Geyser/Templet upp!
| ← December |
|
Änglar → |
Templet upp!
Templet upp för hvardagslifvet
under mödans långa dag!
Just i veckans söckentider
drabba ödets flesta slag.
Midt i slitet, midt i fäjden
kännas nöd och motstånd störst,
och i vandringsvägens hetta
bränner värst den tröttes törst.
Just den stund, då sorgen möter,
ljufvast är att finna ro,
finna fristad för sin smärta
och en vrå för bön och tro.
Fjärran då från arbetsbullret,
dystert bo och gatans brus
skulle mod och krafter skänkas
i ett stilla tempelhus.
Där hvar pröfvad och förkrossad
kunde ostörd sjunka ner,
kunde lyfta trötta händer
upp till Den, som hjälpen ger.
Och från krogdörr'n droges mången,
när ej templet kräfde pass:
när ej trashank skrämdes undan
af dess kraf på högtidsstass.
När i kyrkans helga stillhet
hjärtat så fått tröst och vård,
bure se'n det ut till lifvet
vördnad för hvar tempelgård.
Och när sabbatsklockan ljöde,
blefve templet då ett rum,
där allt fåfängt utelycktes
och där pladdrets mun stod stum...
⁎
Templet upp för hvardagslifvet!
Under storm och högan sjö,
midt i sorgens alla vågsvall
blifve det den trygga ö!
Blifve det en värmehydda
under tvedräkts kalla da'r,
och ett andra hem på jorden
med en famn från himlens Far!