Finlands Allmänna Tidning 1878-03-07

←  N:o 55. Onsdagen den 6 Mars 1878
Finlands Allmänna Tidning

N:o 56. Thorsdagen den 7 Mars 1878
N:o 57. Fredagen den 8 Mars 1878  →
Index.


[ 1 ]

N:o 56. FINLANDS 1878.
ALLMÄNNA TIDNING

Utdelas i Helsingfors hvarje helgfri dag kl. 4 e. m. i de officiela tidningarnas kontor, Kyrkogatan 14; i landsorten å resp. postkontor. — Pris för hel årgång 12 mark, för half årgång 6 mark, för tre månader 3 mark finskt mynt, postarvodet oberäknadt. Lösnummer à 15 penni säljas i tidningskontoret.

Thorsdagen den 7 Mars.

Kungörelser och annonser emottagas i de officiela tidningarnas kontor från kl. 11 f. m. till 2 e. m. och från 4 till 6 e. m. Annonspriset är 10 penni per rad af vidpass 40 bokstäfver. Tidningens byrå: Kyrkogatan 14.

Officiela Afdelningen

Kejserliga Senaten har 5 innnevarande mars till häradsskrifvare i Salo härad utnämnt kronolänsmannen Carl Jahan Markanen.


Kejserlige Wiborgs Hofrätt har den 22 sistlidne februari beviljat häradshöfdingen i Pielisjärvi domsaga Oskar Kyrklund för sjuklighet tjenstledighet på tre månader, räknadt från den 21 innevarande mars, samt tillika förordnat vice häradshöfdingen Magnus von Essen att under tiden förestå domareembetet i nämnde domsaga.


Den 2 innevarande månad har guvernören i Nylands län befriat häradsskrifvaren i Helsinge härad Karl Gabriel Edvard Wegelius, för hans med läkarebevis styrkta sjuklighet, från bivistandet af innevarande års bohlräkningar i berörde härad samt förordnat vice häradshöfdingen Alfred Brander att i hans ställe desamma öfvervara.


Från Finansexpeditionen i Kejserliga Senaten.

Resestipendier till Pariser utsällningen. På det några kunniga och i sitt fack framstående handtverksarbetare må komma i tillfälle att besöka verldsutställningen i Paris under innevarande år, har Kejserliga Senaten den 20 sistlidne februari för detta ändamål anslagit tio resestipendier, hvarje om sjuhundra mark, att af Manufakturdirektionen efter pröfning tilldelas sådana personer, företrädesvis bland idkare af guld- och silfverarbetare, snickare eller trädsvarfvare, tapetserare, trädsnidare eller ornamentsbildhuggare, målare, sadelmakare, bokbindare eller foderalmakare, korgmakare samt krukmakare eller fajansarbetare yrkena, hvilka härvid kunna komma i fråga och äro villiga att af stipendierna sig begagna; hvarhos Kejserliga senaten såsom ett vilkor för stipendiernas åtnjutande bland annat funnit godt föreskrifva det ega stipendiaterne genast vid framkomsten till Paris ställa sig till den Finska kommissionens vid utställningen förfogande i och för biträde vid uppställningen af expositionsartiklarne emot en särskild ersättning af fem francs om dagen för dem en hvar.


Stater för sjömätningsexpeditionerna i Saimen och Pielisjärvi vattendrag. Den 20 sistlidne februari har Kejserliga Senaten gillat och godkänt ett af direktören för lots- och fyrinrättningen insändt förslag till utgiftsstater för sjömätningsexpeditionerna i Saimen och Pielisjäri vattendrag under innevarande år, deri kostnaderna för hvardera förslagsvis beräknats till 11,000 mark. Hvardera Expeditionen utgöres af 1 officer, 1 styrman och 10 man förhyrdt manskap.


Utskänkningsaktiebolag. Den 21 förlidne fedruari har Kejserliga Senaten fastställt ett till Kejserliga Senaten ingifvet förslag till stadgar för Uleåborgs stads utskänkningsaktiebolag.


Icke-Officiela Afdelningen.

Helsingfors.

Finska litteratursällskapets möte den 6 mars. — Upplästes ett utlåtande af skönlitterära utskottet rörande tvänne insända poetiska arbeten, hvilka dock ingendera af utskottet ansågos förtjenta af tryckning. — I anledning af den utlysta pristäflan i finsk dramatik hade tvänne arbeten: „Rakkaus ja velvollisuus” (Kärlek och pligt) samt „Kieletty naiminen” (Förbjudet giftermål) inkommit; de hänskjötos till granskning af skönlitterära utskottet. — Af den nya upplagan af Flomans franska lärobok beslöt skpt låta trycka 1,500 exemplar (ej 1,000 såsom förut var ärnadt). — Nya medlemmar föreslogos och några bokgåfvor anmäldes.

(H. D.)

Nya theatern. Å Nya theatern gifves i dag för sjette gången Henrik Ibsens herrliga dramatiska dikt ”Kämparne på Helgeland”, hvilken fortfarande fyller salongen med intresserade åskådare. I morgon fredag uppföres åter för första gången Verdis gripande opera ”Trubaduren”. Rolfördelningen är följande: ”Leonora”, fru Roeske-Lund, ”Azucena”, m:lle Wessler, ”Manrico”, herr Saloman, grefve ”Luna”, herr Bentzon.

Finska operan. Efter en längre hvila återupptogs i går ”Lucia” med en delvis förändrad rollfördelning. Sålunda innehades titelrollen af m:lle Fohström, som med mycken förtjenst uppbar densamma. M:lle F:s sonora stämma, för hvilken en felaktig intonation tyckes vara en omöjlighet, kunde icke undgå att, i förening med en öfverhufvudtaget plastisk och sann aktion, vinna det bästa erkännande. Också måste man, om man sammanställer denna operas allt igenom italienska naturel med de studier m:lle F. senast bedrifvit, apriori kunnat vara öfvertygad om det förträffliga sätt, hvarpå Lucia såsom musikalisk tanke nu blifvit återgifven. En praktfull blombukett utom många bullersamma framropningar tolkade för m:lle F. den fullbesatta salongens erkänsla. Lord Ashtons roll innehades af herr Kiljander, som oaktadt någon indisposition, varmt och tilltalande framställde den onaturlige brodren. Herr Navratil sjöng „Edgardo” med vanlig bravur och spelade uti sextettscenen med en kraft, som bragte en att glömma den brist på mimik, som tyvärr är ett utmärkande drag i hans ansigte. Om herr Bergholms återgifvande af ”Raimond” finnes beklagligen icke något, hvarken godt eller ondt, att anföra. Han ansluter sig närmast till rollen, hvars sammanhang med händelsen icke kan undgå att synas indifferent. Äfven de mindre partierna utfördes klanderfrit, så att totalintrycket af representationen var godt, så till vida nemligen, som sjelfva musikens innehållslöshet medgaf det. Härtill äfvensom till detaljerna vid utförandet tillåta vi oss att en annan gång återkomma.

th.

M:lle Ida Basilier öfverraskar gladt publiken med tillkännagifvandet, att hon i morgon fredag ger konsert i Ekenäs.

Fettisdags maskeraden å Nya teatern till förmån för den stående teaterns pensionskassa, var ganska talrikt besökt men törhända något mindre lifvad än de föregående. Svårigheten att uppfinna och sätta i scen nya och underhållande program är icke ringa och tvifvel är, huruvida dessa program i någon väsendtlig mån bidraga till dessa maskeraders större trefnad och popularitet. Åtminstone uppvägas säkerligen de dryga kostnader, som executionen af dessa program fordrar, icke af motsvarande valuta i nöje och inkomst. Vi anse derför mera praktiskt att anordna dessa maskerader i likhet med hvad som sker i utlandet t. ex. i Paris, der salongen jämte dess dekoration, beqvämligheter, förfriskningar m. m. anordnas så elegant och komfortabelt för publiken som möjligt men att åt de maskerade sjelfva fritt öfverlemnas att improvisera det gladet fastlagsprogrammet. Dock, teaterns medlemmar obetaget att genom glada maskeradupptåg lifva tillställningen. Vi tro, att hufvudändamålet med dessa maskerader, en god inkomst för pensionskassan, lättare sålunda skulle vinnas.

Konsert af mer än vanligt intresse kommer att efter en vecka eller nästkommande thorsdag gifvas af den berömda Contralto-sångerskan från kejserliga italienska operan i S:t Petersburg, madame Scalchi — Lolli samt af den här redan förut bekanta solisten hos H. M. Kejsaren af Ryssland, herr Albert Zabel.

Sjukdomsförhållandena i Helsingfors. Af 138 anmälda nya sjukdomsfall under senaste veckan voro: tarmtyfus 2, frossa 13, kikhosta 1, rheumatism 2, ros 3, halsröta 6, halsfluss 32, bröstkatarr 62, lunginflammation 1, katarrhalfeber 1 samt mag- och tarmkatarr 15 fall.


Från Rom.

(Forts. o. slut fr. n:o 55.)

Lyckligtvis förmildrades dock dessa barbariska seder efter hand. Dock är det kändt att en Kardinal vid påfven Benedictus XIII:s död höll på att bli hängd af det uppretade folket. Visserligen är det sannt att denne kardinal var ingen annan än den illa beryktade Coscia, ett missfoster, som en lång följd af år hade drifvit stora affärer med kyrkans egendom och kardinals hattar, något som förklarar saken. — Samma qväll, som den nyssnämnde påfven gaf upp sin sista suck, egde en stor föreställning rum på operan. Så snart dödsfallet blifvit kändt afbröts spektaklet och ridån gick ned för ett ögonblick. Då den åter upphissades förkunnades nyheten från scenen. — Godt! — jublade härvid en del af parterren — låt oss då aflägsna oss för att gå och hänga Coscia. Det skall inte stå länge på. Massorna störtade härpå dit; hans palats stormades, och sjelf lyckades han med nöd att förklädd komma undan till ett slott i grannskapet. Emellertid hölls han sedan insperrad på detta ställe under den ny valde påfvens hela regerings tid, något, hvarmed han dock temligen lätt tröstade sig, ty, som han sade, hade han ju fritt husrum och kunde glädja sig öfver att hans förmögenhet under tiden förökades. Vid Clemens XII:s död släpptes han slutligen ut och var oförskämd nog att deltaga i den konklav, som tillsatte Benedictus XIV (Lambertini). Vackra Kardinaler på den tiden!

Men låtom oss efter denna, till försvar för vår generation gjorda återblick vända tillbaka till våra dagar och dessas händelser!

Hur föga vördnadsfullt det än kan låta, så kan jag försäkra er att det är en sak, som långt mera än Pio Nonos bortgång upprört Roms invånare. Till följd af ett kungligt bref af den 2 i denna månad har nemligen priset på tobak, cigarrer och cigaretter stigit ofantligt. Beslutet om denna förhöjning skall väl — såsom det heter — komma att underställas kamrarne, men emellertid trädde detsamma i kraft redan påföljande dag till alla rökares stora förtviflan. Mer eller mindre högljudda och stormiga reklamationer ha i anledning häraf gjort sig gällande, och detta icke minst på de ställen, der dessa varor tillhandahållas allmänheten, men minutörerne rå naturligtvis icke för hvad som skett utan måste endast tillämpa det nya lagbudet. Pressen har icke heller underlåtit att uttala sitt ogillande öfver åtgärden samt till och med satt i fråga huruvida det vore fullt konstitutionelt af regeringen att fatta ett så vigtigt beslut aderton dagar före kamrarnes sammanträde. Man finner äfven detta steg vågadt af en ministèr, som ännu är föga känd och som, efter hvad man dagligen har tillfälle att höra, icke torde komma att helsas med jubel-rop. Detta kabinett, som, efter hvad man vet, ger sig ut för att vara särdeles stämdt för reformer, har sannerligen hittills icke gjort sig kändt för andre sådana än som bestått i att höja skatter. Så stegrade man ju nyss priset äfven på kaffe och socker, ett åtgörande, hvarmed den arbetande befolknigen visat sig särdeles missbelåten.

I allmänhet anser man att Crispi — den nya inrikes-ministern — ännu allt för litet visat prof på förmåga att bekläda denna post. Hans beundrare påstå att han hittills saknat tillfälle härtill. Må så vara! Man torde i sådant fall snart nog bli upplyst huru härmed förhåller sig. Som ni [ 2 ]vet har han för upphöjelsen till denna vigtiga plats i första rummet att tacka sin politiska odyssé förlidet år, hvilken han sjelf tillmätte en särdeles stor vigt; men, att döma åtminstone efter en i München helt nyligen utkommen liten broschyr synes hans uppträdande på denna rundresa icke just vittna om särdeles stor politisk takt vid vissa tillfällen eller i allmänhet ha gjort det intryck, som han beräknat.

Äfven en annan medlem af ministèren saknar sympatier. Denne är Mancini. I allmänhet är man missnöjd med den alltför liberala amnesti, som denne ministèr öfvertalade den unge konungen att bevilja och hvaraf följderna nu visa sig i en oroande grad. Brotten ha nemligen på den sista tiden mångdubblats, och på Sicilien i synnerhet står det särdeles illa till med säkerheten till lif och egendom. Auktoriteterna på stället ha nyss måst reqvirera förstärkning af karabinierer. Af allt detta finner ni att interpellations-ämnen visst icke komma att fattas vid kamrarnes öppnande.


Landsorten.

Kölden uppgick i Joensuu den 28 februari vid soluppgången till 30 grader Celsius. Sedermera har väderleken åter förmildrats och öfvergått till blida och töväder.

(Karj.)

— Från Kontiolaks kyrkoby förljudes en sorglig händelse. En fastbunden hund hade om lördag en vecka tillbaka slitit sig lös och bitit förre landthandlaren Puhakkas lilla gosse i armen två djupa sår.

Barnet infördes under läkarevård till Joensuu.

(Karjal.)

S:t Petersburg.

Finnar i rysk tjenst. Afskedad för sjuklighet: stabskaptenen vid 86:e Willmanstrandska H. K. H. Erkehertig Albrechts af Österrike infanteriregimente Rydman med kaptens rang, rättighet att bära uniform samt pension.

— Enligt telegram från Konstantinopel har furst Tscherkasky, rysk kommissarie i Bulgarien, aflidit i San Stefano.

— Uti Times för den 27 nyssvikne februari finnes intaget följande bref från Konstantinopel, dateradt den 17 i samma månad:

“På jernväg genomreste jag i går de begge arméernas linier och anlände hit från Adrianopel på 24 timmar, i stället för på 12, som man behöfver för att i fredstid tillryggalägga denna sträcka. Såsom jag hade väntat mig fann jag att Konstantinopels besättande af ryssarne och engelska flottans rörelser utgjorde de hufvudsakligaste samtalsämnena. Emedan jag åtföljt de ryska arméerna under hela fälttåget och helt nyligen anländt från deras hufvudqvarter i Adrianopel, vågar jag påstå det jag har mig hvarjehanda bekant om åsigterna, vidkommande truppernas intåg uti Turkiets hufvudstad. Det finnes förvisso skicklige ryske diplomater, som söka ernå bestämda mål likaså väl, som många af de andra stormakternes representanter göra det; men jag är öfvertygad derom att deras skicklighet ingalunda gör sig gällande för en beständig ockupation af Konstantinopel eller sunden vid Bosforen och Dardanellerna. En hotelse derom har kunnat framkastas i ändamål att dermed vinna vissa eftergifter, men de män, som stå i spetsen för de ryska negociationerne äro alltför skicklige och kloka för att begå det stora felet af en fortfarande eller ens en längre ockupation af den ottomaniska hufvudstaden och angränsande sund, så framt icke en intervention af en eller flere andra makter kommer att ega rum, hvilket åter skulle gifva anledning till försvars åtgärder, i motsatt fall onödiga under de orientaliska angelägenheternas närvarande läge.

Önskan att, såsom ett värdigt slut på fälttåget, få intåga i Konstantintinopel, är mycket liflig bland officerarene och soldaterne vid de ryska trupper, som för närvarande äro förlagda emellan Konstantinopel och Balkan. Denna önskan, som icke har något gemensamt med en önskan om ytterligare seger eller nya krigsoperationer, kan likaså väl tillfredställas genom en vänskaplig inbjudning af Porten att genomtåga staden före återvändandet till Ryssland, som genom en beständig ockupation. Ryska armeen har fått nog af strider och besvärligheter, men önskar att, om ock endast för några timmar, få vistas i Konttantinopel, likasom turisten önskar bese vissa orter endast för att sedan kunna berätta att han varit der. I hvarje ögonblick hör jag sägas: Tyskarna intågade i Paris, hvarföre skulle vi ej intåga i Konstantinopel? Ryssarne yttra äfven: “Vi hafva öfvervunnit oerhörda svårigheter då vi öfvergått Balkan, vi hafva utgjutit strömmar af blod för att besegra musulmännernes arméer; med hvad rätt vill då England, som hvarken uträttat eller lidit något, hindra oss att vid fälttågets slut genomtåga hufvudstaden?... Vid alla sina beräkningar, beträffande ett intåg i Konstantinopel, taga ryssarne alldeles icke i betraktande ett möjligt motstånd från ottomaniska regeringens sida och, efter hvad jag inhemtat, är jag äfven fullt och fast öfvertygad derom, att de närvarande relationerna emellan turkarne och ryssarne ingalunda medgifva möjligheten af ett dylikt motstånd.

De befullmäktigade fortsätta allt ännu sina underhandlingar, men kriget är visserligen slut, så vidt det rörer musulmänner och ryssar. De af ryssarne vid sjelfva portarne till Konstantinopel intagna positioner äro sådana att de inom några timmar kunna med betydande styrkor öfversvämma staden, utan att turkarne kunna ens tänka på ett motstånd. Tager man dessa omständigheter i betraktande kan man bilda sig en fast öfvertygelse om det fullständigt onyttiga i engelska flottans senaste rörelser, hvilka endast tjenat till att lika mycket förarga turkarne som ryssane; ty såväl den ena som den andra parten inse fullkomligt väl att ögonblicket gått förbi då denna flotta kunnat vara nyttig för den ena och hotande för den andra, och det kunde möjligen hända att Porten medgåfve ryska truppernas intåg i Konstantinopel, såsom enda medlet att hämnas på en stat, som, enligt dess uppfattning, ovärdigt bedragit densamma. I fall engelska flottan öfverskrider en viss gräns, intåga ryssarne alldeles säkert i Konstantinopel. Men om också denna olyckliga händelse icke inträffar, är det i alla fall mycket möjligt att ryssarne komma att tåga genom Konstantinopel, till följd af en emellan dem och Porten träffad vänskaplig överenskommelse.

De engelske pansarfartygen kunna bränna och bombardera staden; men då något sådant icke kunnat vara på allvar påtänkt, återstår endast att landsätta betydliga truppstyrkor, för att hindra detta intåg. Under sådana förhållanden frågar man sig om det ej vore bättre att återkalla flottan intilldess sakerna blefve utredde emellan turkarne och ryssarne, eller intilldess man kan sända tillräckliga styrkor, i stället för att underhålla ett ganska farligt tillstånd utan alla chanser att uppnå ett praktiskt resultat. Den, som vill frånrycka ryssarne det segerrika fälttågets frukter, bör bereda sig på att handla med ganska betydliga massor landttrupper, och några i Marmora sjön förankrade pansarfartyg kunna rakt af ingenting uträtta emot den ofantliga armeé af krigiska veteraner, som i denna stund är uppstäld emellan Konstantinopel och Adrianopel.

Ryssarne kunna förse sig med lifsmedel på deras gamla komunikations vägar förmedelst hamnarne vid Svarta hafvet, och Rumenien har i detta hänseende förlorat all betydelse. Ryssland har vunnit en ofantlig seger, det kan då icke nekas, och ingen demonstration skrämmer detsamma ifall de fredliga underhandlingarna icke uppnå målet. Förberedelserna till en aktiv intervention böra öfvergifvas eller ock omedelbart erhålla en utsträckning, som står i förhållande till den uppgift man förelagt sig. Ifall nya förvecklingar tillstöta skall man vidtaga åtgärder för att hindra en fiendtlig flotta att inlöpa i Svarta hafvet. Det är onödigt att uti sådana ögonblick, som de närvarande, förringa förhållandenas betydelse; och det är derföre jag äfven sökt att så mycket som möjligt framställa dem i deras rätta dager.

De ryske generalerne hafva genomgått en hård skola, erhållit lärdomar, hvaraf de dragit nytta. Trupperne anföras af snillrike porsoner, sådane som Gurko, Skobeleff, Radetskij, Imeretinsky och denna armée, med hvilken Europa ett ögonblick dref gäck (?!) har utbildats till ett kraftigt krigsverktyg i händer, som förstå att använda detsamma.

Adrianopel är fullkomligt lungt. Handeln går såsom förr, alla magasiner, alla handelsbodar äro öppna. Selim II:s namnkunniga moské är omsorgsfullt bevarad och alla andra offentliga byggnader skyddade”.


UTRIKES.

S:t Pet. Herold beledsagar notisen om fredsslutet med följande reflexioner: ”Ett ärofullt krig har på ett ärofullt sätt slutats och ändamålet med detsamma: de slaviska kristnes befrielse, har fullständigt uppnåtts. En lösning af hela den orientaliska frågan är detta visserligen icke, utan blott af den del deraf, som specielt angick Ryssland. Häraf kommer det sig, att vi här kunna hängifva oss åt en odelad glädje, och det oaktadt nödgas erkänna, att ännu många frön till förvecklingar återstå; de ligga å ena sidan deri, att det allt ännu förefinnes en möjlighet att en eller annan makt kunde vilja protestera mot detta fredsslut, hvarvid naturligtvis Ryssland och Porten gemensamt måste möta angreppet, och vidare deri, att sedan den ena sidan af den orientaliska frågan blifvit löst, de öfriga sidorna af densamma, nemligen de grekiska och romerskkatolska kristnes befrielse, äfvensom det definitiva bestämmandet af hvad som skall ske med sunden och de vid dem belägna fästena, nödvändigt erfordra en lösning, som ännu någon tid kan hålla verlden i




Guld och blod.

Social roman[1] af Gregor Samarow.

Derjemte förstod han äfven, att genom inkastade anmärkningar och afsigtslösa förefallande frågor lifva henne till allt öppnare meddelanden. Snart hade han, utan att förråda någon nyfikenhet, hört den i sig sjelf så enkla historien om hennes förflutna lif och hans meniskokännedom sade honom, att allt hvad hon berättade honom, var sant. Nästan ville det gripa honom liksom en maning af hans samvete, då han sade sig, att ett fortsättande af förhållandet till denna flicka pålade honom ett ansvar, som han ej var i tillfälle att öfvertaga. — men denna väckelse försvann lika hastigt som den kom. — Hennes allt eldigare strålande ögon uppvärmde honom allt mer och mer. — Hvarföre skulle han låta en så tjusande blomma orörd stå vid sin väg, så älskligt doftande mot honom. En annan skulle dock plocka henne, om han gick förbi. Lifvet är så kort och sällsynta äro lyckans varma ljusblickar.

Prinsen steg upp och tog iskylaren från sidobordet och löste med någon möda den mörka flaskan ur den fast sammanpackande ismassan.

Han fyllde de höga glasen med det knappt perlande vinet, i hvilket några frusna flingor simmade, och sade, höjande sitt glas:

— Nu min lilla Fanny, måste vi besegla vår vänskap efter gammal, god sed, och så som våra hjertan och själar funnit hvarandra, så måste äfven det fremmande ordet försvinna mellan oss — vi dricka duskål!

Hon tvekade ej mera, den fugtiga blicken i hennes glänsande ögon hängde vid hans mot henne böjda ansigte, hastigt steg hon upp, trädde sin arm genom hans och tömde i ett långt drag glaset med den iskalla vätskan, som i sig inneslöt så mycken förborgad glöd.

— Nu är du min! utropade han sedan, i det han tryckte henne intill sig och betäckte hennes mun med heta kyssar. Min Fanny — min väninna, min älskade! — säg mig nu det lilla ljufva ordet, som på älskligaste sätt uttrycker vara hjertans förbund — säg mig nu: Jag älskar dig!

Han frigjorde henne för ett ögonblick ur sina armar och såg in i hennes af längtansfull glöd skimrande ögon; — hon log mot honom och sade, sagta visserligen,men djupt och innerligt:

— Jag älskar dig!

Och åter tryckte han henne intill sig, — åter betäckte han hennes mun och kinder med brännande kyssar, — åter och åter fyllde han hennes glas och begärligt insög hon den kylande drycken, som ständigt tände nya flammor inom henne.

Derute drogo molnen öfver den nattliga himlen och inhöljde stjernorna i sin dunkla slöja; — hon tänkte ej mera på stjernornas aflägsna kalla ljus, — hon tänkte endast på honom, som uppväckt henne till kärlek, glädje och lycka och i hvars armar hon sällhetsdrucken glömde det förflutna, framtiden och hela verlden. — — —

Då prinsen sedan i sin vagn fört henne hem och med löftet att i morgon besöka henne, skiljts från henne, — då hon i sin boning, i dessa små rum, hvilka hittills så trångt begränsat hela hennes lif, återfann allt så som hon om aftonen lemnat det med Karl, — då rörde sig väl i djupet af hennes själ en känsla af vemod, när hon tänkte på den förgångna tiden och den allvarlige vän, som så troget sörjt, för henne; — men snart försvann denna känsla under det heta rus, som höll hennes blod i svallning. — Trotsigt brusade det upp hos henne, — hennes natur törstade efter lycka och njutning. — Hvarför ville han förneka henne det, hvarefter hon längtade, hvartill hon var skapad? — Ack! hon gladde sig nästan öfver den olycka, som befriade henne från honom och nu äfven böjde honom, som för henne velat vara en så sträng förmanare till inskränkning och försakelse, under en sträng och obeveklig makts hand.

Hon skakade på hufvudet för att bortkasta alla tankar på det förflutna — hon ville njuta lifvets lycka och fröjd, — och då allt en gång var förbi, så ville hon åtminstone ega minnet af att i fulla drag ha tömt njutningens bägare.

Då hon slutligen nedsjönk på sitt läger och trötthetens djupa sömn omslöt henne, — då hade det förflutna ingen plats i hennes drömmar, — på rosiga moln hvilade hon i prinsens armar och sväfvade med honom längre och längre in i det bländande, ljusuppfyllda fjerran.


Försjunken i dyster tystnad hade Karl Berg blifvit bortförd mellan de båda polisbetjenterna, — han hade ej mera gjort något försök till motstånd, endast genom några dofva suckar hade han gifvit tillkänna sitt djupa lidande. Lugnt steg han ur vagnen, då hon stannade framför stadsfängelsets väl tillslutna ingång, och utan motsträfvighet gick han mellan sina båda följeslagare genom den fästningsartadt skyddade porten, hvilken öppnades på den ene polisens starka ringning.

Trots den djupa apati, som följt på den fruktansvärda sinnesrörelsen, — trots den likgiltighet, med hvilken han i detta [ 3 ]spänning. Hvad den förra punkten beträffar, så vore det ju möjligt att England, men knappast mera Österrike, skulle protestera mot fredsslutet; den som gjorde det, finge bära ansvaret för en konflikt, och detta ansvar skulle blifva så stort, att det knappt är troligt att någon makt, icke ens England, skulle hafva mod att inför hela verlden, som längtar efter fred, åtaga sig ansvaret för framkallandet af ett nytt krig. Man skall på den sidan sannolikt åtnöja sig med några demonstrationer och slutligen vända sig till vigtigare frågor. Och dessa föreligga redan, ty på samma gång den slavisk-kristna verldens öde blifvit på ett så lysande sätt afgjordt, träda som sagdt numera äfven de öfriga punkterna i den orientaliska frågan så mycket skarpare i förgrunden och fordra enträget ett allvarsamt afgörande; ty det torde vara svårt att säga, hvarför bosnierns eller grekens lott icke skall vara jemngod med bulgarernes. I fredsfördraget hafva visserligen allmänt hållna löften gifvits Bosnien och äfven de andra provinserna hafva fått löften om reformer; men sedan man nödgats tillgripa sådana medel som det nu slutade svåra kriget, emedan Porten icke ville och kunde hålla sina löften, så hafva dessa nu icke vunnit i värde, och bättre garantier måste också väljas för de nämnda provinserna. Att finna sådana skall blifva den härnäst sammanträdande konferensens svåra uppgift...”

De österrikisk-ungerska delegationerna skulle sammanträda i dag den 7:de mars, och det anses som ett faktum, att det gemensamma ministeriet genast skall förelägga en utomordentlig kreditfordran till rustningar. Det stora såkallade ”kronrådet”, hvari detta beslut fattades, hölls den 24 sistlidne februari i Wien under kejsarens eget presidium, räckte från kl. 1 om middagen till kl. 6 om aftonen och öfvervarades af de tre gemensamma ministrarne (Andrassy, Bylandt-Rheydt och Hofmann), de ungerska ministrarne, Tisza, Szell och Wenckheim jemte hela det cisleithanska kabinettet. Enligt Wientidningen Presse öppnade grefve Andrassy förhandlingarna med att gifva en skildring af den utländska ställningen, hvarvid han framhöll att Österrike-Ungern måste betrakta flere punkter i de rysk-turkiska fredspreliminärerna som till den grad stridande mot dess intressen, att det under inga omständigheter kunde gilla dem och måste fordra deras upphäfvande. Såsom sådana puukter betecknade ministern isynnerhet de stipulationer, som angingo Bulgariens framtida organisation och dess besättande med ryska trupper, hvilket i sjelfva verket skulle göra Bulgarien till en rysk provins. Den föreslagna konferensen åsyftade, hvad Österrike angick, hufvudsakligast att få dessa punkter förändrade, medan Dardanellerfrågan och frågan om Bessarabiens afstående till Ryssland först kommo i andra rummet, isynnerhet den sista, då Donaus frihet också måste uppfattas såsom ett tyskt intresse och derföre nu kunde anses tryggad. Men för att Österrike med behörigt eftertryck skulle kunna uppträda på konferensen, ansåg ministern det vara nödvändigt att förelägga delegationerna en kreditfordran, uti hvilken det till militära förberedelser, hvilka ej kunde nogare specificeras, begärdes en penningesumma af 60 millioner gulden. Grefve Andrassy bevisade utförligt att han ingalunda framkom med denna fordran för att straxt verkställa en mobilisering, utan fördenskull att han var i behof af penningarne till ett ryggstöd, en assurance, med hvars tillhjelp han kunde med nödigt allvar uppbära Österrikes intressen gentemot Ryssland. Det var alls icke säkert att krediten skulle blifva begagnad, snarare trodde han sig kunna garantera för fortsättningen af sin fredspolitik ifall penningarne blefve honom beviljade. Uttryckligen påpekades vid detta tillfälle att krediten icke var en fordran från krigsministern utan från diplomatin, och att den först och främst skulle möjliggöra en diplomatisk, icke en militär mobilisering. På grund af denna framställning bemyndigades grefve Andrassy till att förelägga nämnde kreditfordran och det blef derjemte från alla sidor starkt betonadt, att detta beslut ingalunda var liktydigt med att penningarne skulle behöfva användas. Riksfinansministern Hofmann förklarade, att meningen med denna fordran var, att grefve Andrassy kunde inställa sig på konferensen med kronans, regeringarnes och representationernas tillit, för att han med eftertryck skulle kunna förklara att det bland Rysslands fordringar funnes några, hvilka, om de ej blefve aflägsnade, skulle tvinga Österrike-Ungern att gripa till vapen. Man ville hellre upptaga kampen nu, än senare låta densamma sig påtvingas. Ehuru “kronrådet“ var ense om att på antydt sätt påminna Ryssland om dess löften att taga hänsyn till Österrikes fordringar — det fälldes yttranden om att ”man måste frelsa Ryssland från sig sjelf” då de nationella partierna i detta land taga mer och mer öfhand — blef regeringens fredliga tendens dock starkt betonad från alla sidor, och man hänvisade till det analoga fallet i fjor somras, då intet bruk blef gjordt af tre månaders bevillningen. Grefve Andrassy uttalade det hopp, att ej blott den ungerska, utan också den österrikiska delegationen skulle understödja honom; af den bekanta delegationskonferensen hade han fått det intryck, att det öfvervägande flertalet af de delegerade godkände hans politik och åsigter. För öfrigt var hans uppfattning den, att Österrikes ställning på konferensen skulle vara gynsam; Tyskland skulle blifva sin mäklareroll troget, aldrig verka emot, men i många fall för Österrike, och på England kunde man obetingadt lita. Ja, om det kom derhän att de beviljade penningarne skulle användas, hade han all anledning att tro att de med lätthet skulle knnna anskaffas från England.”


Telegrafunderrättelser.

Berlin d. 4 mars. I dag hafva från Widdin och London inträffat mera lugnande underrättelser om det politiska läget. I Berlin gläder man sig öfver fredsslutet. De ryska fonderna stiga på börsen.

Österrikarnes inmarsch i Bosnien nära förestående. Grefve Andrassy har riktat en anhållan till Berlin om hjelp för åvägabringandet af fredligt förstånd med Ryssland. Bismarck har förklarat, att ett försvagande af Ryssland lika litet ligger i Tysklands intresse som ett dylikt af Österrike. I följd häraf har krigspartiets inflytande i Wien sjunkit.

Wien d. 4 mars. Uppgiften att man redan i Österrike skridit till mobiliseringen af några armékorpser, hvilka under befäl af erkehertig Albrecht skulle besätta Bosnien och Herzegowina, är förtidig. Oaktadt regeringen är besluten härtill, har dock ingenting i saken företagits, emedan den allmänna meningen starkt uttalar sig häremot. Om regeringen skrider till plötsliga, hårda åtgärder, vore allvarliga oroligheter att befara. Hon skall sannolikt närmast bemöda sig om att få ockupationsfrågan reglerad med delegationerna.

Insurgentkorpserna i Herzegowina växa, enl. Polit. Korr.; de träffa anstalter, för att öfverskrida Narenta och angripa Mostar. Samtidigt skulle en hufvudkorps intränga i landet, för att afskära turkarne från Serajewo. Insurgenterne förklara sig vilja nedlägga vapen, om de erhålla en kristen regering.

Rom d. 4 mars. I väl underrättade kretsar försäkras, att Leo XIII har för afsigt att inom kort lemna Rom.

London d. 4 mars. I öfverhuset förklarade lord Derby: ”Fredsvilkoren innehålla icke turkiska flottans afträdelse. (Bifall). Krigsskadeståndet är nedsatt från 40 till 12 millioner pund sterl. De egyptiska inkomsterna icke berörda.”

London d. 5 mars. Enligt en depesch till Daily News från San Stefano stadgar fredsfördraget Dobrudschas utbytande emot Bessarabien, ifall Rumänien samtycker.

Krigsministern Hardy yttrade om krigsbudgeten, att densamma väsentligen är en fredsbudget. Arméns helsotillstånd förträffligt. Reservens tillstånd mindre tillfredsställande. Den sistnämnda räknade omkr. 110,000 man och skulle i nödfall understödjas af 400,000 man militäriskt utbildade hjelpkrafter. Försvaret af de britiska handelshamnarne var under öfverläggning, men man kunde nu ej armera forterna vid Humberfloden med tunga kanoner.

Petersburg d. 6 mars. Agence russe yttrar: Vi hafva skäl att tro, att makterna återkomma till sin första idé d. v. s. sammanträdandet af en kongress af ledande ministrar, den mest praktiska vägen att komma till en allmän uppgörelse.

Konstantinopel d. 4 mars. De ryska och turkiske fullmäktige, som undertecknat freden, skola qvarstanna i San Stefano för att reglera detaljerna. Utrymmandet af Konstantinopels omgifningar skall begynna efter ratifikationen af den definitiva freden, som torde ega rum inom 14 dagar i Petersburg. I fredsvilkoren, hvilkas offentliggörande betecknas såsom omedelbart förestående, fordras äfven reformer i Armenien. Bulgariens ockupation af ryska trupper skall vara nedsatt till 6 månader, hvilket dock torde behöfva bekräftelse.

Wien d. 5 mars. Flere blad betona, att Ryssland har skäl att glädja sig öfver fredsslutet. Det öfriga Europa väntar tålmodigt på den autentiska texten i känsla af att de svåraste kriser ännu äro att öfvervinna. — Fremdenblatt menar att det saknas hvarje förevändning att vidare uppskjuta konferensen; nu måste det visa sig om Rysslands ord äro allvar då det velat inrymma åt garantimakterna det sista ordet. Att rubba det stora resultatet af kriget, de kristnes befrielse, derpå tänkte ingen. Österrike fordrar intet, som strider emot öfriga makters verkliga intressen. — Neue freie Presse menar, att Ryssland låtit alla fordringar falla, som inneburo en konflikt med England, men finner intet tecken på en dylik hänsyn emot Österrike.


Officiela och legala kungörelser.

För att winna laga fastställelse uti halfwa Karjala eller Kesti skattehemman 5/24:dels mantal n:o 16 i Mieslahti by af Paltamo socken, Kajana härad och Uleåborgs län, enligt Häradsrättens utslag af den 21 sistlidne September fattade beslut. Får jag härigenom tillkännagifwa för dem, som tro sig hafwa bättre rätt till sagde hemman, göra sin lagliga anmälan för Häradsrätten i Paltamo socken inom natt och år sedan denna kungörelse blifwit tredje gången införd på Finlands Allmänna Tidning och Suomen Wirallinen Lehti. Paltamo den 29 December 1877

Anti Karhu.
606(3—3),

Klander af min frejd och hinderlöshet till äktenskap anmäles inom natt och år efter det denna annons warit tredje gången i landets officiela tidningar införd hos Pastorsembetet i Ruskeala.

Kristina Paulsdotter Sorjonen,
tjenstefticka.
519(3—1)

Undertecknad kallar sig hädanefter Oskar Magnus Nurmi. Helsingfors, den 4 Mars 1878.

Oskar Magnus Johansson.
629(3—2)

Lediga tjenster.

Som öfweruppsyningsmanstjensten wid tullwerkets under byggnad warande nya ångbåt kommer att under innewarande år skötas af wikarie, alltså warda



ögonblick betraktade verlden och sitt öde, ryste han dock, då den tunga dörren med ett lätt gnisslande tillslöts, då han hörde riglarna skjutas för och dörrvakten två gånger krinvrida nyckeln i låset. Denna dörr utgjorde den ogenomträngliga muren mellan den stora, rena och fria verld, i hvilken han lefvat, och den fångenskapens verld, som nu öppnade sig för honom och hvilken i sina dystra, obekanta djup inneslöt så mycken dold fasa, så mycken förbrytelse, fruktlös förtviflan.

Hade frihetens verld äfven gifvit honom endast kamp, möda och arbete, så älskade han den dock och älskade henne kanske ännu mera för arbetets, ansträngningarnas och förhoppningarnas skull — han fruktade denna mörka fänglseverld så mycket mera ju mindre han kände den, då från dess regioner endast då och då i vanställda och öfverdrifna, men alltid fasaväckande berättelser, enskilda meddelanden trängt till honom. Om han äfven kände sig fri från skuld och hoppades snart bli frigifven, så måste dock skuggan från denna dystra verld den han nu måste genomgå, ständigt häfta vid hans lif, som hittills flutit så lugnt enformigt och stilla och hvars behag och förhoppningar voro för honom förlorade, efter det hon, åt hvilken han egnat all sin sträfvan, vändt sig från honom och förnekat honom.

Med sänkt hufvud skred han förbi posterna, hvilka stodo på den inre sidan af ingången och med medlidsamma blickar betraktade den inhemtade fången. Han infördes i den vakthafvande konstapelns rum, och här uppgaf den ene af hans ledsagare i korthet anledningen till arresteringen. Karl Berg lyssnade tigande, och endast då på konstapelns uppgift ett våldsamt angrepp på fredliga personer lades honom till last, motsade han det fast och bestämdt, men utan vrede eller häftighet.

— Det är föga plats öfrig, sade vakthafvande konstapeln, — endast i cellen hos den sköne Edvard, hvilken ännu hårdnackadt kallar sig baron Steinheim, är ännu rum, — låten föra honom dit, — denne kan ju ej stå i förbindelse med den andre och det är ej att bofara att de tillsammans skola göra några öfverenskommelser.

— Hvad heter ni och hvad bor ni? frågade han sedan strängt och kort, i det han genomträngande och forskande betraktade Karl, som ville han i sitt minne söka, om han redan förut sett detta ansigte.

Karl Berg uppgaf lugn och säkert sitt namn och sin boning.

— Det är bra, sade konstapeln, man skall försäkra sig om, att edra uppgifter äro riktiga.

En plötslig förskräckelse fattade den unge arbetarn, han tänkte på att polisen skulle synas i hans boning, och en rodnad af blygsel och ovilja uppsteg i hans ansigte. Sedan tänkte han äfven derpå, att man der skulle träffa den gamle Rehfeld, denne så djupt förbittrade fiende till stat och samhälle, och att deraf måhända en för hans gamle vän, hans barndoms vårdare, obehaglig, ja farlig, strid kunde uppstå.

Dessa tankar, hvilka ett ögonblick uppfyllde honom med oro och nästan lät honom ångra, att han nämnt sin boning, om han äfven hastigt fattade omöjligheten, att länge kunna förhemliga den, visade sig i den oroliga rörelsen i hans anletsdrag, och denna rörelse undgick ej konstapelns skarpa blick. Han gjorde likväl ingen anmärkning deröfver, antecknade uppgifterna och sade sedan:

— Enligt befallning måste ni visiteras och edra penningar och alla hvassa föremål borttagas. — Jag råder er att ej försöka motstånd och nödga mig till tvångsmedel.

— Jag skall ej motsätta mig utförandet af lagliga påbud, svarade Karl Berg, hvars fullkomligt åter lugna besinning lät honom inse, att hvarje motstånd från hans sida endast kunde försämra hans sak och försvåra hans befrielse. Han följde polistjenstemannen i ett sidorum, der denne, då han nu visade sig så villig och foglig, med största möjliga skonsamhet undersökte honom och borttog hans ur, en fick-knif och hans börs.

De borttagna sakerna och penningarna blefvo upptecknade i protokollet och derpå sade den vakthafvande fängelsetjenstemannen till den bredvid stående dörrvakten för de inre fängelserummen:

— För fången till rummet numero 12 till föregående undersökningsfängelse!

Karl Berg följde dörrvakten genom en matt upplyst lång gång, i hvilken stegen i den djupa nattliga stillheten hemskt återljödo, till en nästan vid slutet af densamma belägen dörr, hvilken i stora svarta siffror var betecknad med nummern 12.

— Jag råder er, unge man, sade dörrvakten, en gammal mager man med trumpet ansigte, hvilket ett stort, grått skägg till hälften betäckte, — jag råder er, att med den person ni skall finna i er cell, ej söka någon närmare bekantskap, — det är en farlig menniska, som endast skulle bringa er obehag om ni inlåter er med honom.

Den gamle såg dervid på den unge mannen, hvars kraftiga, smärta gestalt och de öppna anletsdragen tycktes ingifva honom deltagande, med ett uttryck på välvilja medan han stack nyckeln i låset.

(Forts.)

[ 4 ]hugade sölande härigenom uppmanade att inom fjorton bågar efter det denna kungörelse warit första gängen iFinlands Allmänna Tidning införd,samma dag

oräfnab, till ©eneraltullbircftionen inkomma med fina ansökningar om berörde wilariat, åtföljba af författningsenligt intyg öfwer fökandens behörighet att föra befäl a finfft ångfartyg. Helsingfors af ©ene» raltuHbireftionen ben 1 MarS 1878. Enligt befallning: 634(3—2) O. F. Gylling.

Till Guvernören öfwer Wasa län. Säsom bilagda afffrifter af twä utaf förre Von»

den Samuel Henrilsfon Ranta ben 31 MarS 1865 och ben 8 Januari 1866 utfärdade stuldsedlar samt ett Kejserlige Wasa Hofrätts ben 4 April 1868 gifna ut» slag utroifa, har jag pä grund af miv å ffulbfeblarne tecknade borgeSförbinbelfe, nödgats inlösa befammas hela innehall, ben förra med sjuhundra tjugu marf och skuldsedeln af den 8 Januari 1b66 med ättahunbra marf jemte å beSfa frän ffulbebrefrcenS procents ärlig ränta, samt bejiutom data upplupen utbetala i ersättning för rättegångSfoftnab m. m, fjorton mar! 30 penni. Dä emellertid, på sätt Ärono» länsmannen Jernbergs »äcslutna bewis utreder, Samuel Ranta öswergislvit hemorten och bet icke är fänbt hwar han för närmaranbe uppehåller sig. för» anlSteS hos Herr Guvernören jag, idet affeenbe 1 § uti lejserliga förordningen om preskription af den 9 November 1868 föreskrifwer, härigenom ödmjukast an» mala mitt i fråga warande sordringSanspräk hoS Samuel Ranta med anhållan att bewis beröm mätte ät mig utfärdas, för att istadgad ordning uti all» manna tibningarne kungöras. Wasa ben 21 Januari 1878. Henrik Henriksson Luoma d. a. SytninaMian i Ilmola sockens Lahti by.

summor

(bom.)

gen.

Knut Åkesson. Fullmakt i» blanco för i»»ehafwaren mola ben 10 Januari 1878.

Bewittna:

Afsirift:

häraf. 31» Henrik HenrikSs. Luoma d. a. Sytningsman iLahti bi) af Ilmola f:n. (5. grans Lindberg,

3. Hesfeliuö.

af densamme.

"Till Bonden Isak Andersson Hanuukfela betalar undertecknad wid anforbran fjuljunbra tjugu (720) marf med dera löpande sex procents ränta. Valuta befommen som härmed reverseras. Ilmola dc» 31 Mars 1865.

Säger 720 mark. Samuel Henrilsfon Randa. (bom.)

Vonde i Lahli bi)

För ofwanrcueiscilldc summa mcd utfäfl ränta går unbertecfnab i full proprieborgen. Dag fom ofwa». Henrit Henriksson fuoma. Bo»de i Lahti by (bomärke.)

VewiltnaHedda Hagma». E. H. Hagman, af d:o. Ar 1869 de» 15 MarS mib (aga winterliilget har borgecman» Häradsrätten i Ilmola tingslag intecfuat »eng cgande Luoma |4:br(o mantals skattehemman, 11:0 6 i Lahti by, till säterhct för ofwa»stäc»dc fumma jemte ränta, intygar: Pä Häradsrättens mägnar:

Paul Roschier. ja laöwo» pääUen o'.i maa» feifoman summa» Illa rciljeliä ©ena R. S. Roosilta ylös kauta»u, luomal' le» tulerota palorab,oja sata ylsitoista 111 marffaa ja 21 pennia, jofa läten fuitataan si»a 18 päiwänä maalistuuta 1867. 3. bamnilsela. Cm|låenbe skuldsedels innehall är till fullo betalbt genom i dag Mutad hemma»Sha»dcl om Luoma hem» man. Ilmola den 1 Februari 1873. I.Hannukscla. Bewiltna: E. H. §agmau. 3afot l'abmonilfola (bomärke.)'!

afffrijt. Kejserlige Wasa Hofrälts, i (»torfuifienbömct Ln,' land, ulflag pä be befmär iöönberne Samuel $enrito< so» Ranta och Henrik Hciirilsfoii i'uomci, trän 11.mola socken, anfört öfwer ©iiucrnörcnö i 2Bafa län dl» 8 November sistjörlidna är mcbbelabc utflag, fjmar» medelst Samuel Ranta och Henrik LulXlia blifmit å» lagde att, pä grund af eu utaf ben förre Den 31 Marö 1864 ut|ärbab och af Henrik Luoma, fäiom propric löftesmän, undertecknad sluldfedel, till Öonben Ifat Hailnutsela, från ofioaninimnbe focfen ; utbetala sjuhundra tjugu mavf jcmlc [ej procents ärlig ränta dera frän ffulbebrejroets Datum tills full betalning följde, äfwensom att meb tjugu mark gobtgöra Isak HaunutselllS laa,föfnina.«*fofiuabcr l målet ; lcruti Sa» muel Rauta och Heuril Luoma ändring fött: giswet

Nilclaistad. ben 4 April 1868. Heiferligc Hofrätte» har låtit beswärc» mcd deltill tlöianbe handlingar sig fördragas och fom Samuel Ranta och Hcinit Luou.a härstädcs tnbaft anhällit om anstånd n.ed gälbeus betalning, funna befmären, jcm° litt fongl. förordningen dr» 28 3uni 1798, icke af icejjerlige Hofrällcn lill piöfning uppdagas, utan tom» t

mer ©uoeniörens öfmerflugabe utslag alt lända lill efterrättelse, b,roarjemte Samuel Ranta och Henrik Luoma faunas flyldige att till 3faf Haiinulfcla gälda löfen famt ftcmplabe pappers och sigill afgifterne för b,auS ercmplar af detta ÄejjerUgc Hofrätleos ulflag mcd fem mail trettio penni. Ar och bag fom förut

strifwet flår.

Pä Kejserlige

Waia Hosräits mägnar: S. Ekblom.

I. W. Sabclli. päällen ölen tänään lruu^ päätöffen Illa seisoivan nu» Nimiomics ©. Sernbänltä t)lös fantanu ncljä fataa yhdelsä» 409 marffaa ja 75 pennia, jota täten (>2igiU.)

fuitataan.

186;».

Äelviitnar

3luiaiocUa sina 14 päimänä iyyeluuta 3- Haniiukscla. G. lurbil.

w,

Order:

Werlslälles af H:r Jtronolänömannen Jernberg, Äajtö, ben 31 Juli lb(J8. Göderström," (5.

3.

(Afsllift.)

"Tlll Bonden Anders Johansson Srppclin eller iiuljua betalar unberteduab wid anjortiaii c» f timma

dttaljunbra (800) malt sinflt silflvcr mcd berå procents årlig ränta. Valuta befoinmcii löpande fom härmed reöerferaS. 3lmola ben 8 Januari 1866.

stor

ser

Eager 800 mark. Henrilsfon Randa. Bonde (.bomärle.)

Dag som ofman.

Henri! Hcnrilsson Luoma. Bonde (bomärfc) Bcwittna: Er, Alf. Malmberg, ffrifmen af dito. 3. I. Österberg. Omstäcnde föistrifnings innehall har borgeSmanncn Hcnril Henritsson Luoma genom utmätningötwäng till forbringsegaren betalt, äfwcnsom Lagsölningskostnadcn nio mark, hwaröfwer delta honom till qvitto meddelas. Ilmola ben 5 Februari 1868. G. Jernberg.

Ursproklama», konkurs- och for» dringsmäl.

sex

För ofwanstäcnde summa jemte ränta går jag un- fin egendom, har Rädfiufwurätten genom t bag ut» dertecknad i full proprieborgen säsom för egen sluld. färdad offentlig stämning fattat Handlanden Tallroths pä

©refutor." Nfslrifternas riltighet samt att skuldsedlarne blifmit belagda mcd ftämplabt papper, ben förre till ett be» lopp af sextio och ben febnare med ättatio penni, be» styrla :

granS Lindberg,

I. HcsseliuS. Härmed intygas att förre Bonden Samuel Hen» rilöson Ranta, frän denna sockens Lahti by i fler? års tid roarit hemorten afwiten utan att ländt ärhwarcst han för närwarande uppehäller sig. 3tmola den 18 Januari 1878. G. Jernberg, (£.

ÄronolänSrnan.

Resolution: ©uoernörSembetet har förchaft denna ffrift, bert Sytningömannen frän Lahti by af Ilmola socken Hen» rit HeiirilSfon ?uoma den äldre, hwillcn pä grund af ingången borgen nödgats inlösa twc»»c af förreBo»» den i fagbe by Samuel Hcnrilöfo» Ranta ben 81 MarS 1865 och den 8 Januari 1866 utfärdade ffulbfcblar, ben förra med sjuhundra tjugu marf och ben febnare med ättahundra marl jcmte sex procents ärlig vänta fri»

förffrijningSbagarne och fjorton marf trettio penni iersättning för lagföfningS» och utmätningflfoftnabcr, an» häller att, emedan bemalde ©amuel $enrifsfan Ranta, enligt blfogadt bemiS af wederbörandeftronolänflman, öfmergifmit heniorten, utan att fänbt »vore hwar ha» sig uppehåller, fä anmäla sitt ofmanberörba forbringS; anfpråf hoö Sauiucl Ranta i det affeenbe 1 § uti fejferliga förordningen om preskription af ben 9 November 1868 föreffrifrojr; och jemte bet denna refolu» tion warder Henrik Luoma titt bemiS öfmer berörda anmälan meddelad, åligger bet ho»om att beträffande resolutionens införande i landets officiela tibningar iafttaga föieffriften iofwannämnda nådiga förordning, Wafa lä»S La»dtlc>nsli den 22 Januari 1878. Under Herr Guucr»örcns i länet fiånmaro, Pä ©übernörSembetetS »vägnar: (£. Tollct. Elström, 273(3—3) I. Häradsrättens iE»o sockens tingslag wid hemlikt laglima wi»ttrti»get dc»»a dag fattade beflut, roarba Landtha»dla»dc» Joha» Ryhä»e»S, från NeS° tcrinfaart by i berörbe focfen samtcligc sä mctcrlige som otände borgenärer härmedelst lallade och ftembc lill andra rättegångobageu as inncmaranbe års lagti ma höstting i sagde tingslag, för att dä innan flocfau sju eftermiddagen fina uti Ioha» Ryhä»e»S till lo»» turs ajträbba bo cgande fordringar anmäla och beediga i ben ordning och »vid bet äfivcntyr, fejjaliga fonfurSftabgan af dc» 9 November 1868 löreffrifiua'. Gno focfenS tingsställe, den 13 Februari 1878. Pä Häradsrättens mägnar: G, I. 3ärnefelt. 611(3—2) anledning af ?anbtf)anblarcn Adolf Magnus Durch, v) mans, frän Siautajalint focfenö fijrfobl), dc» 30

wHwiklic Ncvember gjorda anföfning att fä titt fina borgenärer! förnöjande pä en gäng afslä all si» egen» bern, har Häradsrätte» i sagde sockens och Kängas lampi tapclls tingelag, »»»cdclst de»»c dag ntfärbabt offentligt anflag, fållat ilaiibtfjanblarcn

DnrchmanS

(amtlige fa roeterligt fom ofäube forbringiiegare att l'Jånbagen ben 15) April iiäftinftuubanbe är 1878 före klocka:» fju om aftonen inför Häradsrätt.'» sig infinna för att sina fordringar i boet anmäla och bemafa famt med hwarandra twista 0111 bättve rätt till bctaliiiiio ur be afträbba tittgSngarne, allt i ben ordning cd) wid ben päiöljd kejserliga fonfuraflabgan af ben 9Nc,vc!!iber 1868 föreflrifittet; [jmilfet härigenom fungöre«. Rantasaliiii focfenS ttngjftiille ben 15 2)ecember 1877. Magnat: Pä Q&rabträttent 3368(3— 3) Alfred Lindcqwist. anlcbniiig af mcbcrböraiibe stcrbhusdclcgarci! JJv efter aflibne förre JBonbcn 3afoL< Martus gjord anhålla» att fä, mcd ntnjutanbe af afträd.S» och ur« arfroafdrmoii, till dc» afltbneö borgenärer afslä all benneé eftetlnnnabe egenbom och jcmlikt Häradörät> tens i Uleå och ilarlö fodnatl tingslag de»ne dag fållade beslut. fallas Ijäimcb bemälbe aflibnes fä tände som ofänbe borgenärer att å ai^ra rclttegfingSbagen af först i nSntnba tingslag i»falla»dc tjöfteting före fl. 7 e. m. inför Häradorätte» sig infinna för att fina fordri»gar i de» astidncs bo bemafa, bcebiga och fltjtta pä säit och »vid päföljd, »ädiga iörordimige», de» 9 Noucmber Ib6B Ijärom stadgar. Laaoila, ben 3 Sa» nuari 1878. Pä Häradsrättens ma girar : F. O, Möller. 622(3 2) F:d. begäran af Enkcfru Sofia Lilzcll och jemlift $/ .paiabijrättens i Hlaroo, Ruortane och Vlajärrot focfuars tingolag ibag mibtagna btflut »varda aflidne fomnusfioufllanbtmätarcn Josef Litzclls famtlige joi»

-

diiugscgare härigenom fallabc att å jemU rättegångs» dagen af bet lagtima ting, fom »äst efter natt och år härefter i berörda tingslag infaller, före fl. 7 eft, m. fina joibringar i bemälbe aflibncs bo Inför Häradö< rätten anmäla pä fält och »vid de» päjöljD, fejferliga [örotbningen om prcftriplio» i forbriugsmål och om drsftemning, gijmen ben 9 yjouember 1868, innedfil» ler. Tingsslälin iSalmi l)cmmau i Vllamo bi), dc» 29 Cftober 1877. 1

som

samtlige, sä weterlige olände borgenärer, att upprop månbagen den femtonde (15) nästlonimande April, före llockan tolf pä dagen, antingen fjelfroe el» ler genom laglige ombud infinna sig inför RädstufrourättenS första afbclning för att öfwcr berörda an: föfning sig yttra, sina fordringar »ppgifwa och styrla samt med hwarandra troifta om bättre rätt till betalning för desamma, pä sätt och »vid bet äfwcrtyr lejferlig» lonkursstadgan ben 9 Novcmbcr .lB6B päbju» ber; fjroilfct tredje gången tungöres. Äbo Radhus, Ex officio: ben 14 Januari 1878.

t

tadt teNamente: Mina allcllrjoitettu lup^nn ja annan minun lan» lollcni Wilhelm Manniselle Pcrintö oikcude» minun Perinlil oikeuleni kuolemani jällcen »linan lennenlään eölämättä, jola totiStctaan Puumalan KirtonlyläSsä 25 Päiwä Touloluuta 1873.

se

Eslil Rita. <Bom.)

Totistaa :

Johan Miettincn Torpanmies. (Bom.) Kirkonkylästä Otto Wallonen loismics

anledning af Handlanden Fredril August MattS» sons uti c» ben 14 idenna manad ingifwc» skrift

om afträdeS» och unbani tagSförmon, har Räd'!ufwurätten genom ibag utfärdad offentlig stämning tallat Handlande» Mattssons

härstädes

gjorda a»sök»ing

som

jamtfige, sä rocterlige olände borgenärer, att pä upprop thorSdagcn ben tjugotredje (23) nästinstun» banbe Maj, jöre flocfan tolf pä bagen, antingen sjelfme eller genom laglige ombud, inftnna sig inför RädftufmurättenS anbra afbclning, för att öfwcr berörda ansökning sig tjttra, sina fordringar uppgifroa och styr» la '"anit >'!.') hwarandra twista om bättre rätt titt betalning för desamma, pä sätt och »vid bet äswcntyr tejfernga konkursstadgan den 9 November .1868 pä» bjuber; hwiltet andra gängen fungöreS. 2lbo Rad» hus, ben 21 Februari 1878. Ex officio: (Earl Arw. Tollct. 640(3—2) (*«* anledning af Handlande» Frcdril ForSströms %3 säsoln innerjafroare af firman F, Forsström et lomp. uti eu dc» 6 i de»na manad ingifmen striit härstädes gjorda anföfning att med tillgodonjutande af laga förmoner fä pä en gäng till borgcnärcrneS för» nöjanbc afftå all si» och finnan F. Forsström et lomps egendom, har Rädstuswurätten genom i dag utfärdad offentlig ftän'.ning kallat Handlanden Forsslröms och nämnde firmas famtlige sä roeterlige otände bor.genäver, att pä upprop lövbagen den femtonde 05) näßfommanbe juni, före ffotfan tolf pä bagen, antingen sjelfwe eller genom laglige ombud infinna sig in.-

som

för NädstufwurällcnS första afbclning, för

att öjrocr

berörda anföfning sig yttra, fina fordringar uppgifwa och Rrjrfa famt mcd Ijroaranbra tmifta om bättre rätt titt betalning för befamma, pä fatt och »vid bet äf>ue»tyr lcjscrliga fonfurSftabgan ben 9 Noveiijber 1868

päbjudcr; Imiltct första gängen kungörcS. l)iif ben 16 Februari 1878. 639(3—1)

åbo Räd.-

Ex officio:

Earl Ätt». Tollct. £X aulcbniiig af Diåbmanncn Earl Johan Thode»ö yS aniöfan att iä aistä all si» egenbom, mcd unbani tag af färffilbt förtecknade cgobclar, fom ha» anljåUit att fä behålla, till fina borgenärers förnöjai.dc och ber» efter mara föl deras roibare kraf fri, »varda, jcmlikt RädslufwurätlcuS härstädcs de»»a bag beröm saltade beslut, Nädmanne» Thodcos fä wctcrligc fom okcmde borgenärer härincdelst kallade och stcmdc att månbagen dc» 15 förflfommanbe April, flocfan clfwa och före tolf pä bagen, fina uti 9iåb:naiincn Thotcns till to», furs upplåtna bo cganbe forbringar infot Näds!u'wurätten anmäla och bemafa, på fält och i dc» ordning lejs. fonfurGfiabgan af dc» 9 Novmibcr 1868 föreflrtfruet »vid föllust af att rätt till betalning ut be afträbba ttOgångarne. 3afobftabS Radhus, ben 21 Ic>»u>iri 1878. Pä 3iåbftufroiirättcii^ mäguar: 267(3—3) I.8. Pc,it;i». benne dag utfärdad offentlig Hämning har >^^>cdclst

  • v»- 9cåbftufmurättrn i anlebning af -panbcisbofrjåu

låren Sfaf Emanuel 9Ralanbet< ben 28 förlibne Januari ar Stabflufrourätten uppLigna a»sök»i»g alt fä till fiiui boigenärciS förnöjanbe pä en gäng afflå all sin egenbom, fattat bemälbe äßalanbetfl famtlige fä »vetcrligc, fom ofänbe forbrinategave att månbagen ben 15 näfifommanbe April sist före flocfan tolf pä bagen sig hos 'Jiåbfluimuvättcn inställa famt fina forbringat fä anmäla cd) bemafa fom uti kejserliga fon» furSftabgan dc» 9 SRoöember 1868 fägcs »ib förfuji .if nll rätt till betalning ur de afträdda tillgängarne, h>var?»ii »vederbörande Ijannebelf] anbra gången unber* rätta*. SEamin trforB »!'ädhuo<, ben 11 Februari 1878. ' Pä 9iåbftirtturätteiis »vägnar: Pvocopc.

619(8—2) Jrebtl! Mil Wabflufmurätten uppå anhållan af gröten Al» vy ranbra ©aniellfon »»cdelst denne dag utfärbab of» fentlig stämning fallat aflibne gabrifi-boftjåttaren .^iarl Fredrik s)anieloioiiS famtlige sä meterligc som ofänbe forbringsegare att mSnbacjeu dc» 3 Mars »ästkom» mande år 1879 sist föce tlocfan tolf pä dagen fftift« ligen eller muntltaen fina iorbringar härstädcö anmala »vid dc» påjöljb, fom uti kejserliga förorbningen dc» 9 November 1868 om pveftription i fordring^' mål och om årafläiiining fägel, marber hälmcdclst anbra gängen aflmäiiueligcn tillfännagifmct. Tamuierfors 3cåbljus, ben 18 Februari 1878.

Pä Nädstufiuurättcuö »vägnar

gvcbrif Procopc. 620(3—2) l^nlicjt forbttnglegarene» i Handlande» L. WiSsingS fonfurö »vid sammanträde dc» 20 i»»c» »varande Februari beröm fattade beflut, fallas bcmälde fotbtingfegate härigenom att ä>,yo fammanträöa mån; bagen ben l^ instundande Mars fl. 6 e. m, igärde» no 4 »rid SDtariegatan ide»na stad för att bringa till flutligt aigövanbe de wid feuafte fammaolräde jöreroorbua ärenben om fonfursboets förwallniog och realifering, gode mSnnenl avroobe m. m.; och erinras ,alt fiänmaranbe borgenärer fä nöjas med de närma» ranbef beslut. Helsingfors ben 28 Februari 1878. 51J9(3—5 lJ9(3— ©obe männen. Ctorbringfeoarene uti Herrar Otto Spränger & E:oS O till fonfurS upplåtna bo behagade fammantiäba hos unbertecfuab onodagen den 20 Mars ti 4

Tcstamcnts- och arfsallgclägenhcte..

ur protokollet, jörbt »vid lagtima härads min = Utbrag tertingel ,»cd Puumala focfens tiugslag, å Mict, tula säg 1 Hitettula by och berörde focfen, ten 31 Jaitnar i 1878.

8 31.

MiettulaSta,

Kirjoittaja itaarl Welandcr." som i Rätten uppläslcs. Och jemtc det sökandens ombud medelst prestbewis styrkte att testator aflidit den 26 sistlidnc November anhöll han om undcrrät» tclsc hwad hanö hufwudman iaffecnde a testamentets tillgodonjutande hade att iakttaga ; dera l Rätten

Nefolwcrades: lemlilt 3 K 18 kap. H. 8., åligger det sökanden att genom bewittnadc afslriftcr af detta protokoll lem» na aslidne Ritas osriga närmaste arfwingar del af ifrägalvarandc testamente, hlvillct dc ino:u natt och är

dercfter äga ilaga ordning tlandra, om de sig dcrtill befogade finna wid förlust af slit rättighet federmera och bör fdtandcn förse sagde afhandling med stempladt papper af fem marks »värde. Som afsadcS, dä söta»» dcns ombud anmälte, att de» aflidnc cfterlemnat arf» »vingar, hlviltaS wistclse nu »vore otänd, anhöll att fä genom testamentets införande iFinlands allmänna tidningar lcmna dem del deraf, hwartill Häradsrätten genom särslildt afsagdt utslag samtyckte jcmtc det sökanden tillsades att tellamentet tre skilda gänger borde införas i landets officiela fäwäl fwenska fom finska tidningar. Ort och lid förulstrifne.

Pä Häradsrättens loh. Edw.

egenftap af tillfall ombud för korparen Wilhelm I

wägnar:

Poppius.

607(3-2)

Auktioner. H^andagen den 18 Mars försaljes a auktionskammaren iÄbo for bctäckandc af frakt, tull etc. ett frän B rdeaur inkommet kärl Cognac. Widare underrättelser icmte prof erhälles hos Herr L. Schroder i Abo, hos hwilkcn nämnde kärl finnes. Helsingfors den 2 Mars 1878. Stcnius 6 C:o 633(3-2)

Enskilda uotifitatioltcr. Diverse.

"^

i Helsingfors Utssänlniilgsaktirlio behagade iammanlräda till ordinarie bo» lass lagdftämma i det af!cc»dc fom 21 i bolagets stad> gar föreslriwcr möndagc» den 8 April 11. 7 e. m. uti stadens RädhuS. HelsingforS, de» 5 Mars 187«, Styrelfen. 66>(4-l)

Bolagsstämma. Hotel Phocnii Aktionärer kallas till AlticextraBolaget bolagS!c»!ma lördagen den 16 MarS 11. 4 eft. m. > hotellet iör att tligll del af resultatet af stcinmo b.slutet 28 Januari, samt att besluta om den åtgärd hwartill det guwcr a»led»i»g. Hlio dc» 5 Marö 1878. 65?<3 -l) Direltionc». .Vl;i»$«--or«»£'.):&8i*.Aft

«»l»D>«?»>vl»lll«!.>!!»^?.

k). I f. ni. ki. 20. i». kl. 9 c m. 6. Burom.,Milllt«etoi 743,7 740.7 736.5 rhorm., C. clialo +0,5 +1,6 +0,8 Viiiduns rigtning VSV V OSO

Mars

styrka .2 Hirnluhvalfv, iits. 4

Temperaturens la^.su st&nd högita „ n Nederbörd. Millimeter

3 4

... . . +

Kursnoteringar. Finlands Vant, dcil ti Mars

Pä Häradsrättens »vägnar: 626(3—2) Theod. Nyman. anltbniug af »vederbörande sterbhuSdclegares ber» >?^ 0111 giovOa begäran cd) jemlift Häradsrättens i <^D c. 111. för att öjmerlägga och besluta : ■Jllaiuo, åtuovtane och Alajälwi sock»c»ro tingalag i dag Om gälbenäicnS »»dcrhäll tills inftäUclfebagcn; »vidtagna beflut »varda aflibne vicijtiiiiitjsinainien Gli» Om realifering af boet m. m., staf ©ufiafsfon Hcytiopuras famtlige forbringsegare och fä be frånmaranbc nöja sig mcd be närmaranbeS därigenom faflabe att å fjcrde rättegångobaQen af bet beflut. larjtima ting, fom nast ter natt och år härcftel lberörda Wiborg ben 5 Marö 1878. tingslag infaller, [öre fl. 7 ef t. m. fina fordringar i Robert Lybeckc», benuilbe aflibneS bo inför Häradsrätten anmäla pä 661(3 God man,

utt ocfj wid den päföljd, kejserliga förordningen om preffription t foibnngsinål och om Srtflemntng, alf» men dc» '.) November 1868, innchäller. Tingsflällct, 5 Salmi l)iniunin > sJllamo by, dcn^6^ltobcr 1877. Pä Häradorältens wägnar: 627(3—3) Thcod. Nyman. anledning X af Handlande» Johan Tallrothö uti en X^) den 9 dennes iiigifwe» jlviit hälstädcS gjorda a»föl« ning att fa till fina borgenärers föinöjaube ajslä all

frän tcnna Miettula by, inlemnade förre Sagbolhällaren Johan Jakob Mechlin,i afseendc a be» walning ett sälydande. Manninen till sörmon upprat»

Manninen,

Earl Arw. bottet.

287(3—3)

Thoredagen den 7 Mars 1878.

2 4

0,0.

2.3.

0,36.

1878.

Wcrelturö. Diökontlurs. S.t Petersburg 7 dd. 2^l: 50 271: 5N pr 100 rub. London 90 dd. 25: 55 25: 40 pr Liv. Sterl.

PariS

W dd. 101 70 10>»: 80

Hamburg 90 dd. Rm: 125- 20 124: 20) '.10 dd. 210: 60 208- 9<»> pr 100, Amsterdam 3 dd. 141: 50 140: 70) Stockholm S:t Petersburg, den 21 Febr. st. 1878. London 264, l. 5- — Hamburg 222, 323;, 222.;.

Paris

274, 2?3j.

touto 4—5.

Halfimpcrial ?: 52.— Dis-,

Anmälde resande.

Den 6 Mars. General:adj. Jankowskij, hr Holm fr. P:burg, entrepr. Reijman m. syster fr. T:fors, i Kleinehs hotel; baron Standertskjöld, v:h:höfd. Helsingius fr. T:hus, fabrik. Leidesdorff fr. Stockholm, musik. Erikson fr. Lahtis, handl. och possess. Pösö fr. Hiitola, i hotel Wilhelmsbad; ing. Forsström fr. Wichtis, å Källaren Suomi; hr Östergren m. fru fr. T:hus, landtmät. Hannelius fr. Lojo, kr:länsm. Långström fr. Wichtis, Glogtn 8; friherrinnan Mellin fr. Karkku, Regeringsgtn 13; mamsell Forsman fr. Bjerno, Mariegtn 24; fruarna Borgström fr. Forssa, Mariegtn 5 & 7 samt Blom fr. Åbo, Kronohagsgtn 1.


Helsingfors,
tryckt hos J. Simelii arfwingar, 1878.

  1. Se n:o 55.