←  §59. Evig Snö och Is.
Betänkande om vattuminskningen, hvaruti denna läran efter den heliga skrift, naturens lagar och förfarenheten pröfvas, samt oriktig befinnes.
av Johan Browallius

§60. Cheiksaadis Brunnar.
§61. Kringströdde Gråbärgs hällar, samt slipade Klapurstenar.  →


[ 138 ]

§. 60. CHEIK SAADIS Brunnar.

Om annars det äger behörig säkerhet, hvad Hr. Chardin[1] berättar om Cheik Saadis djupa brunnar uti Persien, at Vatnet i dem på 40 år tager af, och åter på lika lång tid tager til igen; så vore ock deraf at göra någon gissning, at det kunde gifvas något periodiskt stigande och fallande, som de Naturkunnige ännu icke kommit at gifva akt uppå. Men förän man af förfarenheten blifver vidare underrättad; så lära alle Theorier böra anses för præmaturerade, likasom tidningarne understundom uti våra Avisor. Jag vil härvid anföra et Rön, som Slottsbyggmästaren Herr [ 139 ]Thunberg mig meddelt, at vid updämningarna vid Sveaborg i Helsingfors på 10 fots vatten och under 10 fots ler-bädd förekommit et klapur-stratum, sådant, som hafs-stranden plägar vara. Under leran förekommo stundom Gråbärg, lika dem, som i hafs-stranden blifvit slipade, och under klapuren en drefsand, som är skimmeraktig, samt med tiden torrkar och blifver ganska hård. Leran består först af en lös skråflig blandad skorpa til 3 quarters djuplek, sedan en ljusgrå, och nederst mörkgrå och ganska seg. Hvilket skulle tyckas röja, at Hafsstranden fordom stått 20 fot lägre neder, och fördenskull jämväl gifvit Observatorn anledning til någon gissning om et periodiskt hafs-brynets stigande och fallande.


  1. Voy. de Perse.