Betänkande om vattuminskningen/Kapitel 013
§. 13. Skilnad på meningarna, samt huru vida MAILLET kan anses för allmän Uphofsman.
Af det, som ofvanföre är berättadt, lärer vara nog tydeligt, at de, som försvara Vattuminskningen, icke derom tänka så aldeles lika, at icke det blifver skiljefång på meningarna så väl som tillämpningen och påfölgderna deraf.
Somlige tyckas blott tala hypothetice och gisningsvis: andre hålla Vattuminskningen för en ovedersägelig sanning: somlige tola, at andre hysa annan tanka: andre åter visa en besynnerlig nit för satsen.
Någre inskränka sig til Norden allena: andre försvara en allmän minskning. Den ene stannar mäst vid uplandningar, jord- eller Vattu-flyttningar, eller en relativ: den andre yrkar en absolut vatnets aftagning: och om jag skal säga rena sanningen, så tyckes hos de fleste denne hufvudsakeliga skilnad icke vara i akt tagen, utan bägge delarna med hvarandra confuderade.
En lämpar Vattuminskningen til Chronologien, en annat til Mineralogien, och jag tror mästadelen til bägge. Någre leda hela Jordklotets yttra lynne och skapnad deraf: andre åter, fast än de antaga samma sats, draga likväl många och deribland de vigtigaste ändringar från syndafloden. Hvaraf nogsamt synes, at den, som vil fälla omdöme härom, måste tala med åtskilnad, och får icke skära alla öfver en kam.
Jag har tilförne sagt at Maillet är den förste, åtminstone i vår tid, som formeligen föredragit Vattuminsknings satsen; han är ock den, som i sit derpå bygde systeme, gått allralängst.
Jag kan dock så mycket mindre misstänka mina Landsmän, at hafva tagit anledning eller lånt något af honom, som hans Tellamed icke lärer blifvit tryckt så serdeles långt förr än den Holländska editionen år 1749 utkom. Och fastän tractaten de la Diminution de la Mer är äldre, än den nya perioden af Vattuminsknings-satsen i Sverige, så är dock föga anledning at tro, det Celsius ellelr någon annan af våra haft kunskap derom. Men deremot vil jag i förbigående erhindra, at Herr Buffon synes af Telliamed tagit många ideer til låns, fastän han icke låter märka sig, och i verket försvarar et helt annat systeme: hvarvid jag saknar den försigtighet, som uti Vattuminsknings satsen likväl finnes, at, då han vil formera hela jordskorpan genom vatnets åtgärd, han icke varit omtänkt om någon rimelig och begripelig utväg, huru Vattubrynen måtte blifva flyttad så långt från jordens medelpunct, som bärgens högd kräfver.
Jag finner eljest icke, at någon Svensk anfört någondera af Herr Maillets skrifter, mera än Herr Georgi i sin förutnämda Disputation, som tviflar om Telliamed är serio, eller allenast animi caussa skrefven. Hvarvid jag ei kan underlåta at anmärka, at hvarken de saker, som i denna boken förekomma, äro ämnen at skämta med; eller Auctoren til Företalet i denna delen til troendes.