Gotlands konsthistoria/Follingbo
| ← Endre |
|
Akebäck → |
| På Wikipedia finns en artikel om Follingbo kyrka. |
Follingbo.
I sydvest ¾ mil ifrån Endre ligger Follingbo uti den fruktbara dalgången mellan Klinte- och Slitehamn. Vägen emellan dessa kyrkor är till största delen helt smal, men temligen god. Sistnämnde helgedom består af ett aflångfyrkantigt skepp, ett fyrkantigt torn i vester och ett nära fyrkantigt kor i öster. Kyrkan är uppförd af huggen kalksten i ganska olika dimensioner, så att somliga qvaderstycken äro dubbelt högre än andra, och så att några motsvara ända till tre skikten. Qvaderstenen står till stor del på kant. I tornets södra sidomur står en häll, hvilken är 8.7 lång och 4.3 hög. Somliga skikten äro helt tunna, och några qvaderstycken stå på ända i hörnen.
Skeppet, som håller i inre bredd 23.7 och i längd 40.1, har socklar, hvilka utgöras af hålkäl och rundstaf samt derpå en mindre skråkant. I den vestra ändan af den södra liksom den norra sidomuren uppstår från socklarnas skråkant en pilaster, som är 2.8 bred och 0.3 tjock. Vid korets ombyggnad måste de motsvarande pilastrar, hvilka funnits å östra ändarna af sidomurarna, blifvit bortbrutna. På midten af hvarje sidomur märkes en pilaster, som är 1.6 bred och lika tjock som de nyssberörda. Skeppet har enkla rundbågiga gesimser, hvilka äro lika tjocka som pilastrarne och prydas med hålkälade och rundstafviga kragstenar.
Ett platt brädtak betäcker skeppet, som i södra sidomuren nära vestra ändan har en ingång. Å hvarje sida af portalen står en kolonn emellan inre poster och yttre murhörn. Kolonnerne, hvilka uppgå från socklarna, ha attiska baser med skyddsblad. Skaften äro smärta och afsmalna uppåt. Kapitälerne äro tärningformiga med afrundade hörn och prydas med en lilja å hvarje sida. Kransarne för kapitälerna och murhörnen äro rundstafviga och hålkälade. Posterne, som äro breda och stå på låg tröskel uppbära en skarpkantig rundbåge. På kapitälerna hvilar en rundbåge med rundstafvigt hörn. Från murhörnen uppstår en skarpkantig rundbåge. Inre omfattningen är snedsmygig och rundbågig.
Tvenne små rundbågiga samt ut- och invändigt snedsmygiga fönster med mycket höga bröstningar finnas å södra sidomuren. Af två likadana fönster å norra sidomuren har det vestra blifvit i sednare tid utvidgadt. Nära östra ändan af den södra liksom af den norra sidomuren har ett ganska stort fönster blifvit uppbrutet. Vid korets ombyggnad har den ursprungliga triumfbågen blifvit borttagen. Då den nyare triumfbågen, hvilken är spetsig, blifvit i en sednare tid förfuskad och öfverkalkad, så kan dess anordning icke med noggrannhet uppgifvas. Det visar sig likväl, att den haft afkantade hörn och framtill en kolonn å hvarje sida samt en öfverensstämmande betäckning.
Tornet, som har alldeles likadana socklar som och är samtidigt med skeppet, har ansenlig höjd och innehåller tre afdelningar öfver hvarandra. Första afdelningen, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 13.8 samt i vester och öster 14.1, betäckes med ett tunnhvalf på vederlag i förstnämnda väderstreck. Afdelningen, hvilken är låg, har å vestra sidomuren haft en rundbågig ingång, som blifvit med ett yttre murstöd tillsluten. Öfver ingången finnes ett spetsbågigt fönster, hvilket är till det yttre och inre snedsmygigt och härrör från den sednare medeltiden. Tornbågen, som har halfrund betäckning, saknar vederlagskransar.
I skeppets vestra gafvelmur inför en raksluten ingång till en trappa i tornets södra sidomur, vid hvars vestra ända en likadan ingång öppnar sig till andra afdelningen. Nedan vidtaga stegar. Å södra liksom å norra yttersidan märkes vid andra afdelningens början en liten skråkantig indragning.
Tredje afdelningen har å hvarje sida två rundbågiga gluggar, hvari midtkolonner uppbära små rundbågar. Alla kolonnerne äro i behåll. Baserne äro skråkantiga och kapitälerne tärningformiga med afrundade hörn. Kolonnerne och bågarne stå i gluggarnas rätvinkliga ytterkanter. Inre omfattningarne äro rätvinkliga och rundbågiga. Öfversta murkanterne prydas med grunda gesimsbågar utan kragstenar. Tornet uppbär en hög spira, hvilken öfvergår från fyrkant till åttkant.
Koret, som invändigt sträcker sig i söder och norr 23.6 samt i vester och öster 28.7 och håller i murtjocklek 4.6, har socklar, hvilka utgöras af en skråkant och derpå en platt med rundstaf samt öfverst en platt och hålkäl. En pilaster å sydöstra liksom en sådan å nordöstra hörnet är 3.6 bred och 0.3 tjock. Till dessa pilastrar, som uppgå ifrån socklarnas hålkälar, sluta sig förtryckta gesimsbågar med löfprydda knoppar och fördjupade svicklor. Ett spetsigt korshvalf, hvilket har raka uppåtgående kappor, utgör korets betäckning.
Å södra sidomuren finnes en ingång. Portalen har å hvarje sida tre kolonner mellan murhörn med skarpryggiga rundstafvar. Ytterst å hvarje sida framskjuter en fyrkantig pilaster, hvars inre hörn har en skarpryggig rundstaf. Framför och nära intill hvarje pilaster framstår en smärt kolonn. Grundstenarne äro skråkantiga, baserne tryckta attiska med skyddsblad för kolonnerna, kapitälerne krukformiga och bladprydda, kransarne rundstafviga och hålkälade. Poster, som stå på hög tröskel och framte två halfva och åtta hela rundbågar, uppbära ett trebladigt dörrfält med tre rosiga knoppar, och derpå utbreda sig sex tillspetsade bågar med flikiga knoppar, af hvilka en saknas. Alla svicklor fyllas med stora blad. På kolonnerna hvila rundstafviga, på murhörnen och pilastrarna likartade spetsbågar. Pilastrarnas kolonner motsvaras af en rundstafvig spetsbåge. På pilastrarna och deras kolonner uppstår ett röste, som har lemningar efter rundstafviga och hålkälade vattenlister samt öfverst en knopp. Portalen består af slipad kalksten. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.
Öster om ingången finnes ett stort spetsbågigt fönster, hvari en midtpost med motsvarande karm uppbär två trebladiga spetsbågar och derpå tre ringar. Yttre omfattningen är snedsmygig derpå rätvinklig, inre blott snedsmygig, men karmen posten och bågarne äro ut- och invändigt snedsmygiga. Å altarväggen ses ett spetsbågigt vida bredare men lika högt fönster, hvari tre poster och karm uppbära fyra trebladiga spetsbågar och derpå nio ringar, som i midten bilda en sferisk sexkant. Den yttre omfattningen har rundstaf skråkant skarpryggig rundstaf och rätvinklig platt, men den inre är snedsmygig. Karmen posterne bågarne och ringarne äro till det yttre och inre snedsmygiga. Å norra sidomuren har i sednare tid en ingång blifvit uppbruten till en sakristia. I korets gafvelröste märkes en liten snedsmygig och rundbågig ljusöppning.
Altarbordet är muradt, men skifvan är af bräder och derpå står en eländig altarprydnad i fransyskt maner af år 1744.
En rund och kalkformig dopfunt af huggen och oslipad kalksten saknar prydnader. Foten är hålkälad, botten afrundad och sidorna raka. Denne dopfunt tyckes ej vara synnerligen gammal. Hela höjden utgör 3.0 och skålens yttre tvärmått 2.1.5.
Enligt en uppgift från medeltiden har denna kyrka blifvit 1222 byggd[1]. Nämnda årtal tyckes för skeppet och tornet, hvilka äro utförda i ren rundbågsstil, ganska antagligt; men koret, som röjer en sen spetsbågsstil, kan icke ha tillkommit före 1400.
Det är märkligt, att man här liksom flerstädes på Gotland vid de kyrkor, hvilka under den sista medeltiden uppstått, ej förstått välja sådan kalksten, som motstår vittring. Skeppet och tornet ha föga lidit af luftens åverkan, men koret deremot har, ehuru minst två århundraden yngre, blifvit i hög grad angripit af vittring. Man har nemligen för de äldre partierna undvikit petrifikatförande kalksten, men tvärtom för koret tillgripit oolithartad sådan.
Den höga och mycket långa bergssträcka, hvilken öfverfares från Wisby till Follingbo, är liksom vid det förra så äfven vid ¼ mils afstånd från det sednare stället ganska brant. Ungefär ¾ mil ifrån Wisby i Follingbo socken under bergsbranten ligger på norra sidan om och vidpass ⅛ mil från stora vägen Rosendal; en egendom, som assessorn J. Dubbe bildat af tre bondhemman. För ett halft sekel sedan anlade samme man å den nära 100 fot höga bergsbranten ett lustställe, hvilket han efter sig kallade Jacobsberg, och han lät med stora bokstäfver inhugga detta namn i bergväggen. Der byggdes ytterst på en framskjutande bergshöjd ett fyrkantigt tornlikt lusthus sex låga våningar högt. Detta lusthus bestod af fyra grofva hörnpelare af tuktad kalksten, mellan hvilka en träbyggnad var uppförd, så att tre öppna gångar öfver hvarandra voro å trenne sidor anbragta. I närheten af samma lusthus byggdes af huggen kalksten ett litet grafkor med platt trätak, hvari en ljuskrona, som blifvit funnen i ruinen af S. Olofs kapell, upphängdes. Detta grafkor, hvilket 1827 invigdes af biskopen i Wisby, inrymmer trenne små likkistor, hvari Dubbes tre döttrar hvila. Ifrågavarande ljuskrona, hvilken S. Olof skall medfört från Norge och hvilken skall vara omkring 800 år gammal, utgöres af sex snerkelprydda armar med vanliga ljuspipor och snerkelblommor deröfver och den håller 1.5 i tvärmått och lika mycket i höjd och är utförd i enkel barockstil och kan ingalunda vara mer än 300 år gammal. På bergsluttningen anlades en liten täck trädgård, och å bergslätten påfylldes jord för gräsplaner och blommor, och sandgångar gjordes mellan dervarande vilda träd. Fullrunda gudabilder i halfnaturlig storlek blefvo flerstädes uppsatta i klippväggarna. Vid denna villa, som är temligen stor, uppfördes några mindre hus för tjenstefolk. Man kunde med blotta ögonen från dervarande lusthus skåda tjugo landskyrkor, och man kunde derifrån se öfver den skogbeväxta bergssträckan Wisby ansenliga ringmur och höga torn.
Vi torde knappt behöfva nämna, att anläggningen röjer föga och byggnaderne alls ingen konstnärlig förmåga; men deremot är belägenheten inbjudande, ehuru Gotland har flere ställen med vida herrligare utsigter. Om man besinnar, att anläggningen medfört en ganska betydlig kostnad, och att Dubbe dertill anslagit en ansenlig underhållssumma, så är det en varning mot fåfänga att se nästan hela herrligheten vara efter få årtiondens förlopp alldeles förstörd. Då vi 1862 besågo denna anläggning, var lusthuset sådant, att, ehuru mycket vi önskade njuta af den vidsträckta utsigten, vi ansågo det vara betänkligt att uppgå till den öfversta plattformen. Blott några få månader derefter nedföll lusthusets öfra del, hvilken var af nederbörd och röta förstörd. Gudabilderne, som bestå af trä, äro till stor del men liten skada stympade. Planteringen är vanvårdad. Få lemningar märkas efter gräsplanerna och gångarna, och blommorna äro för länge sedan utgångna, och det hela har ett mer än ödsligt utseende. Dubbe har skonslöst låtit utbryta en mängd qvaderstycken ur en af Wisby kyrkor för bebyggande af detta lustställe. Af konsthistorien vetes, att det icke har någon välsignelse med sig att nedbryta helgedomar för uppförande af praktbyggnader. Härpå ha Upsala Gripsholms och Vadstena slott gifvit varnande bevis. Dessa slott, hvilka Gustaf I uppfört af nedbrutna helgedomar, ha på det bedröfligaste blifvit ryktbara genom två söners brott och en dotters vanära.
Om icke nämnda lustställe blifvit på det ståtligaste beskrifvet, så skulle vi ingalunda förspillt någon tid med beseende eller omtalande af detsamma[2]. Vi ha emellertid intet skäl att ångra vårt besök å Jacobsberg; vi ha nemligen der fått på det solklaraste se, huru en skrytsam fåfänga inom få årtionden kan snarare lända en bortgången till åtlöje än beundran. Det är alltså en varning isynnerhet för fåvitska och flärdfulla personer att betrakta Jacobsberg. Oss intresserade framförallt att se, såsom vi tyckte, ställets mest framstående egenhet nemligen en orklös gubbe, som skådat detta lustställes ganska kostsamma anläggning och alltsedan dervid haft tillsyn och nu vandrade vid dess ruiner. Gubbens vemodiga berättelse om denna skröpliga herrlighet och om detta snöpliga förfall var isanning lärorik.