Blå oktober/Mors bok
| ← På knä för mor |
|
Under moders träd → |
Mors bok.
.jpg){kind=small}
ag har, jag har
en källa klar
med tryggad frid,
hur stormen vrok —
det är min moders andaktsbok.
Se’n länge själf
till lifvets älf
och evig våg
hon hädan gått
fran jordens heta ökenlott.
Men än jag ser,
när sol går ner,
när sol går upp,
hur moder satt
i ödmjukhet vid källans skatt.
Och mången tår
är ännu spår
på källans rand
af moders själ,
som där i bönen vann mitt väl.
Min väg i krok
till moders bok
väl stundom gick;
men blott jag hann
dit fram, mitt klenmod ock försvann.
Om i dess våg
jag jämt ej såg,
för bitter gråt,
Guds himmel klar —
en skymt af mor dock källan bar.
Och jag fick tröst,
ty moders röst
ur källan gick
och gaf mig mod,
så än jag såg att Gud var god.
Jag, svag och brydd,
fann ofta skydd
hos moders bok,
som följde mig
likt klippans dryck pa öknens stig.
Jag bar den med
på mången led
som amulett,
och hennes åag
från lastens brunn höll bort min håg.
När tid gick strid,
hon barnafrid
mig återgaf.
När tid blir all,
vid hennes rand jag somna skall...