Betänkande om vattuminskningen/Kapitel 002
§. 2. De Gamlas meningar.
Jag går förbi hvad de gamle trodt och skrifvit, emedan det i sjelfva verket gör hvarken til eller ifrån, om LUCRETII och TELLIAMEDS systeme är enahanda, eller om HERODOTOS och CELSIUS haft samma tankar. Den som har lust at roa sig med de gamlas meningar, och ändock icke äger tilfälle, at hämta dem utur deras egna skrifter, kan läsa Herr RAYNALS Mercure de France för År 1752, Maji månad; MAILLETS Description de l'Egypte, och D:r SHAWS Voyages &c. Så mycket kan jag likväl icke undgå, at gifva vid handen, det flere af de Gamla anmärkt en Jord- eller Vatt-flyttning; men få hafva yrkat någon Vattu-minskning, ock det ändock icke utan åtal af andra. Jag vil til prof anföra huru ARISTOTELES (den jag vördar, som en stor Man) sig yttrar om DEMOCRITO: [1] At hålla före det hafvet tager af, som DEMOCRITUS sagt, och på slutet aldeles skal försvinna, det synes icke olikt ÆSOPI fabel om Charybdis; hvilken då den första gången söp vatnet til sig, blottade bärgen, och andra gången öarna; men skal den tredje gången supa up alt det quarblefna, och göra jord-klotet aldeles torrt: hvilket väl kunde skicka sig at skämta med en Båtsman, som ÆSOPUS var onder på; men icke för dem, som söka sanningen.
ARISTOTELES angifver väl sedan, at
DEMOCRITUS tagit tilfälle til sin mening deraf, at
platser, som förr stått under vatten, befunnits
uttorkade, men sjelf håller han fast före, at alt
sådant sker per circulum, och at ingen verkelig
Vatt-minskning är möjelig, jag kan i så
beskaffade omständigheter ej annat än undra,
huru så många af de gamla kunnat anföras, som
Observatorer af Vattuminskningen, de der dock
icke ens drömt derom; såsom Herodotus,
Strabo, Plinius, med flera, ändå intil
Ovidius, hvilken dock lika så tydeligen nämner,
at Land blifvit til Sjö, som at Sjö blifvit til
Land.
Vidi ego, quod fuerat quondam solidissima tellus,
Esse fretum: vidi factas ex æquore terras. &c.
- ↑ Meteorolog. lib. 2. c. 3. oper. T. 1. p. 429.