vad är vårt lif? Ja, om jag det blott visste,
Jag skulle då om svaret ej ta’ miste.
Jag bedt de lärde mig upplysning ge,
Och jemt opp lika mycket visste de.
Hvad är vårt lif? Jag många hört, som grubbla,
Att lifvet skulle vara blott en bubbla;
Och när jag frågte, hvad en bubbla var,
Så svartes blott: den lyser och den far.
Hvad är vårt lif? Det är, om ni behagar,
Ett regn- och stormmoln, som i rymden jagar.
Hvad är ett moln? Då svaras mig med hån:
Det kan du se, din tok, i vattensån.
Hvad är vårt lif? Det är en broms, som surrar,
Fast man ej riktigt vet, hvarför han hurrar.
Han hurrar ändå? Ja, då svaras det:
Det är för det, att han ej bättre vet.
Hvad är vårt lif? En liten öckenkälla,
Som sorla kan en liten stund och svälla.
En liten källa? Ack! Då svaras torrt:
Att den försvinner, då den torkar bort.
Hvad är vårt lif? Det endast är minuten,
Som far förbi och hugger oss på truten.
Den kommer och den far liksom en pust:
Hvad är en pust? Ja, det är knuten just.
Hvad är vårt lif? Det är ju det man frågar:
Det är kanske, om jag den tanken vågar,
Ett eget sätt att lefva, som upphör
På lika eget sätt, så snart man dör.
