Betänkande om vattuminskningen/Kapitel 090

←  §89. Vattuminsknings satsen medgifves på prof, at visa dess orimlighet genom den ena frågan, hvart det försvundna vattnet tagit vägen?

Betänkande om vattuminskningen, hvaruti denna läran efter den heliga skrift, naturens lagar och förfarenheten pröfvas, samt oriktig befinnes. av Johan Browallius §90. Om Vatnet kunnat försvinna genom utdunstning.

§91. Om vatnet flyttat åt Æquatoren?  →

§. 90. Om Vatnet kunnat försvinna genom utdunstning.

Somlige förklara denna minskningen genom utdunstning. De mena utantvifvel, at vattudunsterne kunna blifva så fina, at de komma at stå högst i Atmosphæren, eller at utgöra den högsta delen deraf. Sedan tyckes det vara lätt händt, at de så småningom spridas ut och stanna i den stora vidd der jordklotet fullbordar sit årliga omlopp omkring Solen i det planetariska systemet, på samma sätt kanske, som Cometsvansarne utvisa, at en hop dunster skilja sig ifrån deras kroppar, och förmodeligen aldrig komma tilbaka igen. Herr Maillet tror, at sådana dunster sedan råka inom andra Himmelska kroppars atmosphære, och falla der under deras högsta afstånd från Solen, ned igen i rägn: och så periodiquement komma en gång tilbaka på vår jord, efter hans besynnerliga theorie om vårt planetariska systeme.

Utan min påminnelse lärer hvar och en, som har aldrig så liten kunskap i Naturen, lätteligen finna, at detta är en ogrundad, och med ingen sannolikhet bestyrkt gissning. Den är också i sjelfva verket stridande emot de tyngdens och projections lagar, hvarefter Himmelska kropparnas rörelser rätta sig. Cometstjertens exempel kan icke eller gälla, så länge det ej kunnat bevisas, at Cometerne verkeligen utom sin attractions sphære lemna något efter sig; hvaremot ögnasigtet visar, at stjerten altid följer med Cometen. Torde hända, at de vidlöftige Comet-stjertarne bestå af en ganska ringa quantitet materia; efter de ock altid äro pellucide; Och det är oemotsägeligen bevist, at den minsta gifne quantitet solid materie kan utdänas til den vidd, at hon kan upfylla hela Saturni sphære, utan at lemna deruti et enda tomt lönhål, hvars diamter icke skal vara mindre, än den minsta gifna linea. Skulle ock emot all sannolikhet något på den vägen af vår Jords vatten afgå; så tyces ingen ting hindra, at jorden skuklle kunna både af sina egna och af andra planeters på sådant sätt förvillade dunster med sin attractions kraft snappa lika mycket up igen; så at altså, på det sättet, aldrig någon skönlig Vattuminskning skulle orsakas. Det öfriga af Maillets Astronomiska drömar är så likt en käringe-saga, at den skulle göra sig ridicule, som ville använda ytterligare omak på dess vederläggande.