←  Boge
Gotlands konsthistoria
av Carl Georg Brunius

Bäl
Heinhem  →
På Wikipedia finns en artikel om Bäls kyrka.


[ 132 ]

Bäl.

Vid stora vägen 1 mil sydvest från Boge har denna helgedom en ganska hög belägenhet. Trakten är mager och bergig. Häraf låter det förklara sig, hvarföre afstånden mellan Bäl och närmaste kyrkor äro temligen långa och hvarföre nämnde helgedom har jemförelsevis mindre ansenlighet, ehuru den ligger nära midten af Gotland, hvarest utomordentliga uppoffringar under nästan hela medeltiden blifvit gjorda för uppförande af talrika och storartade tempelbyggnader.

Bäl, annex till Heinhem, består af fyrkantigt skepp, aflångfyrkantigt kor i öster och fyrkantigt torn i vester. Hela byggnaden är uppförd af huggen och tuktad kalksten.

Skeppet, som invändigt håller i söder och norr 27.6 samt i motsatt riktning 26.2 och i murtjocklek 4.4, har skråkantiga socklar. Betäckningen utgöres af två korshvalf med en enkel och skarpkantig skiljebåge. Korshvalfven äro föga spetsiga med rakt uppåtgående kappor, och de ha ansenlig höjd. Skiljebågen, hvilken är 1.5 bred, har å sidomurarna smärta kragstenar med hålkälade kransar.

Å södra sidomuren nära vestra ändan finnes en stor ingång, som är nedtill bredare än upptill och ovanligt hög. Tjocka poster på hög tröskel uppbära ett fyrbladigt dörrfält med tre rullika och bladprydda knoppar. Å dörrfältet sprida sig två halfva och fyra hela rundbågar med fem fina bladknoppar. Hvarje sida inrymmer fyra kolonner, af hvilka de tre åtskiljas af [ 133 ]små murhörn, men den fjerde står framför en pilaster och tillika med densamma bildar ett framsprång till 1.8. Kolonnerne murhörnen och pilastrarne ha liksom posterne stark inåtlutning mot hvarandra. Grundstenarne, som hvila på hel bottenhäll, äro skråkantiga och baserne attiska med skyddsblad. Ehuruväl de yttersta kolonnerne framför pilastrarna ha å plinterna afrundade hörn, så förete äfven de skyddsblad, hvilka äro i sådana fall mycket ovanliga. Kapitälerne äro höga och bägarlika med yfviga blad, som äro något olika å vestra och östra sidan. Kransarne äro djupt hålkälade. De inre kolonnerne uppbära rundstafviga, och den ytterste å hvarje sida en halfstafvig, men murhörnen skarpkantiga spetsbågar. På pilastrarna och kolonnerna derframför uppstår ett högspetsigt röste, hvilket förlorat sina vattenlister och fått i deras ställe bräder. Portalen är slipad. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Å midten af södra sidomurens östra hvalfafdelning finnes ett smalt och högt fönster, som är spetsigt samt ut- och invändigt snedsmygigt. Å den norra sidomuren ses intet sådant. Triumfbågen, hvilken har hålkälade dynstenar, är tvåsprångig och 2.0 bredare samt 1.0 högre åt vester än åt öster.

Koret, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 19.2 och i motsatt riktning 24.2 samt murtjocklek 4.2, betäckes med ett korshvalf, som har föga spetsiga rakt uppåtgående kappor och små skråkantiga kragstenar i öster men inga i vester. Liksom skeppet så har koret skråkantiga men något lägre socklar. Å södra sidomuren är en mindre ingång, hvars yttre omfattning har på lägre tröskel tunna poster, som uppbära ett tvåbladigt dörrfält. Sedan följa å hvarje sida [ 134 ]två murhörn, af hvilka de yttre stå på socklarna men de inre på lägre skråkanter. Dessa murhörn ha tunna hålkälade kransar och derpå skarpkantiga rundbågar. Hela portalen är slipad. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Öfver ingången något åt öster ses ett litet rundbågigt fönster och på midten af altarväggen ett större sådant. Begge dessa fönster äro ut- och invändigt snedsmygiga. I korets södra sidomur nära östra ändan finnes ett fyrkantigt väggskåp och i dess norra nära vestra ändan ett sådant och mot midten ett lågrakspetsigt väggskåp.

På ett altarbord, som är muradt, ligger en hålkälad skifva af slipad kalksten. En liten och illa gjord altartafla af trä i barockmaner föreställer nattvarden i klen oljemålning.

Tornet har två afdelningar öfver hvarandra. Socklarne äro lika med men högre än skeppets. Första afdelningen, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 24.5 och i motsatt riktning 42.4 samt murtjocklek 6.3, betäckes med ett korshvalf, som liknar skeppets och korets och har i söder och norr mycket breda och spetsiga kantbågar. Å midten af vestra sidomuren finnes en ingång, hvilken har poster på hög tröskel. Posterne, som upptill ha ansenlig inåtlutning, uppbära ett rakt och slätt dörrfält. Två murhörn å hvarje sida derutanför uppgå från socklarna och luta mot hvarandra. På murhörnen, hvilka ha hålkälade kransar, hvila skarpkantiga spetsbågar. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Tornbågen, hvars bredd utgör 14.5, har ovanlig höjd och spetsig betäckning med halkälade dynstenar.

En raksluten ingång i första afdelningens nord[ 135 ]östra hörn inleder på en trappa, som i den norra sidomuren uppgår från öster åt vester och sedan i den vestra från norr åt söder till andra afdelningen, hvarest stegar vidtaga. Den andra afdelningens södra och norra sidomur hvila på den förstas kantbågar, hvadan der uppkomma starka indragningar. Det tyckes, som man der ämnat anbringa gallerier. Tornet har sannolikt icke blifvit fullbordadt; ty gluggar saknas, hvadan dess spira, hvilken öfvergår från fyrkant till attkant, fått nederst sådana. Andra afdelningens murar äro uppåt inåtdragna. En dylik försigtighet hade troligtvis ej ifrågakommit, om meningen ej varit att bygga tornet mycket högre.

Vid korets vestra ända å hvarje sidomur saknas socklar, men der framstå några råa stenar. Å korets norra sidomur synas förtagningar till en blifvande sakristia. Det tyckes, att, liksom tornet icke fått sin fullbordan, korets socklar i vester och en tillärnad sakristia aldrig blifvit utförda.

I kyrkan ses en dopfunt, som består af slipad kalksten och är rund och alldeles slät. Grundstycket är hålkäladt, mellanstycket afsmalnar uppåt och slutar med en rundstaf. Skålen har skråkantig botten och lodräta sidor. Dopfuntens hela höjd utgör 3.2 och skålens yttre tvärmått 2.5.

Kyrkan, hvilken enligt en uppgift från medeltiden blifvit 1246 uppförd, är hållen i äldre öfvergångsstil [1]. Nämnda byggnadsår är sannolikt. Skeppets portal, som visar sig vara vida yngre än korets, är en sednare försköning i yngre medeltidsstil.

[ 136 ]Å östra sidomuren af kyrkogården finnes en port med spetsigt tunnhvalf och en stor rakspetsig sittnich i hvarje insida. Yttre omfattningen har å begge sidor hålkälade och rundstafviga kransar; men bågen derpå är liksom hela inre omfattningen rå. Denna ovanlighet härrör troligtvis af en nyare förfuskning. Å södra sidomuren ses en genomgång, hvilken äfven haft tunnhvalf. Yttre omfattningen är lågrakspetsig med ett gubbhufvud å midten. Både porten och genomgången bestå af huggen och tuktad kalksten.




  1. Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 313.