Betänkande om vattuminskningen/Kapitel 053
§. 53. I Medelhafvet finnas tillika uplandningar, inkräktningar, och gammal vattu-brynets jämnhögd.
Et besynnerligt och vigtigt exempel gifver oss Medelhafvet, hvarest uplandningar på somliga ställen äro nog ögonskenlige och vigtige; men inkräktningar på landet annorstädes icke mindre. Om desse senare icke skulle svara emot de förra; så vunne Vattubrynets högning, den Manfredi funnit, derigenom så mycket mera skäl och styrka på sin sida; dock lärer väl Medelhafvets bryne mästendels finnas äga sin forna högd. Til det, som tilfälligt vis kan der och hvar om detta Haf vara erindradt, lägger jag nu allenast en och annan omständighet.
Jag ville, at vår gode Hasselquist icke hade sökt af Smyrna draga bevis til Vattminskningen[1], efter både hans Rön och derpå grundade slutsats är en handgripelig misstagelse. Om man läser beskrifningen öfver Smyrna hos Strabo[2], Tournefort[3], Spon[4], d'Arvieux[5], du Mont[6] och flere, så skal man finna både at Smyrna i forna dagar ägt långt större omkrets än nu, sträckt sig i synnerhet längre i Söder och jämväl Väster åt vid en nu obebygd strand. Man skal blifva varse, at det ej är underligt, om invånarne valdt det stället bland ruinerne, som för hamnen skul legat beqvämligast: at floden Meles fölgt i gamla dagar rundt omkring dess murar: at samma flod nu genom canaler blifvit bragt, at gifva sit mästa vatten ifrån sig: at Staden på sjösidan genom 6. jordbäfningar mycket förlorat; med mera. Och skulle icke eller vara underligt, om på en ort, som så mycken rubbning varit underkastad, någre Strandväxter kommit at ändra ställe; at förtiga Saltkällornas belägenhet deromkring, med mera.
Cadix, en så urgammal Stad, ser ännu vatnet slå på sina murar, när det står högt[7]. Golfven som P. Labat efter de Gamla Adriani Centum cellis igenfunnit uti Civita Vecchia, äro nästan i Vattu-pass med Hafvet.[8] Vid hamnen Alsium, icke långt derifrån synes vatnet hafva tämeligen stigit[9]. Vid Tarente, der de Snäckor på murarna fångas, som gifva den så kallade Lana fucida, hvaraf så väl där, som i Malta och Rhegio i Calabrien dyrbara strumpor, vantar och dylikt Fabriqueras, synes icke någon ändring[10]. At hamnarne til Gortyne på Creta ligga nu lika långt derifrån, som i Strabonis tid, näml. Lebene 90 stadier och Metallum 16 mil, det vil Tournefort[11] försäkra oss om, samt at Ön äger ännu den vidd, som Strabo och Plinius utmärkt; men at Bellonius[12] vida deruti felat. Tournefourt[13] försäkrar, at Sundet emellan Lilla och stora Delos eller Rhene är nu 500 steg, just efter det mått, som Strabo utsatt: på öen Milo bereder en underjordisk eld caverner, som hafsvatnet sedan fyller.[14] Och vid beskrifningen af Santorino anföras flere exempel af Öar, som genom jordbäfning utur Hafs-botnen skola vara updrifne[15]. Af Stapodia åter sänkes et stycke, tid efter annan[16].
Vid sjelfva Venedig rönes väl upgrundning, men ingen Vattuminskning, efter Missions berättelse[17]. Efter Zedreni åter, ännu tilökning[18]. Och är det märkvärdigt, at vid Tyberns utlopp, som är så när til Alsium, likafullt en ansenlig uplandning befinnes, hvarom hos Labat[19] omständeligen kan läsas: til ögonskenligt prof, at af uplandning icke följer någon vattuminskning.
Vital. Donati i sin Storia naturale marina dell' Adriatico utkommen i Venedig 1750, säger sig innerst i Golfen deraf funnit et slags hvarf, bestående af Crustaceis, Testaceis och Corall-arter blandade och liksom Stenhärdade med sand och jord. Denna crusta eller hvarf uphöjer Hafsbotnen i det den ständigt ökas: och skal deraf vid Sibinico vara formerad en banc af 600 fots djuplek[20]. Ibland skola desse blandade Hafsfoster på en fots djup finnas förvandlade i marmor, men öfverst behålla sin natur[21]. Deraf sluter han, at Hafvet höjes omärkeligen, och småningom utbreder sig öfver jorden, hvilket han med åtskilliga Rön söker bevisa. Under grafvande på hafs-stranden skal han funnit gamla golf i Mosaique lagde, begrafnings urner &c. Men som han tvärtom funnit, at en byggning, som Alfonsus II. år 1587 satte i stranden, är nu 6 à 7 mil derifrån: at Aquilegia och Ravenna voro hamnar i Romarenas tid &c. så tyckes han stanna dervid, at Hafvet måste, efter Buffons anmärkning, på den ena sidan vinna, hvad det på den andra förlorar[22]. Jag kunde ännu räkna up mångfaldiga bekanta ställen uti Medelhafvet, så väl som annorstädes; men jag tycker redan vara nog af, at befästa och illustrera min slutsats.
Ty, om i et och samma Haf uplandningar och inkräktningar gifvas, men derjämte dock ställen finnas, som bevisa, at vattubrynet behåller sin forna högd; så måste desse ändringar svara emot hvarandra; men nu finnes så i alla Haf. Ergo.
- ↑ Lärd. Tidn. 1750 N. 73. p. 289. sq.
- ↑ Geograph. af Tournef.
- ↑ Voyage. Tom. 3. lett. 22.
- ↑ Voyage T. 1. p. 180. sql
- ↑ Mem. p. 1. c. 2.
- ↑ Voyage. T. 2. lett. X. p. 352. sq.
- ↑ Voyage d'Esp. & d'Italie p. 1. chap. 6.
- ↑ loc. cit. T.
- ↑ Labat. l. c. P. IV. p. 129.
- ↑ Labat. l. c. P. V. p. 189. sq.
- ↑ Voy. T. 1. let. 2. p. 76.
- ↑ l. c. p. 98. sql.
- ↑ Voy. T. 1. I. p. 374.
- ↑ ibid. lett. IV. p. 185 sq.
- ↑ lett. VI. p. 315. sq.
- ↑ l. c. p. 341.
- ↑ Reisen p. 180. sq.
- ↑ Act. Lips. l. c.
- ↑ Voy. d'Esp. & d'Ital.
- ↑ Hvilket kanske är til förståendes på samma sätt, som med Ostron-bankerne inemot St. Joseph i Mexicanska golphen är beskaffat; hvarom hos Charlevoix T. VI. p. 253. kan läsas.
- ↑ Denne omständighet synes dock fordra ytterligare stadfästelse, efter jag icke ser, at Donati på den method han brukat, kunnat derom få någon visshet.
- ↑ Journales des Scav. Tom. 162. p. 389.