←  §67. Jord- och Bärg-hvarfens ursprung genom Vattuminskningen undersökes.
Betänkande om vattuminskningen, hvaruti denna läran efter den heliga skrift, naturens lagar och förfarenheten pröfvas, samt oriktig befinnes.
av Johan Browallius

§68. At Hvarfen icke efter Vattuminsknings hypothesen kunnat blifva til, bevises ytterligare.
§69. Om Bärgen ligga på en kalkfot.  →


[ 158 ]

§. 68. At Hvarfven icke efter Vattuminsknings hypothesen kunnat blifva til, bevises ytterligare.

När man noga öfvervägar altsammans, så synes 1). blifva tvifvelaktigt, om på någotdera af dessa sätten några strata eller hvarf kunde blifva utaf. Hafvet skulle utan tvifvel, släppa lika sediment det ena året, som det andra [ 159 ]andra. Dess botten kommer altså at bestå af ett enlett ämne. Supponerar man, at Hafvet sätter flera slags ämnen, så blifver ändock botnen en jämn blanning deraf, efter de jämnt måste præcipiteras: blifva altså efter den methoden inga strata utaf, efter de blifva indescernible. Man har ungefärligt exempel af sådant uti Nilens gyttja, den Dr. Shaw berättar sig hafva mätt til 30 fot; dock böra årshvarfven deruti mera kunna skiljas åt, efter det är långt intervall emellan hvart års sediment, och mycket likt, at andre saker kunna lägga sig emellan.

Ville man nu påstå, at Hafs-strekarne och vågorne skulle skilja dssa ämnen åt, lemna det ena slaget qvar, och flytta det andra; så blefve ändock, så vida deras verkan vore lika, icke annat än enahanda hvarf efter den ena flyttningen, som efter den andra, hvilket man ock i våra strander blifver varse.

  1. Et enda fall synes visa någon possibilitet, nämligen, om man går från hypothesen om Hafvets sedimenter, och sätter et makeligt sluttande grund emellan fjärdar, som äga i sin botten olika ämnen, sådane, som Skaparen dem af början skulle gifvit; då kan det ena vädret drifva up det ena slags ämnet, och det andra et annat. Men icke [ 160 ]blefve der sådant bärg af, som jorden nu hyser knapt ock sådana strata, som i urqueds högder finnas; icke eller lika de Sargazziske bärgen.

Der skal, som redan är sagt, vara en Kalk-fot af Testaccis pelagicis blandad med lera: så sand påkastad genom hafsvågorna. Derpå läggas andra saker, som icke egenteligen dependera af Hafvet, såsom Schifer af vegetabilier, och Gråbärg af Pinmo &c. Således finge man väl discernible strata; dock at Hafs-vatnet bidragit allenast til de två understa. Men frågan blefve ändock, om Naturen och förfarenheten voro ense dermed? Nog finner man kalk under sandsten; men ock tvärtom; samt oftast floar af flerahanda slag öfver hvarandra; t. ex. sandsten nederst, derpå skifver, så kalk, åter skifver igen och öfverst gråbärg[1], annorstädes annorledes[2]Ramazzini berättelse om stratis Mutinensibus, är nog märkvärdig[3]; de äro til et ansenligt djup försökte; och strata creacea (argillacea & margacea) befundne ifrån 28 fots djup utföre flere gånger med palustribus, ofvanpå en sandig botten, alternera. Om de förra äro originaire hvarf, så äro desse ofelbart senare tilkomne; men ingendera tycktes träffa in med theorien.

Och fruktar jag, när man jämförer alla beskrefne och observerade strata, så skulle man [ 161 ]der man ville förklara dem efter Vattuminsknings hypothesen, finna sig nödsakad, at supponera flera Haf och flera Vattuminskningar efter hvarandra, och ändock lemna knutar ouplöste.


  1. Linn. Vestg. Resa. p. 77.
  2. Linn. Skånsk. R. p. 362. V. Acad. H. 1741. p. 251. sq. 1745. p. 285. sq. 1743. p. 145. &c.
  3. Oper. p. 143.