
Alzintet honom hielpa/
Arfsynden alt besmittar så/
At hon wil honom stielpa/
Och han kan sigh eij trösta.
7. Fast ögon här eij annat see/
Än blotta watn allena/
Så seer doch troon alt thetta skee/
At JEsu krafft kan rena.
Hon seer thet rätta röda haaf
Medh Christi blodh befärgat/
Som säncker synden i hans graf/
Och läker hwadh är sargat
Af Adams synd och wåra.