←  Hvad jag ville berätta
Visa.
av Elias Sehlstedt
Karlsdagen 1873  →
Ur Ny Illustrerad Tidning. 25 Januari 1873, N:o 4(32) Se digitalisering på ALVIN!


Visa.

Melodi: „Gubben Noach, gubben Noach“
eller någon annan passande.

Hvart vi blicke, hvart vi blicke,
Hvart oss ödet för,
Syns att menskolifvet
Är till spillo gifvet,
Om man icke, om man icke
Allt sitt bästa gör.

Bröder! detta, bröder! detta
Ej bestridas kan.
Saken rätt bör skådas,
Jag med er vill rådas,
Hvad det rätta, hvad det rätta
Är för menniskan.

Allrarättast, allrarättast
Är för Adams stam
Att förståndigt vandra,
Älska ömt hvarandra.
Då gå lättast, då gå lättast
Lifvets dagar fram.

Gräset vissnar, gräset vissnar:
Roten vattnas bör.
Bacchus får ej glömmas,
Drufvans saft skall tömmas,
Annars gissnar, annars gissnar
Kroppen snart och dör.

Gamla, unga, gamla, unga
Njuta glädjen kort.
Sorgen längre varar;
Men jag ler och svarar:
Låt oss sjunga, låt oss sjunga
Alla sorger bort.

Om vi störas, om vi störas
Utaf ödets slag;
Om vi förödmjukas,
Eller om vi stukas,
Hvad bör göras, hvad bör göras?
Jo, jag vet det, jag!

Låt oss dyrka, låt oss dyrka
Kärlek, vin och sång!
Sångmön, Evan, Eros,
Är det just, som ger oss
Mod och styrka, mod och styrka
Under lifvets tvång.

E. S—dt.