Finlands Allmänna Tidning 1878-03-04

N:o 53. Måndagen den 4 Mars 1878

[ 1 ]

N:o 53.	FINLANDS	1878.
ALLMÄNNA TIDNING

Utdelas i Helsingfors hvarje helgfri dag kl. 4 e. m. i de officiela tidningarnas kontor, Kyrkogatan 14; i landsorten å resp. postkontor. — Pris för hel årgång 12 mark, för half årgång 6 mark, för tre månader 3 mark finskt mynt, postarvodet oberäknadt. Lösnummer à 15 penni säljas i tidningskontoret.

Måndagen den 4 Mars.

Kungörelser och annonser emottagas i de officiela tidningarnas kontor från kl. 11 f. m. till 2 e. m. och från 4 till 6 e. m. Annons priset är 10 penni per rad af vidpass 40 bokstäfver. Tidningens byrå: Kyrkogatan 14.

Sedan Hans Excellens General Guvernören Grefve Adlerberg till Hans Majestät Kejsaren framfört de lyckönskningar, hvilka med anledning af årsdagen för Hans Majestäts uppstigande på thronen i underdånighet framburis af landets samtliga stater, har Hans Majestät i Nåder låtit tacka för dessa lyckönskningar och uttryck af underdåniga känslor.

Officiela Afdelningen.

Uppå derom gjord underdånig framställning har Kejserliga Senaten under den 20 sistlidne februari utsett och förordnat direktorn vid myntverket August Fredrik Soldan att vara ledamot i Manufakturdirektionen i Finland under trenne år, räknadt ifrån den 1 december nästförlidet år, derest icke bemälda direktion, i anledning af derom numera väckt förslag, derförinnan kommer att undergå omorganisation.

Hans Excellens Generalguvernören öfver Finland, Generaladjutanten grefve Adlerberg har den 2 innevarande mars utnämnt och förordnat kanslisten vid generalguvernements kansliet i Finland, grefve Alexander Cronhjelm till registrator vid samma kansli.

Consistorium vid Kejserliga Alexanders Universitetet har den 27 sistlidne februari utnämnt och förordnadt tjenstförrättande preparatorn vid Universitetets Zoologiska museum Petter Meriläinen att vara preparator vid sagda museum.

Guvernören öfver Nylands län har den 28 sistlidne februari konstituerat kanslisten vid rådstufvurätten och magistraten i Wiborg Adolf Mesterton till kommissarie vid poliskammarens i denna stad detektiva afdelning.

Jernvägsstyrelsen i Finland har den 28 sistlidne februari utnämnt praktikanten K. Elgh till yngre bokhållare å Hyvinge station och praktikanten, friherre Nikolai Aminoff till yngre bokhållare å Hangö station.

Icke-Officiela Afdelningen.

Helsingfors.

I går, årsdagen af H. M:t Kejsarens tronbestigning framfördes till h. exc. generalguvernören af samtliga stater lyckönskningar hvilka per telegraf till S:t Petersburg befordrades.

— Den finska ambulansens läkare hade före sin afresa från Tiflis företräde hos ståthållaren i Kaukasien, Storfursten Mikael jemte gemål. Vid tillfället betygade Storfursten sin erkänsla till den finska ambulansen för dess vackra verksamhet och bad dem till Finland framföra en hjertlig tacksamhets helsning.

(H. D.)

— Val af en stadsfullmäktig i stället för hr Ehrström och af en medlem i pröfningsnämden för 1877 i stället för civilpolismästar Ståhlberg är utsatt till den 18 dennes kl. 5 e. m.

— Stadsläkaretjensten i denna stad är anslagen ledig att ansökas hos magistraten inom 56 dagar från den 26 februari.

— Konkurs. Cessionsansökning är till härvarande rådhusrätt inlemnad af handlanden Amatus Florström.

(H. D.)

— Konsert. Finska operans artister hade i går på sin konsert att fröjda sig åt en väl besatt salong. Dessa tid efter annan föranstaltade musikaliska tillställningar hafva tillvunnit sig en berättigad och förtjent uppmärksamhet för såväl det rikhaltiga och omvexlande samt vanligen väl valda programmet som för det talentfulla och artistiska utförandet. Herr Holm utmärkte sig liksom alltid genom ett själfullt föredrag, hvilket i förening med den fulltoniga klangen i hans stämma gaf hans sång en sant konstnärlig prägel. Herr Navratil, som alltid vårdar sig om och synbarligen nedlägger mycken omsorg på sina uppgifter, besitter ej denna friskhet och denna mjukhet i rösten, hvilka så väsendtligen medverka till att göra ett stycke anslående och njutbart. M:lle Ingmans röst ljöd ren och klar, men utförandet af romansen af Gounod saknade lif och uttryck. M:lle Lagus tolkade med sin sympathiska röst några sånger af Schumann enkelt och varmt. Ensemblesakerna utfördes med precision och dramatiskt lif, isynnerhet arian och qvartetten ur ”Hugenotterna”. — Ett violinsolo, ”Ballad och polonaise” af Vieuxtemps, utgjorde den femte nummern af programmets tolf och förderogs af den unge violinisten Sandström, hvars mjuka och väl öfvade stråke gjorde ett godt intryck. Bifallsyttringarna voro de varmaste.

X

— Madame Benoit’s konsert i lördags hör otvifvelaktigt till de mest njutningsrika musikaliska aftnar under pågående saison. Om det eljest i allmänhet blir någon enformigt, att under en hel konsertafton nästan uteslutande höra pianomusik, så kunna vi ej annat än uttrycka vår glädje öfver att en sådan känsla icke ett ögonblick gjorde sig gällande under Madame Benoit’s föredrag. Hon är i sanning en värdig elev af den store mästaren Leschentzky. Icke underligt då, att hennes spel i många afseenden starkt påminner om en bland samme mästares utmärktaste elever, — vi mena Madame Essipoff. — Samma fullkomliga beherrskning af teknikens alla svårigheter, samma yppiga och varma ton, samma kraft, samma underbart sköna anslag, fullt af poesi ända från den svagaste nyans af piano ända till yttersta graden af forte. Vi måste tillstå, att vi sällan hört en pianist med så framstående egenskaper som Madame B. För att icke vidare tala om hennes mästerskap i tekniskt hänseende, måste vi beundra hennes rika inspiration vid föredraget af de olika mästarene, hennes förmåga, att i sitt spel riktigt karakterisera både klassiska och moderna kompositioner, hennes ädla, sanna och djupt poetiska uppfattning af alla de verk, hon låtit oss höra. Vi veta i sanning icke åt hvilket af de föredragna styckena vi skola gifva företrädet med afseende på deras tolkning, antingen åt det klassiska lugn och sköna jemnmått, som gjorde sig gällande i Bachs toccata, eller åt bravuren i Liszts konsert och hans originela ungerska fantasi eller åt glöden och svärmeriet i de Chopinska och Schumannska styckena. Nog af, man kunde endast höra och — njuta. Alla tankar på kritiska anmärkningar förjagades liksom lätta töcken. Det enda, som vi beklaga är, att den utmärkta konstnärinnan ej föredrog de Lisztska kompositionerna med orkesteraccompagnement. Detta skulle hafva gifvit mera färg och relief åt det hela samt äfven låtit solopartiet ännu mera framstå. Konsertgifverskan, som hyllades med de mest entusiastiska applåder och bifallsrop, biträddes af m:lle Mechelin, hvilken artistiskt föredrog några sångnumror, samt af herr Faltin, hvilken i stället för orkestern skötte accompagnementet å ett annat pianoforte.

Det förljudes, att utsigt lärer vara förhanden, att publiken innan kort åter skall få nöjet att höra Madame Benoit. Låtom oss hoppas, att konstnärinnan då låter sig beledsagas at orkester, samt att en talrikare publik än förliden lördag blir i tillfälle att göra bekantskap med samt att hembära sin hyllning åt den så rikt begåfvade artistens eminenta talang.

R.

— Den årliga maskeraden till förmån för den svenska stående theaterns pensionskassa eger i morgon, fettisdagen, rum i Nya Teatern. Det offentliggjorda programets pièces de resistance utgöras af Södermans ”Bondbröllopet” samt Schumanns ”Zigenarlif”, hvilka utföras dramatiskt samt i kostym. För öfrigt bjuder nämnda program på den vanliga ouverturen, en ”Marsch de triomphe avec grande cortège“, tvänne såkallade „Intermezzo“ och slutligen en „Qvadrille comique“.

Vi hoppas och önska, att denna maskerad till båtnad för den nyttiga pensionskassan, icke måtte blifva mindre besökt än dess föregångare.

— Tafvelexposition. Handlanden Göhle exponerar i riddarhusets stora sal från och med i dag mot en inträdesafgift af en mark en i utlandet uppköpt samling af äldre mästares taflor.

Från Paris.

(Forts. o. slut fr. n:o 52.)

Franska banken har, enligt dess sista veckorapport, den af gårdagen (21 Februari) för 2,411,765,040 francs sedlar utelöpande i rörelsen. Förr eller sednare, vanligen inom högst två eller tre års förlopp återkommer hvarje sedel, som engång i sin gröna ungdoms fraicheur ny, oböjd och vacker släpptes ut i lifvet, till sin vagga som slutligen ock blifver dess graf — bankens vexelkontor. Men eheu! huru förändrad! Genomstucken af knapppnålar, skrynklig, kantnött, slankig och grå, har han åldrats i förtid genom det lif han nödgats föra, de äfventyr han genomgått, de fröjder och de sorger hvartill han varit vittne, lycklig ändock om han ej under sin vandring genom alla händer blifvit, såsom Chileans hustru i “Ulysses von Thacia” så “ilde adgangen” att han såsom “fast ubrugelig“ vägras återinträde i fadershemmet, banken. För att denna höjd af olycka skall drabba honom, sedeln, erfordras nära nog att han skall vara lika stympad som den preussiske invaliden hvilken, enligt traditionen, besnusades på statens bekostnad i Potsdam, då det icke af hela karlen återstod mera än näsan. Det finnes i bankens arkiv (ett rum som är obeskrifligt intressant i många hänseenden för den, som lyckas skaffa sig tillträde dit) en del högst märkvärdiga fragmenter af dylika förtappade sedlar, hvilkas indentitet man ändock till slut lyckats att igenkänna och som visas icke utan stolthet. Det finnes sådana, som äro nästan helt förtärda af elden eller återfunnits halft upplösta i magen på kreatur, eller gått igenom en byk, lutats, kokats, klappats, torkats, manglats och strukits, i en västficks der de blifvit qvarglömda. Under sådana eller liknande förhållanden har det erfordrats en skarpsinnighet och ett tålamod utan like att återfinna i dessa oformliga trasor ett tecken, en siffra, som kunnat leda på spåret till den serie, den nummer- eller bokstafsföljd — såsom den kull — barnet tillhört. Hvarje sedel har nemligen sitt blad i bankens böcker, hvarpå är inprotokolleradt ej blott alla de särskilda operationer eller phaser han genomgått för att förklaras värdig att presenteras för verlden (dessa formaliteter äro ingen småsak; det behöfs tjugu dagars tid och arbete innan ett pappersblad, som redan är försedt med sin vattenstämpel, genomgått alla andra trycknings- graverings-, numrerings- och signeringsprocedurer) men ock hvarje påhelsning dess sedan sitt första utsläppande gjort i kassan. Det ligger häri ett medel till kontroll i flera afseenden, som är högst utmärkt.

Det väcker i närvarande tid mångas missnöje och ännu fleres förvåning att Banken långt ifrån att visa sig angelägen om att utsläppa sedlar, i stället indrager dessa så mycket som möjligt och i stället forcerar emissionen af klingande mynt. Redan äro alla 5, 20 och 25 francs-sedlar aldeles indragna, 50 francs- äro ytterst sälsynta och äfven 100-francs- äro temligen rara. Anledningen är helt enkel: Banken ligger i närvarande stund och sedan länge inne med en metallisk kassa [ 2 ] (guld och silfver) af inemot två milliarder, således ju nära nog 80 % af sedelcirkulationen, hvilket ju är onaturligt, disconteringen är inskränkt och det är då allt skäl att söka spara in hvad sparas kan på sedelstämplingen. Emellertid är allmänheten icke belåten härmed ty den hade vänjt sig vid de beqväma småvalörerna. Den högsta valör, som utgifvits är å 5,000 francs; hela emissionen af dessa utgjorde från början icke mer än 4,000 st., och de hafva alla åter influtit till Banken utom några få (Maxime du Camp uppgifver för 1869 blott åtta sådana ännu utelöpande). Det stundom hörda talet om sedlar på 100,000 francs, af hvilka en skulle sitta innefattad inom glas och ram (välfastläst, förstås!) hos en börsaristokrat i Paris och en dito hos en bördsaristokrat i Belgien är således blott en myth. Skulle verkligen någon hafva gjort sig skyldig till detta skryt, så är det då med ett depositionsbevis på motsvarande belopp af Banken, hvilken såsom bekant icke betalar någon ränta på depositioner.

Franska Banken är genom sina statuter ålagd att inskränka sin affärsverksamhet till disconterings- och lånerörelse, mottagande af penningar på löpande räkning och deposition samt utgifvande af sedlar; alla andra operationer äro densamma uttryckligen förbjudna. Det saknas icke röster som tycka att ”gumman”, la vieille, såsom man ofta hör den benämnes, är efter sin tid, och isynnerhet under svindelperioden på 1860-talet sökte man ofta indraga den i le mouvement, den stora hvirfvel, förmå den att uppträda i egenskap af förlagsgifvare för industriela företag och affärsbolag o. s. v. Men lyckligtvis lyssnade ”gumman” ej till sina penningefriares lockelser, utan nöjde sig med sin gamla verksamhet. Den har utan tvifvel detta att tacka för att den kunnat sitta i orubbadt bo. Disconteringsrörelsen vexlar naturligtris i betydenhet efter den större eller mindre lifligheten i den allmänna affärsrörelsen. För närvarande är portföljen mycket låg, blott mellan 5 och 600 millioner francs för Paris och afdelningskontor i landsorten tillsammans; ofta går den upp till det dubbla eller mera. Endast en mindre del af detta, i allt fall ganska respektabla, belopp har utgifvits för vexlar som direkt diskonterats åt förste innehafvaren; vanligen hafva de gått igenom en hel hop händer och den mängd namn och stämplar som ofta finnas på baksidan af en vexel när den presenteras till betalning, vitnar om de mångfaldiga liqvider för hvilka den tjenat. Likaså vitnar anblicken af den mängd olika slags personer, senkommande ehuru ej för sent, till vexelinlösen, som man stöter på i Banken hvilken eftermiddag som helst men isynnerhet de stola förfallodagarne, den 10, 25 och sista i hvar månad, huru olika till stånd och vilkor Bankens kunder äro. Den är på det hela taget en beskedlig „gumma” till att hafva att göra med: det finnes icke exempel på att den en enda gång bragt en gäldenär i olycka, drifvit honom till fallit eller låtit exekutivt försälja hans egendom. Det är sant, att den väl i de flesta fall har sett sig noga före ty dess förluster äro obetydliga; men ändå förtjenar denna foglighet erkännande. Det är jättens fromsinthet, som ej vil nedlåta sig till att slå den svage.

X

Landsorten.

Wiborg. Faststäld jagtordning. Vid den 15 december sistlidet år hållen kommunalstämma i Sippola socken har ett förslag till jagtordning (eller rättare skallgång reglemente) blifvit af kommunens medlemmar godkändt, hvarefter detsamma, till länestyrelsen inbefordradt, genom resolution den 27 sistvikne febr. blifvit af guvernören öfver länet faststäldt.

(Ö. F.)

— En svårartad halssjuka har yppats inom Myllylä och Pahlois byar af Lappvesi socken och angripit förnämligast barn. Vederbörande provincialläkare har förordnats att vidtaga åtgärder till sjukdomens hämmande.

(Ö. F.)

— Björneborg. Björneborgs tändsticksfabrik inropades vid auktion i onsdags af äldre egarene för 11,200 Fmk med inventarier.

(B. T.)

Eldsvåda. Fredagen den 1 dennes fram emot kl. 12 f. m. utbröt eld uti en till Stenbergs arfvingars gård n:o 8+1⁄2 i första stadsdelen hörande färgeribygnad. Då gården är tätt kringbyggd och för tillfället upptogs af ett större vedupplag, var faran icke ringa, men genom ordinarie och frivillige brandkårernes omedelbara ankomst blef man i tid elden öfvermäktig.

Endast yttertaket, hvarå plåtbetäckningen till större delen upprefs, och mellantaket skadades svårare hvad byggnaden beträffar, men egarens förlust på upplagt färgerigods lärer varit betydligare

(B. T.)

— I Uleåborgs Tidning skrifves den 25 sistlidne februari: Den milda väderleken, som under nästan hela vintern herskat i våra nejder, har under senaste vecka gjort sig gällnnde på ett med hänsyn till årstiden ovanligt sätt. Termometern har så godt som dagligen visat vid middagstiden från – 1° till + 3° C.

— På Wiinamäki torp i Keskis by och Påmarks kapell hände sig nyligen, att en liten 5 årig flicka kom springande till sin moder, som var sysselsatt i en bagarstuga och ropade: mor, mor! hin onde gick just nyss in i stugan och sitter der som bäst på bordet och äter potäter! — Torpfolket hastade ögonblickligen mangrannt till stugan och sågo der ett egendomligt djur med små, svarta gnistrande ögon, sysselsatt med att vid bordet intaga sin måltid med verkligen strykande aptit. — Då männen nalkades sin sällsamme gäst, tog denne ett skutt i knuten och kröp der emellan väggen och en kista, der hon blef fasttagen och befanns vara en mänk (mustela lutreola) på finska kallad tuhkuri, ett litet pelsdjur hörande till utter- eller rättare iller slägtet. Mänken uppehåller sig vid små bäckar och åar och har ett ganska vackert skinn, af ringare värde än utterns, men dock användbart.

— Ifrån Enare skrifves i O. W. S. att vintern der varit ganska mild. Par gånger har man iakttagit jordskalf. — Före jul varseblefs en stor meteor med starkt eldsken vid Reisvuono.

— Satakunta hästvänsförening har under loppet af februari månad inlöst och låtit aflifva 27 utkörda och misshandlade hästar.

(L. S.)

— Den blida vintern har gjort mycket förfång åt invånarne i Björkö socken, skrifver en korresp. till Ilmarinen. I följd af den ostadiga väderleken har nemligen hafvet på yttre sidan om skärgården icke tillfrusit, hvarföre Björköboerne, som hemta sin hufvudsakligaste näring från hafvet, ej i vinter kunnat begifva sig på notdrägt till just de bästa fiskalägena. Uti Björkö sund, som varit tillfruset, har man knappast fått någon fisk alls. Ett verkligt nödår kan derföre inträffa i socknen, helst som fiskfångsten i somras för mången redan gått åt till föda under vintern.

— Folkskolan i Kirvus, hvilken en tid varit stängd i följd af lärarebrist, öppnades åter den 7 februari med en enkel högtidlighet, som öfvervarades af en ovanligt stor folkmängd.

(Ö. F.)

UTRIKES.

Ett telegram från Paris af den 28 februari vet berätta, att underhandlingarna om en konferens eller kongress blifvit på allvar återupptagna. Med anledning af notis yttrar Journal de S:t Pétersbourg: ”Vi hafva skäl att tro, det dessa underhandlingar aldrig varit afbrutna, ehuru vi dermed icke vilja säga, att de ständigt vexlande tilldragelsernas utseende icke utöfvat ett visst inflytande på underhandlingarnas gång. Pester Lloyd anförde för några dagar sedan ett yttrande af engelske ambassadören i Wien, sir H. Elliot, nemligen: ”Sedan Saguntum fallit är det icke tid för Rom att öfverlägga”, och att England i hvarje fall icke skall förena sig med Europa, för att inregistrera fakta, som skulle göra det till Rysslands medbrottsling. Yttrandet vore mycket oförsigtigt om det verkligen hade fällts, och vi tvifla på att så skett. Ryssland skulle, om så behöfdes, kunna umbära den europeiska sanktion, som det begärt, och öfverlemna åt tiden att gifva de fullbordade fakta den sanktion, som innebäres i dem sjelfva. Så handlade Frankrike 1859, Preussen 1866, Tyskland 1870 med afseende å de förändringar, som de läto traktaterna och Europas karta undergå. Men Ryssland har velat till Europa hänskjuta alla frågor, som beröras af det nuvarande krigot och hvilka man tillägger en europeisk karakter. Det vore en dålig politik att misskänna denna hofsamhet och eftergifvenhet. Sir H. Elliot har vid konferensen i Konstantinopel kunnat ingifva de turkiska statsmännen den tron, att det vore allt skäl i verlden för deras land att trotsa Europa. Men det fåfänga trotsets tid är förbi, och i detta ögonblick bör hvarje statsman, som har något att göra med affärernas ledning, vara medveten om det ansvar som åligger honom och den förbehållsamhet han måste iakttaga, om han icke vill utsätta sig för beskyllningen att hafva lagt hinder i vägen för det freds- och förlikningsverk, i hvilket Europa är intresseradt och som icke kan skiljas från det emancipationsverk, som Ryssland åtagit sig i Orienten”.

Om ställningen i Grekland skrifves från Athen den 17 februari till Polit. Corr.: "Efter den bedröfliga utgången af den grekiska krigsepisoden råder här en mycket obehaglig stämning, och den finner framför allt sitt uttryck i den ljumhet, hvarmed parlamentet fortsätter sin verksamhet, så att det ofta har varit svårt att få tillsammans tillräckligt många deputerade för att kunna hålla ett sammanträde. Här har nemligen inrotat sig den öfvertygelsen, att Grekland endast genom ett krigiskt uppträdande kan komma till sin rätt. Man hoppas visserligen allt fortfarande på en gynnsam vändning, t. ex. på en engelsk-rysk konflikt, men småningom gör man sig dock förtrogen med den tanken, att de europeiska staterna skola inskrida blott för sina egna intressen, icke för de helleniska. Hänvisadt på sig sjelft måste Grekland följaktligen komplettera sin militärmakt, för att kunna deltaga i kanonkonserten. De sista utskrifningarna af den extraordinarie reserven, 30,000 man, ha bevisat, att, såsnart det gäller den nationela idén, hela Grekland lifvas af sjelfuppoffring, att rikliga belopp inflyta till statskassan och att uppställandet af en större armé vore en lätt sak. Efter moget öfvervägande i ministerrådet har man kommit till det resultat, att Grekland skulle vara i stånd att af åldersklassen från 19 till 26 år bilda en armé af 70,000 man, och att

[ 3 ]nationalgardet tillsammans med åldersklasserna intill det 40:de året utgör en kontingent af 100,000 man. Oaktadt krigsoperationernas inställande har ministèren fattat ett heroiskt beslut. Sedan den i senaste sammanträde försäkrat sig om kammarens förtroende, har den skridit till vidtagande af alla mått och steg för att till det yttersta anstränga Greklands krafter. Det ordinarie allmänna nationalgardet har blifvit inkalladt. Bildandet af nya jägarbataljoner har anbefallts och det har beslutits att uppbringa den reguliera armén till 50,000 man, hvilket projekt kan verkställas inom fjorton dagar. Att regeringen har allvar med sina rustningar, synes af de oafbrutna penningesändningarna till uppköp af vapen. Skulle det komma till en konflikt mellan stormakterna rörande den orientaliska frågan, så skall Grekland, troget vidhållande sitt syfte att fråntaga Turkiet dess grekiska provinser, sluta sig till den stat, som befordrar dess intressen. Grekland skulle i detta fall vara i stånd att erbjuda sina allierade 100,000 soldater och 10,000 matroser såsom hjelptrupper. Om man dertill lägger hela det grekiska elementet i europeiska Turkiet, kan man med tillförsigt räkna på en vida större kontingent. Utan att redan nu ventilera frågan om en allians, rustar regeringen för att antingen på egen hand börja krig eller för att medverka såsom allierad landmakt. I hvarje fall är kabinettspresidentens yttrande: ”Såsom fiende blir Grekland för närvarande ignoreradt, men såsom allierad skall det blifva eftersökt” rätt anmärkningsvärdt”.

Den inre krisen i Preussen tyckes hafva nått sin höjdpunkt. Brytningen mellan furst Bismarck och det nationalliberala partiet är för ögonblicket fullständig, och Nordd. Allg. Ztg. skulle säkerligen icke utan bemyndigande från högre ort bjuda till att göra den varaktig. Hänvisande till nationalliberala och progressistiska tidningar, hvilka framställa kombinationen om nationalliberala deputerades inträde i regeringen såsom strandad, förklarar den officiösa tidningen, att det å nationalliberal sida måste hafva rådt en stor villfarelse om de förutgående vilkoren för denna kombination. Regeringen hade varit berättigad att vänta, att, i fall tobaksskatten afböjdes, en otvetydig förklaring till förmån för tobaksmonopolet skulle framträda, och af rikskanslerns yttrande hade man kunnat märka, huru säkert han hade önskat och hoppats en medverkan i denna sak. I dess ställe hade furst Bismarck mött det bestämdaste afslag från fortschrittspartiets sida och en fullständig splittring å de nationalliberales; derjemte hade man fordrat de mest djupgående konstitutionela garantier, ehuru de nationalliberales ledare icke kunnat hysa något tvifvel om att furst Bismarck icke kunde medgifva ovilkorlig rättighet att bevilja skatter eller icke. Hade denna fordran ifrån början uppställts såsom ett oeftergifligt vilkor för öfverenskommelser skulle de senaste veckornas illusioner icke funnits till. — Sålunda, tillägger Pet. Ztg, äro de nationalliberale allena skulden till “de senaste veckornas illusioner“ och till den nuvarande obehagliga situationen, emedan de icke från början genom hr von Bennigsen hade uppställt fordran på konstitutionela garantier såsom ett oeftergifligt förberedande vilkor. Om denna punkt skall väl närmare upplysningar icke uteblifva; har Nordd. Allg. Ztg rätt i sin uppgift, så hade hr v. Bennigsen i Varzin intagit en från sina partianhängare afvikande ståndpunkt, ty dessa och hela den nationalliberala pressen hade från början af underhandlingarna i Varzin betonat, att de “konstitutionela garantierna“ vore det främsta vilkoret för en samstämmighet.“

Telegrafunderrättelser.

(Telegram till Finl. Allm. Tidning.)

ST. PETERSBURG den 4 mars H. K. H. Öfverbefälhafvaren för aktiva armén telegraferar den 3 mars (19) februari:

Jag har den äran att lyckönska Eders Majestät till fredens undertecknande. Gud har förhjelpt oss att föra den af Eders Majestät påbegynta heliga saken till ett lyckligt slut. På årsdagen af de lifegnas befrielse har Eders Majestät befriat de kristne från det muhamedanska oket.

LONDON d. 3 mars. Till Times telegraferas från Gallipoli: Guvernören öfver Dardanellerna har af seraskleren fått befallning att icke tillåta något utländskt örlogsfartyg att inlöpa I Marmorasjön.

Berlin d. 27 febr. Tyskland skall inom kort i och för ett närmande emellan Ryssland och Österrike föreslå en sammankomst af de tre kejsarene. Österrike skall, enligt all sannolikhet, ingå på att annektera Bosnien och Herzegovina.

Wien d. 28 febr. Presse yrkar på nytt på att Bosnien och Herzegovina må besättas af österrikiska trupper. Ögonskenligen är den österrikisk-ungerska regeringen icke obenägen att framgå på detta sätt, men man menar, att detta icke kan ske utan en öfverenskommelse med Ryssland, hvilket, enligt de österrikiske diplomaternes åsigt, måste något moderera sina fordringar med hänsyn till Bulgarien. I motsatt fall skulle Österrike icke kunna inskränka sig blott till en ockupation.

Österrikiska arméns mobilisering är i full gång. Bosniens och Herzegovinas besättande genom österrikiska trupper kan betraktas såsom riktadt emot Serbien och Montenegro. — Presse försäkrar, att Sophia-moskén i Konstantinopel skall förvandlas till en orthodox kyrka.

Belgrad d. 28 febr. I ett ministerråd, der Serbiens godtgörelse diskuterades, höll Ristics ett skarpt tal, hvari han hänvisade på otillräckligheten af den afsedda, obetydliga serbiska gränsregleringen. ”Om Serbien — sade han — sviker i sina rättmätiga förväntningar, så återstår för det blott att taga Österrikes politik till rättesnöre. Med tillhjelp af denna politik skall det lyckas Serbien att bilda ett stort, sydslaviskt rike, som skall sträcka sig från Donau till Egeiska hafvet och från Isker till Adriatiska hafvet.

Athen d. 27 febr. Hela Thessalien och Epirus hafva gripit till vapen. Insurgenterne tillkämpa sig den ena fördelen efter den andra öfver turkarne, hvilka fortfara med sina bestialiska grymheter. På Kreta har det kommit till några skärmytslingar emellan greker och turkar.

Konstantinopel d. 26 febr. (Till Golos.) Den 24 dennes besatte våra trupper San Stefano, närmande sig från vester. Nu befinner sig den sista turkiska positionen utanför Konstantinopel i våra händer och vi stå 1 timmes väg från den turkiska hufvudstaden. Emot England råder här allmänt en stark förbittring, som fullständigt delas af vår armé. Icke blott i Pera, utan äfven i Stambul råder fullständigt lugn. Handelsmännen draga till San Stefano, för att göra affärer; Storfursten-Öfverbefälhafvaren, general Ignatieff och de turkiske fullmäktige befinna sig der. Vädret är ihållande vackert.

Washington d. 28 febr. Presidenten Hayes har inlagt sitt veto emot silfverbillen. Representantkammaren har med 196 röster emot 73, trots presidentens veto, antagit silfverbillen. Derpå öfvergick den till senaten, som med 46 röster emot 19 antog billen, hvilken sålunda är upphöjd till lag.

Paris d. 1 mars. Här råder stor gäsning. Innehafvare af turkiska statspapper förklara, att med hänsyn till Portens oförmåga, att betala, Ryssland icke har rätt att fordra en krigsskadeersättning, som i sjelfve verket blott tages från de turkiske borgenärerne. I denna anda förberedas protester å konferensen.

Berlin d. 1 febr. Norddeutsche Allg. Zeitung bekräftar att finansministern Camphausen inlemnat sin afskedsansökan. Ett afgörande härom är ännu icke fattadt.

Tyskland har förklarat sig fullkomligt samtycka till att Österrike och Ryssland gemensamt besätta Turkiet. Här talas mycket om Englands rustningar; emellertid tror man, att England rustar sig icke till krig, utan till att likaledes gemensamt med Ryssland och Österrike besätta Turkiet.

Wien d. 1 mars. Pester Lloyd, som anses för grefve Andrassys förnämsta organ, söker förmildra betydelsen af den begärda krediten. De 60 millionerna skulle användas blott till uppköp af krigsförråd och hästar och förslå för de första förberedelserna till mobiliseringen. På papperet vore mobiliseringen slutförd; alla förfoganden äro träffade och afsända till sin bestämmelseort, till och med de enskilda korpsernas ”ordre de bataille” är fastställd. Den officiöse korr., som meddelar allt detta, uttalar till sist sin förtröstan, att hela saken skall inskränka sig till en diplomatisk mobilisering. Denna tillförsigt vore den förherrskande i de ledande regeringskretsar.

Enligt Tagblatt skall det hafva gått högst stormigt till i ministerrådet, när krediten diskuterades. Majoriteten uttalade sig till en början emot grefve Andrassy. Hans förslag gick igenom, först när han afgjordt försäkrade, att han icke tänkte på krig. ”Jag ger mitt hufvud i pant”, skall grefve Andrassy hafva yttrat, ”på att freden bevaras, om krediten beviljas”.

Från tillförlitligaste håll försäkras, att det, trots mobiliseringen, icke skall komma till krig mellan Österrike och Ryssland, utan en uppgörelse vinnas.

London d. 2 mars. Flottbudgeten utvisar en tillväxt mot senaste års på 85,000 pund sterl. Det afses att bygga 4 nya pansarskepp af företa klass.

Officiela och legala kungörelser.

Enligt Ryska postdepartementets tilllännagifwande meddelas till respektive korrespondenters kännedom.

1:o) att sedan Bender- Galatz jernwägen numera begynt trafikeras, bör all till aktiwa armén adresserad korrespondens sändas till postkontoret i Bender, som i stället för postkontoret i Ungeni, dit nämnde korrespondens förut afgått, blifwit försatt i direkt förbindelse med fältpostanstalterne.

2:o) att pakett korrespondens (bylten och paketter) till Turkiet, öfwer Österrike, bör antingen frankeras till Ryska-Österrikiska gränsen eller afsändas alldeles ofrankerad. Helsingfors, å Postdirektionen, den 1 Mars 1878.

Under Herr Postdirektören, Werklige Statsrådet Andersins frånwaro:

Alex Tanninen.

C. F. Forssell.

616

Förteckning öfwer qwarliggande bref wid Helsingfors Postkontor för Januari månad år 1878.

Frankerade bref:

Kapten C. O. Trygg, Studeranden Alexander von Fieandt, Provisorn Ludwig Åkerstedt, Handlanden Artur Holm, Herrarne Frans Georg Blom, C. S. Boshamer, J. S. Dreger, E. Forstén, Fredrik Hagström, August de Castra, Erik Axel Lundberg, Robert Lund, G. W. Linkkonen, C. G. Löfholm, F. Minoroth, Herman Meijer, K. Sauwen, F. Sairenius, Ture Tamelander, A. Westerberg och J. Zareff, Öfwerstinnan R. Hamberg, Löjtnantskan N. Selin, Fruarna Sofia Andersén, Maria Grönberg, Mathilda Hirwonen, Kristine Renström och Maria Strömberg, Fröknarna Hilma Ahlin, Maria Packalén, Maria Petterson, Alexandra Sundholm, Mathilda Samuelson och Tila Stenbäck, Skomakaren E. J. Hartikainen, Filaren J. N. Jakobsson och J. F. Erikson Toiwonen, Gesällerne Johan Kokkila, P. Kemppainen, J. S. Sundberg, R. Skogerlind och Gustaf Toiwonen, Arbetarene K. Alanen, E. Blomqwist, Johan Kumpulainen och Karl Ojala. Jungfruarna Hilda Aurora Abrahamson, Anna Blomfelt, E. W. Bäckman, Wilhelmina

[ 4 ]Erikson, Anna Halonen, Mina Isakson, Johanna Lindholm, Sofia Laitinen, Lowisa Lindfors, Anna Laurell, Gustafwa Lindqwist, Brita Maria Mäkelä, Olga F. Mundelin, Johanna Morin, Fredrila Nyman, Maria Sofia Sawolainen, Karolina Turunen, Lina Turhila och Maria Wiktén samt till А. С. Форстрему, Ивану Ивановичу, Моландеръ och Мартинъ Орину.

Rekommenderade bref:

Byggmästaren Theodor Croll, Fru Flohr, Юганъ Лейманъ, Анна де Конради och Fröken Lowise Carling.

Bref som af en eller annan orsak ej med posten kunnat afsändas:

Егору Ангелу въ С. Петербургъ. Sanna Parwianen i S:t Petersburg. C. L. Friman i Systerbeck, А. Юргенсонъ въ С. Петербургъ. Ивану Федорову въ С. Петербургъ. C. J. Nylin uti S:t Petersburg. Лиса Павловна въ С. Петербургъ. Семенъ Ѳеодоровичь Бадинъ въ. С. Петербургъ. Якову Антонову въ Ораніенбаумъ. Johan Åkerlund uti S:t Petersburg. Владимиру Давьедовучу Падменъ въ С. Петербургъ. Е. Гринбергъ въ С. Петербургъ. C. G. Kronman i Jacobstad samt till A. Räsänen utan adress. Helsingfors Postkontor. å ankommande expeditionen, den 18 Februari 1878.

Enligt befallning:

F. V. Asikanus.

474

Att innewarande års lagtima winterting i Sotkamo sockens tingslag af Kajana domsaga, hwilket ting warit utsatt att den 4 nästinstundande April begynnas å Sopala hemman i Ylisotkamo by, af förekommen anledning kommer att hållas å Tikkalanniemi, inwid Tenetti ström i Nuasjärwi by belägna hemman, warder härigenom kungjordt. Karolinenburg, den 16 Februari 1878.

På Domare-embetets wägnar:

G. E. Malm.

605

Den eller de, som hafwa att klandra emot laga uppbud och fasta å 1/9:dels mantal i Hamala by n:o 1 i Pielawesi socken och Kuopio län må inom natt och år, sedan detta tredje gången är i Finlands allmänna tidningar på swenska och finska kungjordt, på ort och ställe, som wederbör, derom anmäla, Pielawesi den 15 Januari 1878.

Johan Raatikainen.

Ägare.

488(3—3)

Från Pastorsembetet härstädes har den 4 September 1876, ett sålydande flyttningsbetyg blifwit utfärdadt.

”Inhysessonen från denna församlings Loblola by Erik Pålsson Kettunen född den 15 April 1854 flyttar nu till Wiborg. Läser i bok behjelpligt, förstår Kristendoms läran likaledes, till H. H. Nattward admitterad till lefwernet wäl frejdad, till äktenskap hinderlös ungkarl, har ej weterligt kroppslyte, är waccinerad, intyges. Sordawala den 18 December 1877.

Gabr. Plathan.”

Men emedan detta betyg för mig på okändt sätt förkommit warder detsamma till kraft och werkan dödadt i hwems hand betyget wara må. Wiborg den 24 Februari 1878.

Erik Påhlsson

Kettunen.

Inhyseskarl.

597(3—2)

Härmedelst tillkännagifwes att jag hädanefter kallar mig Henrik Snellman.

Henrik Johansson Ollila.

Landthandlande i Kiwijärwi socken.

573(3—2)

Pastorsembetets i Mäntyharju för Tingsnotarien A. Lindfors år 1874 utgifna flyttningsbetyg till Tammela socken, warder, såsom förkommet, dödadt; klander emot hans frejd och hinderlöshet till äktenskap anmäles hos sagde Embete inom 2 månader härefter. Den 16 Februari 1878.

536(3—1)

Lediga tjenster.

Genom förre innehafwarens befordran till annan befattning har en Kanslisttjenst wid General Guvernements Kansliet i Finland blifwit ledig, och uppmanas tillfölje häraf hugade kompetente sökande att inom 30 dagar härefter, denna dag oräknad, till Generalguvernements Kansliet inlemna sina till Hans Excellens General Guvernören öfwer Finland ställda ansökningar om sagde tjenst, åtföljda af behörige meritförteckningar. Helsingfors, å Generalguvernements Kansliet, den 4 Mars 1878.

617(3—1)

Hugade kompetente sökande till en Wagnmästaretjenst wid statsjernwägarnes station i Helsingfors uppmanas härmedelst att inom fjorton dagar härefter, denna dag dock oräknad, före klockan tolf på dagen, till Jernwägsstyrelsen ingifwa sina af behöriga intyg om sin kompetens, samt frejd och läkarebetyg åtföljda ansökningar om tjensten. Helsingfors, af Jernwägsstyrelsen den 27 Februari 1878.

Enligt befallning.

C. B. Federley.

602(3—2)

Emedan någon sökande till härförinnan ledig anslagne läraretjensten i gymnastik wid realskolan i Uleåborg sig icke anmält, kungöres härigenom sagde tjenst, som åtföljes af ett årligt arwode å 800 mark, hwarifrån dock stadgad lönebesparing bör intill den 1 nästkommande September utgöras, ytterligare ledig att hos Öfwerstyrelsen för skolwäsendet ansökas inom femtiosex (56) dagar härefter, denna dag likwäl oräknad. Helsingfors, af Öfwerstyrelsen för skolwäsendet, den 11 Februari 1878.

Enligt befallning:

Carl Swibergson.

469(3—2)

Emedan någon sökande till härförinnan ledig anslagne läraretjensten i religion wid realskolan i Lowisa sig icke anmält, kungöres härigenom sagde tjenst, som åtföljes af ett årligt arwode å 800 mark, hwarifrån dock under ett års tid räknad från och med den 1 nästkommande Maj, stadgad lönebesparing bör utgöras, ytterligare ledig att hos Öfwerstyrelsen för skolwäsendet ansökas inom femtiosex (56) dagar härefter, denna dag likwäl oräknad. Helsingfors, af Öfwerstyrelsen för skolwäsendet, den 11 Februari 1878.

Enligt befallning:

Carl Swibergson.

470(3—2)

Af Öfwerstyrelsen för skolväsendet kungöres härigenom vikariatet för kollegatjensten i matematik och fysik wid realskolan i Heinola under nästa läseär, mot stadgadt vikariatsarwode, ledigt att hos Öfwerstyrelsen för skolwäsendet ansökas inom femtiosex (66) dagar härefter, denna dag likwäl oräknad. Helsingfors, af Öfwerstyrelsen för skolwäsendet, den 14 Februari 1878.

Enligt befallning:

Carl Swibergson.

494(3—2)

Årsproklama-, konkurs- och fordringsmål.

Jemlikt Kejserliga Senatens för Finland föreskrift, som i skrifwelse från Dess Kammar-Expedition af den 29 nästwikne Januari blifwit Öfwerstyrelsen för skolwäsendet meddelad, warder Kejserliga Senatens nedan intagne den 16 Oktober sistlidne år gifna utslag uti ett från Öfwerstyrelsen till Kejserliga Senaten hemstäldt mål, angående bestämmande af den balans wordne tjenstförrättande Rektorn wid numera indragna lägre elementarskolan i Torneå, Johan Gideon Cajan wid förwaltningen af nämnds skolas kassa sig åsamkat, härigenom delgifwet Cajan, hwilken, enligt hwad upplysts, lemnat landet och begifwit sig till Konungariket Norge, jemte tillkännagifwande att hans exemplar af utslaget står af honom att å Öfwerstyrelsens kansli uttagas. Helsingfors, af Öfwerstyrelsen för skolwäsendet, den 18 Februari 1878.

Enligt befallning:

Carl Swibergson.

I Hans Kejserliga Majestäts Höga Namn, Dess Senat för Finland.

Utslag, i anledning af Öfwerstyrelsens för skolwäsendet i landet den 8 Februari innewarande år meddelade, till nådig pröfning hemställda utslag, angående bestämmandet af den balans wordne tjenstförrättande rektorn wid numera indragna lägre elementarskolan i Torneå Johan Gideon Cajan, såsom föreståndare för samma skola sig åsamkat: uti hwilket mål af handlingarne inhemtas, att sedan skolrådet för nämnde skola uti skrifwelse för den 3 Juni 1876 hos Öfwerstyrelsen anmält, att wid dagen förut, jemlikt § 84 i nådiga skolordningen den 8 Augusti 1872, af skolrådet werkställd inventering i skolans kassa en balans af omkring sjuhundra trettiotwå mark fjorton penni yppats, samt nödiga upplysningar till utredande af balansens werkliga belopp genom skolrådet införskaffats, så hade Kamreraren wid Öfwerstyrelsen Emil William Stråhlman, som förordnats att uppgöra balansräkning och i egenskap af aktor utföra den talan, hwartill omständigheterna kunna föranleda, till Öfwerstyrelsen inkommit med en sålydande:

”Räkning öfwer den balans tjenstförrättande Rektorn wid lägre elementarskolan i Torneå J. G. Cajan åsamlat sig wid omhänderhafwande af sagde skolas kassa under läseåret 1875—1876.

1876		Debet.
Juni	15	Kontant från föregående läseår		173	42
»	»	Af kyrkoherden J. Fr. Thauwén den 15 Augusti inbetalde		550	»
		2½ månaders ränta å dito		6	87
		10 månaders ränta å 556 mark 87 penni		27	84
		Kollekt från Karungi kyrka	1	—	42
		Kollekt från Torneå och Nedertorneå	2	5	40
		Hösttermins afgifter för 12 elever		36	»
		Wårtermins afgifter för 15 elever		45	»
		Summa	—	844	95
1875		Credit.
September	1	Bokhandelsräkning af J. Pipon	1	3	50
»	10	Dito dito af H. Hammardahl	2	5	30
November	9	Bokbindare dito	3	6	25
»	10	2:ne dito dito	4	4	20
1875
Januari	10	Tidningsprenumerationsafgift	5	18	20
Mars	20	Bokhandelsräkning	6	22	40
		Postiljonsräkning	7	6	»
		Krita, pennor, papper m. m. för skolans behof		8	»
		Balans innestående hos tjenstförrättande Rektorn J. G. Cajan		771	10
		Summa	—	844	95

Helsingfors, af Öfwerstyrelsen för skolwäsendet, den 28 Juli 1876. Enligt befallning:
Emil W. Stråhlman.

hwarjemte Kamreraren Stråhlman uti en tillika ingifwen skrift yrkat, att tjenstförrättande Rektorn Cajan, såsom förwunnen att hafwa tillgripit det honom i räkningen till last tagna belopp sjuhundra sjuttioen mark tio penni, på grund af § 116 i åberopade skolordning, jemförd med 2 § 45 kap. M. B., måtte ådömas answar och skyldigkännas att de tillgripna medlen jemte ränta återgälda; hwarom Öfwerstyrelsen efter det tjenstförrättande Rektorn Cajan blifwit öfwer omförmälda påstående hörd och aflemnat förklaring, den skolrådet sedermera bemött, äfwensom Cajan derefter lemnats tillfälle att i anledning af skolrådets bemötande inkomma med det widare yttrande, hwartill han kunde finna sig befogad, utan att likwäl hafwa af en slik förmon sig begagnat, genom det hemställda utslaget, som enligt hwad Öfwerstyrelsen, särskildt anmält, delgifwits Cajan genom detsammas införande i landets officiela tidningar, sig utlåtit och funnit utredt wara, att tjenstförrättande Rektorn Cajan under läseåret 1875—1876, då han i egenskap af föreståndare för lägre elementarskolan i Torneå omhänderhaft nämnde läroanstalts kassa, den han, jemlikt ofwanberörde § 116 under uppbördsmannaanswar förwaltat derifrån tillgripit och för sitt enskilda behof anwändt, enligt eget erkännande tillsammans sjuhundra sjuttioen mark tio penni, hwarför Öfwerstyrelsen pröfwade rättwist förklara den sålunda uppkomna kassabristen böra såsom propriebalans hos Cajan anses och han förty förfallen att stånda answar enligt lag, likasom ock att till skolkassan återgälda förberörde medel sjuhundra sjuttioen mark tio penni jemte stadgad ränta; uti hwilket mål kammarkontoret i Kejserliga Senatens Kammar-Expedition underdånigt utlåtande aflemnat: Gifwet uti Kejserliga Senaten för Finland och Dess Ekonomie-Departement, i Helsingfors, den 16 Oktober 1877.

Kejserliga Senaten har låtit handlingarne i detta ärende Sig föredragas och emedan uti det belopp, sjuhundra sjuttioen mark tio penni, som af Öfwerstyrelsen tagits förre tjenstförrättande Rektorn Cajan såsom proprie balans till last, ingår hwad uti ränta för tio månader å Kyrkoherden Thauwons till skolkassan inbetalta men af Cajan för egna behof anwända lånemedel blifwit i ofwan intagna balansräkning den sistbemälde särskildt påfördt med tjugosju mark åttatiofyra penni, ty och då sådan ränta icke är att till uppbördsmans balans hänföras, samt Cajan, hwilken af Öfwerstyrelsen derjemte ansetts förfallen att återgälda förstnämnda belopp jemte stadgad ränta, sålunda äfwen skulle komma att för beröde lånemedel answara med ränta på ränta pröfwar Kejserliga Senaten rättwist förklara omförmälda tjugosju mark åttatiofyra penni böra afräknas från den i ofwanstående måtto bestämda balansen, hwilken enär Cajan dessutom uti credit af balansräkningen för utbetald tidningsprenumerationsafgift, tillgodoförts, i stället för aderton mark fyratio penni, hwartill denna afgift enligt handlingarne bilagd qwitterad räkning uppgår, endast aderton mark tjugu penni eller tjugu penni mindre än wederbordt, och godtgöring härför honom jemwäl tillkommer, alltså förminskas och af Kejserliga Senaten fastställes till sjuhundra fyratiotre mark sex penni samt skall till skolkassan ersättas; deruti det hemstälda utslaget således ändras och rättas; hwaremot wid samma utslag i öfrigt kommer att bero. Det alle, som wederbör till underdånig efterrättelse länder.

I hans Kejserlige Majestäts Höga Namn,

Dess Senat för Finland:

I. M. NORDENSTAM.	E. af FORSELLES.
TH. THILÉN.	OSKAR NORRMÉN.
A. MECHELIN	ALBERT NYKOPP.	W. ZILLIACUS.

549(3—1)C.O. Thermén

Jemlikt i dag fattadt beslut afkunnar Rådstufwurätten i Nyslott den 22 nästkommande Mars kl. 11½ f. m. dom i Stadsfogden Adolf Alarik Backmans konkurs. Nyslott den 23 Januari 1878.

På Rådstufwurättens wägnar:

Wald. Kyander.

F:d.

618(3—1)

Fordringsegarene uti aflidna Apothekaren Alexander Bäckers till konkurs upplåtna bo behagade sammanträda å Gästgifweriet härstädes den 1 nästinstundande April kl. 4. eft. m. för att öfwerlägga och besluta om realiseringen af boet m. m.; Och få de frånwarande nöja sig med de närwarandes belsut.

Kaskö den 18 Februari 1878.

J. F. Stenius
god man.

566(3—3)

Testaments- och arfsangelägenheter.

Framlidne qwartersmannen C. O. Stenfors och hans jemwäl aflidna maka Klara Sofia Wilhelmina Stenfors född Juslenius, har genom lagligt testamente till undertecknad öfwerlåtit all dess qwarlåtenskap; får jag derom underrätta. Helsingfors, den 22 Februari 1878.

Frans Albert Justenius.
Bagaremästare.

570(3—3)

Auktioner

Med stöd af Guvernörsembetets i Kuopio län utslag för den 22 sistlidne November kommer, ifall laga hinder ej möter, Bonden Samuel Kärkkäinens egande skattehemman n:o 1 i Lapinsalo by och Kiuruwesi kapell att, medelst å sjelfwa stället lördagen den 20 instundande April på f. m. werkställande offentlig exekutiv auktion, försäljas till betäckande af lägenheten för år 1876 påförde kronoutskylder och extra medel; hwarom hugade köpare, inteckningshafware och öfrige wederbörande härigenom underrättas. Idensalmi härads kronofogdekontor, den 23 Januari 1878

Alex. Walldén

516(3—1)

Jemlikt Guvernörsembetets i Kuopio län derom meddelade utslag, kommer Bonden Lambert Niikonens ägande ½:del af skattehemmanet n:o 45 i Onkamo by af Tohmajärwi socken, att, medelst uppå sjelfwa lägenheten, måndagen den 15 nästkommande April kl. 12 på dagen werkställande offentlig exekutiv auktion, till den mestbetalande försäljas, till gäldande af Landthandlanden H. J. Simonens uti berörde lägenhet intecknade och derifrån utdömde fordran, utgörande i kapital sexhundra sextio mark; hwarom hugade köpare och öfrige wederbörande härigenom underrättas. Ilomantis Härads kronofogdekontor, den 4 Januari 1878. 527(3—1)

C. W. Paqualén.

Jemlikt borgenärernes i från orten afwikne Possesionaten O. J. Lindroos' konkursmassa wid sammanträde å Jernwägshotellet i Borgå stad den 8 i denna månad fattade beslut kommer medelst offentlig auktion, som den 29 nästinstundande April klockan 12 dagen å stället förrättas, att försäljas halfwa Päfwallö, af cessionanten Lindroos' egda skattehemman om ½:dels mantal i Andersböle by af Borgå socken på wilkor, som wid auktions tillfället närmare uppgifwas; hwilket härmedelst till hugade köpares kännedom meddelas. Borgå, den 28 Februari 1878 O. F. Palm.

God man

615(3—1)

Enskilda notifikationer.

Diverse.

Att Direktionen för Försäkrings-Aktiebolaget Kalewa utgöres af Kanslirådet Axel Liljenstrand ordförande, Professorn J. A. Estlander vice ordförande, Bankodirektören I. Rudbäck, Universitets Kamreraren N Chr. Westermarck, Lektorn Nordenskiöld, Ingeniör-Kaptenen C. O. Sanmark och Universitets Docenten A. F. Sundell såsom ledamöter. Magistern Felix Heikel, Wågmästaren Ab. Landén och Professorn F. J. v. Becker såsom ledamotssuppleanter, samt att Öfwerstelöjtnanten Alfr. Charpentier fortfarande qwarstår såsom bolagets werkställande direktör, warder jemlikt § 7 af bolagets stadgar härigenom tillkännagifwet. Helsingfors den 27 Februari 1878.

Direktionen.

(584(3—2)

Bolagsstämma.

Aktionärerne i Finsta Mejeri-Aktiebolaget kallas härmed till ordinarie bolagsstämma i härwarande Societetshus fredagen den 29 nästkommande Mars kl. 6 e. m. för handläggning af de i § 11 af bolagets stadgar omnämnda ärender. Borgå den 27 Februari 1878.

Bestyrelsen.

(595(3—2)

Till salu!

En landtegendom wäl bebygd, med naturskönt läge, tjugutwå werst sommarwäg, och sexton werst winterwäg från Helsingfors, som har utom utmark etthundra sextio tunneland odlade egor, hwarå födes sju hästar och tjugufem kokreatur utom ungnöt och får, får efter köpslutet genast tillträdas, försäljes med alla inventarier nu genast; närmare upplysningar i saken meddelas af Nohrström i gården n:o 1 wid Eriksgatan i Helsingfors 614

Meteorologiska obserationer.

Mars 2.	kl. 7. f. m.	kl. 2 e. m.	kl. 9 e. m.
Barom., Millimeter	746,3	740,9	737,6
Therm., C. skala	—0,5	0,0	1,0
Vindens rigtning	OSO	OSO	O
» styrka	1	1	2
Himlahvalfv. uts.	4	4	4
Temperaturens lägsta stånd			—1,3.
» högsta »			+ 0,3.
Nederbörd. Millimeter			2,41.
Mars 2.	kl. 7. f. m.	kl. 2 e. m.	kl. 9 e. m.
Barom., Millimeter	738,4	741,0	753,0
Therm., C. skala	—1,5	+5,1	-2,5
Vindens rigtning	V	VNV	NNV
» styrka	0	1	5
Himlahvalfv. uts.	4	4	0
Temperaturens lägsta stånd			—2,5.
» högsta »			+ 5,1.
Nederbörd. Millimeter			1,78.

Kursnoteringar.

Finlands Bank, den 2 Mars 1878.

		Fmk.	Fmk.
		Wexelkurs.	Diskontkurs.
S:t Petersburg	7 dd.	274:—	264:— pr 100 rub.
London	90 dd.	25:55	25:40 pr Liv. Sterl.
Paris	90 dd.	101:70	100:80
Hamburg	90 dd. Rm:	125:20	124:20 pr 100
Amsterdam	90 dd.	210:60	208:90 pr 100
Stockholm	3 dd.	141:50	140:70 pr 100

S:t Petersburg, den 17 Febr. g. st. 1878.

London 25 9/16, 1/2. — Amsterdam 129. — Hamburg 217 1/2 217. — Paris 267 3/4, 267 1/4. — Halfimperial 7:70. — Diskonto 3 3/4 — 4 3/4.

Anmälde resande.

Den 2 Mars. Öfwerste Howe fr. Wiborg, löjtn. Boije fr. Kaukasien, hr Le Bell fr. Perm. handl. Hydén fr. Krist:stad, i Societetshuset; kapten Maconi fr. Krist:stad, ing. Löfström m. fru fr. Terijoki, handl. Kusihilin fr. P:burg, i hotel Wilhelmsbad; mamsell Sewon fr. Wasa, i hotel de Poste; hr Pettersson fr. Norrköping, å Källaren Suomi; hr Enkell fr. Elimä handl. Dahlin m. fru fr. G:karleby, sågwalt. Haglund fr. Jokela, werkmäst. Ljungberg, magist:ne Herlin och Wænerberg fr. Åbo, Glogtn 8; folkskollär. Wahlbeck fr. Liljendal, Manégegtn 7; mamsell Blomberg fr. Stockholm, Konstantinsgtn 7.

Statsjernwägarne i Finland.

Tidtabell för bantågen från och med den 1 December (19 November) 1877 tillswidare.

Wiborg—S:t P:burg. N:o 1.				S:t P:burg—Wiborg. N:o 2.
Wiborg	afg.	7	f. m.	S:t P:burg	afg.	6,15	e. m.
S:t P:burg	ank.	11,15	»	Wiborg	ank.	10,18	»
H:fors—S:t P:burg. N:o 3.				S:t P:burg—H:fors. N:o 4.
Helsingfors	afg.	8,30	f. m.	S.t P:burg	afg.	9	f. m.
Riihimäki	»	11,7	»	Wiborg	»	1,9	e. m.
Lahtis	»	12,59	e. m.	Lahtis	»	6,23	»
Wiborg	»	7,8	»	Riihimäki	»	8,22	»
S:t P:burg	ank.	11,25	»	Helsingfors	ank.	10,40	»
Helsingfors—T:hus. N:o 5.				T:hus—H:fors. N:o 6.
Helsingfors	afg.	5,45	e. m.	Tawastehus	afg.	8,50	f.m.
Tawastehus	ank.	9,35	»	Helsingfors	ank.	12,30	e. m.
Helsingfors—Åbo. N:o 3 och 51.				Åbo—Helsingfors. N:o 52 och 4.
Helsingfors	afg.	8,30	f. m.	Åbo	afg.	1	e. m.
Riihimäki	»	11,15	»	Toijala	»	5,19	»
Tawastehus	»	12,35	e. m.	Tawastehus	»	6,40	»
Toijala	»	2,9	»	Riihimäki	»	8,22	»
Åbo	ank.	6,5	»	Helsingfors	ank.	10,40	»
H:fors—T:fors. N:o 3, 51 och 81.				T:fors—H:fors. N:o 82, 52 och 4.
Helsingfors	afg.	8,30	f. m.	Tammerfors	afg.	3,55	e. m.
Riihimäki	»	11,15	»	Toijala	»	5,19	»
Toijala	»	1,54	e. m.	Riihimäki	»	8,22	»
Tammerfors	ank.	3,10	»	Helsingfors	ank.	10,40	»
H:fors—Hangö. N:o 3 och 92.				Hangö—H:fors. N:o 91 och 6.
Helsingfors	afg.	8,30	f. m.	Hangö	afg.	5,15	f. m.
Hywinge	»	11,	»	Ekenäs	»	6,18	»
Ekenäs	»	2,56	e. m.	Hywinge	»	10,39	»
Hangö	ank.	3,56	»	Helsingfors	ank.	12,30	e. m.
Åbo—T:fors. N:o 52 och 181.				T:fors—Åbo. N:o 182 och 51.
Åbo	afg.	1	e. m.	Tammerfors	afg.	10,30	f. m.
Toijala	»	5,30	»	Toijala	»	2,9	e. m.
Tammerfors	ank.	7,50	»	Åbo	ank.	6,5	»
T:hus—S:t P:burg. N:o 6 och 3.				S:t P:burg—T:hus. N:o 4 och 5.
Tawastehus	afg.	8,50	f. m.	S:t P:burg	afg.	8,30	f. m.
Riihimäki	»	11,7	»	Riihimäki	»	8,29	e. m.
S:t P:burg	ank.	11,25	e. m.	Tawastehus	ank.	9,35	»
Hangö—S:t P:burg. N:o 91 och 3.				T:hus—Hangö. N:o 6 och 92.
Hangö	afg.	5,15	f. m.	Tawastehus	afg.	8,50	f. m.
Hywinge	»	10,34	»	Hywinge	»	11	»
S:t P:burg	ank.	11,25	e. m.	Hangö	ank.	3,56	e. m.

Obs. Från Hangö med N:o 91, från Hywinge med N:o 3 och från Riihimäki med N:o 51 till Tawastehus, Tammerfors och Åbo.

Bantågens gång är wester om Kaipiais efter Helsingfors och öster om Kaipiais efter S:t Petersburgs tid.

Fullständiga tidtabeller för passageraretågen försäljas å alla jernwägsstationer.

G. Strömberg.

J. W. Stjernschantz.

Helsingfors,
tryckt hos J. Simelii arfwingar, 1878.

[ 2 ]

Guld och blod.

Social roman^[1] af Gregor Samarow.

Han igenkände detta ansigte med de sköna och ädla, men så kalla och hånande dragen, hvilket han sett den oförgätliga morgonen i grefve von Wallenbergs hus, och en känsla af djupt obehag öfverföll honom, då han tänkte på, att denne så lysande och högmodige man hade rätt att dagligen närma sig den unga grefvinnan, hvilken likt en feerisk ljusbild sväfvat förbi honom och nu för alltid var försvunnen för hans blick. Det var en dålig känsla, nästan afund och hat, med hvilken han såg upp till prinsens loge, och denna känsla stegrades, då han bemärkte dennes på Fanny så länge riktade kikare och sedan såg den rörelse, som nästan liknade en förtrolig helsning.

Hastigt vände han sig till Fanny och häpen såg han, huru den unga flickan, djupt rodnande sänkte hufvudet mot bröstet. Hon tycktes på en gång ha förlorat hela sitt förra intresse för iakttagelser; stum och nästan rädd satt hon der, och äfven då föresställningen åter började, tycktes den ej för henne hafva samma behag som förut. Hon blickade ofrånvändt på scenen eller, åter rodnande ned framför sig och dock tycktes hon känna, att prinsens kikare ständigt rigtades på henne, ty han tycktes mera sysselsätta sig med henne, än med händelserna på scenen.

Karl kände sig allt oroligare. Under sista mellanakten föreslog han Fanny, att gå ut i foyern. Till hans förvåning afslog hon detta; — det var så svårt att komma ut och sista akten skulle straxt börja.

Prinsen hade lemnat logen och Fanny började åter se sig omkring och hviska några anmärkningar till Karl.

Men då prinsen åter syntes på sin plats och på nytt riktade kikarn på henne, blef hon åter tyst och tycktes med en viss förlägenhet vilja undvika hvarje förtroligare närmande till den bredvid henne sittande Karl.

Full af de mest motsatta känslor, af ängslig oro och oklar fruktan, satt den unge arbetarn der under den sista akten. Han hörde och såg knappt hvad som tilldrog sig på scenen, och Fanny tycktes på samma sätt tagen i anspråk af sina tankar. Orolig blickade hon hit och dit, skyggt såg hon från sidan på sina grannar och hvarken figurerna på scenen eller musiken tycktes göra något intryck på henne.

Då ridån fallit, lemnade prinsen hastigt sin loge.

— Låtom oss vänta ett ögonblick, sade Fanny med rädd röst, tills menniskorna vid utgångarna något delat sig, vi skulle ännu icke kunna komma ut.

De blefvo stående vid ingången till parketten och lät den framträngande mängden draga förbi. Tigande stodo de bredvid hvarandra, det var, som om en kall skiljovägg upprest sig emellan dem, utan att dock det ringaste förefallit, som dertill kunnat gifva anledning.

Allt tomare blef salongen, redan började uppassarne stänga logerna.

— Korridorerna blifva toma, sade Karl, vi kunna gå.

Fanny såg sig rädd omkring, ännu tycktes hon vilja dröja, men trängseln i korridorerna var verkligen förbi och långsamt gick hon mot utgången. Karl Berg bjöd henne sin arm, hon märkte det ej och båda gingo bredvid hvarandra genom den långa korridoren till utgången mot gatan, Karl dyster blickande framför sig, Fanny stundom rädd spejande omkring sig.

Straxt bredvid den af gaslågor klart upplysta gatporten stod prins von Trachenfeld jemte två andra herrar, med skarp blick mönstrande alla förbigående.

Fanny smög sig till Karl Berg, som ville hon dölja sig bakom honom, han kände hennes arm, som berörde hans, darra, utan att hon likväl lade sin hand i densamma. Hon påskyndade sina steg och hastigt gingo båda framåt på trottoiren mot Chaussestrasse.

Prinsen hade, då Karl Berg och Fanny gått förbi honom, äfven lemnat sin plats och följde med sina ledsagare på något afstånd.

Fanny såg sig ej tillbaka, men hon tycktes höra stegen som följde henne. Allt hastigare gingo de framåt mot den vid trottoiren stående vagnsraden.

— Låtom oss taga en droska, sade hon tungt dragande andan till Karl, vägen är så lång.

De voro redan temligen långt från theatern, den stora mängden var förut, trottoiren var nästan tom.

— Promenaden skall göra oss godt i det torra, vackra vädret, sade Karl Berg, i det hans röst antog en hård ton, som annars ej var den vanliga.

— Jag ber dig, hviskade hon, liksom öfverväldigad af trötthet — låtom oss åka, — jag orkar ej mera.

Den ton, i hvilken dessa ord uttalades, var så ångestfull och bedjande, att Karl Berg hastigt stannade och vände sig till en bredvid trottoiren stående droschka. Den var nästan den sista i raden. Han öppnade dörren och ville låta Fanny stiga in.

— Jag är bestäld, sade kusken i likgiltig ton, ni måste gå vidare, men jag tror

[ 3 ] knappt ni mera skall kunna finna någon droschka, de äro alla förut beställda.

— Så måste vi väl gå, sade Karl. — Fanny blef obeslutsam stående vid vagnsdörren, då kom hastigt prins von Trachenfeld fram, medan de båda herrarne som åtföljt honom stannade på något afstånd. Prinsen berörde lätt helsande sin hatt och sade, passerande Karl:

— Ni är i förlägenhet, min fröken, jag har en vagn derborta — tillåter ni mig att föra er hem?

Fanny vände sig med en förlägen bugning åt sidan.

— Jag tackar, sade hon med halfqväfd röst! — hennes styrka tycktes öfvergifva henne, hon stödde sig mot vagnsdörren, bredvid hvilken hon stod. Kusken blickade med nyfiket intresse från sin bock ned på den scene, som började utveckla sig vid hans åkdon och af hvilken han tycktes vänta sig någonslags pikant förströelse.

Hastigt hade Karl Berg skyndat fram. I det han ställde sig nära prinsen och blek, med af vrede glänsande blickar betraktade honom, sade han i hård ton, ur hvars kalla lugn hans länge återhållna inre rörelse framklingade:

— Damen här är ej allena, min herre, och behöfver intet skydd och ingen plats i en obekants vagn.

Prinsen mätte med högdraget frågande blick den nästan hotande framför honom stående arbetaren.

— Hvem är ni egentligen? frågade han hånfullt, och hvad betyder detta opassande sätt? Fröken Fanny, fortfor han, ni har en mycket illa dresserad ledsagare, säg åt honom, att vi äro gamla bekanta och att han här mycket orätt använder sina hotelser. Vi hafva ju tillsammans företagit mången promenad, tillade han med en spefull min, skicka ni lugnt er beskyddare hem! — Nu är ni under mitt beskydd och det är väl något bättre; det är ej vackert af er, att ni ej redan instruerat honom.

Karl Berg kastade en flammande blick på Fanny, som med båda händerna stödde sig mot vagnsdörren liksom hade hon ej mera styrka att hålla sig upprätt.

— Hvad säger den der menniskan? ropade han med dof, rullande stämma, i det han hotande utsträckte handen mot prinsen. Han vågar påstå att han känner dig — är det sanning? tala, jag vill ha svar!

Fanny tycktes samla allt sitt mod och kraft; utan att lyfta ögonen sade hon med matt röst:

— Jag har stundom mött denne herre — han var så vänlig och följde mig hem.

— Det är rätt, sade prinsen, i det han kom fram till Fanny och lade hennes arm i sin.

— Nu kommer ni, min vagn väntar! — och ni, min vän, sade han till Karl Berg, gå ni! — Ni ser att ni här ej mera är behöflig.

Han satte vid dessa ord spetsen af en liten käpp, den han bar i handen, mot hans bröst för att skjuta honom tillbaka, på det Fanny skulle kunna gå förbi honom. Denna höll sig fortfarande tvekande fast i vagnsdörren, men Karl trädde dödsblek med vildt blixtrande ögon så nära prinsen, att hans glödande andedrägt berörde dennes ansigte.

— Vill ni lemna denna dam, sade han i sträf ton, i det hans hand med jerntag omfattande prinsens arm, eller ni skall komma att ångra er oförskämdhet.

En rodnad af vrede spred sig öfver prinsens ansigte, han lössläppte Fannys hand, fattade med en hastig rörelse Karls arm och slungade den tillbaka, hvarvid hans käpp berörde den unge arbetarns ansigte.

Då kände denne en het blodström uppstiga mot sina tiningar, den rasande vrede, han så länge återhållit, kändes som glödande flammor i hans hjerna.

Icke mera mäktig några klara tankar, någon öfverläggning, störtade han på prinsen och medan han med ena handen fattade och sammanpressade hans hals, rigtade han med den andra ett slag mot dennes hufvud som visserligen ej träffade detta, men kastade prinsens hatt till marken.

— Hvilket fräckt anfall, ropade den sednare. Till hjelp!

De båda herrar, hvilka åtföljt prinsen, sprungo fram och angrepo Karl med sina käppar.

Fanny skrek högt och dolde ansigtet i det inre af vagnen mot hvars dörr hon stödde sig. — Den unge arbetarn försvarade sig med förtviflad ansträngning, tillbakastötande än den ene än den andre af sina angripare. Han tycktes i detta ögonblick ej tänka på någonting annat, än den strid han hade att utkämpa.

Några halfvuxna gossar, hvilka drifvit omkring i närheten af trottoiren, skyndade hvisslande och skrattande fram till stället och hade inom ögonblick med mycken vana slagit hatten af en af prinsens ledsagare.

Kusken rustade sig knotande och bannande att stiga ned från bocken. — Då syntes hastigt framskyndande tvenne poliser, med hög röst befallande lugn — på samma gång, framsprängde på midten af gatan med skramlande hofslag en beriden polis.

Pojkarne voro i ett ögonblick försvunne. Karl Berg, som brottades med en af herrarne, blef af konstaplarne fasttagen och hållen.

(Forts.)

↑ Se n:o 52.

[1] Se n:o 52.

[1]