1.
Av himlens höjd oss kommet är
ett bud, som frid till jorden bär:
"Stor fröjd I skolen höra få,
det eder grant bör akta på."
2.
Ett barn är fött på denna dag,
så var Guds nåd och välbehag.
Det föddes av en jungfru skär.
Kristus, Guds Son, det barnet är.
3.
All jordens tröst han bliva skall
och ljus och hjälp för världen all.
Han är den rätte Frälserman,
säll den på honom trösta kan.
4.
Han förer med sig salighet,
den Gud berett av evighet
åt den som lydig, from och nöjd
i Gudi söker all sin fröjd.
5.
Så märken nu det tecknet rätt,
I skolen finna vägen lätt:
I krubban är det barnet lagt,
som har all världen i sin makt."
6.
Ty må envar nu vara glad
och gå med herdarna åstad
att se vad Gud har oss beskärt
och med sin ende Son förärt.
7.
Mitt hjärta, si, ho lades där
i krubban ned? Märk ho det är.
Det Jesus är, sann Gud och man.
Ej större under spörjas kan.
8.
Välkommen var, o Herre kär!
En gäst när oss du vorden är.
I fattigdom för mänskors skuld
du kom, och Gud är oss nu huld.
9.
Dig ingen nog beprisa kan,
att vår natur du tagit an.
Förnedrat haver du dig så,
att själv du låg på hö och strå.
10.
Om världen ännu större var,
av guld och pärlor prydd och klar,
så vore den dock alltför klen
att vara dig en säng allen.
11.
Dock vilar du, i ringhet klädd,
på fattigdomens hårda bädd.
Det är den kungaprakt du för.
Allt oss till godo du det gör.
12.
Därmed du oss på hjärtat lagt,
att världslig rikdom, makt och prakt
ej någon salig göra kan.
På dem förtröste ingen man.
13.
Ack Herre Jesu, hör min röst:
Gör dig ett tempel i mitt bröst,
uti mitt hjärta bliv och bo,
så har jag tröst och evig ro.
14.
Låt aldrig mig förgäta dig.
Ditt namn ske pris evinnerlig.
Ditt namn med fröjd jag lova vill,
förläna mig din nåd därtill.
15.
Ära ske Gud uppå sin tron,
som oss har skänkt sin ende Son.
Nu mänskors röst och änglars kor
lovsjunge den i höjden bor.
