←  Tiger-Tiger
Djungelboken
av Rudyard Kipling
Översättare: Tom Wilson

Mowglis sång
Den vita sälen  →
Illustrationer av David Ljungdahl (1870–1940). På Wikipedia finns en artikel om Djungelboken.


[ 68–69 ]

MOWGLIS SÅNG.

Som han sjöng på Rådsklippan, då han dansade på Shere Khans hud.

Mowglis sång, — Det är jag, Mowgli, som sjunger. Må djungeln lyssna till de verk jag utfört.
Shere Khan sade, att han skulle döda mig — döda mig! Vid portarna i skymningen skulle han döda Mowgli, Grodan.
Han åt och han drack. Drick djupt, Shere Khan, ty vem vet, när härnäst du dricker. Sov och dröm om ditt byte.
Ensam jag är på betesfälten. Se, då nalkas Gråbrodern mig. Kom, Ensamvarg, ty ett stort villebråd väntar.
Kör upp de stora buffeltjurarna, hjordens blåhudade tjurar med de vreda ögonen. Driv dem fram och tillbaka så som jag befaller. Sover du djupt, Shere Khan? Vakna, o vakna! Här kommer jag, och tjurarna äro bakom.
Rama, bufflarnas konung, stampar med foten. Sägen, I Waigungas böljor, varthän har Shere Khan begivit sig?
Han är ej lik Sahi Vildsvin, som gräver gångar i jorden, ej heller som Mor Påfågel, så att han kan flyga. Han är ej såsom Mang Läderlapp, som kan hänga vid trädens grenar. Sägen mig, I små bambudungar, som rasslen mot varandra, sägen, varthän har han flytt?
Åh, han är där! Hallå, han är där! Under Ramas fötter ligger den Halte! Upp, Shere Khan! Upp och döda! Här är Grodan du jagade. Upp och bräck tjurarnas nackar!
Tyst! Han sover. Vi vilja ej väcka honom, ty hans styrka är mycket stor. Gladorna ha kommit ned för att betrakta det. En stor mängd har samlats till hans ära.
Ack, ack! Jag har inga kläder att skyla min nakenhet. Gladorna skola se, att jag är naken. Jag blyges att mota allt detta folk.
Låna mig din dräkt, Shere Khan. Låna mig din granna randiga dräkt, att jag må gå till Rådsklippan.
Vid den tjur, som köpte mig fri, svor jag en ed — en liten ed. Endast din dräkt saknas, för att jag må ha hållit min ed.
Med kniven, med kniven, som människor bruka, med jägarens kniv vill jag luta mig ned över den gåva du har skänkt mig.
Waigungas böljor! Shere Khan giver mig sin dräkt för den kärlek han bär till mig. Drag, Gråbror! Drag, Akela! Tung är Shere Khans hud.
Människoflocken vredgas. Den kastar stenar och talar med barns tungor. Min mun blöder. Låt mig ila min väg!

[ 70–71 ]

Genom natten, genom den heta natten, ilen fort med mig, mina bröder! Vi vilja fly byns ljus och gå mot den bleka månen.
Waigungas böljor! Människoflocken har utstött mig. Jag gjorde dem intet ont, men de hyste fruktan för mig. Varför fruktade de mig?
Vargflock! Även du har utstött mig. Djungeln är stängd för mig och stängda för mig äro byns portar. Varför äro de stängda?
Liksom läderlappen flyger mellan de stora vilddjuren och fåglarna så flyger jag mellan byn och djungeln. Varför gör jag det?
Jag dansar på Shere Khans hud, men min själ är mäkta bedrövad. Min mun är sargad och sårad med stenar från byn, men min själ är mäkta glad, emedan jag har kommit tillbaka till djungeln. Varför är min själ både bedrövad och glad?
Sorg och glädje kämpa hos mig, liksom ormarna kämpa om våren. Tårarna komma ur mina ögon, men jag skrattar, under det det att de rinna. Varför skrattar och gråter jag?
Jag är två Mowgli, men Shere Khans hud är under mina fötter.
All djungeln vet, att jag har dödat Shere Khan. Pröven, pröven noga o, vargar.
Ve, mitt hjärta är tungt av allt detta, som jag ej kan fatta.