Betänkande om vattuminskningen/Kapitel 004
§. 4. MAILLET Uphofsman.
Med mit vett finns ingen, som kan göra den hedren stridig för Franska Consuln Herr MAILLET, at hafva varit moderne-uphofsman til satsen om vattuminskningen, den han formligen med theorie och påfölgder i sin ryktbara TELLIAMED förestält, som dock först efter Auctorens död lärer kommit i dagsljuset. Mit exemplar är af år 1749, dock tviflar jag icke, at ju samma bok förr varit uplagd. Mascrier i förtalet til Maillets Description de l'Egypte utkommen 1740 i Hag, och förut — — — — i Paris, talar om hans tractat de la diminution de la Mer, såsom redan ibland de lärde bekant; men den har jag icke råkat få se; kan derföre ei sluta mera deraf, än at hans mening, hvad egenteligen Vattuminskningen angår, för år 1740, genom en tryckt skrift, blifvit bekant. Om MAILLET utomlands fått någon efterföljare är mig obekant, undantagandes Editorn af TELLIAMED, som teknat på titulbladet sit namn med J. A. G. hvilken i et företal af 70 sidor skrifvit en Apologie för samma bok, hvarmed han föga tyks hafva gjordt TELLIAMEDS sak bättre; men dock tydeligen röjt sit egit kynna, samt at han ärnat Religionen och Uppenbarelsen det slag, hvarmed han hött åt Prästerskapet. Dessutan märker jag, at någre lystne fritänkare ansett det Telliamediska systemet för et Villebråd: hvaribland DE LA METTRIE med mycket nöje flätat det in uti sit Atheistiska Systeme d' Epicure[1]. Deremot har både Herr Formey i sin Bibliotheque impartiale[2], och Herr Bertrand i sina Memoires sur la structure interieure de la Terre[3], bägge kårteligen vederlagt Telliamed. Her Hartsoeker har tillika med Hr. Eustach. Manfredi uti sin tractat de Aucta Maris altitudine[4] framgifvit en helt olika både förfarenhet och theorie.
Den oändeliga hop af hithörande rön, som Herr Buffon[5] samlat, gifver honom icke eller anledning til annat, än at finna samma quantitet af jord och vatten vid alla dessa vårt klots ändringar, lika som jämväl Herr Bertrand[6]. Så at, så mycket mig bekant är, Vattuminsknings-satsen ingenstädes fäst fot, eller vunnit något framsteg, utan i Sverige. Sådant bör dock så mycket mindre lända den til prejudice, i fall han skulle eljest befinnas vara grundad, som naturen icke lärer mera vägradt Sverige den förmon, at sanningar der kunna uptäckas, än andra Länder.