Geyser/Från Italien
← Alperna |
|
I katakomberna → |
Från Italien.
Mot Venezia.
Milda, mjuka grönska!
Himmel, barnablå!
Kan jag högre önska
än er ljufhet nå?
Nordiskt lynne lenas
vid allt vekt behag,
och mitt hjärta renas
med hvart andedrag.
Lido.
Att ligga och dra sig på Lidos våg,
som lazzaron på piazza,
och skåda allena skyarnas tåg
och fritt låta solen gassa
och känna med himmel och haf sig enad
och från allt jordens elände renad —
ja, det är att njuta i fulla drag
en stilla, blånande junidag
Firenze.
Hvad snillesol! Hur stolt cararran blommar!
I djärfva linjer marmorn slår mot skyn.
Piazzan, loggian stå som helgedomar,
där än den dignande såg himlasyn
och styrkt sprang upp, och ynglingsyr
skrek ut: »Nej, nej! Den jord är ej förbannad,
som sådan fägring en gång födt.
Och skönhetsådern är ej evigt stannad —
ännu en gång den stark kring världen styr.
Då ligger dagens fadda fjantverk dödt,
och konstens herosart står glänsande besannad.