Dig, o Gud, en evig dag
| ← I det djupa, i det höga |
|
Fader, under detta namn → |
| Nr 13 i 1819 års psalmbok. På Wikipedia finns en artikel om Dig, o Gud, en evig dag. |
5) Sannfärdighet.
13. Dig, o Gud! en evig dag,
Dig en evig klarhet höljer;
Evig sanning är den lag,
Du i nåd och vishet följer.
Känslan af din sannings makt
Du i detta hjerta lagt.
2. Sanning, Herre, i ditt hot
Öfver mig förfärlig ljungar,
Då jag bryter dig emot
Och med synder mig betungar:
Tränge denna varningsröst
Djupt uti mitt kalla bröst!
3. Sanning från ditt hjerta går,
Då som Fader fram du träder,
Kallar mig från villans spår
Och med löften hjertat gläder:
Tränge denna milda röst
Djupt uti mitt väckta bröst!
4. Sanning, Gud, den lära är,
Som af dig förkunnad blifver
Och sitt eget vittne bär
I den kraft, hon hjertat gifver:
Ware denna kraft mitt stöd
Till att göra det du bjöd!
5. Sanning, Herre, är den pligt,
Du mitt hjerta föreskrifver;
Gif, att denna fordrans vikt
Dyr och outplånlig blifver,
Dyr för mitt och andras väl,
Outplånlig ur min själ!
6. Minsta tanke och begär,
Som ifrån din sanning viker,
Idel synd och villa är,
Som förtjusar men besviker.
Hjertats lugn på lifvets stig
Är att tro och lyda dig.
7. Förr skall himmel, haf och jord
Till sitt forna intet falla
Än du, Gud, ett enda ord,
Det du talat, återkalla.
Oföränderlig och sann
Dig du ej förneka kan.