Farwäl, o werld! Re'n dödens natt mig skymmer.
Mitt öga släcks allt mer och mer för dagen
Mitt hjerta slår de sista, matta slagen:
Farwäl o werld med sorger och bekymmer!
Jag länge nog har kämpat här i tiden
Mot ondskans wåld, mot sorgerna och nöden;
Nu ser jag grafwens segerport af döden
Upplåtas, och derinne winkar friden.
I stormig natt, då wilda böljor ila
Kring hafwets led och inga stjernor brinna,
Hur ljuft omsider då att hamnen hinna
Och efter mödor der få tryggad wila!
Och många wänner såg jag grafwen gömma,
Med dem jag njöt de många glada stunder:
Nu sofwa de. Snart skall ock jag derunder
Med dem få sofwa och med dem få drömma.
O Gud! till dig min sista suck jag sänder,
Mig Jesus winkar undan jordens öden.
Han lefwer och jag lefwa skall i döden:
Min ande tag i dina milda händer!
― ― dt.
