Vad Gudi täckes, är mig täckt

Vad Gudi täckes är mig täckt
av Petrus Brask
Originaltexten skriven av Ambrosius Blarer. Medtagen i 1695 års psalmbok som nr 265. Här i versionen från 1937 års psalmbok. På Wikipedia finns en artikel om Vad Gudi täckes, är mig täckt..


1. Vad Gudi täckes är mig täckt,
    Evad helst är på färde.
    Jag lever stadigt oförskräckt,
    Fast högsta nöd mig snärde.
    Gud är den borg
    Som i all sorg
    Mig hägnar alla dagar:
    Det måste gå
    I allting så,
    Som honom det behagar.

2. Vad Gudi täckes är jag nöjd,
    På vilket sätt det gäller.
    Vad ej bör ske, med lust och fröjd
    Jag hans behag hemställer.
    Han prövar mig
    Dock mildelig,
    Om jag ståndaktig bliver.
    Såframt jag då
    Ej tvivla må,
    Allt gott han mig visst giver.

3. Vad Gudi täckes är mig kärt,
    Hans vilja ser jag gärna.
    Vadhelst han en gång har beskärt
    Kan ingen emotspjärna.
    Förgäves är
    Allt det besvär
    Som mot hans uppsåt strävar;
    Men den som har
    Av Gud försvar
    För intet motstånd bävar.

4. Vad Gudi täckes, ske alltså.
    Tillfreds jag mig nu giver
    Och gläds, att allting måste gå,
    Som han det föreskriver.
    För hans behag
    Ej sättes lag.
    Ty räds jag ingen våda,
    Om än min blick
    Hans visa skick
    Ej än kan genomskåda.

5. Vad Gudi täckes lyster mig
    I lust och vedermöda
    På sorgens som på glädjens stig
    Jag vet han skall mig stöda.
    Evad han gör,
    Hans namn jag bör
    Med ödmjukt hjärta prisa;
    Evart det bär,
    Jag trygger är,
    Gud skall mig nåd bevisa.

6. Vad Gudi täckes vill ock jag
    Och låter fara sorgen.
    Att jag får glädja mig en dag,
    Hans godhet är min borgen.
    Vad Gud berett
    Blir mig betett,
    Fastän det synes dröja.
    Jag tror förvisst,
    Att han mig sist
    Till ära vill upphöja.

7. Vad Gudi täckes jag begär,
    Mer vill jag ej åstunda.
    På Herren som min klippa är
    Jag allt mitt hopp skall grunda.
    I liv och död
    Är han mitt stöd,
    På honom glad jag bygger.
    När våndan svår
    Mig övergår,
    Är jag i honom trygger.

8. Vad Gudi täckes tar jag an
    Och vill städs tålig vara.
    Han är allen, som hjälpa kan
    Mig i min största fara.
    Fast nöd och kval
    Förutan tal
    Till döds mig ville trycka,
    Skall Herren mig
    Dock väldelig
    Ifrån fördärvet rycka.