En lättings lättsamma tankar/Dedikation
|
Förord → |
Till den vän som, under de tidiga skedena av vår bekantskap, ofta gjorde mig illamående, men som sedan dess dock blivit min allra bästa kamrat.
Till min vän som, hur ofta jag än låter vår vänskap slockna, aldrig (numera) hämnas genom att reta mig.
Till den vän som behandlas med tydlig känslokyla av samtliga kvinnliga medlemmar av mitt hushåll, samt betraktas med misstanke av min egen hund. Men inte desto mindre blir dess drag mig allt kärare, och som i gengäld alltmer kommit att impregnera mig med sin vänskaps alla dofter —
Till den vän som aldrig klandrar mig för mina brister, aldrig vill låna pengar av mig och som aldrig talar om sig själv —
Till mitt sällskap under lättsamma stunder, mina sorgers mildrare, mina glädjeämnens och förhoppningars anförtrodde —
Min äldsta och starkaste
pipa
tillägnar jag denna lilla volym med tacksamhet och ömhet.