←  Samklang
Visor, romanser och ballader
av Carl David af Wirsén

Oriflamme
Den lyckliga kusten  →


[ 12 ]

Oriflamme.


Af morgonrodnans färg hon var, 
Den fana, han som yngling bar,
Hon var som rosor midt i knoppning,

Hvar silkestråd var yr förhoppning,

Han gick på vårlig bana fram

Med segerdrömmens oriflamme.



[ 13 ]En färg af hjärteblod hon fick
Ju längre, längre färden gick,
I rök och damm han henne förde
Och stormens vinge duken rörde,
Han bar den högt till bergets kam,
De tunga mödors oriflamme.

En färg af stilla vemodsglöd
Har nu hans fana aftonröd,
Han bär den genom kvällens riken.
Se, duken sliten är i fliken
Och glad han snart vid korsets stam
Får lägga pröfvad oriflamme.