Betänkande om vattuminskningen, hvaruti denna läran efter den heliga skrift, naturens lagar och förfarenheten pröfvas, samt oriktig befinnes.

[ titel ]

BETÄNKANDE OM VATTUMINSKNINGEN,

HVARUTI

DENNA LÄRAN EFTER DEN HELIGA SKRIFT, NATURENS LAGAR OCH FÖRFARENHETEN PRÖFVAS,

SAMT

ORIKTIG BEFINNES

AF

Johan Browallius,

S. S. Theol. Doct och Bisk. i Åbo.

STOCKHOLM,

Tryckt på Lars Salvii kostnad,

1755.

§1. Betänkande om Vattuminskningen.

§2. De Gamlas meningar.

§3. Utlänningars tankar.

§4. Maillet Uphofsman

§5. Hiernes och Swedenborgs meningar.

§6. Professor Andreas Celsii mening.

§7. Cancel. R. von Dalins mening, och des Gensägare.

§8. Wallerius, Kalm, Chydenius, Hårleman, Hasselquist.

§9. Archiater Linnæi mening.

§10. Strata, Lithogenesie och Bärgens ursprung, efter Linnæi tanka.

§11. Tvifvelsmål om Linnæi Minsknings-Mon.

§12. Andre hithörande skrifter, och meningens behaglighet.

§13. Skilnad på meningarna, samt huru vida Maillet kan anses för allmän Uphofsman.

§14. Maillets skäl uti Telliamed.

§15. Maillets Theorie eller Systeme.

§16. Maillets Vattuminsknings-Astronomie.

§17. Reflexion öfver Maillets Systeme.

§18. Om Vattuminsknings satsen, inskränkt til Norden, strider emot Bibelen.

§19. Om allmänna Vattuminskningen med Bibelen kan förenas.

§20. Canalerne uti Egypten vedersäga Vattuminskningen.

§21. Om Jordbrynens formerande genom hafvet, under Vattuminskning, strider emot Bibelen.

§22. Bärgens formerande fordrar tid, utom hvad deras blottande kräfver.

§23. Reflexioner öfver Vattuminsknings Chronologien.

§24. Ursäkt för de Svenska.

§25. Frågemålet föreställes.

§26. Skälen för vatnets förvandling i Jord och Sten.

§27. Cauteler vid rönen för Vattuminskningen.

§28. Afvägningarne.

§29. Tankar öfver Maillets och Celsii Afvägningar.

§30. Granskning af Manfredis Afvägning.

§31. Hartsoekers mening examineras.

§32. Förberedelse til de ytterligare skälens öfvervägande, som för Vattuminskningen åberopas.

§33. Ytterligare Reflexioner angående Skålstenar.

§34. Blottade klippor i segelleder.

§35. Strand-ryggar.

§36. Aspö Runstenen.

§37. Afvägningen vid Stockholms Stad.

§38. Quebecks Ny-stad.

§39. Åbo-Slots belägenhet.

§40. Prof. Gadolins Förklaring öfver sin afvägning.

§41. Cauteler vid Rönen om Vatnets minskning i floder.

§42. Orsaker hvarföre vatten i Floder saknas.

§43. Jord- eller Vattu-flyttningar.

§44. Förtorkade och uplandade Insiöar.

§45. Uplandningar vid strömars Os och Utlopp.

§46. Uplandningar genom svartmylla, samt i Sund och Vikar.

§47. Grund och Bankar.

§48. Nilströmmens Sediment.

§49. Nilströmmens Vattumätning beviser Vattuminsknings satsens oriktighet.

§50. Proportionen af tilökningen i Nil-vattnets stigande.

§51. Vatnets inkräktningar.

§52. Om Uplandningar och Vatnets inkräktningar svara emot hvarandra.

§53. I Medelhafvet finnas tillika uplandningar, inkräktningar, och gammal vattu-brynets jämnhögd.

§54. Uplandningarne vid Sibiriens Nord-Ostra kuster.

§55. Uplandnings hypothesen strider emot behöriga proportionen emellan det Torras och Vatnets superficies.

§56. Fölgderna af uplandnings hypothesen strida emot förfarenheten och Skaparens vishet.

§57. Salta Källor, Sjöar och Bärg; Jättegrytor, samt Randen i Våhlafjället.

§58. Skäl för Vattuminskningen brukade, som icke förtjena vederläggning.

§59. Evig Snö och Is.

§60. Cheiksaadis Brunnar.

§61. Kringströdde Gråbärgs hällar, samt slipade Klapurstenar.

§62. Jord-klotets ojämnheter höra til dess fägring och fullkomlighet.

§63. Om Jordens ojämnheter äro Skaparens Verk eller Vattnets.

§64. Hvadan de uråldrige känningarna af Vatnets verkan på Jordklotet i sanning äro.

§65. Om Bärg genom Hafvet kunna formeras.

§66. Hafs-vatnet och dess rörelser pröfvas vidare efter hypothesen, huru det kan bidraga til Bärgs-dannelse.

§67. Jord- och Bärg-hvarfens ursprung genom Vattuminskningen undersökes.

§68. At Hvarfen icke efter Vattuminsknings hypothesen kunnat blifva til, bevises ytterligare.

§69. Om Bärgen ligga på en kalkfot.

§70. Bärgshvarfens ställning och stupning, bestrider deras ursprung af Hafvet.

§71. Hvarfens Lynde och skapnad är ock deremot.

§72. Reflexion öfver strata, så vida de genom naturliga orsaker icke kunna förklaras.

§73. Bärgshvarfens särskildta slag och Ursprung.

§74. Hvarf, som genom Syndafloden och particuliere orsaker tilkommit.

§75. Historien om Petreficatis.

§76. Ransakning och utslag emellan Syndafloden och Vattuminskningen, hvilkendera äger mera del i testaceorum pelagicorum petrefactis.

§77. Andra slags petrefacta, som äro oförneklige kännemärken efter Syndafloden.

§78. Förslags mening om petrefactis pelagicis på den händelsen de skulle finnas i urqueds hvarf.

§79. Cauteler vid frågan om Lithogenesien efter Vattuminsknings hypothesen.

§80. Huruvida mylla och Lera komma af vatten.

§81. Om sanden har sit urprung af Hafsvatnet.

§82. Undersökes om alt Kalk-ämne kommer af testaceis.

§83. Om de så kallade Petris parafictis.

§84. Om Quartz-ämnet i synnerhet.

§85. Om Felt-spaten och dess ursprung.

§86. Om Kalk-spat.

§87. Om flinta och Gråsten.

§88. Vid frågor om huru det ena eller det andra blifvit til, tarfvas, at människor yttra sig med varsamhet och modestie.

§89. Vattuminsknings satsen medgifves på prof, at visa dess orimlighet genom den ena frågan, hvart det försvundna vattnet tagit vägen?

§90. Om Vatnet kunnat försvinna genom utdunstning.

§91. Om vatnet flyttat åt Æquatoren?

§92. Dagtingningar med dem, som hålla före, at alt det försvundna Vatnet blifvit til Jord och Sten.

§93. Påfölgderna af hypothesen om Vatnets förvandling til jord-klotets allmänna form och Skepelse.

§94. Det lynde och skapnad förfarenheten visar jord-klotet äga, vederlägger Vattuminsknings satsen, så vida den stöder sig på Vattu-förvandlingen.

§95. Reflexioner öfver Människornas smak för hypotheser.

§96. Nya skäl emot Vattuminskningen.

§97. Dahlarna äro et Nybygge och äro dock långt högre belägne än Rombolandet.

§98. Segelbara Strömmar.

§99. Gamla Trän, som växa nära intil Vattubrynet.

§100. Rön om sådana Trän i Finska skär-gården.

§101. Reflexioner öfver dessa Rön.

§102. Uplandningar och inkräktningar anmärkte i Åbo Skären.

§103. Lågt-belägne samt jord-täkte insjöar, och djup svartmylla på låga uplandningar i Finska skärgården.

§104. Stenlagda gator fundne vid gräfning i gamla Städer jämnhöga med Vattubrynet.

§105. Rön i Norrige emot Vattuminskningen.

§106. Prof. Kalms berättelse om hvad i Ängland allmänneligen hålles före.

§107. Lewis Evans Rön emot Vattuminskningen.

§108. Prof. Kalms anmärkningar i America.

§109. Rön i Västra Svenska Sjö-orterna, som gensäga Vattuminskningen.

§110. Anmärkning vid Herr Buffons theorie.

§111. Auctors ursäkt, at han går mycket förbi. Förklaring i anseende til sit upsåt, och orsakerna til denna Skrift.

§112. Ytterligare förklaring om Auctors syftemål.

§113. En Christelig Naturkunnighet recommenderas til slut.

Register.

Rättelser.