Betänkande om vattuminskningen/Kapitel 059
§. 59. Evig Snö och Is.
Jag kommer i tilfälle häraf ihog, huru somlige sökt bevisa Vattuminskningen derigenom, at mycket vatten måste saknas i Hafvet, efter på fjällar ligger Evig Snö och stora Is-bärg i Norden skola finnas. Jag finner väl ingen orimlighet i den meningen; men innan jag kan taga för gilt, at sådant gör något til sakne, så vil jag först genom säker förfarenhet blifva öfvertygad, at vatnet verkeligen är minskadt. Jag har läst hos Gmelin om Evig tjäle i jorden bortåt Irkutski; om Evig Is på vissa sjöar och åar på vägen derifrån åt Kamchatka: hos Egede om Is-bärg på Norra kusten af Grönland, hvarunder äfve furu-stubbar skola vara fundne: ständig snö på Fjäll har jag ock både läsit om hos många och sjelf sett; men med alt det, så vet jag icke, om icke lika så mycket stelnadt vatten på sådana eller andra ställen kunnat finnas första åren efter syndafloden, som nu. Jag vet ej, om icke så mycket kan på det stället och året smälta up igen, som på det andra stannat och stelnat.
At mycken snö faller på de högsta bärgen, är stor orsak at tvifla. Tör ock hända det på vissa ställen igenom de så kallade Gletscher eller Lauwiner och Avelanches, samt de Norskas Isbreder och Snee-fonder allena rätt så mycket Is och Snö kan vältas neder, som emot tilökningen svarar.