Gotlands konsthistoria/Akebäck
| ← Follingbo |
|
Barlingbo → |
| På Wikipedia finns en artikel om Akebäcks kyrka. |
Akebäck.
Från Follingbo ligger Akebäck, som är annex dertill, ½ mil söderut. Trakten kring denna liksom kring flere angränsande kyrkor är alldeles slät ganska bördig samt helt och hållet skoglös. Akebäck består af aflångfyrkantigt skepp, fyrkantigt kor och halfrundt utsprång i öster sant fyrkantigt torn i vester. Hela byggnaden är uppförd af huggen och tuktad kalksten. Skeppets korets och utsprångets socklar äro skråkantiga. Tornets socklar, hvilka ha en likadan anordning, äro vida större och högre.
Skeppet, som invändigt håller i söder och norr 19.6 samt i vester och öster 32.7, har platt brädtak och företer intet spår efter något takhvalf. Ett större spetsbågigt fönster å södra och ett mindre rakslutet å norra sidomuren äro sednare utvidgningar och de ha karmar poster och bågar af trä samt jerngaller. Triumfbågen, hvilken är halfrund, har vanställda dynstenar.
Koret, som invändigt sträcker sig i söder och uorr 14.4 samt i vester och öster 13.9, betäckes med ett tunnhvalf på vederlag i förstnämnda riktning. En ingång å södra sidomuren nära vestra ändan är till inre hälften igenmurad. Yttre omfattningen utgöres af ett murhörn å hvarje sida, och derinnanför stå poster på hög tröskel. Murhörnen uppbära en skarpkantig rundbåge. På posterna, hvilka äro smala, hvilar ett rakt dörrfält. På östra murhörnets yttre sida föreställes en man, som ligger vidöppen och håller i begge händer en staf. Ett utvidgadt fönster med jerngaller finnes å östra sidan om ingången.
Utsprånget, hvars inre bredd utgör 11.2, har ett halft kupolhvalf. Der märkes intet fönster eller spår efter något sådant. Ett muradt altarbord, som står i utsprånget, har en rätvinklig skifva af oslipad kalksten. En altarprydnad, hvilken höjer sig på detta bord, är arbetad af trä uti dålig barockstil.
I tornet finnas tre afdelningar öfver hvarandra. Första afdelningen, som invändigt håller i söder och norr 17.7, i vester och öster 17.5 samt i murtjocklek 4.6, uppbär ett spetsigt korshvalf med raka och uppåtgående kappor. Å södra sidomuren nära östra ändan är en ingång. Yttre omfattningen har poster på hög tröskel och derutanför ett litet och ett stort murhörn å hvarje sida. De inre murhörnen sakna grundstenar, men de yttre hvila på socklarna. På alla murhörnen ligga hålkälade kransar. Posterne uppbära en trebladig båge, och murhörnen skarpkantiga rundbågar. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Å östra sidan om inre omfattningen ses en rund något framskjutande vigvattenssten med spetsbågig betäckning. Denna fördjupning har 1759 blifvit tillsluten för att begagnas till fattigbössa. En motsvarande ingång å norra sidomuren är helt och hållet igenmurad. På midten af vestra sidomuren märkes ett temligen stort fönster i grekisk korsform. Den yttre omfattningen är spedsmygig och den inre har lodräta sidor med sneda smygar och lågrakspetsig betäckning. Tornbågen, hvilken är lika bred som första afdelningen, har lågspetsig betäckning och hålkälade dynstenar.
Andra afdelningen, hvartill man uppkommer på en stege genom ett hål i takhvalfvets vestra kappa, har på midten af södra sidomuren en liten ljusöppning och på midten af vestra något högre upp en liten rund sådan. Det visar sig påtagligen, att det hål, hvarigenom man uppkommer tll andra afdelningen, är en vårdslös uppbrytning, som härrör från en sednare tid. Det tyckes, som en trappa uppgått genom södra sidomuren och blifvit igenmurad.
Från den andra afdelningen uppleder en stege till den tredje. Der märkas två gluggar å hvarje sida. En midtkolonn i hvarje glugg uppbär tvenne små rundbågar. Kolonnerne ha hålkälade baser och likadana kapitäler i omvänd ställning. Skaften, hvilka äro smärta, qvarstå åt vester norr och öster, men deremot ses trästycken åt söder. De yttre omfattningarne, som äro rätvinkliga och rundhågiga, ha alla blifvit något förbättrade med tegelsten. De inre omfattningarne äro rätvinkliga och lågrakspetsiga. Tornet, hvilket har inåtdragna sidomurar, uppbär en spira, som öfvergår från fyrkant till åttkant.
I kyrkan står en kalkformig dopfunt af kalksten. Foten är rund och hålkälad. Mellanstycket har öfverst en ring. Skålen är nära halfklotformig med sexton kanter, af hvilka hvardera prydes med ett vanligt blad. Kring brädden ses en fasettstaf. Hela höjden utgör 3.3 och skålens yttre tvärmått 3.2.
Skeppet koret och utsprånget äro samtidiga och tornet är något yngre. Öppningen emellan skeppet och tornet tillhör det förras vestra gafvelmur, hvarmed det sednare saknar förtagningar. Då likväl östra tornmuren hvilar på vestra gafvelmuren, så ha bådadera behöfliga samband med hvarandra. Enär skeppet icke har någon egen ingång, måste en sådan funnits på midten af vestra gafvelmuren. Alltså har den stora öppningen, som tillkommit för ett blifvande torn, varit igenmurad, så att blott en ingång deri kunnat inrymmas eller har den vid tornets byggnad blifvit uppbruten.
Kyrkan har enligt en förteckning från medeltiden blifvit 1149 uppförd[1]. Ala kyrka, hvars skepp likaledes betäckes med platt brädtak, har äfven tillkommit nämnda år. Att koret i förstberörda helgedom har ett tunnhvalf, röjer äfven en hög ålder. Vi kunna således med ganska goda skäl antaga, att Akebäck liksom Ala uppstått på nämnda tid, hvadan de äro bland de äldsta på Gotland. Ehuru begge dessa helgedomar äro såsom konstverk föga betydande, så äro de genom kännedom om deras byggnadstid ganska märkvärdiga i konsthistoriskt afseende.
- ↑ Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 312.