Gotlands konsthistoria/Hall
| ← Hangvar |
|
Fleringe → |
| På Wikipedia finns en artikel om Hall kyrka. |
Hall.
Denna kyrka, som är den nordligaste af Gotlands alla helgedomar, ligger ungelär ¾ mil norrut från Hangvar, hvartill hon är annex. Hela den sträcka, hvilken vi tillryggalagt från Wisby, utgör på genaste vägen 4 mil och är med ganska få helt obetydliga backar alltigenom högland. Emellan nämnda kyrkor utbreda sig flacka kalkhällar, som till största delen äro beväxta med små och knutig furuskog. Trakten är ganska ofruktbar och få boningshus förmärkas.
Halls kyrka består af ett aflångfyrkantigt skepp och ett fyrkantigt kor med sakristia å norra sidomuren samt af ett fyrkantigt torn i vester. Hela byggnaden är uppförd af huggen och tuktad kalksten.
Skeppet, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 23.1 samt i vester och öster 28.9, har skåkantiga socklar, som äro stora och lågslutta. Midi i skeppet står en kolonn, och derpå hvila fyra korshvalf. Kolonnen har en fyrkantig och lodrät grundsten och ett lågt hålkäladt kapital. Bas och krans saknas. Skaftet utgöres af hela rundstycken och håller 6.4 i omkrets. Kolonnen är groft tillhuggen. Det kunde tyckas, som man ärnat framdeles göra grundstenen till bas. Enär likväl grundstenen är ungefär 1.0 hög och på midten af hvarje sida öfverskjuter skaftet med endast 0.6, kan en passande bas ej deraf utarbetas. Å sido- och gafvelmurarna finnas tunna skråkantiga dynstenar, hvilka motsvara kapitälet. Takhvalfven sakna skiljebågar och ha lågspetsiga och vågräta kappor.
Å södra sidomuren nära vestra ändan finnes en stor ingång, som å hvarje sida har två kolonner mellan murhörn. Grundstenarne äro skråkantiga, baserne attiska utan skyddsblad, kapitälerne inåtsvängda och kransarne tunna och hålkälade. Poster, hvilka stå på hög tröskel, uppbära ett fyrbladigt dörrfält med rullika knoppar. Kolonnerne och murhörnen motsvaras af skarpkantiga spetsbågar. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Å södra sidomuren i östra hvalfafdelningen och något åt vester ses ett litet rundbågigt fönster, som till det yttre har mycket sneda smygar. Ett ännu mindre fyrkantigt nytt fönster åt öster har nödvändigtvis tillkommit för ökande af skeppets ringa belysning. Triumfbågen, hvilken är spetsig, har små hålkälade dynstenar.
Koret, som invändigt håller i söder och norr 17.4 samt i vester och öster 19.6, har likadana socklar som skeppet. Ett korshvalf med halfrunda uppåtgående kappor bildar korets betäckning. Å södra sidomuren nära vestra ändan finnes en ingång. Yttre omfattningen har breda murhörn, hvilka uppgå från socklarna och med hålkälade kransar uppbära en spetsbåge. Tunna poster, som derinnanför stå på hög tröskel, motsvara ett trebladigt dörrfält. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Å södra sidomuren nära östra ändan ses ett litet rundbågigt fönster med hög bröstning, och å altarväggen finnes ett något större sådant med lägre bröstning. Det södra fönstret är utvändigt förändradt och invändigt snedsmygigt, men det östra är både ut- och invändigt snedsmygigt. I den södra sidomuren nära östra ändan märkes ett litet fyrkantigt väggskåp och i den norra nära västra ändan ett dylikt.
Å norra sidomuren mot östra ändan finnes en ingång till sakristian. Den yttre omfattningen är rätvinklig och rundbågig, men den inre något snedsmygig och rakbetäckt. Tunna poster på likadan tröskel uppbära en rundbåge. Sakristian, hvilken har likadana socklar som skeppet och koret, sträcker sig invändigt i söder och norr 12.0 samt i vester och öster 18.0. Betäckningen bildas af ett tunnhvalf på vederlag i söder och norr. Ett helt litet smalt och spetsigt fönster åt öster insläpper en svag dager.
I tornet, som har skråkantiga socklar, finnas tre afdelningar öfver hvarandra. Första aldelningen, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 20.9 samt i vester och öster 22.4, betäckes med ett något spetsigt korshvalf, hvilket har uppåtgående kappor. En ingång å norra sidomuren nära östra ändan är ut- och invändigt igenmurad, och ett litet fönster deröfver insatt. På midten af vestra sidomuren ses ett litet fönster, som ut- och invändigt är snedsmygigt, men till det yttre spetsigt, till det inre lågrakspetsigt. Tornbågen har spetsig betäckning med hålkälade dynstenar.
En raksluten ingång i södra sidomurens östra ända inleder till en trappa, hvilken uppför till densammas vestra och ingår i vestra sidomuren, mot midten hvaraf en likadan ingång öppnar sig till andra afdelningen, som ehuru hög hvarken har glugg eller ljushål, men blott en rakbetäckt genomgång till vinden.
En stege uppgår till tredje afdelningen, hvilken å hvarje sida har två ansenliga gluggar. En smärt och hög midtkolonn med bägarlikt kapitäl uppbär i hvarje glugg tvenne små spetsbågar. Af midtkolonnerna är en å södra och en å östra sidan ersatt med ett trästycke. De yttre omfattningarne äro rätvinkliga och spetsbågiga, men de inre rätvinkliga och lågrakspetsiga. Flere lemningar af skålvirke qvarsitta i gluggarnas inre betäckningar. Tornet, hvars södra liksom norra sida utvändigt har vid försla afdelningens slut en stark indragning, uppbär en hög spira, som frän fyrkant öfvergår i åttkant.
I kyrkan står en rund kalkformig dopfunt af kalksten. Foten och mellanstycket äro slätta. Skålen har enligt vanligheten sexton blad och omkring kanten en liten hålkäl. Dopfuntens hela höjd utgör 3.3 och skålens yttre tvärmått 2.4.
I kyrkan ses flere vägg- och takmålningar, hvilka visa sig vid närmare granskning vara blott halftannat sekel gamla.
Från medeltiden saknas underrättelse om kyrkans ålder. Då likväl hela byggnaden röjer äldre spetsbågsstil, tyckes det kunna med temlig säkerhet påstås, att densamma tillkommit omkring midten af trettonde seklet.
I kyrkogårdens nordöstra hörn finnes en stor port, som betäckes med ett spetsigt tunnhvalf. Yttre omfattningen har hålkälade dynstenar och derpå en spetsbåge. Inre omfattningen är likadan, men saknar sådana kransar. I hvarje insida ses en lång sittnich med lågrakspetsig betäckning. Porten har höga rösten och kroppåstak med vattenfall åt vederlagen. I kyrkogårdens södra sidomur märkes en port med lågrakspetsig betäckning. Den yttre omfattningen är ensprångig och rundbågig, den inre tvåsprångig och spetsbågig. I hvarje insida finnes en sittnich med lågrakspetsig betäckning. Der höja sig såsom vanligt rösten, af hvilka det yttre är slätt, men det inre prydes å midten med en rund fördjupning. Porten har likadant vattenfall som den nyssberörda. Portarne bestå af huggen och tuktad kalksten.