Gotlands konsthistoria/Öfversigt af bifogade plancher

←  Förklaring öfver konstord

Gotlands konsthistoria av Carl Georg Brunius Öfversigt af bifogade plancher

Rättelser  →

Öfversigt af bifogade plancher.

Enär afhandlingar rörande arkitekturen liksom hvarje annan vetenskap ej kunna rätt förstås utan noga bestämda konstord, så måste i korthet redogöras för härom upplysande plancher för att ytterligare lätta läsarens uppfattning af desamma; helst det är föga behagligt att vid genomseende af figurer, hvilka åtfölja ett större arbete, finna åtskilligt, hvarom man icke kan utan en tidsödande bläddring få någon närmare förklaring. Det är naturligtvis rentaf nödvändigt att väl känna enkla och vanliga konstformer för att kunna med säkerhet inse deras olikartade sammansättningar, hvadan en derför erforderlig uppställning af dessa plancher blifvit iakttagen. Det torde knappt behöfvas att härvid erinra, det jag för undvikande af en onödig vidlöftighet blott framställt sådana föremål, som erfordras för bibringande af ett klart begrepp om de konstverk, hvilka beskrifvas i detta arbete. Här bör jemväl anmärkas, att om samma slags konstformer under den klassiska forntiden ej sällan fingo skiljaktiga förhållanden, så voro under medeltiden dylika egenheter ännu vanligare. Slutligen måste noga påaktas, att vid beskrifning af en sockel en krans en gesims eller ett annat listverk de särskilda konstformerne nämnas efter hvarandra nedifrån och alltuppåt. Utan en bestämd ordning i berörda afseende kan författaren icke meddela och läsaren icke göra sig en säker föreställning om olika konstformers skiljaktiga sammansättningar.

I.

1 och 2 hålkälar. 3 och 5 räta, men 4 och 6 omvända karniser. 7 platt. 8 vanlig och 9 skarpryggig samt 10 öfverfalsad rundstaf. 11 karnisstaf. 12 fasettstaf. 13 rep- eller tågstaf. 14 grund- och uppritning af tandsnitt. 15 skarpkantig rundbåge med rullika knoppar.

16 sockel, som består af regelbunden skråkant med 45 graders lutningsvinkel. 17 sockel, hvilken utgöres af vanlig attisk bas. 18 sockel, som bildas af uppnedvänd karnis med rundstaf. 19 sockel, hvilken har långsluttande skråkant med rundstaf. 20 sockel, som framter brant skråkant och rundstaf. 21 sockel, hvilken utgöres af hålkäl och rundstaf.

22 murhörn eller rätvinkligt språng. 23 afkantadt murhörn. 24 hålkäladt murhörn. 25 rundstafvigt murhörn. 26 tre likstora murhörn eller språng. 27 tre murhörn med två mellanstående kolonner.

II.

1–8 kransar eller gesimser. 1 uppnedvänd skråkant. 2 hålkäl. 3 rät karnis. 4 omvänd karnis. 5 rundstaf och hålkäl. 6 hålkäl och rundstaf med åtskiljande randlist. 7 omvänd karnis och hålkäl. 8 hålkäl och rät karnis med mellangående randlist. Hvartdera af dessa åtta listverk afslutas med en större platt.

9 och 10 båggesimser. 9 består af enkla rundbågar, som hvila på kragstenar och uppbära rundstaf hålkäl och platt. 10 bildas af dubbla trebladiga rundbågar på kragstenar samt af karnis och större platt deröfver.

11 kolonn, hvilken har fyrkantig och lodrät grundsten, attisk bas med skyddsblad och tärningformigt kapitäl med skråkantig krans. 12 kolonn, som utgöres af sammantryckt attisk bas med skyddsblad och veckpryddt kapitäl med karnisad krans. 13 kolonn, hvilken företer åttkantig och skråkantig sockel med åttkantig och attisk bas. Dithörande skaft, som nedtill är åttkantigt och öfvergår med åtta uppnedvända rundbågar och lika många blad till vanlig rundning, uppbär ett bägarformigt kapitäl med fyra knopprydda blad samt hålkälad och rundstafvig krans.

III.

1 fyrkantig pelare. Grundstenen är lodrät, sockeln liknar en attisk bas, stammen har i hvarje hörn en smal kolonn med attisk bas och tärningformigt kapitäl, det hela krönes med karnisad krans. 2 fyrkantig pelare har stundom fått å hvarje sida en förstärkande pilaster, så att åtta murhörn derigenom bildas, emellan hvilka fyra smärta kolonner uppstå, och hvarje pilaster prydes å framsidan med en grof halfkolonn. På sockeln, som är skråkantig, ha kolonnerne och halfkolonnerne attiska baser med skyddsblad, och de uppbära bägarlika kapitäler med löfverk. Omkring det hela sträcker sig en rundstafvig och karnisad krans. 3 åttkantig pelare. Sockeln utgöres af stora men grunda hålkälar med fina rundstafvar derpå i två afsatser öfver hvarandra. Stammen är jemntjock. Kransen består till nedra hälften af rundstaf hålkäl och platt och till öfra af en uppnedvänd attisk bas.

4–16 olikartade bågar. 4 vanlig och 5 styltad rundbåge. 6 stickbåge. 7 förtryckt båge. 8 låg- och 9 högrakspetsig båge. 10 vanlig och 11 låg spetsbåge. 12 åsnerygg. 13 trebladig rundbåge. 14 rundbåge med trenne blad, hvilka siras med näsor. 15 trebladig spetsbåge. 16 spetsbåge, som innehåller två trebladiga spetsbågar och deröfver en trebladig ring.

17–20 olikartade korshvalf, hvilka föreställas i grundritningar och genomskärningar. 17 korshvalf, som utan kant- och korsbågar har rundbågiga och vågräta kappor och liknar två halfcylindrar, hvilka med räta vinklar skära hvarandra. 18 korshvalf, som jemväl saknar kant- och korsbågar och företer raka uppåtgående kappor. 19 korshvalf med enkla kant- och korsbågar samt kupiga kappor. 20 korshvalf, hvilket med enkla kant- och trestafviga korsbågar har kupiga kappor, som tillsammans likna ett kupolhvalf.

IV.

1. 3. 5. 6 äro yttre och 2. 4. 7 inre dörromfattningar i rundbågsstil med grund- och uppritningar. 1 yttre omfattningen, hvilken är rundbågig, har å hvarje sida ett murhörn, som uppgår från och företer lika framsprång med sockeln och sluter sig med en vanlig skråkant till omgifningsmuren. Breda poster på hög tröskel intaga midten af murtjockleken och uppbära ett rakt dörrfält. 2 inre omfattningen är rundbågig och såväl å sidorna som betäckningen snedsmygig. 3 yttre omfattningen är tvåsprångig och rundbågig. På hög tröskel derinnanför stå breda poster med konsoler, och derpå hvilar ett rakt dörrfält. 4 inre omfattningen är lågrakspetsig och till sidorna snedsmygig, men till betäckningen skarpkantig. 5 yttre omfattningen har å hvarje sida tre murhörn, hvilka uppgå från skråkantiga socklar och uppbära tre skarpkantiga rundbågar. Från breda poster, som stå på hög tröskel, höjer sig en likadan rundbåge med tre rullika knoppar. Inre omfattningen liknar den sistberörda. 6 yttre omfattningen framter å hvarje sida tre murhörn med två kolonner deremellan. Murhörnen sakna socklar. Kolonnerne ha attiska baser med skyddsblad och tärningformiga kapitäler. Både murhörnen och kolonnerne uppbära hålkälade kransar. Öfver murhörnen uppstå skarpkantiga, men öfver kolonnerna rundstafviga rundbågar. På breda poster å hög tröskel hvilar en skarpkantig och trebladig rundbåge med två rullika knoppar. 7 inre omfattningen är till sidorna snedsmygig, men till betäckningen skarpkantig och lågrakspetsig.

V.

1. 2 äro yttre dörromfattningar i spetsbågsstil. För att tydligare ange portalernas väsendtligaste delar uteslutas deras nedersta partier samt planer och inre omfattningar, hvilka kunna utan svårighet uppfattas af följande ehuru helt korta beskrifning.

1. I midten af murtjockleken stå breda poster på hög tröskel. Derutanför ses å hvarje sida två murhörn och ytterst framspringer en fyrkantig pilaster samt deremellan stå tre kolonner. Enligt vanligheten äro grundstenarne och baserne samt kapitälerne och kransarne gemensamma för murhörnen pilastrarna och kolonnerna, men mot vanligheten äro här kapitälerne och kransarne äfven gemensamma för posterna. Grundstenarne äro skråkantiga, baserne attiska med skyddsblad för kolonnerna och kapitälerne krukformiga med löfverk samt kransarne rundstafviga och hålkälade. Öfver posterna, som siras med rundbågar, uppstår ett spetsbågigt och trebladigt dörrfält med tre rosprydda knoppar och deröfver utbreda sig sex rundbågar, hvilka motsvara de nyssberörda. Alla bågarne ha rosiga knoppar och hvarje svickla fylles med ett yfvigt blad. Murhörnen och pilastrarne uppbära skarpkantiga, men kolonnerna rundstafviga spetsbågar. Öfver pilastrarna uppstår ett spetsigt röste med rundstafviga och hålkälade vattenlister, som krönas med en liten knopp. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.

2. Portalen har i midten af murtjockleken poster på hög tröskel och derutanför två murhörn å hvarje sida samt en framspringande pilaster. Emellan posterna murhörnen och pilastrarna ses å hvarje sida tre kolonner. Hvardera af pilastrarna prydes framtill med en kolonn. Grundstenarne äro skråkantiga, baserne attiska med afrundade plinter för kolonnerna och kapitälerne bägarlika med bladprydnader och kransarne hålkälade. Från murhörnen och pilastrarna uppgå skarpkantiga från kolonnerne rundstafviga spetsbågar, men öfver kolonnerne å pilastrarna höja sig helt korta rundstafvar med spetsar och kulor. Från pilastrarna uppstår ett högt röste med hålkälade vattenlister och derpå en liten knopp. På posterna, hvilka ha knopprydda rundbågar, hvilar ett dörrfält, som framter sex flikar och deröfver sex rundbågar, så att de förre motsvaras af de sednare, hvadan sex rundstycken bildas. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.

VI.

1 och 2 äro grund- och uppritningar af tvenne fönsteromfattningar i rundbågsstil. 1 en mycket vanlig omfattning, hvilken är rundbågig och har till det yttre och inre sneda platter och smygar samt i midten af murtjockleken en liten fals för insättande af rutfack. 2 är en likadan omfattning med den skilnad, att i midten af murtjockleken finnes å begge sidor och å betäckningen en rätvinklig karm, som består af sten och tjenar till fästande af rutfack. Här bör erinras, att rundbågsålderns fönster äro merendels helt små och odelade med undantag af somliga å stora korskyrkors gafvelmurar.

3 är grund- och uppritning af en fönsteromfattning i spetsbågsstil. Denna omfattning, hvilken jemväl är ganska vanlig, har spetsbågig betäckning samt ut- och invändigt sneda platter och smygar med en temligen bred men föga framstående karm och en motsvarande midtpost, som uppbär två spetsbågar och derpå en ring. Både karmen posten bågarne och ringen, hvilka intaga midten af murtjockleken och bestå af sten, ha likaledes till det yttre och inre sneda smygar och falsar för anbringande af rutfack. Här bör anmärkas, att enkla odelade fönster utan karmar äfven tillkommit under spetsbågsåldern, men att de vanligtvis äro mycket större än de, som härröra från rundbågsåldern.

4 uppritning af ett rundfönster. Omfattningen, hvilken ut- och invändigt är likadan, består, såsom uppritningen visar, af två skarpkantiga och derinnanför ett snedsmygigt språng. Rosverket, som står i midten af murtjockleken, är till det yttre och inre snedsmygigt. Se vidare härom Första delen och sidan 178.

VII.

1 och 2 äro uppritningar af rundfönster, hvilka till omfattningar och till deri inneslutna ringar utgöras af sten. 1. Denna omfattning, som ut- och invändigt är snedsmygig, upptages af tre ringar, hvilka bilda en helt liten midtöppning, men tre stora svickelöppningar. 2. Till det yttre liksom till det inre består denna omfattning af tvenne afkantade språng och deri inrymmas sex ringar, som i midten ha en större ros och utomkring sex små genombrytningar.

Flere af Gotlands kyrkor prydas med rundfönster, hvilka hålla från 10.0 till 20.0 i inre tvärmått. Dithörande rosverk äro mycket olikartade och till följe af större eller mindre utrymmen mer eller mindre tillkonstlade. Både omfattningarne och rosverken ha falsar för fasthållande af rutfack. Små rundfönster, som bestå af hela hällar, äro snedsmygiga och sakna rosverk.

3 och 4 äro grund- och uppritningar af gluggar i rundbågsstil. De yttre omfattningarne äro rundbågiga, men de inre merendels lågrakspetsiga och utan undantag både ut- och invändigt rätvinkliga. I midten af murarna, men ganska sällan i deras ytterkanter stå smärta kolonner, hvilka ha attiska baser med skyddsblad och tärningformiga kapitäler med kransar och uppbära små rundbågar. Någon gång äro omfattningarne till det yttre tvåsprångiga, men aldrig till det inre.

5 och 6 grund- och uppritningar af en glugg i spetsbågsstil. Af uppritningarna visar 5 gluggens yttre och 6 dess inre utseende. Äfven här är hela omfattningen rätvinklig, men betäckningen utåt spetsbågig och inåt lågrakspetsig. I midten af murtjockleken står en kolonn, hvars bas utgöres af en hålkäl med ring derpå och hvars kapital är bägarlikt med knopprydda blad och derpå krans. Kolonnen uppbär två små spetsbågar, och deröfver ses en fyrbladig ros. Gluggarne, som vanligtvis äro föga mindre än dörröppningarne i rund- och spetsbågsstil, räknas i hvartdera af tornen från fyra ända till tjuguåtta.

7–12 äro ljusöppningar, hvilka merendels hålla vidpass 2.0 i inre tvärmått. Dessa omfattningar, som utgöras af hela hällar, intaga murarnas ytterkanter och äro utåt snedsmygiga, men öppna sig inåt mot stora rätvinkliga fördjupningar med lågrakspetsiga betäckningar. 7 och 8 äro fyrbladiga ljusöppningar, af hvilka den förra står öfver hörn, men den sednare våg- och lodrätt. 12 är trebladig med vanlig ställning. 9 har grekisk och 10 latinsk korsform, som någon gång begagnas till mindre fönster. 11 liknar ett inutåtsvängdt Andreaskors, hvilket är ganska ovanligt.

VIII.

1 uppritning af ett triumfkors. Christusbilden framter lifsstorlek och har liljekrona och korsgloria samt en spik genom begge fötterna. Ringen betecknar en segerkrans, och föreställer alltså frälsarens segervinning. Korsets ändar prydas med fyrbladiga fördjupningar, och deri inrymmas evangelisternas sinnebilder. Se Tredje delen sid. 360, 361.

2 grund- och uppritning af en fial, som företer höga baldakiner och löfprydda rösten och knoppar samt en fyrkantig spira med bladverk å kanterna och en större och en mindre korsblomma å spetsen. Se Tredje delen sid. 349, 350.

3 uppritning af en inkörsport. Liksom Gotlands kyrkogårdar under medeltiden fått större och mindre portar, måste sådana då blifvit uppförda vid prestgårdar och bättre hemman. Vi ha ofvanföre sett vid kyrkogårdar ganska många portar, af hvilka de fleste likna små byggnader med rösten och kroppåstak och ha tunn- eller korshvalf samt sittnicher och poster med dörrfält. Af portar, som infört till boningshus, äro deremot få öfriga, och af dessa stå de fleste enstaka utan tillstötande hägnader eller närbelägna bostäder. Här angifne inkörsport ses ett stycke vester om Bro kyrkogård och är synnerligen väl bibehållen både till sidomurar båge och tinnar samt ett krönande ringkors. Se Andra delen sid. 6, 7.

IX.

1 och 2 äro grundritningar af S. Laurentius eller S. Lars i Wisby. Då kyrkan företer ganska sällsynta egendomligheter, hvilka ingalunda kunna rätt uppfattas af perspektiviska teckningar, ha vi ansett oss böra här meddela säkra grundritningar, helst inga sådana hittills blifvit bekantgjorda. Väl framter kyrkan en grekisk korsform, men då södra vestra och norra korsarmarne äro nära dubbelt så breda som långa och ett vida lägre kor med halfrundt utsprång intager östra korsarmens plats, så visar sig denna anordning vara högst ovanlig. Härtill kommer, att fyra grofva pelare blifvit så uppförda, att de ha öfver hälften mindre afstånd från korsarmarnas hörn än sinsemellan. På detta sätt har den egentliga korsbyggnaden fått fyra mycket stora och ett hälften mindre korshvalf, och de fyra qvadraterne, som bildas af korsarmarnas vinklar och samma pelare, ha deremot blifvit betäckta med fyra synnerligen små sådana. Då korshvalfven ha högst olika storlek men alldeles lika höjd, visar sig denna betäckning både ovanlig och oharmonisk. I ganska betydlig mån ökas dessa egenheter genom vidsträckta gallerier, hvilka inåt ha mycket olika bågöppningar och från golfplanen ej mindre olika höjd. Oss veterligen är Throndhjems domkyrka i Skandinavien den enda, som framter liknande, men ingalunda fullt likadana gallerier. För att åskådliggöra denna egna anordning i S. Lars lemnas en nedre och en öfre grundritning, af hvilka man kan ej allenast få ett klart begrepp om samma anordning utan jemväl nogsamt inse byggnadens öfriga förhållanden till dörr- och fönsteröppningar samt uppgång till korets takhvalf m. m. Se vidare härom Första delen sid. 227–244.

---