Betänkande om vattuminskningen/Kapitel 088
§. 88. Vid frågor om huru det ena eller det andra blifvit til, tarfvas, at människor yttra sig med varsamhet och modestie.
Jag understår mig at försäkra, det jag hafver mångfaldiga flere Rön och anmärkningar i förråd, som med den på Vattuminskningen grundade Lithologiska theorien icke kunna förenas; men jag tycker detta gör tilfyllest i et ämne, som blott tilfälligt vis kommit at röras. Dessutan har jag större hug at bygga, än at rifva neder; Bygga säger jag; men förstår dermed icke mera, än at samla byggnings ämnen; ty hvad Theoria lithologica vidkommer, så håller jag för altför otidigt, och nästan förmätit, at tänka derpå, så länge kanske 100de delen af de arter, som til Mineral-riket höra, ännu icke äro rätteligen oss til namnet en gång bekante, mycket mindre til deras invärtes natur och lynde. Imedlertid tycker jag, at jag icke behöfver blygas före, at bekänna min okunnighet, när det kommer an på at säga, huru det ena eller det andra ämnet blifvit til.
Och, om jag ändteligen vil, par compagnie, gissa, så bör sådant med modestie, och framför alt med vördnad för uppenbarelsen. Jag menar, denna inskränkning skal icke hållas före vara stridande emot friheten at tänka och philosophera, så framt man icke skulle räkna dertil det fräcka sjelfsvåld, som icke tror sig hafva legitimerat sin naturkunnighet, om den icke visar förakt för Religionen. Hvarvid jag håller före, at naturkunnigheten så mycket mindre något kan vinna, som efter den belägenhet jag äger i Fritänkares skrifter, jag ännu näppeligen funnit någon sannskyldig decouvert i Naturen af sådant folk vara gjord, eller til vettenskapens förkofring använd.