Ändamålsenlig matlagning/III
| ← II. Om födoämnen och kokning |
|
IV. Matuppköp och kökskärl → |
III.
Hushållning och matlagning böra inläras liksom
allt annat, och de första grunderna deraf
böra inhämtas i skolan.
Det finnes många, som tro, att god
matlagning, det vill säga en sådan, hvarigenom
man lagar helsosam, välsmakande och närande
föda, nödvändigt måste vara dyr. Detta är
dock ett stort misstag, ty det är hvarken dyra
födoämnen eller fina kryddor, som kan
frambringa en sådan mat, utan det är den passande
blandningen eller sammansättningen och det
rätta tillgodogörandet af de vanliga
näringsmedlen. Under en rask och förståndig
husmoders händer blifva de födoämnen, hvaraf den
ovana och okunniga icke kan bereda annat än
klen, understundom bortskämd mat, förvandlad
till flera olika slags välsmakande rätter;
dessutom förslösar och bortkastar den okunniga
just genom sin okunnighet en stor del af
födoämnenas näringsvärde, för det första, emedan
hon aldrig lagar eller använder dem rigtigt, och för det andra, emedan det icke faller henne
in, att affallet ofta innehåller mycken föda.
Det ser nästan ut, som om folk trodde, att matlagning och hushållsväsen är något, som man utan minsta omak kan lära sig, något, som, liksom menniskoförståndet, kommer af sig sjelf, hvilket vanligen ”kommer med åren.” Mången dotter kokar och steker på samma sätt, som hon sett mor och mormor göra, det må nu vara aldrig så dåligt. Följden häraf blir den, att då framåtskridandet i många saker är stort eller åtminstone medelmåttigt, så står hushållsväsendet och matlagningen både hos allmogen och de mera bemedlade icke i någon motsvarighet dertill, och är ännu på många ställen just sådant det var sedan urminnes tider.
Det är först på sednare tid, som läkarne hafva sökt upplysa folket om vigten och nyttan af en bättre och ordentligare tillredning af deras mat, och vi kunna ej annat än hoppas, att den större upplysning, som i framtiden bör komma att utgå från våra folkskolor, också i denna riktning skall verka gagneligt.
Hvar och en bör kunna inse, att det är något som i väsentlig grad rör honom sjelf, hans barn och husliga förhållanden, om hans penningar bortödas till ringa nytta, så att han dervid förlorar krafter och helsa, icke emedan säden och köttet eller mjölken och fisken, som han har att tillgå i deras ursprungliga tillstånd, hafva tagit skada eller äro otillräckliga, utan emedan den, som skulle tillaga dem, icke förstår att genom en riktig behandling draga den rätta nyttan af dem.
Flera författare, hvilka sysselsatt sig med att samla upplysningar rörande allmogens lefnadssätt, äro ense om qvinnornas stora okunnighet i nästan alla husliga omsorger och synnerligast i matlagning. Såsom bevis härpå anför en norsk läkare följande: ”På ett ställe vid kusten träffade jag en mer än vanligt upplyst hemmansegare; han skötte sin åker och äng väl, men någon köksträdgård hade han icke, ehuru han mycket väl erkände att en sådan kunde vara fördelaktig; på min fråga om orsaken härtill, svarade han, att det icke kunde vara hvarken honom eller någon annan till nytta att nedlägga arbete på att odla kål och andra köks växter, emedan husmödrarne icke hade begrepp om, huru de skulle använda dem i hushållet”. Och en dansk läkare, hvars sträfvanden att befordra allmogens välfärd borde förvärfvat honom den arbetande klassens tacksamhet, yttrar härom följande: ”Hvad den fattigare allmogens kost dessutom angår, är det visst och sannt, att den oftast består af fullkomlig svinmat, och detta icke egentligen så mycket på grund af djup fattigdom, som icke mera af att hustrurna ofta äro till otrolig grad okunniga såväl i kokkonsten som nästan uti hvad hushållsgöromål som helst”.
Mindre eniga äro deremot några andra menniskovänner om bästa medlet att upplysa de unga flickor, som i framtiden skola blifva husmödrar och tjenstpigor. Såsom ett medel har man föreslagit, att de dugligare husmödrarne borde hvar och en åtaga sig att undervisa några flickor i matlagning och andra hushållsgöromål. Några få dylika försök äro gjorda i Danmark, men återigen uppgifna, dels, emedan husmödrarne tröttnade vid det ofta föga tacksamma arbetet, dels emedan de unga flickorna eller deras målsmän icke ville inse nyttan af en dylik undervisning. Andra hafva föreslagit, att man borde antaga och aflöna särskilda personer, för att meddela denna undervisning, men detta förslags utförande har icke haft bättre följder. Mera gynnsamma synas deremot de försök vara, der man upprättat särskilta läroanstalter för blifvande tjenstepigor så som fallet är i Danmark i det så kallade ”Börnely” (Barnhemmet) i Lyngby. Här uppfostras omkring 18 fader- och moderlösa flickor, för att blifva dugliga tjenstepigor.
Stiftelsen är grundlagd genom frikostiga bidrag af enkedrottningen och en stor del välgörare och välgörarinnor öfver hela landet. Vid Sorö har drottningen låtit anordna en dylik inrättning, kallad: ”Drottning Louise’s stiftelse,” för 8 unga flickor. Och på Bjerre gård har direktionen för det Classenska fideikomisset upprättat en läroanstalt för bondflickor vid en ålder af 16—18 år till inlärandet af allt, som kan fordras af en husmoder i ett bondhushåll.
Men huru framgångsrika än dessa stiftelser äro i sin verksamhet, så är det dock jemförelsevis endast ett mycket ringa antal flickor, som på detta vis uppfostras, och detta med temligen betydliga omkostnader.
Genom denna lilla bok, som författaren önskar måtte blifva läst i alla flickskolor, samt af både fattige och rike mans barn, vill man försöka att väcka barnens intresse för hushållsväsendet i allmänhet och särdeles matlagningen. Men bokens döda ord skulle vinna oändligt mycket i styrka, om vederbörande lärarinnor genom sin förklaring och uppmuntran ville bidraga till att visa barnen, huru stor nytta de kunde hafva af att tillgodogöra sig bokens innehåll. Att de unga tjenstflickor, som börja att tjena, ofta med bästa vilja i verlden ej kunna göra husmodren till nöjes, beror mycket ofta derpå, att frun icke hade något begrepp om, hvad hennes pligt som husmoder fordrar. Och husmödrarne glömma äfven alltför ofta, att hvad de sjelfva först genom mångårig erfarenhet hafva lärt, kan barnet icke veta, hvarföre det äfven behöfver en utförlig och bestämd anvisning härom. Att gifva sådana anvisningar är emedlertid icke lätt, särdeles till alldeles okunniga personer. Har deremot den unga flickan i skolan lärt känna de vigtigaste inrättningar och kärl, som förekomma i köket, samt deras rätta bruk, så skall hon sedan med större lätthet förstå sin matmoder. Månget besvär och förtret skall husmodren derigenom blifva besparad, på samma gång den unga tjenstflickan skall undgå mången förebråelse och derföre utföra sitt ofta tröttsamma arbete med mera orubbadt sinneslugn och således vara mera villig till att öfva sig i de alldeles nya handgrepp, som icke kunna undvaras hvarken vid matlagning eller andra hushållsgöromål.