Betänkande om vattuminskningen/Kapitel 081
§. 81. Om sanden har sit ursprung af Hafsvatnet.
Ännu obegripeligare faller det mig före, huru man kan göra sanden til Hafvets Crystallisation. Vi vete väl icke huru det af början tilgått; men om Skaparen behagat skilja en del sten-ämnen från det chaotiska Hafvet i form af sand; så följer icke deraf, at Hafvet nu sjelfkräfjandes crystalliserar sådana gryn. Om sand och lera hade et sådant gemensamt ursprung, så fölgde ju deraf, at hela Hafs-botnen borde bestå af en sandblandad lera; hvartil icke eller förfarenheten jakar. Det är sant, at somligstädes sand- och annorstädes ler-botten råkas; men hvad är det för valkning, hvarigenom desse, utantvifvel på en gång om hvarannan præcipiterade ämnen, kunnat ifrån hvarandra skiljas? Sant är ock det, at man finner icke sällan sand- och ler-blanningar, hvartil den så kallade Pin-moen och Bärgleret någorlunda kunna räknas; men det synes vara tydeligt, at slika blanningar icke på Hafs-botten blifvit gjorde. Eljest är det otvifvelaktigt, at sten-arten jämväl i sanden kan kännas och skiljas, när man brukar dertil tjenliga verktyg. Den består mäst af Quartz och Fältspat, sällan andra stenslag. När man nu ser med ögonen, at det är en söndermalen Quarz eller SPat, hvarföre skal man icke få lof, at säga det? Ytterligare, om den vore Hafvets foster, hvadan kommer då den metalliska tincturen, som i större delen sand rönes? Och må jag bekänna, at jag ej vet hvad det kan vara för en förfarenhet, som gifver anledning til en sådan speculation. Men det vet jag väl, at en mera söndermalen sand, icke ändock är annat än sand, och, at det gifves Mo, som aldeles är et helt särskildt, och så mycket jag kunnat utröna, urqueds-ämne. Den är ganska fin, vitrescererar svårligen, är lätt och gnistande, bakar sig i elden ihop i små gryn; men äger för öfrigt icke egenskaper af lera, fastän han af Herr Pott tyckes vara räknad bland magra ler-arter. Jag har ock funnit sten af samma yrke, hvarom ytterligare på sit behöriga ställe.