Betänkande om vattuminskningen/Kapitel 047
§. 47. Grund och Bankar.
Utan misstanka på något vatnets sediment, händer ock, at stormen på grundare ställen, och Hafvets courants på andra, kan ske ock bägge gemensamt vräka ihop nya grund, och är det skada, at vi om dessa Hafströmmar icke ännu äge några tilräckeliga observationer. Hvad Charlevoix har om Banken vid Terre Neuve[1], visar något prof af hvad Naturkunnigheten kunde vinna, om Bankar och Hafs-räflar nore nogare kände. Somlige af dem synas vara ständige nog: andre åter tid efter annan flytta rum, upkomma och försvinna. Märkvärdige berättelser har man om de så kallade Bogas eller föränderliga Sandreflar vid Nilströmmens Os[2]. Något likadant sker ock äfven annorstädes. Men inga vet jag ändock, som kunde med mera skäl andragas til bevis af vattuminskningen, än sådana nya grund, som i Östersjön understundom upkommit deraf, at Isen flyttat stora stenar och jordstycken från stränderna ut på Hafvet[3].