1.
Vakna upp! en stämma bjuder,
som mäktig och högtidlig ljuder
till alla gravars djup en gång.
Vakna upp, stå upp, ni döda,
som glömma tidens vedermöda
i dödens dvala, tung och lång.
Guds röst till eder sker,
ty natten är ej mer,
dagen kommer,
den sista dag,
den största dag.
Han kommer efter Guds behag.
2.
Jord och hav och himlar bäva,
och Herrens änglar nedersväva;
han kommer, Människones Son.
Djupen öppnas, bergen falla,
och Adams barn församlas alla
med hopp och fruktan kring hans tron.
Här bliver fröjd och gråt:
han skall dem skilja åt
som en herde.
De trogna då
sin krona få,
men bort de onda måste gå.
3.
Jesus, mig din ankomst gläder,
där jag i dina fotspår träder
på törnestig, av sorger böjd.
Törnet byter du i palmer
och sorgerop i glädjepsalmer,
så skådar jag min grav med fröjd.
När efter mödan trött
en stund jag sovit sött
i dess skugga,
du väcker mig
så nådelig
till evig frid och fröjd hos dig.
